Mer om Paris

 För ett drygt år sedan tyade jag med att äntligen läsa
en av mina böcker av

och om

ADOLF HALLMAN

Nu har jag avnjutit nästa, som innehåller teckningar och essäer om Paris.

Även denna har jag fått av "Morbror Allan".

Den är utgiven 1969, med Förord av Jolo  och Iwan W. Fischerström.

Den kostade ursprungligen 42.50, men inköptes, troligen på bokrea, för 4.50.

Känslan av att läsa den kan jämföras med att lyssna på en romans med Jonas!

Illustrationerna är mästerliga 

Ännu mer om Paris

Das Lesen 2015 so far...

Jag brukar ju, för att uppnå min målsättning om 4 böcker i månaden,
fotografera mitt tänkta pensum.
Det brukar ofta resultera i att jag faktiskt kommer igång att läsa - men oftast med helt andra böcker ...
SÅ
även i år

 NU

har jag dock faktiskt  lyckats avverka sista delen, den sjätte, 

 i Jolos  serie 20e århundradet.

OCH

Det har för mig varit ännu mera spännande än de tidigare delarna  eftersom  jag 1951 var 16 år och var mogen nog att verkligen ha personliga minnen från Koreakrigets utbrott, Mac Carthys hetskamper, Stalins död, Dien Bien Puh, Inbördeskriget i Algeriet,Castro och det stora språnget i KINA.

Det slutar 1960 med att Kennedy vinner amerikanska presidentvalet och att Kuba blir fritt.

"Serien, som gavs ut av Bengt Forsbergs förlag innefattar 10 volymer, varav Jolo stod för bildurval och text fram till sin död 1974, dvs delarna 1-6 som innefattar tiden 1900-1960. Teknisk medarbetare var Roland Janson."

"Sex band täcker sex decennier.  Jolo avled oväntat 1974 vid 54 års ålder."

1939

Jag har börjat vårstädningen!

I de drivor med böcker att läsa och

 gamla SvD  med olösta korsord och olästa understreckare
som belamrar mitt sovrum

dyker så den här boken upp.

Den har jag blivit tilldelad av den vittre djefla mannen.

OCH

Nu när jag just avverkat JOLOS 1931-1940

blir jag intresserad att ta del av hur 

NEDRÄKNINGEN TILL ANDRA VÄRLDSKRIGET

beskrivs 60 år efter det hände och 35 år efter JOLOS skildring.

 Richard Overy, född den 23 december 1947, är en brittisk historiker 
som publicerat en lång rad böcker om Andra Världskriget och det Tredje Riket.

De här böckerna är verkligen varandras motsats.
Där Jolo  ser helheter och sammanhang borra sig RO ner i fakta, detaljer och personkemi.

MEN

De kommer till samma resultat! 

Overys bok  utgörs av 184 sidor text. Av dessa är 26 sidor noter, 8 sidor litteraturhänvisningar och 9 korta biografier över de 10 "aktörerna" i bokstavsordning:

Jósef Beck     polsk utrikesminister

Georges Bonnet     fransk utrikesminister

Neville Chamberlain     brittisk premiärminister

Edouard Daladier      fransk premiärminister'

Edward Halifax     brittisk utrikesminister

Adolf Hitler     tysk diktator 

Vjatjeslav Molotov     Sovjetunionens utrikesminister

Benito Mussolini     Italiens diktator

Joachim von Ribbentrop     tysk utrikesminister

Josef Stalin     generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti

Brödtexten är på 122ss och spänner över tiden mars  till 5te september 1939, varav 92 sidor handlar, timme för timme om händelserna de två sista veckorna 24 augusti-3 september.

All information som man , efter 70 år, har tillgång till  från deltagarnas redovisning i ex. dagböcker och memoarer, och som RO uppenbart har läst och hänvisar till i not-och litteraturförteckningen, redovisas. I ett avslutande kapitel Varför krig? diskuteras sakligt om detta kunde ha undvikits. 

Jämfört med Jolos  kategoriska uppfattning att det ytterst gällde det demokratiska västerländska samhällets överlevnad känns detta resonemang futtigt...

MEN

Plötsligt kommer den allra sista meningen:

Alla vackra ord om heder till trots handlade kriget 1939 i verkligheten

inte om att rädda Polen från en grym ockupation 

utan om att rädda Storbritannien och Frankrike

 från farorna i en sönderfallande värld.

Das Lesen 2013: Facit

"Jag har ju sedan 2011 börjat räkna antalet under året lästa böcker. 

Det blev 2011 32 st 

2012 års resultat= 37 "

Jag skaffade mig januari 2013 en målsättning på
4 böcker i månaden= 4x12= 48

Jag var på god väg

MEN

Jonas, som inträdde i mitt liv  24/3, saboterade

Det blev bara 41!

