onsdag, december 07, 2016

Adventskost

Frukost
Lunch:
Croque Monsieur 
är ju ett fantastiskt mellanmål:
lättlagat, lättätet och lättsmält! 
med ingredienser som man som regel har hemma!

Det var en rätt vi tände på i Paris!
2001 var vi där med en 15-årig JOHAN som 
krävde
 5-6 STADIGA mål dagligen.
vi åt 3-4, de övriga 1-2 fick han äta ensammen som Croque Monsieur.
Väl hemkomna infogade vi den i "husmanskosten"

Etiketter: , ,

måndag, augusti 15, 2016

I Paris

var jag första gången 1955 
skickade jag det här vykortet till min mormor
Fru Anna Öberg
Skogslund
Hå Hamneda
Suéde
med texten
Kära mormor!
Som synes på kortet är jag nu i Paris.Jag har bara varit här i 2 dagar så bara en del stadens många sevärdheter är avverkade - Triumfbågen och Eiffeltornet har jag hunnit med och dessutom flanerat på gatorna och tittat på folklivet både på dagen och natten. När jag får mer att berätta kommer brev.
Gunilla
Här är foton vi tog
1955 fick man klättra upp i Notre Dame
Det gjorde jag varje gång jag var i Paris fram till 2002
var det plötsligt inte var tillåtet längre

DET VAR BÄTTRE FÖRR...

Etiketter: , ,

tisdag, mars 01, 2016

Mer om Paris

 För ett drygt år sedan tyade jag med att äntligen läsa
en av mina böcker av
och om

Nu har jag avnjutit nästa, som innehåller teckningar och essäer om Paris.
Även denna har jag fått av "Morbror Allan".
Den är utgiven 1969, med Förord av Jolo  och Iwan W. Fischerström.
Den kostade ursprungligen 42.50, men inköptes, troligen på bokrea, för 4.50.
Känslan av att läsa den kan jämföras med att lyssna på en romans med Jonas!

Illustrationerna är mästerliga 

Etiketter: , , , ,

onsdag, januari 27, 2016

Das Lesen XXVI

Januari har verkligen blivit en effektiv läsmånad. 
Hittills har jag läst sex böcker sedan årsskiftet,  nytt rekorrrd!  
÷
Den sjätte blev andra delen av  Marguerite Yourcenars minnen  av vilka  jag avnjöt första delen "Fromma minnen" för precis ett år sedan. MY har en mycket speciell, saklig resonerande stil -  hon går väldigt akademiskt tillväga. Typiskt är att hon i sitt projekt med släktforskning försöker gå så långt tillbaka i tiden som möjligt, och sedan redovisar resultatet strukturerat så att del I handlar om morssläkten...
OCH NU således farssidan:
Det är verkligen "text att tugga". Särskilt när den ska recenseras märker jag hur lik Frans G hon är: hennes tet är så "tät" att det går inte att sammanfatta, det är den redan. Samtidigt som hon grundligt, när lokala källor finns är mycket detalerad, kan hon i samma stycke göra reflektioner om Caesars soldater och händelserna 1914.
TY
Vi är i Flandern. Farssläkten har sedan hedenhös varit lokal godsadel, under 1800-talet därtill fabrikörer och stenrika. Ursprungligen tillhör de en flamländsk släkt med familjenamnet Cleenewerck. På sjuttonhundratalet är de franska medborgare, påverkas både av revolutionen och Napoleonkrigen:

"Michel-Daniel och hans familj tillbringade nära sju år i landsflykt, först på slottet Kalkar i Preussen, sedan i Olften i Westfalen." 
Halva boken berättar om Marguerites farfar, Michel - Charles , som  har gott läshuvud och studerar vid universitetet i Paris. 1842 råkar han tillsammans med kamrater ut för en tågolycka:

"Tåg till Versaille, rue de Plessis:
I morgon söndagen den 8 maj, då de stora fontänerna spelar i Versaille, går tågen var halvtimme... frpn morgonenen till kl 11 på kvällen. Alla resor är direkta, med indantag för de första tågen på morgonen....
Biljetter säljes i förväg på järnvägsstationen, rue du Plessis.

