måndag, november 30, 2009

Värmebölja

November har varit osedvanligt varm, ssk i förhållande till den kalla oktober:

Vissa platser ser ut att få en medeltemperatur för november som är lika hög eller högre än den för oktober. Detta är mycket ovanligt. Senaste gången det i Stockholm var lika varmt i november som i oktober var 1847, mer än 160 år sedan. Och för att hitta en oktober som var kallare än efterföljande månad får man leta sig tillbaka nästan 250 år, till 1762.
Och rosorna trivs - de bryr sig inte om att regnet öser ner...
Remontering

Vi har ett så kallat sydvästläge vilket innebär att det rullar in det ena lågtrycket efter det andra med regn och blåst. Så vad hjälper det då att det är 10° varmt?

När det gäller nu att välja ut Månadens växt fastnar jag för Slånet, det skänker nämligen tröst även
A Rainy Day!

Etiketter: ,

söndag, november 29, 2009

ZZlaaatan


Ibra stende il Real Madrid
E' lui l'eroe del "Clasico"

Al Camp Nou, la sfida tra le due grandi di Spagna va al Barcellona: finisce 1-0 con una rete di Ibrahimovic, appena entrato in campo, all'inizio della ripresa. E' sorpasso blaugrana: dopo 12 giornate di Liga, sono a +2 sui blancos

Etiketter:

Så var det dags igen...

The same procedure as last year tänkte jag skriva
MEN
Ifjor var det ju Sigge och Moa som bakade!
Nu är vi tillbaks till 2007 års baklag!
Redan då uppgavs:
Sedan han informerats om kg-priset var Bobo mycket aktsam om saffranet.


Sedan dess har ju priset fördubblats!
MEN
Farmor kunde glatt meddela att här finns det resurser - saffranet i årets bullar inköptes redan ifjor.
Vi får dra in på andra saffranskrävande maträtter det närmaste året - våra lussebullar KRÄVA två paket.
Detta baklag får en allt mera uppdriven teknik - årets bulle heter

ONDE Ragnar!


Etiketter: ,

lördag, november 28, 2009

Intermezzo

Norsfiskare vid Stockholms ström
(trodde jag, se nedan)
Jag var 24 år innan jag besökte Stockholm första gången. Född 1935 var det ju inte läge för turistande förrän efter krigsslutet 1945 och då åkte vi skåningar i första hand till København!
Citat från länken det här nedan, inlägg 4 juli 2006.

"Jag är långt ifrån en Stockholmshabitué.Antalet gånger jag varit i Stockholm kan räknas på handens fingrar.
Under kriget reste man ingenstans. När det sedan blev fred var det naturligt för oss skåningar att söka storstadsupplevelserna i Köpenhamn.
Jag hann bli 24 år innan jag gjorde mitt första besök i Sveriges huvudstad. Detta kom till spontant sedan en arbetskamrat i Karlskoga, infödd stockholmare upptäckt att jag aldrig varit där, trots att jag varit både i Paris,Rom och London flera gånger.
Vi gick bland annat på Operan . De gav På Sicilien och Skratta Pajazzo minns jag.
"

Sedan har det blivit högst tio endagarsbesök i samband med jobbet: nattåg upp - konferens - nattåg hem.
Desto märkligare att jag vid min enda hotellövernattning lyckades uppleva det här!
MEN
Mitt nya liv som änka, och med yngsta barnbarnet 7 år, innebär att vi tillsammans kan lära känna Sveriges huvudstad. Genom att min far redan på 40-talet fram till 1956 (då han övergick till Dagens Nyheter) läste Stockholmstidningen har jag dock god kunskap om livet i Stockholm vid denna tid. Bl.a. var det mycket tal om norsfisket i Stockholms ström.
Glad blev därför jag, när jag rekognoscerade för den yngre gruppens Stockholmsbesök, och fann dessa förhoppningsfulla fritidsfiskare. Det visade sig emellertid att de flesta (mest invandrade) inte visste vad Nors var. En svensk, invandrad från Dalarna dock, VISSTE att de fanns men sa´"Nors äter man väl inte..."
Stekt nors var tidigare en svensk nationalrätt som förekom på de allra finaste restauranger i Stockholm. Säljs färsk. Äts i första hand stekt eller rökt. Även friterad, gratinerad och marinerad nors förekommer. Förr även salttorkad och lufttorkad för lutläggning samt i vissa trakter nedlagd i aska som föda för fattig befolkning. Färsk nors luktar sur saltgurka men lukten försvinner vid tillagning.
Nu gällde det laxöring - en berättade att han häromdagen fått en på 7 kilo.
Anledningen till att det stod så mycket om norsfiske i Stockholmstidningen på sin tid är nog att det tydligen är ett vårtecken

Norsens ankomst var någonting vi alla väntade på. Den betydde vårens slutliga triumf, att den långa vintern äntligen var över. Otåligt sökte vi oss ner till älvmynningen om kvällarna, både barn och vuxna, och spanade ut över sjön: skulle norsen komma snart?