MEN

Det blev åtminstone flera än 2012...

Samtidigt som jag såg la Forza del Destino 

 LIVE

från Bayrische Staatsoper (= 3tim 40 min...)

blev jag färdig med   fjärde(av 6) delen av JOLOS serie

20 århundradet.

Det var ju ett tag sedan jag läste del 3...
Det är ju så ånga som pockat , inte minst Moby Dick som forfarande väntar halvläst
MEN

När jag nu, för skams skull, i årets sista skälvande minuter tar mig för att avverka del 4 blir jag positivt överraskad. Trettiotalet med Hitler, Stalin och Mussolini trodde jag mig vara väl förtrogen med, och det trista resultatet, andra världskriget - vilket ju också medverkat till min ovilja!

DOCK

JOLO har emellertid mycket intressant att förtälja om inledningen till dessa herrars maktövertagning, Hindenburgs inkompetens, von Papens narcissism, Stalins intrigerande för att vinna världsherravälde över SIN privata variant av kommunism... Det hade jag ingen AAAning om.

De "övade" sig i Spanska inbördeskriget  1936-39

För radikala intellektuella i Europa - inte bara för kommunister - var militärernas av kyrkan stödda uppror mot den republikanska reaktionens och fascismens föresats att krossa de demokratiska institutionerna. De klarsynat bland dem som skyndade till den spanska republikens hjälp fick uppleva inte bara kampen mot fascismen utan också kommunismens maktsträvan: bakom frontlinjerna drevs på Stalins order utrensningar bland kommunister från hela världen. På så sätt blev också för många Spanien en stor desillusion. Till dem hörde till exempel engelmannen George Orwell som sedan skulle skriva bästsäljaren -  "1984"- den redan i vår tid  (1963)  kusligt förverkligade visionen av ett totalitärt samhälle.

Händelseförloppet från "München-överenskommelsen 1938 och framåt skildras avslutningsvis.

Efter Dunkerque månadsskiftet maj/juni 1940

 11 maj 1940

Churchill inkallas som premiärminister

Boken slutar:

Natten till den 29 dec 1940 - den antagligen värsta bombnatt London upplevde - räddade ett gäng samvetsömma tillsamman med en kyrkvärd St Pulskaedralens kupol.

Hjältemod, beslutsamhet i krig - efter det andra världskriget och under 1960-talet är vi alla med rätta skeptiska inför dessa företeelser. Men det är fortfarande skäl att tänka på invånarna i den dödshotade jättestaden London de sista veckorna av 1930 talet, hösten 1940: de var då de enda som stod mellan Hitler och hans drömda herravälde. Det är inte banalt att se symboliken i jätteanfallet mot City den 29 december. Det avsåg att definitivt knäcka London. I stället hände - bland mycket annat till exempel 1500 eldsvådor på denna enda natt, att en skara samvetsömma, vilka vägrade göra militärtjänst som protest mot krig och våld, utförde sitt enastående hjältenummer uppe på St Paulkatedralens kupol. I flammorna över London anades redan,  i den stund som verkade vara demokratins svartaste, att tyranniet var dömt till nederlag.

Följ den spännande fortsättningen!

MEN

Först måste jag ju läsa ut  Moby Dick!

MEN 

Det får vänta till nästa år...

 

Kvartalsspurt

Det har varit glest med information om mitt läsprojekt. Det beror inte på att det ligger nere, utan på att jag har så mycket andra upplevelser som pockar på presentation. Sedan hoppar jag liksom humlan från blomma till blomma:

DVS

Jag läser  SAMTIDIGT fyra böcker.

Nu kan jag emellertid redovisa den tredje i JOLOS krönika över 20-talet.

Perioden 1921-1930

Som jag redan berättat är det en njutning att ta del av hans initierade sammanfattning om vad som egentligen hände och varför, och kunna ana hur det  senare  påverkade vad som skedde. Han har verkligen tagit del av de avslöjanden som kommit om kommunismens och fascismens framväxt i Ryssland, Kina, Italien och Tyskland, men även bakgrunden till  den äventyrliga ekonomin med 1923 års  deflation i Tyskland och börskraschen i USA " den svarta torsdagen" 24 oktober 1929.

Under mina tonår på 40-talet berättade mamma Eva  och pappa Calle om sin ungdoms hjältar:

Valentino

Nurmi

Garbo

Marlene Dietrich

Charles Lindbergh

JOLO kompletterar mina kunskaper

Nu kör vi med nästa...

10-talet

Del 2 av Jolos"Världshistoria i vårt sekel är avverkad

" Fram till krigsutbrottet 1914 härskade framstegstron, utvecklingsoptimismen."

Sedan blev det ju bara eländes elände med Första världskrigets utbrott, kejsar- och tsardömets störtande, ryska revolutionen, Versaillefreden. 

