söndag, juli 17, 2016

"Den lilla världen"

Tiden påminner mer och mer om hösten 1956
DÅ
den en katastrofen efter den andra inträffade samma vecka:
Suezkris,  ryssarnas ockupation av Prag etc...
VARFÖR
jag blickar ner i naturens eviga skönhet
SÅ
som den avbildas av käre Eric Elgebrant
även där blir man påmind om krig och elände...
Vallmon från Flandern vissnar aldrig

Etiketter: , ,

torsdag, april 14, 2016

Karl Kraus

I mitt sorterande av olästa Understreckare har jag nu avnjutit en publicerad 14 november 2014 :
Kraus var ständigt på sin vakt mot samtiden
 Satirikern Karl Kraus hade som få andra blick för det avmänskligande som pågick i offentligheten i sekelskiftets Wien. När första världskriget bröt ut fick han ett ämne vars storlek motsvarade hans förmåga.
Klicka på länken för att läsa Understreckaren!
 
Det var när jag 1981 läste det årets Nobelpristagare Elias Canettis bok Facklan i örat som jag för första gången kom i kontakt med Karl Kraus och hans tidning. 
 Elias Canetti
Åren 1890-1915 var ju Wien Europas kulturella centrum!
Karl Kraus

Etiketter: , , ,

fredag, januari 29, 2016

Rupert Brooke

Han var en nationell idol, dyrkad lika mycket för sin skönhet som för in patriotiska poesi. För 100 år sedan stupade Rupert brokke i första världskriget, 27 år gammal, och kom därmed att peronifiera förlusten av en barnddomsidealiserande brittisk förkrigsvärld.
Rupert Brooke
1887-1915
The Soldier

If I should die, think only this of me:
That there's some corner of a foreign field
That is for ever England. There shall be
In that rich earth a richer dust concealed;
A dust whom England bore, shaped, made aware,
Gave, once, her flowers to love, her ways to roam,
A body of England's, breathing English air,
Washed by the rivers, blest by suns of home.

And think, this heart, all evil shed away,
A pulse in the eternal mind, no less
Gives somewhere back the thoughts by England given;
Her sights and sounds; dreams happy as her day;
And laughter, learnt of friends; and gentleness,
In hearts at peace, under an English heaven. 

Etiketter: ,

måndag, december 01, 2014

Baltiska utställningen : In memoriam

Detta är en bild från - uppskattar jag - sommaren 1938
 På bilden från vänster:
Min moster Ebba *1909, Jag , 3år, sitter i min mormor Annas * 1886,  knä ; 
överst lillasyster Nellie *1893, och längst ut deras far, min mormorsfar, Johannes

Där kan man läsa:
Min mormor Anna Johansson – Landgren -Öberg (hon var gift två gånger) hade en syster Nellie. Hon var också gift två gånger men fick inga barn.
Hon bodde i en stor villa på Villatomtsvägen.
Båda hennes makar var sjömän
Först sjökapten Gustav Levin sedan ”chief” Wille Mårtensson.
Jag föddes 1935, alltså året efter makarna Myrdal skrev sin debattbok
”Kris i befolkningsfrågan”.
Det innebar att jag var ganska ensam som ”barn” – det är mest en massa vuxna jag umgås med de första åren.

1939-1945 rasade ju andra världskriget . Telefon  fanns, men inte TV, långt mindre internet. Man visste ju inte dag från dag vad som skulle hända, föga anades ju att tyskarna skulle ockupera Danmark och Norge 9 april 1940...
ELLER
om Sverige skulle få fortsätta att stå utanför krigandet!

"Di gamle" samtalade ju om sina erfarenheter från sina unga år.
Systrarna Anna och Nellie , men även moster Elsa och morbror Rulle
 som var 10 resp 13 år gamla 1914,  berättade  ofta för varandra  om
 Baltiska utställningen i Malmö. 
På den tiden skulle ju barn ses men inte höras, men jag satt fascinerad och lyssnade...
Det var ju en , för "lilla" Malmö en pampig
tillställning.
flitigt besökt av svenska, danska,tyska, ryska kungahusen!
  Utställningen var öppen 15 maj - 4 oktober 1914.
Sedan kom ju Hitler och WW2
så minnena falnade ... 
På 70-80 -talen började jag intressera mig för de gamla fotoalbumen 
och hittade nedanstående
Det berättades:
Detta är således Nellie 1914 .
Hon är här 21 år. Det är ett förlovningsfoto!
Fästmannen till vänster träffade hon på Baltiska utställningen där båda arbetade. Han var från RIGA (som då var ryskt), och spelade violin i den lettiska utställningsorkestern.
Ur Wikipeda
"På grund av första världskrigets utbrott fick inte Baltiska utställningen den internationella dragningskraft som man förväntat sig. Utställarna från Tyskland och Ryssland avbröt sitt deltagande * och återvände till sina hemländer. Ryssarna glömde därvid kvar en omfattande och mycket värdefull konstsamling. De verk för vilka den rätta ägaren kunde fastställas återlämnades efter kriget. Detta var dock ej möjligt för en stor del av verken, och trots påstötningar, även från Josef Stalin, om att dessa borde anses vara den sovjetiska statens egendom, vägrade Malmö stad att återlämna dem. Denna konstsamling finns än idag på Malmö konstmuseum.Arkivet med en tillhörande fotosamling finns i Malmö stadsarkiv.

