söndag, mars 27, 2011

SM:5= Edén

Det är ända sedan den 11 februari jag recenserade en statsministerbiografi
MEN
Det betyder inte att jag inte har läst någon...

Jag försöker emellertid i mina redovisningar av mitt läsande någorlunda följa med i den tid som flytt - dvs i  Axel Munthes och Rubinsteins biografier, Jolos redovisning av 1900-10 och statsministerbiografierna, dvs redovisa dem parallellt.
 NU
för att jag inte ska komma alltför långt före är det dock dags för
nr 5 =  Nils Edén. 
Han var tio år yngre än sina föregångare och även sin efterträdare Branting. Han blev den som rätt förvaltade det kloka manövrerande som de tillsammans utfört under första världskrigets år med kulmen 1917:

"Höstens andrakammarval gav vänstern segern och en liberal-demokratisk regering bildades under Nils Edéns ledning i oktober.
Maktskiftet brukar betecknas som parlamentarismens slutliga genombrott i Sverige, och har uppfattats som en av de mest centrala händelserna i svensk politisk historia"
 Det är en av mina favoriter, Gunnar Wetterberg som skrivit biografin. Den är därför ovanligt klar, koncis och lättläst.

Nils Edén hade sin bakgrund i 1800-talets strävsamma ståndscirkulation. Hans farfars farfar var hemmansägare och kyrkvärd i Medelpad, hans farfars far nämndeman och hemmansägare. I nästa generation tog sig sönerna Nils och Per namnet Edén efter släktgården Edsta. Den yngre brodern Per blev riksdagsman i bondeståndet i mitten på 1800-talet, medan den blivande statsministerns farfar Nils läste till präst och blev komminister i Råneå i Norrbotten.

Det innebar att Nils Edén, * 1871, växte upp i det Norrbotten som inte fick järnvägsförbindelse med resten av Sverige förrän 1915. Däremot kunde han gå i det nyinrättade gymnasiet i Luleå innan han
" i september 1889 tog ångbåten Norra Sverige till Stockholm. Resan varade tre dygn"

I Uppsala blev han först kurator för Norrlands nation, sedan studentkårens ordförande. 1903 utnämndes han till professor i historia.

Första gången han yttrade sig på ett politiskt möte var 1901. Det gällde då, inte förvånande, det som skulle visa sig vara hans hjärtefråga: rösträtten.
Han blev anlitad i samband med unionsupplösningen och skrev på uppmaning av Karl Staaf en "broschyr" som kunde läsas i utlandet.
På en vecka skrev Edén ihop Det svenska programmet i unionskrisen
Han anlitades mer och mer av liberalerna på grund av sin utomordentliga talekonst, och valdes 1908 in i andra kammaren. Redan första året kunde han smula sönder det förslag till Nya universitetsstatuter som ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld försökte få riksdagen att anta...
I samband med Karl Staafs andra ministär blev Edén inte aktuell för att inträda i regeringen, eftersom han, till skillnad från partilinjen var försvarsvänlig och icke nykterist...
När sedan Karl Staaf dog 4/10 1915 fick det liberala partiet svårt att välja en efterträdare -det slutade med en kompromiss= ett femmannaråd, där dock Edén ingick.

I samband med regeringen Swartz avgång skrivs:

Höstens andrakammarval gav vänstern segern och en liberal-demokratisk regering bildades under Nils Edéns ledning i oktober.

Det var dock inte så enkelt som det låter!
Gunnar Wettergren använder 20 sidor (av 110 sammanlagt!)  för att berätta alla turerna kring regeringsbildningen. Under mer än en månad diskuterades med konungen VEM som skulle leda den nya regeringen och vilket skulle vara deras mandat. Kungen ville helst, och kämpade in i det sista för, att det skulle bli en samlingsregering med även högerpolitiker men blev till slut tvungen att ge med sig:
Kungahuset våndades. "Det blir rysligt med Edén", skrev den tyskvänliga drottning Victoria till sin biktfader biskop Billing. Kungen förmådde Widén att göra ett nytt försök att övertala Swartz, Förgäves - och söndagen den 14 oktober tackade den tilltänkte slutgiltigt nej.
Äntligen kom anbudet till Edén