Efter en mycket lyckad utflykt spårar tåget ur på hemvägen. Samtliga i sällskapet omkommer UTOM Michel-Charles, som lyckas krypa ur den demolerade vagnen innan den tar eld. Äktenskap uppgöres i dessa kretsar helt av ekonomiska och sociala skäl - inget blir särskilt lyckligt.Det föds enstaka barn med ofta 10-15 års mellanrum - när huvudarvingen går bort i en infektionssjukdom, satsas på en ny graviditet etc.
MY:s far , Michel, är den ende sonen  - han gör revolt mot detta inskränkta liv och det med besked - han rymmer,  tar värvning, har alskarinnor, flyr tull England, spelar hasard - you name it. Så fort han står där utblottad rycker gamle far in. På grund av att han deserterade från armén är han portförbjuden "utvisad" från släktgodset-  tvingas så småningom bosätta sig i Lille med sin hustru som utvalts enligt "gammal god sed" och kan därifrån förvalta . Första hustrun dör i  barnsäng. Hon har tidigare fött en halvbror till MY som är 18 år äldre.

ur Wikipeda:
Yourcenar was born Marguerite Antoinette Jeanne Marie Ghislaine Cleenewerck de Crayencour in Brussels, Belgium, to Michel Cleenewerck de Crayencour, of French bourgeois descent, and a Belgian mother, Fernande de Cartier de Marchienne, of Belgian nobility, who died ten days after her birth. She grew up in the home of her paternal grandmother.

 För att få en översikt av MY:S mycket "brokiga" liv måste man gå till den franska versionen.
NÅVÄL:
En synnerligen STOR läsupplevelse!
÷
Jag har nu skickat efter hennes chef-d'œuvre:
Hadrianus minnen 
Följ den spännande fortsättningen! 





 

Etiketter: ,

lördag, november 21, 2015

I Paris

Jag var ju i London den 17 oktober och hörde
Jonas Kaufmann
sjunga sitt Pucciniprogram.
Dagen därpå åkte han till Berlin och hämtade sitt pris "Sänger des Jahres"
 SEDAN
har han "krankheitsbedingt" ställt in ALLT.
Hans beundrarskara på Facebook: "Jonas Kaufmanns Fans" har varit bekymrade...
MEN
 Sedan i går lär han ha siktats i PARIS!
(han har Premiär på "Damnation de Faust" 8 december på Opera Bastille

Etiketter: , ,

tisdag, februari 24, 2015

Das Lesen: Gammalt och nytt

ELLER
Les extrèmes se touchent!
Jag har nu, vecka 8, läst två böcker:
 Maigret et sa mort
Som omnämnts har jag startat på ett rearrangemang av mitt bibliotek ,
då ju diverse gamla trasiga pocketböcker från 50-60-talet uppenbarar sig.
SAMTIDIGT
läser jag i min iPad

Jag gick från ungdomslitteraturen och veckotidningsnovellerna över till masskonsumtion av Trenter, Maria Lang , Christie och Sayers
OCH
Kommissarie Maigret.
Jag läser på Google att
Georges Simenon
mellan 1930-1972 gav ut 75 romaner med M.
 Maigret et son mort
är utgiven 1948 och är översatt till svenska 1953  (året då jag tog studenten) av Gunnel Vallquist

Jag blir INTE besviken!
    
Kommissarie Maigrets Paris : Om Paris i Georges Simenons romaner
av Anita Limare Hjelte kom ut 2014

"Den berömde kommissarie Maigret, en ­polis fjärran från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet, lyssnandet, intuitionen. Maigrets miljö utgjordes av Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och vindoftande hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld genom ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas* vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl. Denne franske polis stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna och bestickliga advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora ­bedragare. Han kände staden som sin egen ficka."

Det blev sedermera tradition att jag vid Parisresor tog med mig en Maigret på franska, som jag  medelst lexikon under vistelsen i Paris lätt läste. De är de enda böcker jag lyckats läsa från pärm till pärm på Voltaires språk!

* En anekdot från Parisbesöktet 1974: 
Under slutet av 60-talet in på 70-talet hade Maigret  varit väldigt begiven på Calvados. 
För att fira  att vi för första gången sedan 1955 var UTAN BARN i Paris ,
inköpte den gamle en flaska!
Det var ju inget som var lättåtkomligt på Systemet på den tiden.
 Det var bara det att när han tog den första klunken tyckte han inte det var särskilt drickbart...
MEN
Det tyckte jag!
Under middagsvilan på hotellrummet, då den gamle sov,
låg jag och läste Maigret på franska, samtidigt som jag sippade på min Calvados!