*Tydligen  avbröt Tyskland och Ryssland omedelbart sitt deltagande den 1 augusti

Enligt min sageskvinna blev fästmannen,  vars namn ej finns kvar i släktminnet, 
INKALLAD 
och försvann skyndsamt hem
OCH
Hördes sedan aldrig av!

De konstintresserade svågrarna Calle och Rulle  pratade ofta om dessa målningar
SÅ
Nu  när de ställs ut på Malmö Museum 
 blev det besök!
Följ den spännande fortsättningen!

Etiketter: , , ,

tisdag, september 02, 2014

Das Lesen: Första världskriget

Den andra sommarföljetongen i SvD är med augusti månad till ända.
Det har ju varit Peter Englunds 
"Stridens skönhet och sorg 1914"
Jag har ju redan tidigare läst, framför allt i skönlitteraturen, om hur omvälvande detta var för hela det europeiska samhället och kulturen och sammanfört dessa insikter i en egen kategori. 100-årsjubileet har ju medfört , som t.ex. Englunds betraktelser, att informationen och reflexionen om händelserna detta år och framgent fått ytterligare aktualitet.
Englund har valt att, genom att citera avsnitt ur privata dagboksanteckningar från diverse personer vid alla fronter, skildra hur gemene man påverkas av krigsutbrottet.
Som alltid fängslande och berörande,
har  det ytterligare spätt på mitt intresse för WWI:
Denna bok, publicerade i USA under namnet
1962
(ett fynd i morbror Rulles efterlämnade bibliotek)
har sedan början på 80-talet legat framme för läsning...,
INTE
av intresse för WWI
UTAN
efter det jag någon gångtidigt 80-tal
läste  och fascinerades av hennes
A Distant Mirror: The Calamitous Fourteenth Century (1978)
– Examines the era of 1340–1400 through political, military, and social lenses, taking nobleman Enguerrand VII de Coucy as its central figure;
 themes include the folly of chivalry and the tragedy of war
Samma epok som Frans G förärat
Franske kungens spelemän

Etiketter: , ,

tisdag, maj 20, 2014

Mina lyckliga år

De senaste sex veckorna har varit fyllda av diverse vårbestyr och sällskapsliv.
ORKEN
både den fysiska och mentala 
börjar, med ålderns rätt,
FALNA
Det har främst gått ut över läsandet. Mitt mål: fyra böcker i månaden, har krympt till knappt tre!
MEN
De senaste veckorna, då TV-programmet varit uselt, samtidigt som vädret har tillåtit att man kan sitta ute i kvällningen med en god bok i händerna, har  dock förbättrat läget.

Både min fascination för Kaufmann och mitt beslut att på grund av 100-årsjubileet, fördjupa mig i Första världskriget har inspirerat mig att fortsätta läsandet av Arthur Rubinsteins memoarer
del 2 
 1887-1982

Först delen slutade våren 1913.När jag läste del I hade jag ju ännu inte upptäckt Jonas! När jag nu fortsätter att ta del av AR:s noggranna uppräkning av alla sina konserter och kontakter, med litet inemellan information om både första och andra världskriget, Versaillefreden, Hitler, Ausschwitz etc, slår det mig hur lika dess båda personer är!

De har ju båda detta fantastiska minne, både för händelser och musik. De är kanske inte bäst på själva "hantverket" men i själva UPPFATTNINGEN och KÄNSLAN av det innersta,"Inbrunst",  och förmågan att överföra denna förnimmelse till åhörarna!
Båda är föga intresserade av papper och penna, AR har inga som helst anteckningar från sitt 95-åriga liv, men kan ändå, på mer än tusen sidor, i detalj redogöra för alla sina framträdanden, repertoir, plats och deltagare...
När vi skildes från honom 1913 hade han slagit sig ner i Paris.  Under 20-talet åkte han runt i världen, mest Europa och Syd-Amerika, skröt om sin popularitet hos societetsdamerna. 1932 , 45 år gammal, gifter hans sig så med   en 21 år yngre polsk dansös, Nela. De får 4 barn.

Det är omöjligt att redogöra för alla kulturpersoner och övriga betydande personer Rubinstein, inte bara träffade, utan var vän med - i stort sett ALLA från violinisten Joseph  Joachim  till Stravinsky, Rachmaninov, Coco Chanel, Pablo Picasso, Indira Gandhi, Golda Meir och Albert Einstein, för att nämna några som AH kom i kontakt med.
Sökande efter något helt annat hittade jag  t.ex
 detta YouTubeklipp
Kvinnan som hämtar statyetten är AH:s hustru Nela

Läser man denna självbiografi får man en noggrann genomgång av den västerländska kulturens  persongalleri och utveckling  1890-1980!