Jolo ger många detaljerade  inblickar  i förspelet, genomförandet, förvecklingarna och efterspelet framför allt i Ryssland och Tyskland. Särskilt fäster jag mig vid hans föga smickrande porträtt av Hindenburg i samband med fredsförhandlingarna.

 Han ägnar ett uppslag till utvecklingen i Italien:

" När kriget bröt ut var Frankrike, England och Ryssland sammanslutna i ett löst förbund. Tyskland Österrike-Ungern och Italien i ett mycket fast. Det första höll, det senare sprack. Italien gick inte med i kriget på bundsförvanternas sida, främst därför att den italienska opinionen var emot Österrike och betraktade det utbrutna kriget som ett österrikiskt anfallskrig."

I skildringen ingår beskrivning av Gabriel dAnnunzios och Benito Mussolinis  handlande och utveckling.

" 1911-20 var Mexico en orolig granne för USA..." Victoriano Huerta, Pancho Villa och Zapata....

...och så Irland förstås med Påskupproret 1916 

Insprängt finns bara enstaka "annorlunda" nyheter som

 - 1911 stals Mona Lisa för att återbördas 1913

 - Ryska baletten (i Paris) 1909-1913 med  Diaghilev, Nijinskij och deras kompositör Igor Stravinskij

 - Tungviktsboxning med titelhållarna Jack Johnsson, Jess Willard och 4 juli 1919 Jack Dempsey! 

 - Endast ett uppslag med vetenskap och kultur där Albert Einstein figurerar bredvid DH Lawrence och James Joyce  (Inbakat i krigshändelserna finns dock Jaroslav Hasek med Den tappre soldaten Svejk.) 

-  Och så film förstås: Greta Gustafsson, Asta Nielsen, Charlie Chaplin, Mary Pickford och Douglas  Fairbanks

 

Dags för tjugotalet!

Sent omsider

I en blogg från den 28 februari 2011 utbrister jag:

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet...

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Så följer en  åsiktsdeklaration att snarast införliva bokserien bland 

" böcker som skall läsas inom kort...".

OCH

där har boxen stått.

Det är först nu som jag kommit på att volymerna  genom sitt format och utformning

 inte lämpar sig för att LIGGA och läsas

UTAN

är, liksom SCOTCH

MÅLTIDSLITTERATUR.

Mer än hälften av utrymmet på sidorna upptas nämligen av fotografier.

Här bilder på Gorkij  1905 på Capri och Mark Twain i sängen.

På högersidan Picasso nyanländ 1905 till Paris och längst ner George Bernhard Shaw på valmöte.

 "I den våldsamma engelska valkampanjen 1910 höll han socialistiska propagandatal."

"Omkring 1905 gjorde den 38-årige ryske författaren Markim Gorkijs pjäs "Natthärbärget" segertåg genom världen.---

1905 spärrades han in av tsarpolisen i fästningen Peter Paul i S:t Petersburg som allmänt samhällsfarlig, men den allmänna opinionen tvang myndigheterna att frige honom. Åretefter for han till USA och mottogs med öppna armar, inte minst av Mark Twain. ---

Sean svek Mark Twain Gorkij när det befanns att denne reste till USA med en dam han inte var gift med. Mark Twain vägrade gå på banketten för honom av ängslan för sin ställning hos publiken..."

NU

är således första delen  1900-1910 läst.

Det är ju högeligen intressant.

Vårt exemplar är ju en faksimil som presenterades på bokrea efter det att  JOLO avlidit 1974
Jag minns att jag kursivläste litet i den då och uppfattade det som väldigt exotiskt med denna skildring av perioden före och under första världskriget.
Så här 40 år senare är det ju plötsligt väldigt "inne".

Ur exten på baksidan:

 Det var den 34de lästa boken 2012.

Femtioårsfirande:2

 Redan i entrén mötte vi en Krøyertavla,  ett porträtt av cigarrhandlare Hirschsprung himself!

Målet för vår vandring var Hirschsprungs samling om vilket museum ju både pappa Calle och Jolo talat sig varma. När jag nu efter sextio år äntligen kom hit hade jag turen att få bevista den stora Krøyerutställningen med anledning av museets 100-årsjubileum

Den kända tavlan Hip, hip. hurra! är även till vardags hemmahörande här!

Från guldförlovningsfirandet 18/6 -05

Vi tog ju det säkraf ör det osäkra och firade vår förlovning efter 50-år

osäkra som vi var om båda uppnådde guldbröllopet!

Vi har ju vår egen Hip hip hurra!-bild!

Bilderna från Skagen, som var många, bekräftar mina aningar:

Min strand är minst lika spännande....

Aug 2005

Femtioårsfirande:1

Idag har 50-åringen med VIV åkt iväg till Firenze!