Etiketter: , ,

fredag, november 27, 2009

Mälardalsbesök dag 2

Fredagen den 20 november skulle jag möta min äldste son och äldsta barnbarnet på Nationalmuseum kl 14.00. Eftersom jag, skånska och uppvuxen under andra världskriget, inte varit så många gånger i Stockholm passade jag på att turista.
Jag vandrade från Centralstationen, smet in i Klara kyrka
OCH
kom precis lagom för att åhöra lunchkonserten. Det sades att det var ett musikgymnasium som stod för programmet - jag uppfattade inte vilket. Jag var särskilt imponerad av förkryssade sopranen Jonna Hybelius.
Jonna Hybelius sjunger.
Via norsfiskarena, som jag trodde, de fiskade laxöring visade det sig, rikligt med holländare, japaner och italienare längs Strömgatan anlände jag till Nationalmuseum där jag inmundigade en Jordärtskockssoppa i deras restaurant ATRIUM
Caspar David Friedrich har länge varit en av mina favoriter!Vi avslutade med litet shopping i butiken....

Etiketter: , , , , ,

torsdag, november 26, 2009

Adventsluckor

Jämn onsdag och åter Veteranorientering. Dagens banläggare var Ulla och Bosse Öhgren. Med anledning av den stundande Adventshelgen skulle vi memorera luckor:
Där kontrollerna fanns var detaljerna urklippta och skulle i stället memoreras en sträcka i förväg.
Vid start fick vi kartbilden vid vår första kontroll, väl framme där nästa osv. Vädret var för årstiden tjänligt - + 10°.
MEN
Det blev litet hopgrötat vid kontrollerna när alla stod och memorerade....
Ännu en skön dag i Guds härliga natur!

Etiketter: ,

onsdag, november 25, 2009

Mälardalsbesök dag 1

Samling kl 16.00 på Stadshusets trappa

På grund av anledning kunde jag ju inte besöka Eskilstunafamiljen i hemmet. Vi beslöt därför att träffas på lokal.Valet föll på restaurang Thai Classic som låg nära Stadshuset och enligt Fadren hade god mat.
Det var en spännande miljö .....
Vi frågade vem Gudinnan var, men det visste personalen inte.
Medan vi väntade på maten kunde vi studera små installationer med rullande, rykande färgskiftande klot, rinnande vatten och märkliga bokstäver.
OCH
...maten VAR jättegod.
Vi fick ätliga orkideer till...

Etiketter: , ,

tisdag, november 24, 2009

Tågresenär

Som änka har det fallit sig naturligt att lämna bilresandet. Det är inte, ens i september, någon höjdare att sitta själv och köra 50 mil turochretur Skåne-Mälardalen. Dessutom blir det ju faktiskt billigare när man bara skall köpa EN biljett - för att inte tala om hur man skOOOnar miljön.

Omständigheter har inneburit att jag just kommit hem från min åttonde tågresa i höst - (eller fyra om man räknar ToR)
Allteftersom jag lämnat de första organisatoriska trubblen bakom mig blir jag också mer och mer rutinerad. Jag beställer min biljett via internet, hämtar ut den i biljettautomaten och har skaffat JoJokort.
Via Reseplaneraren kan man kryssa mellan alternativen och finna bästa och/eller billigaste alternativ. Jag har upptäckt att i vissa fall reser man väl så billigt i 1-klass som i 2-klass.
1 klass X 2000
Det här ingår i biljettpriset när du reser i 1 klass med X 2000:
Internet ombord
Före klockan 09.00 serveras frukost
Kaffe, te och frukt
Dags- och kvällstidningar
Möjlighet att resa i Tyst avdelning
Tillgång till musik- och radiokanaler. Hörlurar får du på tåget.
Tillgång till SJ Lounge på Centralstationen i Stockholm och Göteborg.