Etiketter: , , ,

måndag, februari 18, 2013

10-talet

Del 2 av Jolos"Världshistoria i vårt sekel är avverkad
" Fram till krigsutbrottet 1914 härskade framstegstron, utvecklingsoptimismen."
Sedan blev det ju bara eländes elände med Första världskrigets utbrott, kejsar- och tsardömets störtande, ryska revolutionen, Versaillefreden. 
Jolo ger många detaljerade  inblickar  i förspelet, genomförandet, förvecklingarna och efterspelet framför allt i Ryssland och Tyskland. Särskilt fäster jag mig vid hans föga smickrande porträtt av Hindenburg i samband med fredsförhandlingarna.
 Han ägnar ett uppslag till utvecklingen i Italien:
" När kriget bröt ut var Frankrike, England och Ryssland sammanslutna i ett löst förbund. Tyskland Österrike-Ungern och Italien i ett mycket fast. Det första höll, det senare sprack. Italien gick inte med i kriget på bundsförvanternas sida, främst därför att den italienska opinionen var emot Österrike och betraktade det utbrutna kriget som ett österrikiskt anfallskrig."

I skildringen ingår beskrivning av Gabriel dAnnunzios och Benito Mussolinis  handlande och utveckling.
" 1911-20 var Mexico en orolig granne för USA..." Victoriano Huerta, Pancho Villa och Zapata....

...och så Irland förstås med Påskupproret 1916 

Insprängt finns bara enstaka "annorlunda" nyheter som

 - 1911 stals Mona Lisa för att återbördas 1913
 - Ryska baletten (i Paris) 1909-1913 med  Diaghilev, Nijinskij och deras kompositör Igor Stravinskij
 - Tungviktsboxning med titelhållarna Jack Johnsson, Jess Willard och 4 juli 1919 Jack Dempsey! 
 - Endast ett uppslag med vetenskap och kultur där Albert Einstein figurerar bredvid DH Lawrence och James Joyce  (Inbakat i krigshändelserna finns dock Jaroslav Hasek med Den tappre soldaten Svejk.) 
-  Och så film förstås: Greta Gustafsson, Asta Nielsen, Charlie Chaplin, Mary Pickford och Douglas  Fairbanks
 
Dags för tjugotalet!

Etiketter: , ,

tisdag, januari 01, 2013

Årets bästa!

Genom inte bara skicklighet
UTAN ÄVEN
en god portion TUR blev
Årets sista = Årets bästa läsupplevelse.
Skickligheten bestod i att jag ju så gott som dagligen bevakar 
SvD kulturbilaga och dess bokrecensioner.
DÄR 
läste jag 23 oktober Carl-Johan Malmbergs recension av den svenska översättningen:

Fulländad prosa 
Engelskt liv under 1900-talets första halva är den mest kartlagda intellektuella miljön. Alla med någon betydelse har en stor biografi. Alan Hollinghursts ”The stranger’s child” skakade om genren. Nu finns den i svensk översättning och Carl-Johan Malmberg läser en bok av vad han anser vara Englands bästa romanförfattare

Jag beställde med vändande post den engelska versionen i pocket till det facila priset 69:-.

Jag visste ju, efter att ha läst A line of beauty att han kunde skriva....

MEN 

Redan när jag slår upp boken och läser den första av de 560 sidorna grips jag av förtrollningen:

She´d  been lying in the hammock reading poetry for over an hour. It wasn´t easy: she was thinking all the while about George coming back with Cecil, and she kept sliding, in small half-willing surrenders, till she was in a heap, with the book held tiringly above her face. Now the light was going, and the words began to hide among themselves on the page. She wanted to get a look at Cecil, to drink him in for a minute before he saw her, and was introduced, and asked her what she was reading. But he must have missed his train, or at least his connection: she saw him pacing the long platform at Harrow and Wealdstone, and regretting he´d come. Five minutes later, as the sunset sky turned pink above the rockery, it began to seem possibe that something worse had happened. With sudden grave excitement she picturerd the arrival of a telegram, and the news being passed round; imagened weeping pretty wildly; then saw herself describing the occasion to someone, many years later, though still without quite deciding what the news had been.

Det är 1913 och Daphne är 16 år. Detta första kapitel av  fem, betitlat  Two acres  efter herrgårdens namn beskriver hur den två år äldre brodern George, som just börjat i Oxford, bjudit hem en studiekamrat, Cecil - de dök strax upp , de hade promenerat från stationen. 
Sedan får vi följa trion under hela 1900-talet

Kapitel 2 (=REVEL) utspelar sig i mitten på 20-talet på Corley, det herresäte som Cecil växte upp på.
Liksom i kapitel ett får vi smyga oss på gruppen. AH skildrar först naturen, det sociala spelet - först efterhand får man klart för sig vad som faktiskt tilldrar sig - OCH - tilldragit sig.
Cecil, som skrev poesi, stupade i första världskriget. Hans mamma har låtit förfärdiga ett gravmonument och nu har familjen samlats för att bli intervjuade av en man, Oxfordvän till Cecil, som skall skriva en memoar.
Daphne är nu gift med Cecils yngre bror Dudley, Lord Valance, de har två barn; 
Det är uppenbart, inlindat i aristokratiskt smalltalk, att det är en väldigt "dysfunctional family" .
Kapitlet omfattar sidorna111-242, och jag undrar ända fram till sidan 195 VARFÖR det heter Reval! 