Han var till att börja med obenägen att högtidlighålla dagen

MEN

MAMMA

gav sig inte.

ÅTMINSTONE 

kunde vi i Pappa Calles  och Jolos efterföljd, tyckte hon,

 göra oss en glad dag i København.

SÅ

Vi åkte och åt en god och närande lunch på Peder Oxe, förlustade oss i Rosenborgsparken

 Vår vana trogen samlades vi kring HCA

 Männen till vänster passade på att välkomna våren med Boulespel!

 Det var ett tag sedan vi var där senast...

SEDAN
fortsatte vi till
Hirschsprungske Samling:
Följ den spännande fortsättningen!

København here we come!

För ett år sedan bloggade jag:

Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och

som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!
NU
ska det ske:
SÅ
jag har skyndat mig att läsa 
 
Göran Zachrison inleder:
Jolo ett försök till Porträtt
Vibeke Olsson( dotter och författare) fortsätter
Vårt Köpenhamn.
Sedan skriver  Rolf Yrlid  drygt 50-sidor  om en  vandring genom centrala Köpenhamn, inspirerad av Jolos egna böcker: "Kungens Köpenhamn" (1950) och "Fritt Nyhavn" 1955.

 Här finns rutten angiven.
Jag skulle kopiera denna karta för att  publicera på bloggen
MEN

Jag hade slarvat bort boken. 

Jag letade 
OCH
LETADE
i tre dagar. 

Till slut gav jag upp, och började fundera på alternativ... 
Hur var det, hade inte moster Ebba i sin kvarlåtenskap några böcker om Köpenhamn?

 Det finns ytterligare en "Gennem det ny København"

OCH

När jag dagen efter FANN Joloboken,
 (Den låg på golvet i sovrummet under två understreckare om Hannah Arendt!) 
visade det sig att det var JUST de böckerna som Jolo hade som vägvisare
 i sina strövtåg i den den danska huvudstaden! 

Och ibland blir den aldrig densamma mer....

 Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Och ibland blir den aldrig densamma mer
 som ju  AH skrev när Jolo dog

stämmer ju även in på den sinnesstämning som präglar oss efter Behring Breivik-massakrerna i Oslo och på Utøya. Visserligen har jag ju kollat dagligen och sällan funnit att det finns anledning att lyssna på Sommar
MEN

 när jag igår såg att det var Jan Carlzons tur blev jag intresserad.
Jag frågade mig:
"Kommer han att beröra Tragedin i Norge?"
NEJ
det gjorda han inte
MEN
Utlovat skulle han prata om:
 – Sommar med mig ska handla om det kärleksfulla ledarskapet, om att det är i mötet med andra människor allt händer, och om svårigheten att hitta sig själv när hela livet varit ett uppdrag.
OCH

när han inledningsvis pratade om hur han anlände till världen som tredje barn till sina föräldrar, efter att de två äldre dött, den ene perinatalt, den andre genom olyckshändelse i 2 1/2 årsåldern, och hur detta präglat honom genom  deras omedvetna förväntningar att kompensera dem för förlusterna,  resp. en nära dödenupplevelse som SAS-chef slog ju hans program an den rätta tonen direkt!

Jag har inför en nära förestående resa till Berlin börjat läsa Folke Schimanskis Berlin och har just kommit fram till perioden 1917-1925. 

Vi skandinaver som ju länge varit förskonade från våldsamma attacker på  vårt öppna samhälle, många unga vet ju knappt något om kalla kriget,  andra världskriget, Förintelsen eller för den delen Första världskriget, får ju en påminnelse om att det ONDA är en realitet.

Se även 
Det började redan 356 fKr! 

SM:5= Edén

Det är ända sedan den 11 februari jag recenserade en statsministerbiografi

MEN

Det betyder inte att jag inte har läst någon...

Jag försöker emellertid i mina redovisningar av mitt läsande någorlunda följa med i den tid som flytt - dvs i  Axel Munthes och Rubinsteins biografier, Jolos redovisning av 1900-10 och statsministerbiografierna, dvs redovisa dem parallellt.

 NU

för att jag inte ska komma alltför långt före är det dock dags för

nr 5 =  Nils Edén. 

Han var tio år yngre än sina föregångare och även sin efterträdare Branting. Han blev den som rätt förvaltade det kloka manövrerande som de tillsammans utfört under första världskrigets år med kulmen 1917:

"Höstens andrakammarval gav vänstern segern och en liberal-demokratisk regering bildades under Nils Edéns ledning i oktober.

Maktskiftet brukar betecknas som parlamentarismens slutliga genombrott i Sverige, och har uppfattats som en av de mest centrala händelserna i svensk politisk historia"

 Det är en av mina favoriter, Gunnar Wetterberg som skrivit biografin. Den är därför ovanligt klar, koncis och lättläst.