Min bisittare

Det lyste mig att vid senaste Mälardalsturen beställa en 1-klassbiljett på X2000 vid Fönster och Bord. Medhavandes min laptop fick jag hjälp av min bisittare att logga in och voilà var jag uppkopplad till Internet.

Man har inte roligare än man gör sig....

Etiketter: , ,

måndag, november 23, 2009

Golden Hornet

Denna sort av bärapel heter Golden Hornet. Ännu en kandidat till Månadens växt i november

Etiketter:

söndag, november 22, 2009

To break bread with the dead.

Som framgår av nedanstående essä* är denna metafor formulerad av WA Auden.
Den symboliserar för mig det oerhörda att vi på århundradens avstånd kan "umgås" - samtala med för länge sedan döda genom skriftspråket och musiken.

* Jag har slarvat bort vem som skrev det, och lyckas inte återskapa länken på Google - men BRA är det ju!

When you are old and grey and full of sleep,
And nodding by the fire, take down this book,
And slowly read, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep;

William Butler Yeats wrote his memorable iambs to Maude Gonne, whom he loved and who wouldn't have him, a century ago.

He had, in his youth, the certain sense that these lines would survive her youth, her age, their century. They have. The great Irish master bridged the 19th and 20th centuries with poetry of such force and appeal that instructions written but months before his death, near six decades ago, ring true and timely still:

Irish poets, learn your trade,
Sing whatever is well made,
Scorn the sort now growing up
All out of shape from toe to top . . .


It is the meter and rhyme scheme of Yeats's late poem that W. H. Auden , echoed in his famous elegy, ``In Memory of W. B. Yeats'':

Earth receive an honored guest;
William Yeats is laid to rest:
Let the Irish vessel lie
Emptied of its poetry.

Time that is intolerant
Of the brave and innocent,
And indifferent in a week
To a beautiful physique,

Worships language and forgives
Everyone by whom it lives;
Pardons cowardice, conceit,
Lays its honours at their feet.


I was among the fortunate hundreds who heard Seamus Heaney -- one by whom the language lives -- in Galway's Town Hall Theatre last April, during the Cuirt Festival of Literature. The Nobel laureate, noting this borrowing of Yeats's meter and rhyme, paraphrased Auden to the effect that ``poetry is what we do to break bread with the dead.'' And extending Auden's metaphor, Heaney added,
``If so, then surely rhyme and meter are the table manners.''
He is, of course, correct.

Poetry is a kind of communion, the chore of ordinary talk made sacramental by the attention to what is memorable, transcendent, permanent in the language. It is the common tongue by which the species remains connected to the past and bears its witness to the future. Each age offers variations on the themes of love and grief, reason and desire, prayer and homage, epic and elegy and honor. Some things are constantly changing. Some things never do. Poets and their poetry keep track of each.

But before it was a written and read thing, poetry was a spoken and said thing; it happened in the ears and mouth before the eyes and intellect were engaged. Before there were books there were bards who made their ways from village to village bearing the news -- Who was king in the next county. Who stole whose cow. Who slept with whose wife. -- and who were paid, well paid, to praise in verse a comely bride, a valiant warrior, a loyal dog; and paid to curse the blackguard, the enemy and the enemy's gods. And all of this was done out loud -- for the sound and sense of it -- the way we sing in the shower, practice our proposals, and listen for our own voice before we fall asleep at night. Rhyme and meter were tools of the trade, a way of making words memorable and memorizable, a pace tied to the footfall of the poets' journeys.

We are drawn to the acoustic pleasures of poetry by nature and metabolism. Our hearts beat in iambs and trochees night and day. Our breath is caught between inspiration and expiration. Our pulse divided by our breathing equals the five-finger-tapping pentameters of Frost:
The land was ours before we were the land's.
And Shakespeare: Shall I compare thee to a summer's day?
And Millay: What lips my lips have kissed, and where, and why.

Is it any wonder that we know these things by heart? Our first petitions are learned by rhyme and meter:
Now I lay me down to sleep and pray the Lord my soul to keep.
Our first benedictions:
God is great, God is good Let us thank Him for our food.
Our first mysteries:
Twinkle, twinkle little star
How I wonder what you are.
Our first mastery: A B C D E F G H I J K lMNO P.
Our first poem memorized:

Tyger Tyger, burning bright
In the forests of the night;
What immortal hand or eye,
Could frame thy fearful symmetry?