Kapitel 3 " Steady,  boys, steady!" utspelar sig sent  60-tal. Efter att ha varit rekvirerat som sjukhem under andra världskriget är det nu säte för en Public school.  Daphne dyker upp som svärmor till den lokala bankdirektören, Mr Keeping. Cecils poesi ingår i läroplanen, de flesta i den yngre generationen kan många verser utantill. Paul, ny banktjänsteman och Peter lärare vid skolan förenas i sin fascination för Cecil.
Den stora sammankomsten är en "Opening night" där Peter spelar Liszt  fyrhändigt med Corinna Keeping, dotter till Daphne, (som nu i sitt tredje äktenskap heter mrs Jacobs) och Dudley Valance. 
Som tidigare är det i metakommunikationen under "minglandet" som man  får a hunch om vad som EGENTLIGEN tilldrar sig.
Kapitel 4  Something of a Poet.  I detta kapitel får vi följa Paul Bryant som föresatt sig att skriva en minnesskrift över Cecil Valance och, innan alla som kände honom är döda, försöka reda ut vem som var ihop med vem!???   Det går inte så bra...

Sista kapitlet,  5  The old Companions det kortaste ss 519-564  beskriver en "Celebration" för Peter Rowe - 9 October 1945-8 Juni 2008. Peter som vi mötte i kapitel tre som musiklärare på Corley hyllas för sina insatser som kulturpersonlighet på BBC. Närmast sörjande är hans  äkta make Desmond.   Paul Bryant, som nu är firad litteraturskribent är bland talarna. Fortfarande lever diskussionen om Cecil, vem som egentligen var far till vem.   Professor Jennifer Ralph, St Hildas College, Oxford, klagar över Paul Bryants bok om Cecil Valance,  "England trembles "där han försökt reda ut faderskapen till Daphnes barn, dvs bla Jennifers.

Alan Hollinghurst *1954-
2012 års resultat= 37

Etiketter: , ,

tisdag, december 25, 2012

Tankar och äventyr


Det har ju varit intensivt med adventsfirande, snöskottning och julstök..
MEN
Jag har sakta strävat på med mitt läsande,
senast denna bok - som jag trodde jag läst, 
men upptäckte snart när jag beredde mig för OM-läsning, att jag alls inte gjort!
På grund av sin historia, som framgår av försättsbladets anteckning, 
har den stått tillsammans med andra kultföremål i en särskild hylla.
Jag har inte förstått att Min ungdom omfattar tiden ända fram till och med kriget i Sudan
 och hans tidiga politiska kariär och avslutas
"Han hade alldeles rätt. Snart uppstod beskattningsfrågor, som kom att bereda mig nya svårigheter och upptog mina tankar och krafter, åtminstone tills i september 1908, då jag gifte mig och sedan levde lycklig i alla mina dagar. "

För att återigen citera Tony Blair:
I was stunned! 

I stället för, som jag väntat mig, vara en fortsatt självbiografi efter Min ungdom, är det:

"Churchill began to put together yet another book, Thoughts and Adventures, a collection of newspaper articles which he had written over the past twenty years, on his flying adventures, his air crash, painting as a pastime, a near escape from death on the western front, cartoons and cartoonists, elections, and economics. In the book, Churchill gives his thoughts on the state of modern affairs. He discusses the threat of scientific progress, particularly the development of nuclear weapons. He also discusses the effects of mass civilizations on the human character.

OCH 
utgiven 1932...!
Företalet avslutas:

 Le monde est vieux dit-on ; je le crois, cependant
 Il le faut amuser encor comme un enfant.


Det är fascinerande att läsa  kapitel som Konsekvens i politik, Minnen från parlamentsval, Parlamentariska regeringar och det ekonomiska problemet *, Skall vi alla begå självmord (om kemisk, biologisk och nukleär krigföring), Om femtio år;

 Jag blir förbluffad över hur förutseende han var, inte bara om Nationalsocialismen och Hitler utan även om hur väl hans resonemang passar in på det politiska skeendet så här drygt 80 år senare! (T.ex*)
Sedan finns det åtskilliga skildringar av hans öden och erfarenheter som ansvarig minister under första världskriget: Ubåtskriget, Ludendorffs "allt eller intet" och En dag tillsammans med Clemanceau, I luften;

Allt skildrat på 310 sidor på ett pregnant men samtidigt blommande språk
När han 1953 fick Nobelpriset i litteratur, 
EFTER
1946        Hermann Hesse        ”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”
1947        André Gide         ”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”
1948        T.S. Eliot      ”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”
1949        William Faulkner      ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”tyrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande” 
1950        Bertrand Russell      ”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”
1951        Pär Lagerkvist   ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”
1952        François Mauriac        ”för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat”
1953        Winston Churchill        ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden"

ställde jag mig litet frågande
MEN
har nu ändrat åsikt

PS: Lästa böcker 2012 nu 36!

Etiketter: , ,

måndag, november 19, 2012

Sent omsider

I en blogg från den 28 februari 2011 utbrister jag:
Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet...
Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.
Så följer en  åsiktsdeklaration att snarast införliva bokserien bland 
" böcker som skall läsas inom kort...".
OCH
där har boxen stått.
Det är först nu som jag kommit på att volymerna  genom sitt format och utformning
 inte lämpar sig för att LIGGA och läsas
UTAN
är, liksom SCOTCH
MÅLTIDSLITTERATUR.
Mer än hälften av utrymmet på sidorna upptas nämligen av fotografier.
Här bilder på Gorkij  1905 på Capri och Mark Twain i sängen.
På högersidan Picasso nyanländ 1905 till Paris och längst ner George Bernhard Shaw på valmöte.
 "I den våldsamma engelska valkampanjen 1910 höll han socialistiska propagandatal."


"Omkring 1905 gjorde den 38-årige ryske författaren Markim Gorkijs pjäs "Natthärbärget" segertåg genom världen.---
1905 spärrades han in av tsarpolisen i fästningen Peter Paul i S:t Petersburg som allmänt samhällsfarlig, men den allmänna opinionen tvang myndigheterna att frige honom. Åretefter for han till USA och mottogs med öppna armar, inte minst av Mark Twain. ---
Sean svek Mark Twain Gorkij när det befanns att denne reste till USA med en dam han inte var gift med. Mark Twain vägrade gå på banketten för honom av ängslan för sin ställning hos publiken..."

NU
är således första delen  1900-1910 läst.
Det är ju högeligen intressant.
Vårt exemplar är ju en faksimil som presenterades på bokrea efter det att  JOLO avlidit 1974
Jag minns att jag kursivläste litet i den då och uppfattade det som väldigt exotiskt med denna skildring av perioden före och under första världskriget.
Så här 40 år senare är det ju plötsligt väldigt "inne".
Ur exten på baksidan:
 Det var den 34de lästa boken 2012.

Etiketter: , ,

tisdag, november 13, 2012

Hyllieutflykt:3

Redo att inträda, försedda med audioguider
Exponeringen var förstklassig.
FÖRST
blev vi lotsade via föreläsningar om Howard Carters  bana som egyptolog
 från det han som 17-åring  1891 började att teckna av gravdekorationer
tills han 1899 blev utnämnd till chefsinspektör för Egyptian Antiquities Service (EAS).
1905 blev han tvungen att ta avsked efter att ha kommit i delo med några franska  turister.
MEN
Så blev George Herbert, the 5th Lord of Carnavon
intresserad av utgrävning och anställde Carter 2007
De fick visserligen tillstånd av egyptiska staten att gräva i Konungarnas dal 1914
MEN
Första världskriget hindrade fullföljandet fram till 1917.
 Lord Carnavorns herresäte:
Highclere Castle
 SOM
är = Downton Abbey!
 Liksom  den fiktiva familjen Crawley fick Lord Carnavon finansiella svårigheter
i efterdyningarna till kriget och meddelade att han inte längre kunde finansiera utgrävningarna:

" After several years of fruitless searching, Carnarvon became dissatisfied with the lack of results and, in 1922, he gave Carter one more season of funding to find the tomb he was searching for."

Följ den spännande fortsättningen!


Etiketter: ,

lördag, april 21, 2012

Aprilläsning

För ett år sedan var jag i full färd med att redovisa mitt läsande av Bengt Jangfeldts En osalig ande. Det krävde ju mer än sju inlägg.
 Genomgången av Axel Munthes öden och äventyr under hans liv  1857-1949,  blir ju samtidigt en belysning av Europas  kulturelits.
 SOM t.ex. Gorkij, och som uppmuntrade mig att efter 60 år läsa om hans självbiografiska böcker:
Jag har nu förtjust avverkat den första: Min barndom.

Böckerna som återfunnits i vårt ackumulerade bibliotek visar sig ingå i Bra Böckers klassikerserie utgivna 1981, och försett både av ett aktuellt Förord och på försättsbladet en kort biografi.
Gorkij hette egentligen Aleksej Pesjkov. När han på 1890-talet fick publicerat berättelser från sitt kringströvande liv i Ryssland valde han pseudonymen Maksim Gorkij. Maksim efter den tidigt bortgångne fader. Gorkij är ett adjektiv som betyder "bitter".
Ur förordet:
Det trotsigt romantiska draget i Gorkijs tidigare författarskap tolkades av kritiker ur den arbetarrörelse som på 1890-talet började växa sig stark som en "revolutionär romantik", som en "marxistisk utmaning" av det tsaristiska samhället. Gorkij hade i för sig ingenting emot den tolkningen men han  tillade:"Ni kallar mig alltså marxist!. Ja, men inte en marxism enligt Marx utan en marxism som bultats in på mitt eget skinn" 

Liksom tidigare omläsningar av klassiker frapperas jag av hur utomordentligt STOR litteratur detta är! 

Gorkij var ju född 1868, för 144 år sedan; den barndomsvärld han beskriver är ju socialt och ekonomiskt en helt annan en vår, men ändå känns hans barnsliga klarögda beskrivning av vad som händer, hur han bemöts och reagerar på de vuxnas handlande, så välbekant. 
Jag kommer att tänka på Leif GW:s rapport från sin uppväxt - hur en överbegåvad envis pojke - blir missförstådd och ifrågasatt.
Gorkij blev tidigt faderlös, uppfostrades av en tyrannisk morfar och en glad och spännande historieberättande, men alkoholiserad mormor i ett Ryssland,  där det var en självklarhet att prygla och misshandla barn och hustrur vid minsta misshaglighet och visst inte  att man skulle gå i skolan lära sig läsa...