Man har inte roligare än man gör sig...
÷
Så mycket annorlunda är det ju att läsa om Churchill på Ipad
Det gemensamma är att läsningen av båda går som en dans.

Jag har hunnit till sid 335/507  av Churchill del II 
Det är den 8 maj 1945!

Följ den spännande fortsättningen!
 

Etiketter: , ,

söndag, februari 08, 2015

Snopen!

Under mitt återställande av ordningen i mitt bibliotek dök den här boken upp.
Det är en gammal läsecirkelbok från 1967, en roman av Georges Simenon "La mort d´Auguste".
På 60 - 70-talet läste jag ju åtskilliga av hans Maigret-deckare, gärna på franska, ofta som reselektyr vid besök i Frankrike.
DÄRFÖR
Blev jag inspirerad att börja spontanläsa.
OCH
 det gick som tåget
(Den var översatt till svenska)
Även i romanen har han en enkel, korthuggen prosa. Mannen som dör är en 78-åring, en "lantis" som i 20-årsåldern kommer till Paris, öppnar bistro, som han tillsammans med en son arbetar upp till en tvåstjärnig restaurang.
På romanens fjärde sida faller Auguste, mitt under pågående middagsservarande, plötsligt död ner. Sonen Antoines och den övriga personalens viktigaste uppgift blir att skyndsamt undanskaffa liket så att  middagsätarna inte blir störda.
Efter stängningsdags blir det aktuellet att kontakta Antoine´s båda bröder. De kommer på natten och är endast intresserade av hur mycket de kommer att få ärva...
÷
ALLT
som har med resturangen och dess drivande att göra är ordrikt och detaljrikt skildrat 
MEDAN
 människoskildringen är ytterst karg .
FÖRST
tycks de båda bröderna misstänka Antoine för att ha stoppat Faderns pengar i egen ficka
SEDAN 
hittar man en nyckel , troligen till ett bankfack.
MEN
Det är söndag
det blir till att vänta till måndag för att lura ut VILKEN bank.
Jag läser och bläddrar
OCH
PRECIS som HEMLIGHETEN
är i färd med att avslöjas
TAR SIDORNA SLUT
De sista 10-20 ss fattas!
Jag kommer ALDRIG att f å reda på vad som fanns i bankfacket!

Etiketter: ,

torsdag, december 04, 2014

Tradition

Man försöker ju hänga me´,
även om det inte alltid är lätt... 
÷
Dvs jag sätter en ära i att varje år före den 10 december ha läst något av årets litteraturpristagare!
I år var det emellertid det:
Jag citerar Jönköpingsposten:
En roman som säger mer än de flesta tegelstensvolymer
Inte bara var den lättläst och
BRA!
(Särskilt för en som jobbat i psykbranchen)
UTAN
EN dag steg antalet under året lästa  från 35 till 36!

Etiketter: ,

lördag, december 21, 2013

NK-köp

Redan de gamla grekerna...
Nja ,
Fullt så långt behöver vi inte gå tillbaka
MEN
Väl till vårt första och enda besök i  Grekland 1983.
Bilderna är tagna i Delfi

På den tiden sålde flygvärdinnorna taxfree diverse varor, så på hemvägen köpte jag en parfymflaska. Jag hade alltsedan mitt Parisbesök 1955 använt YvesSaintLaurents Rive Gauge men  inköpte då samme mans  PARIS

Redan 1986 fick jag första barnbarnet. Barnläkare som jag är, är jag  väl medveten om att det första sinne som en nyfödd "minns med" är lukten. Tiden gick. Under nittiotalet tumlade alltfler barnbarn till världen. Jag började bli nervös för att PARIS inte skulle räcka min tid ut...
Jag återgick till vardags  till RIVE GAUGE, som är lättare att få tag på på "landet", använde de återstående dropparna av PARIS endast vid barnbarnsbesök.
Fylld av julstämning
kunde jag inte gå förbi det goa,goa smörgåsbordet...
(lundahumor!)

Etiketter: , , , ,

lördag, maj 18, 2013

Slutligen!