If this meter of William Blake's became Yeats's late instruction to Irish poets, and later Auden's elegy for Yeats, it serves as well for Heaney's lament for Joseph Brodsky the Russian exile and fellow Nobel laureate who learned to write in English and died too young on Jan. 28, 1996. Giving his poems in Galway last spring, Heaney took his place at the table of poets who will outlive their centuries. With impeccable manners and in a well-tested form, he paid his respects to his dead friend, to old masters, and to their ancient craft in
``Audenesque -- In Memory of Joseph Brodsky'':

Joseph, yes, you know the beat.
Wystan Auden's metric feet
Marched to it, unstressed and stressed
Laying William Yeats to rest.

Therefore, Joseph, on this day,
Yeats's anniversary,
(Double-crossed and death-marched date,
January twenty-eight),

Its measured ways I tread again
Quatrain by constrained quatrain,
Meting grief and reason out
As you said a poem ought.

Trochee, trochee, falling: thus
Grief and metre order us.
Repetition is the rule,
Spins on lines we learnt in school.


Heaney's poem, which gathers power and sorrow for another dozen quatrains, will be part, no doubt, of a future collection. It is good to be alive while this man is writing.

But poems have a life of their own, before and beyond the lives and deaths of poets. It is a sadness that our days are spent too distant from this mother's milk of language, this soul food, this source. Now is as good a time as any to return.

Etiketter: , ,

lördag, november 21, 2009

Morgonrutinen

November är lång och grå
illustrerades i Eva von Zweigbergks och Birger Lundquists Johans jul på första uppslaget av en liggande farbror i trenchcoat och Stetsonhatt.
MEN
Intet ont som inte har NÅGOT gott med sig.
6 september
När jag genomför min morgonritual, dvs går vägen om minnesstenen med en fräsch blomma varje dag, medan teet drar sina 5 minuter under det att jag hämtar morgontidningarna, har inte gårdagens blomma vissnat, utan de håller sig i minst en vecka!
17 november

Etiketter: ,

fredag, november 20, 2009

Julsalong

I lördags var det så dags för vernissage för Höganäs museums julsalong.
Simon Arne introducerade de sex kvinnliga konstnärer, med anknytning till Kullabyden, som ställdes ut. Läs mera (klicka där också på Läs mera så får ni en information om var och en av de sex)

Genast kände jag igen den gröna färgen!
Vi fick ju aldrig reda på vad konstnärinnan som målat vårt pris hette, bara att hon signerade MC.

Nu vet jag att det är Magdalena Cavallin
Det gladde mig också att av de sex som ställde ut gillade jag hennes alster bäst, främst
Ljudet av fartyg.
Jennifer Rahfeldt hade ett "husband" som under hennes ledning framförde ett mestadels atonalt musikstycke.
Tavlorna på väggen bakom är hennes.

Etiketter: ,

torsdag, november 19, 2009

Seal morning

Redan i februari skickade jag efter denna bok:
Sedan levde vi ju ett lyckligt aktivt liv fram till och med den 1 juli.
Inte förrän i mitten av oktober har det blivit någon reda med läsandet.
MEN
Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning. Jag har till och med dammat av mitt läsprojekt från 2007 som innebär att jag skall läsa om en del av min barn- och ungdoms favoritböcker för att kunna placera in dem på min 10-topplista.
Jag trodde att jag skulle finna ett exemplar av Djungelboken i mina gamla ärvda bibliotek - men fann endast The second:
Så nu har jag äntligen blivit färdig att skicka efter den från amazon.com
(Det är lika bra att läsa originalversionen för att bedöma den litterära kvaliteten)

När jag fågelskådade vid Vegeå och såg prutgäss erinrade jag mig Sälmorgon , mindes , felaktigt som det visade sig, att där omnämndes dessa fåglar och i mitt sorterande av alla gamla bokhögar dök den slutligen upp
OCH
När så jag vid en strandvandring i ett välsignat väder
den 30 oktober 2009 kl 17.24 (sommartid!)
siktat denna säl
blev Seal morning den första av mina gamla legendariska läsupplevelser som jag stiftat NY bekantskap med.