 Jag kommer att tänka på psalmen:
Ett litet fattigt barn jag är men glad jag är ändå...
Den lille Aleksej  låter all denna misär och elakhet liksom rinna av sig, erinrar sig glasklart de goda stunderna:
"Vi satt länge tysta. Det var en mild afton i de melankoliska indiansommardagarna när allt ännu blommar men vissnar och bleknar för varje timme, när sommarens alla starka mättade dofter redan fördunstat och det bara luktar kall fuktighet. Luften är sällsamt genomskinlig och kajorna flockas under det rödskimrande himlavalet. Allt är tyst och förstummat. Varje ljud - en fågels kvitter, prasslet av ett fallande blad - förefaller som ett högljutt buller och kommer en att förskräckt spritta upp för att åter sjunka tillbaka i tystnaden - den har omslutit hela jorden, ens bröst är räddat av den.
I sådana stunder blir tankarna renare och skirare än annars, men de är tunna och genomskinliga som spindelväv och låter sig inte fångas i ord. De blossar upp och försvinner som fallande stjärnor, men de hinner i alla fall bränna in i själen ett obestämt vemod, väcka den som med en smekning och försätta den i ro. Det är nu den börjar anta sin form för livet"
Alla de tråkiga yttre händelserna med sjukdom, misär och elakhet är bara antydda, mest som undran och fundering över vad som ligger bakom, vad som egentligen skett och varför, medan minst en tredjedel av skildringen består av sådana här beskrivningar av naturens skönhet och behag. 
Nu gläds jag åt att ge mig i kast med nästa volym innehållande såväl:
 Ute i världen
SOM
Mina universitet!




Etiketter: , , ,

tisdag, mars 27, 2012

Marskonsert

Den 22 mars var det dag för säsongens näst sista konsert. Den var "Pastoral":
Solist i Joaquin Rodrigos Concerto de Aranjuez var Georg Guylas

Först spelades Lars Erik Larssons komposition med detta namn
i anslutning till 
Karin Rehnqvists : Between sea and the sky
   
ATT BRYTA ISEN
(Breaking the Ice)
ur ARKTIS ARKTIS!
"Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.
Att bryta isen berättar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.
Orkestern är lite annorlunda placerad än vanligt. Första- och andra-violinerna sitter mitt emot varandra, liksom också blåsarna; en av varje sort sitter till vänster om stråket och likadant på höger sida. Över stråkarnas intensiva, lite ruffiga spel kan på detta sätt blåsarnas långspunna melodi komma glidande än från höger än från vänster. Än med stort vibrato, än utan.
Ibland hämtar musiken ny kraft i ett stilla fallande – för att sedan dra igång igen.
För att komma framåt måste man våga bryta isen!
Karin Rehnqvist


Efter pausen ännu en Pastoralsymfoni, denna gång Ralph Vaughan Williams . Andrew Manze, vår chefdirigent berättade som alltid fängslande, om dess tillkomst efter RVW:s deltagande i Första världskriget.

Etiketter: , ,

fredag, januari 20, 2012

Januarigodis

Nu har årets två mörkaste månader (22/11-22/1) snart avverkats. Någon vinter har vi inte sett till, men MÖRKRET är ju att lita på.
SVT har under eftermiddagarna bjudit på kvalitetsfilmer - nu senast  Howard´s end.
Jag har ju tidigare flera gånger med förtjusning sett A room with a view, också den filmatiserad på en roman av E.M.Foster.

Romanen är skriven 1910, filmen spelades in 1992.
Emma Thompson fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Visst är den BRA!

Det är samma förtjusande yttre miljö från "the gentrys" liv kring förra sekelskiftet, men denna gång med en bitter socialpolitisk intrig. Skådespeleriet är ju förstklassigt, liksom förmodligen Fosters roman!
En väl använd eftermiddag!

Etiketter: , ,

måndag, december 05, 2011

Pinsamt intermezzo

Hela veckan har gått i avkopplingens tecken. När jag var uppe på vinden för att hämta ner adventspyntet snubblade jag över en gammal deckare:  
Pinsamt intermezzo  på Bellonaklubben av Dorothy Sayers.
The Unpleasantness at the Bellona Club is a 1928 novel by Dorothy L. Sayers, her fourth featuring Lord Peter Wimsey.
Inspirerad av min omläsning av Gaudy Night  avverkade jag snabbt även denna.


Den är nummer 98 i Delfinserien , (Inga dåliga grejor!), gavs ut på svenska 1963 och kostade 4.50

Hade jag inte redan haft boken, skulle jag föredragit att läsa den på engelska - översättningen är litet "förnumstig". Nu så här 45 år senare lägger jag ju märke till helt andra ting t.ex.