På fyra dagar förberedde Edén sitt uppdrag genom hårda förhandlingar med kung Gustaf:

På så vis gjorde Edén sin första stora insats som statsminister redan innan han var formellt utnämnd. Kungen tog ett stort steg närmare parlamentarismens principer och avstod från väsentliga delar av sina möjligheter till personlig maktutövning. Edén hade tvingat igenom den konstitutionella monarkin

Regeringsunderlaget var ju en koalition mellan socialdemokrater och liberaler. På samma sätt som i förhandlingarna med konungen, gick Edén i utseendet av ministären mycket grundligt tillväga.

Visserligen "misslyckades" han med Branting:

Edén ville att Branting skulle ha en tung post. Branting hade nog helst velat bli utrikesminister, men hans ententevänlighet gjorde det omöjligt. I stället krävde Edén att han skulle ta finansdepartementet. Branting vred sig som en mask, men föll till slut till föga.

MEN

Redan efter mindre än tre månader bad Branting att bli befriad från uppdraget - och i stället gick uppdraget till den skånske skomakaren Fredrik Thorsson.

När  Edén på grund av oenighet med socialdemokraterna när det gällde kommunalskatten avgick den 10 mars 1920 hade han emellertid i huvudsak uppnått vad han hade föresatt sig:

- åttatimmars arbetsdag
 - reformation av lagstiftningen avseende fattigvård
 - kyrkotukten avskaffades
 - lag om åtgärder mot könssjukdomar
 - vattenrättslag
 - lag om rätt till litterära och musikaliska verk
 - avskaffande av dödsstraffet
 - införande av fortsättningsskola och förbättrad pedagogik i folkskolan
 - kvinnlig rösträtt
 - allmän kommunal rösträtt

Det blir för långrandigt att redogöra för turerna kring HUR detta åstadkoms.
Utöver Edéns skicklighet och förmåga att leda sin ministär  hade man också en del tur:
Under den ordinarie riksdagen våren1918 lyckades förstakammarhögern stoppa propositionerna  om allmän rästrätt..
MEN
Under den urtima riksdag som inlagts hösten 1918 på grund av det ånyo tillspetsade försörjningsläget, lyckades Edén till regeringens fördel utnyttja kungaparets rädsla för revolution när den tyske kejsaren avsattes:

Den 7 november 1918 bad Edén kungen att tala med högerledarna om möjligheten att komma överens i rösträttsfrågan.
----
 Den 9 november 1918 bröt revolutionen ut i Berlin. Kejsaren abdikerade och flydde till Holland med kronprinsen
-----
Oron hade nu spridit sig. Kungen såg den ene fursten efter den andre mista sin ställning. Drottning Victoria hade fastnat bland revolutionärerna när hon besökte sina föräldrar i Karlsruhe. Gustav V packade sina saker på slottet för att snabbt kunna ge sig iväg.

Efter genomförandet av alla dessa reformer och därefter brytningen med socialdemokraterna splittrades det liberala partiet. Edén hade ju inte mer att genomföra - slutade sitt politiska liv som landshövding i Stockholms län 1920-38.

>>...en av de förnämsta regeringschefer vi haft...<<

Som statsminister var Edén i sitt esse. Han var en framstående talare, tidigt begåvad med smeknamnet Silvertrumpeten. Det handlade inte bara om hans retoriska skicklighet, utan tydligen också rösten. "Han hade en sällsynt vacker klar och hög tenorbaryton, och sjöng osvikligt rent" berättar sonen

Etiketter: , ,

2 Reflektioner:

Blogger bergman_karl skrev ...

Wow! En liberal hjälte som man hör alldeles för lite om. Listan på vad han åstadkom för att modernisera Sverige är ju, i sanning, imponerande.//K.

28 mars, 2011 12:34  
Blogger den blyga skrev ...

Näste man var Branting - sedan begravdes Edéns prestation i historiens dunkel...
MEN
Nu är den framtagen i ljuset igen!
Tack vare Per T Ohlsson

29 mars, 2011 08:13  

Skicka en kommentar

<< Home