Resultatet? Jo:

Som sagt några prutgäss fanns inte röken av. Boken var betydligt mera matter of fact, jag mindes den som romantiskt magisk. RF kommer som 10-åring att bo tillsammans med en faster som beslutat sig för att leva på ett torp i Sutherland, i norra Scotland. Där bor de långt från ära och redlighet i 7 år.
To get medical aid entailed a journey on foot or by trap to the nearest clachan, or village, some nine miles away, to put through a call to a township, for no doctor or nurse lived in the clachan.
(1 mile =1609 m dvs 9 miles ~15 km)

Telefon, elektricitet etc var det bara inte tal om.
De har bara två grannar inom räckhåll: en äldre fårfarmare Mr Mc Nairn 4 miles away, och som i sin tur har ytterligare 2 miles to mrs and mr Frazer. Den senare visar sig vara någon form av "wise man".
Det sällskap de hade bestod av djur: ett ekorrpar, 2 uttrar (en present från mr Mc Nairn...), en vanlig råtta "Rodney".
The first winter in our new home was a particularly exhausting one. For days at a time we were unable to leave the croft because of the heavy falls of snow.

Slutligen kompletteras hushållet med en säl LORA, som visar sig vara mycket musikalisk. Det upptäcktes på grund av det piano som aunt Miriam tagit med till torpet. När hon spelade på det lyssnade Lora som trance . Rowena fick en sångbok och ett munspel i present. När hon övade började Lora högljutt sjunga, lärde sig spela på munspelet och fick en omfattande repertoir.
De blev inbjudna till en ceilidh i Aberdeen, där Loras talanger skulle demonstreras innan huvudgästen, en sångare skulle uppträda. Det var bara det att när Lora kom igång vägrade hon sluta...
Även om det berättas mycket om djuren, inte bara de i hushållet utan alla tillfälliga gäster som de tar hand om, skadade fåglar mm, är det framför allt landskapet, naturen som är huvudperson
Ex
Clouds unfurled in the silvery sky as they were blown to the south. Walking against the wind, I tucked my chin into my collar and attempted to gain headway. Whenever I reached the shelter of a rock I would rest in the lee a moment in order to gain breath before battling onwards. For several miles the only trees in view were a few scatterede birches which bowed and rose at the touch of the wind like swimmers breasting huge waves. These supple trees are seldom much damaged by even the fiercest gales. Exept for the boulders, everything was appeared to be in motion; clouds, birches, even the hills which rolled away to the four horizons did not convey immobility but a smooth movement forwards and outwards. The fascination of this barren scenary I find hard to describe but much of its fascination lies in this very barrenness which impells continous awareness of the sky as well as the earth. Here one senses a great freedom of the spirit. One does not yearn for a variety of scene where there is space.

Efter snart 50 år är det fortfarande en fascinerande läsupplevelse, men helt annorlunda än jag mindes den!

Etiketter: , , , , ,

onsdag, november 18, 2009

Strandfynd

När jag sist gick ut att vandra....
längs stranden, föll plötsligt mina ögon på detta slånstånd! Visserligen har jag tidigare observerat att slånen blommade rikligt i april, men aldrig att jag sett så rikligt med stora fina bär på strandheden!
Nu kanske det blir läge att göra slånbärslikör?
Slånbärslikör:

Bären bör inte plockas förrän de upplevt en eller flera frostnätter.
Frosten gör att en del garvsyra går ur och sötman stiger.

Bären läggs på flaska tillsammans med två krossade kärnor (till en 75 cl flaska). Flaskan fylles ända upp, Absolut eller Renat brännvin hälles på och flaskan korkas.

Efter fyra veckor häller man av spriten, silar den och blandar den med sockerlag. Sedan sockerlag tillsatts är likören klar. Den bör sedan lagras minst ett år!

Till 1 liter sprit kokes sockerlag på 2 dl vatten och 6 dl socker. Sockret hälles ner i kokande vatten.
Dock kan mängden sockerlag som är optimalt variera med sprithalt och hur söta bären är. Därför rekommenderas att endast halva mängden tillsätts i en första omgång. Efter tre månader avsmakning med justering av sprithalt och sötma!

Ovanstående recept fick jag av en golfmate för ca 40 år sedan! Jag har gjort likör EN gång för ett trettiotal år sedan - och det finns kvar en skvätt!
Tala om lagring.

Kanske slånbärslikör blir 2010 års julklapp?

Etiketter: ,

tisdag, november 17, 2009

Så fira vi jul

När Icakuriren firade 50-årsjubileum 1991 gav de ut en julmatsbilaga med ovanstående titel.
(Obs pluralform av verbet!)