Written after Sayers' marriage to World War I veteran Oswald Arthur "Mac" Fleming, the book explores the effect the "Great War" had on its veterans. The book opens on Remembrance Day, a momentous occasion in a country where every adult had lost someone in the war. General Fentiman's shell-shocked grandson George tells Lord Peter:
“Oh rotten as usual. Tummy all wrong and no money. What’s the damn good of it, Wimsey? A man goes and fights for his country, gets his inside gassed out, and loses his job, and all they give him is the privilege of marching past the Cenotaph once a year and paying four shillings in the pound income-tax.”


Som alltid är DS´ stil mästerlig, underfundig och elegant. Det är inte bara Volvos värde som varar...

Etiketter: , , ,

söndag, november 13, 2011

111111111111

När jag i fredags slog upp tidningen blev jag upplyst om dagens intressanta datum.
Once in a lifetime!
Jag stod med darrande hand kl 11 minuter över 11 på förmiddagen och försökte fånga en bild markerad med 11.11.11.
Se ovan
Det har ju nu under 2000-talets första decennium varit extra utbud i talmagi
OCH
För den gamle och mig signalerar den 11/11 kl 11 något helt annat... 

Den 20220222 22.22 får jag nog ej uppleva misstänker jag...

Etiketter: , ,

måndag, juli 25, 2011

Och ibland blir den aldrig densamma mer....

 Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Och ibland blir den aldrig densamma mer
 som ju  AH skrev när Jolo dog

stämmer ju även in på den sinnesstämning som präglar oss efter Behring Breivik-massakrerna i Oslo och på Utøya. Visserligen har jag ju kollat dagligen och sällan funnit att det finns anledning att lyssna på Sommar
MEN
 när jag igår såg att det var Jan Carlzons tur blev jag intresserad.
Jag frågade mig:
"Kommer han att beröra Tragedin i Norge?"
NEJ
det gjorda han inte
MEN
Utlovat skulle han prata om:
 – Sommar med mig ska handla om det kärleksfulla ledarskapet, om att det är i mötet med andra människor allt händer, och om svårigheten att hitta sig själv när hela livet varit ett uppdrag.
OCH
när han inledningsvis pratade om hur han anlände till världen som tredje barn till sina föräldrar, efter att de två äldre dött, den ene perinatalt, den andre genom olyckshändelse i 2 1/2 årsåldern, och hur detta präglat honom genom  deras omedvetna förväntningar att kompensera dem för förlusterna,  resp. en nära dödenupplevelse som SAS-chef slog ju hans program an den rätta tonen direkt!
Jag har inför en nära förestående resa till Berlin börjat läsa Folke Schimanskis Berlin och har just kommit fram till perioden 1917-1925. 
Vi skandinaver som ju länge varit förskonade från våldsamma attacker på  vårt öppna samhälle, många unga vet ju knappt något om kalla kriget,  andra världskriget, Förintelsen eller för den delen Första världskriget, får ju en påminnelse om att det ONDA är en realitet.
Se även 
Det började redan 356 fKr! 

Etiketter: , ,

tisdag, juli 19, 2011

Verkställning

Jag lade ju  i början av juni upp en PLAN för sommarläsningen. Sedan har jag i en månad varit sysselsatt med Sommarfesten. De sista gästerna åkte hem den 6/7 - och sedan har jag endast tyat med en Statsminister - som ju inte ens var omnämnd i PLANEN.
MEN
Nu har jag i alla fall omläst en bok, nämligen När vi red efter räv av Siegfried Sassoon.
  (Den gula i mitten)
Ja, EGENTLIGEN INTE...
Vi tar det från början:

Som jag tidigare berättat bl.a. i avsnittet Bokhandelsmedhjälpare:
Bokhandelsmedhjälpare var en fin yrkeskår som det skrevs böcker om.
En fin företrädare var min ingifte morbror Rulle.
Han hette egentligen Oscar Rudolf - född som han var 1902 den 11 oktober!
Eftersom han och min moster Elsa inte hade egna barn fick jag vid hennes död 1980 (Rulle dog redan 1977) ärva hans vidlyftiga bibliotek - som jag fortfarande sliter med att sortera!


MEN
Innan jag deponerade de flesta  på vinden försökte jag sortera fram böcker av intresse. Det fanns bl.a. böcker med personlig dedikation av ex. Harry Martinson och liknande. Sedan visste jag av erfarenhet att böcker ur Albatrosserien ofta var BRA.
Under 80-talet blev det föga läst. Då gällde under fritiden huvudsakligen orientering i när och fjärran. Efter väl förrättat värv var man trött, och vilade mest.
Av någon anledning, kanske för det beledsagades av ett sirligt  formulerat gåvobrev från förlaget, började jag dock läsa  När vi red efter räv av Siegfried Sassoon.
  OCH
Blev totalt fängslad. Hans beskrivning av den kittlande förväntan i höstlig , dimmig kyla som samlingen inför en jaktdag innebar kände jag igen: precis så är det för oss orienterare! Vi är också ute i ur och skur och "jagar" efter något - Tankens skärpa under kroppslig möda - Det är viktigt att prestera BRA, men inte LIVsviktigt...
 Även om man misslyckas har man fått "en sil" av natur, motion och frisk luft - och den trevliga eftersitsen då äventyret diskuteras med likasinnade.
SÅ
Jag berättade att denna Sassons bok var en av åtminstonee de 20 bästa jag någonsin läst 
Någon gång på 90-talet fick jag så den här boken i gåva:
 Således denna gång på originalspråket
Historien upprepar sig: ANDRA gången jag läser en bok jag tyckt om är den ännu bättre.  Det är inte bara det att han skriver en ypperlig engelska, berättelsen om hästinköp, förberedelser, sportutövandet (inte bara foxhunting utan även cricket) beskrivs i detalj med en myckenhet fackuttryck som jag dåligt förstår, men som speglar hans totala uppgående i dessa sina intressen.