Nils Edén hade sin bakgrund i 1800-talets strävsamma ståndscirkulation. Hans farfars farfar var hemmansägare och kyrkvärd i Medelpad, hans farfars far nämndeman och hemmansägare. I nästa generation tog sig sönerna Nils och Per namnet Edén efter släktgården Edsta. Den yngre brodern Per blev riksdagsman i bondeståndet i mitten på 1800-talet, medan den blivande statsministerns farfar Nils läste till präst och blev komminister i Råneå i Norrbotten.

Det innebar att Nils Edén, * 1871, växte upp i det Norrbotten som inte fick järnvägsförbindelse med resten av Sverige förrän 1915. Däremot kunde han gå i det nyinrättade gymnasiet i Luleå innan han

" i september 1889 tog ångbåten Norra Sverige till Stockholm. Resan varade tre dygn"

I Uppsala blev han först kurator för Norrlands nation, sedan studentkårens ordförande. 1903 utnämndes han till professor i historia.

Första gången han yttrade sig på ett politiskt möte var 1901. Det gällde då, inte förvånande, det som skulle visa sig vara hans hjärtefråga: rösträtten.
Han blev anlitad i samband med unionsupplösningen och skrev på uppmaning av Karl Staaf en "broschyr" som kunde läsas i utlandet.

På en vecka skrev Edén ihop Det svenska programmet i unionskrisen

Han anlitades mer och mer av liberalerna på grund av sin utomordentliga talekonst, och valdes 1908 in i andra kammaren. Redan första året kunde han smula sönder det förslag till Nya universitetsstatuter som ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld försökte få riksdagen att anta...
I samband med Karl Staafs andra ministär blev Edén inte aktuell för att inträda i regeringen, eftersom han, till skillnad från partilinjen var försvarsvänlig och icke nykterist...
När sedan Karl Staaf dog 4/10 1915 fick det liberala partiet svårt att välja en efterträdare -det slutade med en kompromiss= ett femmannaråd, där dock Edén ingick.

I samband med regeringen Swartz avgång skrivs:

Höstens andrakammarval gav vänstern segern och en liberal-demokratisk regering bildades under Nils Edéns ledning i oktober.

Det var dock inte så enkelt som det låter!

Gunnar Wettergren använder 20 sidor (av 110 sammanlagt!)  för att berätta alla turerna kring regeringsbildningen. Under mer än en månad diskuterades med konungen VEM som skulle leda den nya regeringen och vilket skulle vara deras mandat. Kungen ville helst, och kämpade in i det sista för, att det skulle bli en samlingsregering med även högerpolitiker men blev till slut tvungen att ge med sig:

Kungahuset våndades. "Det blir rysligt med Edén", skrev den tyskvänliga drottning Victoria till sin biktfader biskop Billing. Kungen förmådde Widén att göra ett nytt försök att övertala Swartz, Förgäves - och söndagen den 14 oktober tackade den tilltänkte slutgiltigt nej.

Äntligen kom anbudet till Edén

På fyra dagar förberedde Edén sitt uppdrag genom hårda förhandlingar med kung Gustaf:

På så vis gjorde Edén sin första stora insats som statsminister redan innan han var formellt utnämnd. Kungen tog ett stort steg närmare parlamentarismens principer och avstod från väsentliga delar av sina möjligheter till personlig maktutövning. Edén hade tvingat igenom den konstitutionella monarkin

Regeringsunderlaget var ju en koalition mellan socialdemokrater och liberaler. På samma sätt som i förhandlingarna med konungen, gick Edén i utseendet av ministären mycket grundligt tillväga.

Visserligen "misslyckades" han med Branting:

Edén ville att Branting skulle ha en tung post. Branting hade nog helst velat bli utrikesminister, men hans ententevänlighet gjorde det omöjligt. I stället krävde Edén att han skulle ta finansdepartementet. Branting vred sig som en mask, men föll till slut till föga.

MEN

Redan efter mindre än tre månader bad Branting att bli befriad från uppdraget - och i stället gick uppdraget till den skånske skomakaren Fredrik Thorsson.

När  Edén på grund av oenighet med socialdemokraterna när det gällde kommunalskatten avgick den 10 mars 1920 hade han emellertid i huvudsak uppnått vad han hade föresatt sig:

- åttatimmars arbetsdag
 - reformation av lagstiftningen avseende fattigvård
 - kyrkotukten avskaffades
 - lag om åtgärder mot könssjukdomar
 - vattenrättslag
 - lag om rätt till litterära och musikaliska verk
 - avskaffande av dödsstraffet
 - införande av fortsättningsskola och förbättrad pedagogik i folkskolan
 - kvinnlig rösträtt
 - allmän kommunal rösträtt

Det blir för långrandigt att redogöra för turerna kring HUR detta åstadkoms.
Utöver Edéns skicklighet och förmåga att leda sin ministär  hade man också en del tur:
Under den ordinarie riksdagen våren1918 lyckades förstakammarhögern stoppa propositionerna  om allmän rästrätt..