De sista tio åren har jag föredragit att servera julbord redan den 1 advent - den 27 december börjar jag se fram emot ljusare tider! Därför är det nu tid att plocka fram julrecepten.
1992
(fram till 2005, då jag köpte min digitalkamera var det alltid den gamle som fotograferade, så han saknas ofta på bilder före detta år...)

På det julbord som jag bjöd på vid de julkalas som blev tradition på fjärde advent fanns i dessa bilagor bl.a.följande recept:

Hemlagad senap (ganska stark)

1 burk Colmans senapspulver (ca 100 g)
1/2 l vatten
3 3/4 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
1 msk ättikssprit
1 tsk salt
vitpeppar

Rör ut senapspulvret i litet av vattnet .
Vispa samman socker mjöl, ättikssprit, salt och peppar med resten av vattnet i en kastrull .
Låt blandningen koka upp
Tillsätt senapen och låt alltsammans sjuda ett par minuter under omrörning .
Ta kastrullen från värmen .
Rör då och då tills blandningen svalnat
Förvara senapen svalt i burkar med lock något dygn innan den serveras .

De senaste tio åren var denna senap den gamles favorit - den passar lika bra till korv med mos som till julskinkan. Jag fick ofta göra ny sats i januari!

Konjaksgravad Östersjölax (Bilaga Ica-kuriren 47/88)
I kg lax av mittbiten
1 dl socker
3 tsk krossade vitpepparkorn
2 dillknippor (jag har a href="http://vikeningarna.blogspot.com/2007/08/dillerier.html">djupfryst dill, kan köpas)
drygt 1/2 dl salt
4 msk konjak

Skär ut laxen i 2 benfria filéer. Torka av filéerna med hushållspapper. Stöt pepparkornen grovt och blanda med salt och socker.

Strö lite av blandningen på ett djupt fat tillsammans med litet hackad dill.
Lägg ner en laxbit med köttsidan upppåt, strö på hälften av salt och sockerblandningen.
Fördela nästan all hackad dill och doppa konjaken över.
Lägg den andra laxsidan ovanpå och strö på resten av blandningen samt dillen.
Täck över fatet och ställ det kallt 2-3 dygn. Vänd laxen några gånger under tiden.

Etiketter: , ,

måndag, november 16, 2009

Tidens gång

Strax före den gamles bortgång filosoferade jag om olika tidsperspektiv, dvs longitudinellt eller cykliskt. Redan som pensionär, men framför allt nu som änka har jag återgått till fädernas kalender:
Från Vikens horisont har jag sedan flera år definierat vinter som tiden från 15 november till 15 februari.
MEN
Efter en ovanligt kylslagen oktober hade vi igår 11° varmt!
Stranden myllrade av söndagsflanörer.
DOCK
I kikaren kunde jag se att de längst ute simmande änderna var vintergäster= bläsänder.
Jag får nog skaffa mig något slags teleobjektiv....
OCH
Redan 15.19 börjar det skymma...

Etiketter: , , ,

söndag, november 15, 2009

Födelsedagsbarn 24

Dagens födelsedagsbarn har sedan 2006 stått mitt i livet med bröllop och faderskap och som skildrats på denna blogg!

Håkan gratuleras hjärtligt på födelsedagen!

Som omväxling kommer här ett kort från någon släktträff för sisådär en trettio år sedan.
Han är minstingen i kusingruppen!
Utöver att vara föräldrar till 15 förhoppningsfulla telningar fyller de nu alla viktiga värv för att hålla Sverige i gång!

Etiketter: , ,

lördag, november 14, 2009

Förtjusande!

Förtjusande skulle moster Ebba ha sagt.
Nämligen om nedanstående musikprogram i Vikens kyrka. Församlingens organist Cecilia Alling (som också spelade på den gamles begravning) och en norsk trombonist Ole-Kristian Andersen framförde nedanstående program:
De började uppe på orgelläktaren med de tre första numren.
Sedan vandrade Ole-Kristian sakta upp till altaret framförande sin vän Svein Møllers :
Herre du som var før livets morgon.

Om detta berättade han sedan och presenterade i övrigt programmet på morsam norska. Trombon - basun har tradition som kyrkoinstrument sedan 1460. Han menade också att det fanns en stor släktskap mellan John Dowland och Michael Jackson!Särskilt Dowlands Come again framfördes utomordentligt av Cecilia Alling.
Titeln på Michael Jacksons Man in the mirror tog kyrkoherde Pernilla Håkansdotter som tema för aftonbönen:
1 Kor 13:12
Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

Etiketter: , , , ,