 Jag har ju flera gånger berättat om:
1. Hur jag under 1940-50-talet åhörde min fars fascination för den i Berlin befintliga bysten av den egyptiska drottningen Nefertiti.
2. Hur jag förgäves vid de hittills 5 besöken i Berlin från 2000 och framåt önskat stå öga mot öga mot denna kvinna.
 Men i år blev det BINGO
och 
på två sätt!
De har ju äntligen blivit färdiga med ombyggnaden av Neues Museum och firar detta genom att ha en Sonderausstellung:
Jag får således reda på att Nefertitibysten hittades 1912.
Det var ganska rörigt på museet, så det tog en stund innan vi kom till den rätta avdelningen.
Jag irrade och dök sedan på en vakt, frågade var Nefertiti fanns, berättade om skälet till mitt intresse, och mina 13 åriga vedermödor...
OCH
Då berättade han om Nefertitibystens dito:

Det var först 1924 som den, under stor uppståndelse, visades för allmänheten!

1913 erhielt James Simon die Ausfuhrgenehmigung für die Büste von Ägypten nach Deutschland. Sie wurde nach Berlin gebracht und zunächst in Simons Villa im Ortsteil Berlin-Tiergarten, dem heutigen Sitz der Landesvertretung Baden-Württemberg, aufgestellt. Hier betrachtete sie auch Kaiser Wilhelm II. mehrfach. Borchardt vertrat seit der Fundteilung sehr hartnäckig die Meinung, dass die Büste nicht der Öffentlichkeit präsentiert werden dürfte. Am 11. Juli 1920 wandelte Simon die Dauerleihgabe der Objekte aus der Amarna-Grabung an die Ägyptische Abteilung der königlich preußischen Kunstsammlungen in eine Schenkung an den Freistaat Preußen um. Die Büste wurde allerdings entgegen Borchardts ausdrücklichem Wunsch erstmals 1924 im Rahmen der Berliner Tell el-Amarna-Ausstellung auf der Berliner Museumsinsel gezeigt.

OCH

1924 var min fader ofta i Berlin!

Etiketter: , , ,

fredag, mars 16, 2012

Vår saga:9 Mera Paris

Nu är det hög tid att fortsätta rapporteringen från den gamles och mina 55 år tillsammans! Hittills har jag på två år (Sic!) bara hunnit berätta om de första 9 månaderna... Under de sex år jag bloggat om vårt liv och leverne har dock många episoder tidigare belysts.
EX 1
EX 2
Vi lämnade det unga paret där de månadsskiftet maj/juni 1955 under två veckor vandrade omkring i Paris!
 




Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.
Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris,
 men senaste gången (2001) fick man inte komma dit!
 Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar, 
så allmänheten släpps inte upp.




 Vi hade ju gott om tid att beta av alla "måsten"
 - dessutom var vi nästan ensamma som turister - 
till skillnad från augusti 2001 då vi på grund av km-långa köer
 avstod från att gå in i Notre Dame!
 den gamle provade på som mästerfotograf!
Även här på trappan till Sacre Coeur ser man hur sparsamt med turister det är... 
...liksom i Versailles

Det var fram till jag blev med digitalkamera 2005 som regel -
 och framför allt de första femtan åren -  den gamle som stod för fotograferandet
Vi har bara ett kort på honom  i Paris 1955:
där han sitter i Luxembourgparken
Se även länken EX 2
Sedan var det dags att ta tåget till Tarbes för att eklatera förlovning.

Etiketter: , ,

söndag, januari 15, 2012

Vår saga 8: Paris

Under våren 2011 var jag ju flitig  med att berätta Vår saga. Avsnitt 7 publicerades 26 augusti och utfäste:
Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.
Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!
 MEN
Sedan blev jag ju inviterad att följa med till Oxford - och så gick hösten i ett enda schwisch!
Först nu när jag fick anledning länka till avsnitt 7 mindes jag
OCH
upptäcker att jag nästan har ett färdigt inlägg som utkast:

Under vårterminen 1955 hade vi successivt blivit alltmera förvissade om att vårt öde var gemensamt.
Den gamle hade vid åtskilliga helgbesök i Helsingborg lärt känna mina föräldrar (och vice versa)
MEN
Hans familj bodde ju i Frankrike, närmare bestämt i Tarbes.
Det bestämdes att vi skulle åka ner till dem och förlova oss när vårterminen var över.