MEN

Under den urtima riksdag som inlagts hösten 1918 på grund av det ånyo tillspetsade försörjningsläget, lyckades Edén till regeringens fördel utnyttja kungaparets rädsla för revolution när den tyske kejsaren avsattes:

Den 7 november 1918 bad Edén kungen att tala med högerledarna om möjligheten att komma överens i rösträttsfrågan.

----

 Den 9 november 1918 bröt revolutionen ut i Berlin. Kejsaren abdikerade och flydde till Holland med kronprinsen

-----

Oron hade nu spridit sig. Kungen såg den ene fursten efter den andre mista sin ställning. Drottning Victoria hade fastnat bland revolutionärerna när hon besökte sina föräldrar i Karlsruhe. Gustav V packade sina saker på slottet för att snabbt kunna ge sig iväg.

Efter genomförandet av alla dessa reformer och därefter brytningen med socialdemokraterna splittrades det liberala partiet. Edén hade ju inte mer att genomföra - slutade sitt politiska liv som landshövding i Stockholms län 1920-38.

>>...en av de förnämsta regeringschefer vi haft...<<

Som statsminister var Edén i sitt esse. Han var en framstående talare, tidigt begåvad med smeknamnet Silvertrumpeten. Det handlade inte bara om hans retoriska skicklighet, utan tydligen också rösten. "Han hade en sällsynt vacker klar och hög tenorbaryton, och sjöng osvikligt rent" berättar sonen

Das Lesen XIV: Jolo

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet...

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Den gavs ursprungligen ut 1960-67. Sedan dog ju Jolo 1974 - och på bokrean följande år hade Svenska Bokhandlarföreningen tryckt upp en ny upplaga - som vi då köpte.

MEN

1974 dog också mamma Eva och vårt hembiträdes mor*, samtidigt som vår yngste fyllde 10.

1975 var det år då BÅDA föräldrarna  började jobba heltid.

Vi beslöt att avstå från ny hemhjälp - grabbarna fick klara sig själva några timmar efter skoltid.

MEN

Det innebar ju också att marktjänsterna tog så mycket tid och kraft i anspråk - särskilt sedan vi börjat orientera 1977 - att  ingen tid till Das Lesen  kunde disponeras förrän den siste sonen lämnat föräldratjället 1981!

* Vårt hembiträde "fru Lindberg" bestämde sig för att säga upp sig eftersom hon måste sköta sin gamle far i Landskrona...

Men nu dök de ju lägligt upp!

Jag trodde det var den här boken av Jolo som stod näst i tur!

Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och

som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!

Jolo

Som framgår av LLL:4 Del 1 och Ida - dagens blogg var det med sorg i hjärtat som vi avstod från Jolos kåserier när vi ansåg oss föranlåtna att säga upp prenumerationen på Dagens Nyheter.

MEN
Nu har jag i högen med gamla tidningsurklipp hittat en av klenoderna. Jag minns hur jag och den gamle fullkomligt vred oss av skratt - liksom honom var Jolo pionjär i den nya mansrollen:

Klicka 2 (två!) gånger på bilderna för läsbarare text.

Höstpotatis

Fram till 1968 hade vi en prenumeration på Dagens Nyheter. Då sade vi upp den, eftersom vi inte gillade den prägel Olof Lagercrantz satte på tidningen.
Det innebar ju att vi också måste överge Jolo, Alf Henriksson och Pernilla Tunberger...

MEN

1980 gav Bra Böcker ut receptkort:"Pernillas bästa", som alltsedan, tillsammans med Vår Kokbok och dottern Annas kokbok, varit min matlagningskanon.

Så här när "nypotatis" börjar bli gammalpotatis är det dags för Hasselbackspotatis:

Det här är ju skrivet på 70-talet.
Sedan dess har det ju kommit flytande margarin

OCH

inte minst ett ännu bättre knep när det gäller skivandet:

Man tar en ca 0,75 cm hög skärbräda och lägger den skalade potatisen längs med bredvid, och får då ännu bättre kontroll på skårandet!

Läs även

LLL:4 Del I =Jolo

I mitt föräldrahem hade vi på 50-talet en prenumeration på Dagens Nyheter. Därför, när den gamle och jag slog ihop våra påsar 1957, var det första vi kostade på oss utöfver lifvets nödtorft, en prenumeration på nämnda tidning.

Vi läste ledarsidan med Herbert Tingsten och Kurt Samuelsson och även med förtjusning just AH, Bang, Torsten Ehrenmark, RedTop ,Salon Gahlin och JOLO!

MEN

Under 60-talet blev vi alltmer förbryllade och oförstående inför tidningens ställningstaganden.
Chefredaktören Olof Lagercrantz åkte till Kina och kom hem i full Mao-mundering och berättade entusiastiskt i TV om en fotbollsmatch han sett:

När det ena laget gjort ett mål spelade det andra laget på halvfart - för det skulle sluta rättvist med ett oavgjort resultat.

Att man kunde läsa sådant här:
"Det kommunistiska partiet har skapat ofantligt mycket som är värdefullt och framtidsdugligt. Det har bland annat – och det är en stor sak – befriat det ryska folket från påträngande materiell nöd, medan samtidigt miljoner svälter i Förenta Staterna"
Olof Lagercrantz om Sovjetunionens kommunistiska parti. Dagens Nyheter, 11/7 1968.

blev man ju van vid

MEN

När jag tyckte mig märka att JOLOS tidigare så muntra kåserier blev livströtta och vemodiga, uppenbart i otakt med den sk "tjejmaffian"med Kerstin Vinterhed i spetsen,
sa vi 1969 upp prenumerationen.
Sedan var vi utan rikstidning i flera år!

I Dagens Nyheter den 2:a maj 1974, dagen efter att Jolo dött, kunde man läsa
en dikt av Alf Henriksson:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Och ibland blir den aldrig densamma mer


Del 2 i morgon!!

Das Lesen V

Att vi läste FrankMc Courts självbiografiska bok Angelas ashes hade ju alls inte med det faktum att vår käre Edvin sedan september 2007 är där på försoningsuppdrag.
Däremot har det inneburit att hans föräldrar och syskon vid två tillfällen 2008 besökt
Den gröna ön.
den gamle råkar så i bokhyllan hitta en gammal pocketbok som vi inköpte på en bokrea i slutet av 60-talet men aldrig blivit färdiga att läsa.
Själv fick jag lust att läsa om Jolos och hustruns bok

Irland den omöjliga ön

som vi tog del av strax den kom ut 1957. Vi lånade den av någon - eller på biblioteket - men jag har för en billig penning kunnat köpa mig ett exemplar på bokbörsen.

Redan den gamle konstaterade att Alf Åbergs bok, som ursprungligen kom ut 1956, är mycket stimulerande och intressant läsning. AÅ lyckas med att i ett och samma avsnitt Det öde landet både berätta om turistande i sydvästra Irland, redogöra för en statlig utredning och avsluta med ett citera ett skådespel av Yeats:

I ett av husen bodde sagoberättaren Séan Ó Conaill.
---
På andra sidan vägen ligger ruinerna av ett litet munkkloster från tidig kristen tid. Ännu kan man urskilja några av munkcellerna under stenhällarnas tak. Utanför grunden till den nu försvunna kyrkan står flata stenar ännu uppresta. Gnider man gräs på deras yta tecknar sig det kristna korset i graniten. Häruppe ringde kyrkklockor en gång. när den klangen var okänd i större delen av Europa.
---
På vägen utanför möter oss en vacker kvinna i spetsen för fyra mycket trasiga barn. Hon har rött hår av den kulör, som förr skrämde byns fiskare från vettet. Att möta henne betydde olycka på färden - det återstod bara att gå hem igen! Hur det talet uppstått vet man inte - kanske det är en reminiscens från de rödhåriga vikingarnas tid?
---

Den rödhåriga kvinnan är upprörd för att de stängt skolan. Detta föranleder sedan AÅ att redogöra för en utredning om emigrationen som den irländska emigrationskommittén under ordförandeskap av dr James P. Beddy avgivit, för att avsluta det 9-sidiga kapitlet:

Helvetet eller Connaught - det var det val som Cromwell en gång ställde de besegrade irländska bönderna inför. ´Vi valde Connaught´, sade en irländare till mig, och överlät den andra till Cromwell.´
Connaught är västra Irland , det är granit, tång, sanka torvmossar och små glimtar av grönt gräs, ett stenland där ingenting växer utom sten. När man farit timme efter timme genom detta kustlandskap, frågar man sig till slut varför någon stannar kvar - med den höga levnadsstandard, som nu gäller som enda livsnorm i länderna väster- och österut.