 Han skriver den här boken 1928, och nämner själv hur han förbluffas av 
hur annorlunda världen ter sig sedan han i AUGUSTI 1914,  två dagar innan krigsutbrottet, tog värvning.

Anledningen till att jag läste om denna bok JUST nu, är att den ju ingår i mitt projekt att avläsa tidsandan 1900-1914 
OCH 
Nu är det de två sista kapitlen:
Part NINE: In the Army ss 229 - 252 och
Part TEN At the front  ss  253 - 289 

som jag egentligen inte hade något minne av efter första genomläsningen, som denna gång ger den största behållningen! Han beskriver hur den ungdomliga äventyrslystnaden sakta övergår i förfäran allteftersom flera av hans kära jaktkamrater dödas. Samma stilistiska pregnans som han använder för att skildra sitt sportutövande kommer nu till användning för att skildra den triviala men fasanfulla meningslösheten "in the trenches ".
OCH
ger en ny dimension till Ture Nermans dikt!
Internet fanns ju inte så jag kunde ju inte heller på samma sätt kolla "hur det gick se´n":

At Craiglockhart, Sassoon met Wilfred Owen, a fellow poet who would eventually exceed him in fame. It was thanks to Sassoon that Owen persevered in his ambition to write better poetry. A manuscript copy of Owen's Anthem for Doomed Youth containing Sassoon's handwritten amendments survives as testimony to the extent of his influence and is currently on display at London's Imperial War Museum. To all intents and purposes, Sassoon became to Owen "Keats and Christ and Elijah"; surviving documents demonstrate clearly the depth of Owen's love and admiration for him. Both men returned to active service in France, but Owen was killed in 1918. 

Etiketter: , ,

måndag, maj 30, 2011

Gorkij och Lenin på Capri

Det har ju varit ett tag sedan jag redogjort för Munthes liv på Capri.
SÅ
blev jag fredagen den 27 varse detta TV-program 
(som jag således intresserat tog del av):
Den andra revolutionen – Gorkij och Lenin på Capri
Regi: Raffaele Brunetti, 2010, 52’

I slutet av förra sekelskiftet samlades kring Maxim Gorkij på Capri några av de mest aktiva tänkarna inom den ryska revolutionära politiken. Här bodde också filosofen Alexander Bogdanov, ledaren för Bolsjevikpartiet. Under sju år skrev och smidde de tillsammans sina planer och startade den första revolutionära skolan, mer känd som ”Capriskolan”. Lenin kunde inte hålla sig borta från den plats som allt mer hade blivit det viktigaste centret för partiets verksamhet och fonder och kom även han till ön. Paradoxalt nog var det alltså just på jetsetlivets Capri, på den tiden befolkat av Europas dandies, kungligheter och avantgardekonstnärer som spelet om Rysslands framtid skulle äga rum.
 Bogdanov och Lenin spelar schack under överinseende av Gorkij
TYVÄRR
förlorade Capriskolan greppet om revolutionen

I En osalig ande hittar vi omnämnandet av Gorkij på sid 393 i ett litet kapitel som heter Rilke, Key och Gorkij och beskriver Ellen Keys besök på Capri mars 1908. Kronprinsessan Victoria var dock klen och sängliggande varför envoyén Bildt i ett brev till utrikesminister Erik Trolle redan omtalade kronprinsessan i förfluten tid: Var beredd på att nyheterna om henne ej kunnat bli annat än dåliga. Det är stor skada, ty det var dock gott gry i henne och hon kunde ha blivit Sverige till verkligt gagn.

Rilke, Key och Gorkij

Så illa var det inte. Men tillräckligt illa för att Vicoria inte skulle kunna ta emot den österrikiske poeten Rainer Maria Rilke, som redan i februari bodde hos sin väninna Alice Faendrich i Villa Discopoli nere i Capri. I mars kom Ellen Key - denna gång i sällskap med Hanna Pauli - på besök men då var Axel i Baden. I stället fick fröken Key tillfälle att träffa en nyinflyttad capribo, Maxim Gorkij, som kommit till ön i november 1906. Hon blev starkt intagen av den ryske författaren. Han är, skriver hon, "den typiske ryske arbetaren full av godhet, ärlighet , äkthet... hela hans väsen mycket dämpadt, tafatt, i högsta grad enkel; rösten låg och mild, håller sig alldeles från allt uteliv, all ´bohême`´, lever i största stillhet, dricker mjölk och äter mycket litet, älskar sin ryska enkla kost, som hans fru kokar ibland.

Etiketter: ,