Pers far, född 1909 i Karlskoga, arbetade hela sitt  liv för Bofors. Det gjorde han även i Frankrike. Han var  under två år utlokaliserad dit för att kontrollbesiktiga de 40-mms kanoner som franska staten byggde på licens. Medan hustru och den gamles yngre syskon bodde i Tarbes åkte min blivande svärfar omkring härs och tvärs i Frankrike, inspekterade och kontrollerade. Han var en flitig gäst i Paris och hade ett stamlokus Hotel Helder vid Rue Helder!
I början av juni tog vi så Nordexpressen ner till Paris och blev installerade tillsammans med resten av familjen, som åkt upp från Tarbes, på Hotel Helder för en två veckors Parissejour.
Läs mera
Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten - vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på "Olympia". Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:

It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 
----
Édith Piaf achieved great acclaim at the Olympia giving several series of recitals from January 1955 until October 1962.
I synnerhet som vi såg variteten två gånger. 
Hotellvärden på Helder hade fått gratisbiljetter av  les pompiers som han erbjöd oss.
(troligen hade Alla i Paris fått sådana...)
Eftersom vi tyckte programmet var svindlande bra såg vi det gärna en gång till:
Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.
Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau

Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!

Etiketter: , ,

lördag, november 19, 2011

TINTIN

den gamles och min livsstil HIP har ju bl.a. inneburit att vi sparat kilovis med gamla Bamse, Kalle Anka och andra seriemagasin, som från sjuttiotalet och framåt ackumulerades (här får intet förfaras..) på andra våningen.
De har varit mycket populära som godnattlitteratur för barnbarnen vid besök hos Farmor och Farfar.

Steven Spielburgs inspelning av TINTIN-filmen, som vi besåg under novemberlovet måndagen 31 oktober på Höganäs bio, har också inneburit att de sparade häftena
(inalles 9 med alla sidorna i behåll)
  plockats fram och rönt stor uppskattning.

Mest intakt är det överst, på FRANSKA, som är föga angripet av tidens tand. 
Det köptes 1974 i Paris!
1974 
(mellansonen bakom kameran)
Här står vi i begrepp att äntra Eiffeltornet.
När jag under1990-talet och framåt återvänt till Paris, Florens, Rom etc , och även sett foton och hört  om andras erfarenheter, och ser våra kort från 50-70-talen slår det mig hur mycket ÅTKOMLIGARE sevärdheterna var på den tiden. Nu är det ju timlångt köande som gäller....

Etiketter: , , , ,

torsdag, mars 13, 2008

Läsplaner

Nu haver jag läst färdigt Knut Stålberg Ett hörn av paradiset.
Liksom inledningen har fortsättningen varit utomordentligt intressant.

Dels får man en återblick av den europeiska politiken fram till 1995 ur ett fransk-svenskt perspektiv,dels mediernas utveckling under efterkrigstiden.
Jag kommer att tänka på Fänrik Ståhl:

"Jo, därom kan jag ge besked,
Om herrn så vill, ty jag var med."

Han skriver medryckande med stora gester - precis så han uppträdde i TV när han var sommarvikarie som nyhetsuppläsare.


När jag nu bläddrar i bokhyllan hittar jag ännu en bok av Knut S. Den är skriven INNAN ovanstående och handlar om perioden 1938-46:


Nu sätter jag genast igång att läsa den!
Sedan får vi ju skaffa hans bok om de Gaulle också!

Etiketter: ,

måndag, februari 25, 2008

60-årsminne

Jag har just börjat läsa en bok som stått och väntat:
Knut Ståhlbergs memoarbok : Ett hörn av paradiset
Den är mycket medryckande - och samtidigt synnerligen intressant för oss som genomlevde samma tid. Igår läser jag så på sid 82:

Det riktiga uppvaknandet kom med kuppen i Prag. Med Sovjets stöd tog kommunisterna den 25 februari 1948 makten i Tjeckoslovakien. Demokratin krossades och Tjeckoslovakien blev en folkrepubllik. Det var inte längre möjligt att tro att världen skulle bli som vi ville, eller som vi i alla fall hade hoppats att den skulle bli. Det var det första steget in i en osäkerhet som vi skulle få lov att leva med.
Jag var inte fyllda tretton - men minns fortfarande hur jag berördes illa av min fars tysta men uppenbara obehag inför denna nyhet.