På återvägen hämtade vi upp i bilen en gumma som kom från betesmarken. Min chaufför kände igen henne. Hon hade i sin ungdom varit förlovad med en man som emigrerat till Amerika. Hon hade stannat kvar, därför att någon måste ta hand om föräldrarnas gravar. Hon skötte nu en liten gård alldeles ensam och hade varje dag lång väg att gå till kreaturen.När hon kom upp i bilen, började hon på sitt gaeliska tungomål prisa Guds godhet som låtit henne få bilskjuts idag. Min chaufför instämde i detta lov till Gud, som låtit honom se den gamla kvinnan vid vägkanten. En lång stund var bilen full av tacksägelser.
Chauffören, hans hustru och den gamla kvinnan började tala med varandra. För undvikande av onödiga och besvärliga förklaringar presenterades jag som chaufförens kusinbarn och fick besked att jag liknade hans släkt. Samtalet rörde skilda ämnen - åsnans företräden framför hästen, prästen vägran att hålla predikan på gäliska (är det inte skam av kyrkan att skicka hit folk som inte förstår vårt språk?), den gamla dansbanan utanför byn, där sju lag dansat polka mot varandra förr i världen, då bygden var full av ungt folk. När vi släppte av kvinnan flera kilometer längre fram prisade hon på nytt Guds nåd denna underbara kväll. Inget språk är så rikt på böner och lovord som gäliskan, det irländska fattigfolkets språk!.
Jag såg hennes ljusa klänning förvinna längs stenvallen och erinrade mig några rader i Cathleen, Houlihans dotter´, det drama där W.B. Yeats sökte fånga Irlands själ:

´- Såg du någon gammal gumma gå utför backen?
- Nej, men jag såg en ung flicka, hon hade en drottnings gång.´


Det är en njutning att läsa - och så får man lära sig en massa om Irland genom tusentals år -
fram till 1968
Jag har hittills läst 80/200 sidor

Utgången: A draw!

versus








Den utlysta Wettkampf´en slutade oavgjort (nästan se nedan)

Vi har varit något distraherade av det magnifika vädret, som krävt friluftsliv, men varje ledig stund har det lästs.

Jag var i fatt den 3de då vi båda nått sid 323. En utflykt till Fredriksdal (reportage följer) gjorde mig emellertid alltför trött för fortsatt läsning den dagen, så den gamle gick om igen...
Sedan är boken så BRA att behållningen, om man läser mer än två kapitel om dagen, blir mindre - texten med alla dess undermeningar måste få sjunka in.
Vi släckte nattlamporna den 5te på sid 404 (den gamle) resp 391
20080706 gick jag gick i mål kl 20.15 - den gamle 20.30

Slutligt utlåtande:

Det är en läsupplevelse helt i klass med Kapuścińskis: På resa med Herodotos även om böckerna i övrigt är väldigt olika.

Det är en memoarbok av den år 1930 födde Francis MacCourt.
På första sidans andra paragraf läser vi:

When I look back on my childhood I wonder how I survived at all. It was, of course, a miserable childhood: the happy childhood is hardly worth your while. Worse than the ordinary miserable childhood is the miserable Irish childhood and worse yet is the miserable Irish Catholic childhood.

Det som sedan berättas på de följande 460 sidorna bekräftar ovanstående utsaga. Det som gör boken till ett mästerverk är att han lyckas återge sina och familjens öden med så mycket humor och medkänsla.

Därtill har han en förmåga att beskriva det som händer helt utifrån BARNETs perspektiv. Berättelsen börjar när han är tre år och de minnena beskrivs mycket konkret. Allteftersom han blir äldre tillkommer funderingar om vad som egentligen sker och hur världen är beskaffad samt vad som styr de vuxnas handlingar.

Grandma won´t talk to Mam anymore because of what I did with God in her backyard. Mam doesn´t talk to her sister, Aunt Aggie or her brother Uncle Tom. Dad doesn´t talk to anyone in Mam´s family and they don´t talk to him because he´s from the North and he has the odd manner. No one talks to Uncle Tom´s wife, Jane, because she´s from Galway and she has the look af a Spaniard....

Frank McCourt är född i USA men på grund av av Depressionen, faderns alkoholism som gör försörjningen osäker och att två syskon dör i tidig ålder och som får mamma Angela att tappa livsmodet, finner de för gott att återvända till moderns hemtrakter i Limerick


När boken slutar är han arton år och har lyckats samla ihop till båtbiljetten så han kan återvända till USA.
Sista året arbetar han hos en tidningsdistributör. Plötsligt får han ett akut uppdrag:

Mr McCaffey is in a terrible state in the office. Where were you? Great God above in heaven, does it take you all the day to cycle from the railway station? We have an emergency here and we should have Halvey but he´s gone off on his friggin´holidays, God forbid the language,, and you´ll have to cycle around as fast as you can, good thing you were a telegram boy that knows every inch of Limerick, and go to every bloody shop that´s a customer and walk right in, grab whatever copies you see of John O´London´s Weekly , tear out page sixteen and if anyone bothers you tell them ´tis government orders and they are not to interfere in government business and if fhey lay a finger on you they are liable to arrest, imprisonment and a large fine, now go for God´s sake and bring back every page sixteen you tear out so that we can burn them here in the fire.

Vi som läste Jolos bok Den omöjliga ön när den kom ut 1957 är ju inte förvånade....