Vi har tillbringat helgen vid torpet - därav den sena publiceringen. Jag har haft god tid att reflektera:
Det är märkvärdigt hur ofta stora konflikter startat i Prag:
30-åriga kriget och
Andra världskriget
och således även "kalla kriget"

Etiketter: ,

torsdag, juni 28, 2007

Ominöst datum

* 1389 -- Slaget vid Kosovo Polje "Trastfältet"
* 1709 -- Slaget vid Poltava
* 1914 -- Skotten i Sarajevo
* 1919 -- Versaillefreden undertecknas

Ja egentligen borde en fred ju inte vara ominös - men många menar att segrarmakternas krav på Tyskland sopade manegen för Hitler:

I Tyskland blev reaktionen hård på fredsvillkoren och de tyska undertecknarna kom att ses som förrädare. Fredsvillkoren innebar att Tysklands möjligheter att återhämta sig efter kriget blev dåliga, och kom indirekt att leda till Weimarrepublikens fall och det nazistiska maktövertagandet 1933 och det Andra världskrigets utbrott.

Etiketter:

söndag, mars 04, 2007

Parisminne

eller
En dag med Napoleon.


N. gillade Frankrike. France rules!
Han ville ta makten. Därför gick han till påven.
Gör mig till kung, snälla, please. Påven svarar: Aldrig!

Nä, nu djävlar! Svisch! TJONG!- Tap, tap;
Låt se nu: Biblar,kors,vitlök, snusktidning....

Min farfar lärde mig kung-fu à la pasta
Ho! Hu!
Oh

Här ! kronan!

Sluta tramsa - från och med nu är jag kung! Punkt slut!
Napoleon gillade skatter:
££ $ RÖR EJ MINA SKATTER
Han ville ha flera skatter så därför seglade han till.... EGYPTEN



Oj!Oj!Oj! Vilken stor och saftig obelisk! Den tar jag!
Stop! Det där är min!
Omg! Byxorna faller ner Åh, jag är väldigt ledsen Just det.
Palla inte konst från mig !
PANG
Knuff
Frankrike
Tilloch med Triumf bågen häpnar
Samtidigt i ENGLAND
Vi förgiftar han
HAN DOG
Slut

Etiketter:

torsdag, mars 01, 2007

Våra gargoyler

Första gången jag var i Paris var 1955.
Det var, som framgår av Pär Rådströms bok
(se recension blogg 2 juli 2006)
en underbar tid, "trängseln" i centrum och kring minnesmärkena fanns ännu inte.

Här en bild som är tagen några våningar upp på Nôtre Dame de Paris.
När vi nästa gång hade ärende dit beslöt jag mig för att bli fotograferad här hvergang.
Gargoyle

Bilden ovan är från 1975.

Men
Människan spår Gud rår

Kyrkan har ju mer än 800 år på nacken, och har gått åtskilliga destruktiva öden till mötes.
Notre Dame de Paris
för den franskläsande:
Nôtre Dame de Paris
Som man kan läsa i länken ovan försökte först Ludvig XIV göra den mer "barock", åtminstone invändigt.
Den verkliga förstörelsen startade 1793 under den franska revolutionen, heliga föremål stals, och det inre vandaliserades.
Men
1831 skrev den blott 28-årige Victor Hugos sin roman Nôtre Dame de Paris (Ringaren i ND).
Den gjorde en enorm succé och framtvingade en restauration av byggnadens såväl exteriör som interör.


Illustration av Alfred Barbou från original editionen av Notre Dame de Paris





Storyn står sig än i dag - den har inspirerat till flera filmer bl.a. med Charles Laughton. Även Disney har varit framme.

Nu är det något annat än krig och revolution som hotar kyrkan med sina gargoyler, nämligen luftföroreningarna.
De sista gångerna vi på 1900-talet besökte P. var de övre etagen stängda för allmänheten.



2001 när vi senast var där i sällskap av ett 15 årigt barnbarn, ringlade köerna för inträde i katedralen så långa att vi gav upp projektet!

Men

Nu när den senast Parisbesökande gruppen hemkommit, vad finner jag väl där i bildmaterialet, om inte...


Etiketter: