måndag, februari 29, 2016

Filosoferande

Min vandring in bland filosoferna bortom den vanliga undervisningen 
om Sokrates och Platon och Aristoteles på gymnasie
t startade med en TV-serie på Axess!
Denna bok inköpte jag och studerade.
SEDAN
gav jag bort den till ett barnbarn.
I december när jag var på besök i "Gula huset" hittade jag så den här:
som jag lånade 
OCH
NU
har läst.
÷
Den startar med Thales från Miletus (625-545 f.Kr) "Den förste naturforskaren och analytiska filosofen i västerländsk intellektuell historia" - via Pythagoras, Herakleitos, Sokrates och Platon, Aristoteles  - Cicero -Seneca - Augustinus (354-430) . 

Jag nämner bara de som jag hört talas om tidigare - men från Augustinus kommer vi snabbt till Thomas av Aquino 1225- 1274) som är nr 22.
En för mig tidigare okänd är William Ockham  som tydligen var en favorit hos Umberto Eco och finnas med i Rosens namn och känd för sin rakkniv:

"Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelska franciskanmunken och filosofen William Ockham (ca 1285–1347), är en princip inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör.Det är en tumregel om parsimoni" (=sparsamhet)
Fram till 1600-talet är det idel kända namn: Copernikus, machiavelli Erasmus, Thomas More, Bacon, Galilei, Newton och Nr 36= Descartes (1596-1650) .
 ÷
Även 16-1700-talet känner jag mig relativt tidigare informerad om såsom  Spiniza, Leibniz, Locke, Hume, Voltaire, Rousseau, Diderot, Kant, Schiller Schopenhauer och slutligen Darwin som är nr 59;
÷
Under 1800talet börjar en gruppindelning  som "tar över" den  iska indelningen."Idealisterna"  dit Kant etc ovan hör, känner jag alla, "liberalerna" med Adam Smith och John Sturt Mill, knappast alls. Här finns också den enda kvinnan utöver Simone de Beauvoir, Mary Wollstonecraft (nr 54).

Mary Wollstonecraft, född 27 april 1759 i Spitalfields, död 10 september 1797 i London, var en brittisk författare och feministisk filosof. Under sin korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Hon förde fram idéerna om att både män och kvinnor skulle betraktas som rationella varelser och att samhället bör grundas på förnuft. Hon drev bland annat en skola för flickor och skrev Thoughts on the Education of Daughters. I A Vindication of the Rights of Men (1790) kritiserade hon Edmund Burke och tog ställning för franska revolutionen.
÷
"Materialisterna " dvs Marx, Engels Lenin,Freud, Jung och Keynes är ju bekanta, liksom "Existentialisterna: Søren Kierkegaard ,Nietzsche, Husserl, Heidegger Sartre, Camus och Simone de Beauvoir.(Nr 78)
÷
Under rubriken "Den språkliga vändningen" finns tretton namn varav jag känner fyra nämligen Frege, Russel, Wittgenstein och Chomsky (nr 91)
÷
Postmodernisterna är tre: Levi-Strauss, Foucault och Derrida.
÷
Slutligen "De nya forskarna" där av nio namn fyra är bekanta: Albert Einstein, Karl Popper ,Kurt Gödel och Alan Turing.
SLUTLIGEN:


Willard Van Orman Quine, född 25 juni 1908 i Akron, Ohio, död 25 december 2000 i Boston, Massachusetts, var en amerikansk filosof och logiker samt professor vid Harvard University från 1948. Hans bidrag till filosofin ligger inom den analytiska filosofin, speciellt den formella logiken i gränslandet mellan filosofi och matematik samt semantiken.

"Allt sedan Immanuel Kant finns det en distinktion mellan analytiska och syntetiska satser inom kunskapsteorin. En analytisk sats, till exempel ”alla ungkarlar är ogifta” behöver man inte stämma av mot erfarenheten, utan det räcker med att undersöka ordens betydelse för att komma fram till att påståendet måste vara sant; den har formen av en tautologi. En analytisk sats ger alltså ingen ny information. För att däremot ta reda på om en syntetisk sats är sann, till exempel ”alla ungkarlar är flintskalliga” måste man dock göra en empirisk undersökning, som lika gärna skulle kunna ge vid handen att påståendet är falskt.

Denna kunskapssyn ifrågasatte dock Quine. I sin inflytelserika uppsats ”Två av empirismens dogmer" (Two Dogmas of Empiricism, 1953) kritiserar han dels gränsdragningen mellan syntetiskt och analytiskt, dels den reduktionism som hävdar att varje meningsfullt påstående är ekvivalent med en sammansättning av termer, refererande till omedelbara upplevelser. Båda dessa empirismens dogmer menar han vara dåligt underbyggda."

I am still confused but on a higher level!

Etiketter: ,

Ättlingar

År 1951, vid 66 års ålder, cyklade Håkansson utom tävlan det så kallade Sverigeloppet från Haparanda till Ystad. På grund av sin höga ålder hade tävlingsledningen inte tillåtit honom att delta – åldersgränsen var 40 år. Då cyklade han till Haparanda med start samtidigt som de tävlande. Cykelloppet kördes i etapper, men medan de tävlande sov, cyklade Håkansson upp till tre dygn i sträck. Under tävlingen kom han att kallas "Stålfarfar" och då han inte hade fått någon nummerlapp ordnade han själv en sådan med en stor nolla. Han fick stor uppmärksamhet i tidningarna och blev en rikskändis när hela svenska folket följde hans färd genom landet.
... och kom först i mål i Ystad!
Han bodde i Gantofta, utanför Helsingborg , och i de följande 36 åren fick vi följa honom via HD. Han cyklade till Jerusalem,  sjöng väckelsesånger och cyklade vidare.
÷
"Han blev nästan 102 år och hustrun Maria, som avled ett år före Håkansson, 104 år gammal.
De har förmodligen Europas längsta äktenskap, de var gifta mer än 77 år med varandra"

Att jag berättar det här beror på att jag 
mötte denne man
OCH
Ett samtal utspann sig:
Han är 92 år gammal och från Gantofta.
Han förhörde mig om mina kunskaper om Gantofta – eller snarare dess tidigare befolkning.
Jag kunde plötsligt stamma fram att dess mest kände invånare på sin tid var Gustaf Håkansson, allmänt benämnd Stål-farfar.
Mannen jag mött visade sig vara SON till Stålfarfar.
Denne blev 102…
 SEDAN nu 2016
får jag ytterligare en promenadbekant, nästan på samma plats som jag mötte broder:
Ytterligare en ättling, en DOTTER till Stålfarfar.

Etiketter: ,

söndag, februari 28, 2016

Gråväder

Trots dimman var det ganska  behagligt promenadväder.
Tack vare den observerade jag
den här tallen 
som tidigare smultit in i grönskan!

Etiketter: ,

lördag, februari 27, 2016

Vårstädning

När jag är fastighetsskötare använder jag med förkärlek den gamles efterlämnade persedlar. 
Denna väst
har varit min favorit:
inte minst för sin "lagoma" bröstficka för mobilen!
MEN
NU
är den totalkaputt och har burits ut i soptunnan...

Etiketter: , ,

torsdag, februari 25, 2016

Hyllinge än en gång!

The same procedure...  dvs 
VECKA ÅTTA I HYLLINGE
2015
Igår
I min sedvanlige chaufförs bortovaro fick jag åka med "Johanssons"
"Terrängen" är ju måttligt  inspirerande...
MERA
kulturhistoriskt spännande
med  bl.a. spår efter den gamla kolbrytningen.
÷
"Stenkol finns på några få platser i Sverige. Flötserna ligger på ett djup av 30–110 m och är i allmänhet tunna (30–60 cm).[2] Mest känt är kolet i nordvästra Skåne kring Höganäs. Denna kolkropp sträcker sig från Höganäs i norr och till Ekeby och Simmelsberga i söder. Stenkol har brutits i nordvästra Skåne från 1700-talet och fram till mitten av 1950-talet. Orter där stenkolsbrytning skett är bland annat Bjuv, Gunnarstorp, Nyvång, Höganäs, Ekeby, Billesholm, Hyllinge och Simmelsberga. "

Det bästa med Hyllinge är trivsamheten under eftersitsen 
 i den lovtomma skolan ...


Etiketter: ,

onsdag, februari 24, 2016

Vi går mot ljusare tider...

Jag bläddrade bland mina fotos -
- och fann deT här
21/5 2010
÷
Så här i februari väcker den ljufva förhoppningar!
Tanten på bilden har dock blivit 6 år äldre...
(Jag ska försöka att komma ihåg att årligen ta en bild den 21/5 och följa förödelsen) 
÷
Än så länge
har vi bara kommit så här långt!

Etiketter: , ,

tisdag, februari 23, 2016

Kvällspromenad

Gårdagen var jag flitig med min bokföring och korrespondens
Jag var inte redo för resten av lifvet förrän 15.30
Efter eftermiddagsfika tog jag mig en tur ner till havet:
kl17.58
Det var ej dag, det var ej natt,
det vägde mellan båda
Fritjofs saga

Etiketter: ,

måndag, februari 22, 2016

Magiskt sammanträffande

Strax efter att den kommit ut på svenska 1983 läste jag denna Umberto Ecos första roman.
Jag blev helt betagen.
Jag köpte och avnjöt också hans  fjärde roman Baudolino 
SAMT
OM SKÖNHET
MEN
Hans andra roman  som översattes till svenska 1989 -
 - har legat "i att läsa"-högarna en 20 år så där...
÷
I fredags slog jag upp den och bestämde mig för att läsa den som årets elvte bok
OCH
erfar en dag senare att han avlidit!
5/1 1932 - 19/2 2016

Etiketter: ,

söndag, februari 21, 2016

Nu börjas det...(?)

Igår ,när jag på hemväg från deponin, gick via Bygatan
oc
och fick syn på dessa "bedårande" penséer
 kunde jag  inte motstå:
Vintern ra...????


Etiketter:

lördag, februari 20, 2016

Konsertsällskap

Änkegrannen, som tillsammans med mig går på abonnemengskonsert, 
var upptagen för begravning varför i stället  barnbarn Lisa gjorde mig sällskap.
Det var ett intressant komponerat program med verk av 4 jämnåriga:
Richard Wagner * 1813
Clara Schumann * 1819
Franz Liszt * 1811
Felix Mendelssohn Bartholdy *1806
Vi gick först på introduktionsmötet kl 18.00
med efterföljande kvällsfika
Efter Richard och Clara
Pausfika
För att avsluta med Franz och Felix.

Etiketter: ,

fredag, februari 19, 2016

Gisslan hos påven

I höstas åhörde jag f.d.ärkebiskopens bror HB HammarFöreläsningsföreninga´
där jag ju  i redovisningsbloggen skrev :
"talade så fängslande över sitt ämne att jag glömde att fotografera!"
Nu har jag även läst hans bok, som jag ju köpte.
÷
Den handlar  om hans tid som svensk kyrkoherde i Rom . Redan 1976 hade han blivit erbjuden denna tjänst, men föredrog att tacka nej eftersom han var relativt nytillträdd kyrkoherde i skånska Björnekulla "och kände starkt att det var där min plats skulle vara". Han hade tidigare tjänstgjort för SKUT (= Svenska UTlandsKyrkan) i Brasilien och  efter Romerbjudandet i Spanien i några år.
När det andra Romerbjudandet kom var han domprost i Skara.
Det är relativt svårt att göra en kort och korrekt återgivning av HB:s tid i Rom. Liksom under föredraget har han i boken en, visserligen fängslande, men övergripande "filosofisk"  för att inte säga "teologisk" tidsuppfattning. Strax han berättat om sitt erbjudande att bli kyrkoherde i Rom, och jag letar efter en uppgift NÄR detta var, glider han in på skildringen av det första jubelårets (1300)  hur och varför!  
MEN
När jag har läst hela boken har jag fått en 
TOTALBILD
av ROMA geografiskt (Kapitelindelningen följer de sex broarna över Tibern), den heliga Birgitta och birgittinerorden, påvestolen och påvarnas plats inom kristenheten, med särskild fördjupning när det gällde Johanns Paulus II (Karol Józef Wojtyła * 18 maj 1920 i Wadowice, Polen, död 2 april 2005). 

Den andra halvan av boken handlar om förberedelserna för  Vatikanens  firande av det stora Jubelåret år 2000. HB Hammar blir representant för  lutheranerna i en kommitté som skall komma överens  med påvestolen om "ekumeniken"
÷
Så kom det sig en höstdag 1996 damp ner ett fax på Svenska kyrkan i Rom från
 LWF (=Lutherska Världsförbindet) och dess direktor Ishmael Noko. 
Skulle jag kunna tänka mig att fungera som den samlade 
världslutherdomens öga och öra i 
Vatikanens ekumeniska kommission?
Nu är vi på sidan 145/218 . Resten av boken handlar om arbetet i denna kommission - ett treårigt projekt. Han går  framförsiktigt.,berättar om alla positiva ekumeniska tankar som uttalats och nedskrivits sedan :
Andra Vatikankonciliet, informellt ibland Vatikan II, var ett koncilium i Katolska kyrkan som hölls i fyra sessioner mellan 1962 och 1965. Konciliet sammankallades av påven Johannes XXIII 1959, och avslutades av hans efterträdare Paulus VI. Andra Vatikankonciliet var 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse. Bland de påtagligaste resultaten  finns övergången till att fira mässa helt på folkspråk och ett uppmjukat förhållande till andra världsreligioner.
 DOCK
Till slut blev det knappt en tumme...

Han lyckas på sitt  underfundiga sätt, utan att vara direkt kritisk, avslöja Vatikanens obeveklighet!

"Det blev alltså inte ett gemensamt Herrens bord i San Paolobasilikan. Den bänkade lutherske prästen blev emellertid inbjuden till påvens bord. Högtiden i basilikan följdes nämligen av en måltid i ett angränsande kloster med Johannes Paurlus som värd.Av sjutusen gudstjänstdeltagare var vi 86 som fått inbjudan"
 

Etiketter: ,

torsdag, februari 18, 2016

"Mexico"

Så var det på nytt dags för Föreläsningsförennga´
denna gång en berättelse i ord och bild av 
Thomas Johnsson
om Mexico
I 75 minuter visade varade berättelsen från en resa i södra Mexico
 bland städer och byar högt och lågt
(högsta berg över 5000 m över havet)
i havsnivå tropikklimat...
OCH
även naturutflykter i regnskogen öknar och bergssidor.
÷
Det var synnerligen fascinerande, färgrikt  med musikalisk ljudkuliss.
Både hustrun och Thomas själv var både botaniskt och ornitologiskt kunniga.
Ett "gammeldags" föredrag med optimal modern teknisk presentation!

Etiketter: , ,

onsdag, februari 17, 2016

Gamla barnkliniken

Jag läste i lokaltidningen att min kusin Hans Huldt
häromveckan hade hålit föreläsning på
Helsingborgs Barnsjukhus 1888-1943
som numera är 
Medicinhistoriska museet
I tonåren blev jag upplyst av mina föräldrar att jag själv, som spädbarn, varit patient därstädes.
Jag har ju, särskilt under 90-talet ofta i tjänsten som B HVÖ-läkare utnyttjat dess lokaler för olika typer av möten.
MEN
blev nu intresserad av en uppdatering.
Det är bara öppet tisdagar och torsdagar
Nu förtiden ,billös, är det ju buss som gäller.
Jag hade tur med vädret!
Nattliga minusgrader, förmiddagssol och vindstilla!
På museet försiggick någon form av föreläsning,
korridorerna vimlade av funktionärer, som visade sig vara
 gamla pensionerade arbetskamrater på barnkliniken!
Ett flertal konstverk av kusinen och hans dotter Hedvig fanns att beskåda.
Jag avslutade stadsbesöket med att beställa doppresent till barnbarnsbarnet!

Följ den spännande fortsättningen!

Etiketter: , ,

tisdag, februari 16, 2016

Biblioteket i Alexandria

Understreckare i SvD 20/9 2015
Biblioteket som skulle omfatta allt vetande

Idén att samla allt befintligt vetande i en enda byggnad kläcktes av Alexander den store, och började efter hans död genom­föras av hans barndomsvän Ptolemaios. Astronomiska summor lades ner på insamling och kopiering av tidens kända skrifter.
Människan ristade och skrev till en början på stenar, lertavlor och vaxtavlor. De äldsta textsamlingarna i Mesopotamien var förvaltningsdokument. Myter, epos, medicinska och religiösa texter var också vanliga. I Ebla, sex mil söder om Aleppo i Syrien, förvarades 20 000 lertavlor under mitten av 2000-talet f   Kr. Arkivet i Hattusa, hettitiska rikets huvudstad 15 mil öster om Ankara, innehöll 30 000 lertavlor. I Nineve, Assyriens huvudstad, fanns tusentals lertavlor förvarade i Assurbanipals (668–627 f   Kr) palats.

Genom sådana skrifter fick vi till ­exempel reda på fredsavtalet 1274 f   Kr mellan hettiterna och egyptierna, köpeavtalen som assyrier flitigt använde och de första lagarna som Babylons konung Hammurabi instiftade. Den sumeriska gudinnan Inannas erotiska kärleksdikter var bland de första litterära texterna i historien. Också på andra sidan jordklotet, framför allt i Kina, går skriftens historia också tusentals år tillbaka i tiden.

Skriften fick en omvälvande utveckling genom en sorts vass, cyperus papyrus, som växte 4–5 meter hög vid Nilens stränder. Egyptierna tillverkade då, för 5 000 år sedan, ett skrivmaterial av denna växt, vars fibrer vävdes till ark som fick torka i solen. Det var billigt och användbart. Man kunde nu skriva långa texter som var lätta att bära, frakta och förvara.

Papyrus blev snart Egyptens viktigaste exportvara och spreds över hela den då kända världen genom fenicier, Medelhavets skickliga köpmän. Den största exporthamnen i Fenicien var nuvarande Jbeil, fyra mil norr om Beirut. Greker kallade denna stad för Byblos som senare användes för att beteckna ordet ”bok”. Hit kan också härledas Bible som kristendomen kom att kalla för böckernas bok. Grekiskans bibliotekhe som betyder ”platsen, där böcker bevaras” blev benämningen för bibliotek i alla västerländska språk. Ordet papyrus överfördes med lite förändring till andra språk såsom paper eller papier.

I början samlade man skrifterna i privata bostäder och i templen. Man staplade samlingarna på hyllor i särskilda rum och i nischer inmurade i väggarna. Med tiden började skrifterna användas och förvaras även i de filosofiskolor som en efter en öppnades i antikens Grekland, till exempel Platons Akademi och Aristoteles Lykeion.

Men idén att samla all befintlig kunskap i en egen byggnad grodde först under Alexander den stores tid när han drömde om att bygga upp en världsomfattande stat med Babylon i centrum. Men Alexander dog mycket ung och det gigantiska imperiet som han grundat föll samman. Ptolemaios härskade 305–285 f Kr över Egypten, den viktigaste och rikaste delen. Han var den närmaste barndomskamraten till Alexander den store (enligt vissa källor halvbror) och hade som andra pojkar i slottet Aristoteles till sin lärare.

Samtidigt regerade den makedonska befälhavaren Kassandros i Grekland och sände filosofen Demetrius som förvaltare till Aten. Efter det att denne filosof under tio år styrt Aten med framgång blev han tvungen att av politiska anledningar lämna staden och sökte skydd i Alexandria. Ptolemaios gav honom då uppgiften att grunda biblioteket i Alexandria och med detta började ­historiens första stora bibliotek ta form i Mouseion, de nio musornas tempel, musorna som ju var konstens och vetenskapens beskyddare. Byggnaden rymde mötesrum, sovsalar och andra lokaler för forskare, skriftlärda och skrivare. Ptolemaios bjöd in vetenskapsmän och konstnärer från hela världen. Matematikerna Eukleides och Arkimedes, filosofen Straton och författaren till den första vetenskapliga ordlistan, Philetas från Kos, flyttade dit.

Demetrius satte igång med att samla ihop de grekiska författarnas texter. Men han ville även dokumentera Egyptens historia. Många vetenskapsmän och präster delade på uppdraget att skriva detta lands historia på grekiska. Förutom dessa arbetade och bodde ungefär 40 anställda, bibliophylax, i biblioteket. Lönerna betalades till en början av slottet och senare av statsbudgeten.

Man hade också stort intresse för ­österländska religioner och en mängd texter skrevs främst om Zarathustra och buddhismen. Viktiga skrifter översattes till grekiska. Så även Gamla testamentet. Detta betraktas i historien som ett viktigt översättningsarbete och kallas Septuaginta (Sjuttio). Det var 70 skriftlärda från Jerusalem som utförde det arbetet under Ptolemaios II (284–246 f  Kr).

Denne konung såg också till att man började med ett omfattande ­katalogiseringsarbete under ledning av Zenodotos från Efesos. Bokrullarna märktes med bibliografiska uppgifter och delades upp i poesi och prosa. Poesin fick underavdelningarna epik, lyrik och dramatik (tragedi och komedi). Prosa indelades i bland annat historia, retorik, filosofi, medicin. Även matrecept fick sin egen plats. Bokrullarna listades inom varje avdelning i alfabetisk ordning efter författare med härkomst, utbildning och till och med författarpseudonym. Det är detta alfabetiska system som sedan dess tillämpats inom biblioteksvärlden.

Verk inom litteratur och vetenskap från hela världen samlades i biblioteket i Alexandria. Man spenderade enorma summor på att köpa bokrullar. Ptolemaios III (246–222 f  Kr) begärde från Aten att få låna de stora tragediförfattarnas texter för att kopiera dem. Han betalade en astronomisk summa som garanti ifall originaltexterna skulle få någon form av skada. Sedan lyssnade han på sitt hjärtas röst, offrade garantipengarna och lämnade tillbaka kopiorna i stället för originalen. Alla båtar som besökte Alexandrias hamn var tvungna att lämna varenda bokrulle som fanns ombord till myndigheterna för att kopieras. Med tiden ökade antalet papyrusrullar på biblioteket till 700  000–800  000. Ptolemaios III lät bygga annexbiblioteket i Serapeion, Serapis-templet. Här bevarades en mindre del av samlingarna, cirka 40 000 rullar, och de var troligen tillgängliga även för stadens invånare.

Alexandrias bibliotek gav stor respekt åt Ptolemaiosdynastin och banade väg för att bilda bibliotek på många andra ställen. Man började tillverka skrifter i flera städer runt Medelhavet och grundade bibliotek i bland annat Edessa, Halikarnassos, Priene, Smyrna, Teos, Efesos, Antiokia och Nysa. Kungliga biblioteket i Pergamon fick så småningom en ställning som det främsta i Mindre Asien. Det inrymdes i templet som var ägnat åt vishetens gudinna Athena och konkurrerade snart med biblioteket i Alexandria.

De som skötte biblioteket använde till och med våld för att skaffa bokrullar. Arvingarna till Aristoteles bibliotek lär ha grävt ner sina rullar för att undkomma Pergamons härjningar. Men det dröjde inte länge innan Ptolemaios V (204–180 f  Kr) svarade från Alexandria. Efter ryktet att hans biblioteksföreståndare Aristofanes avsåg att överge honom och bege sig till konkurrenten i Pergamon blev han ursinnig och lät Aristofanes sättas i fängelse. Han förbjöd också export av bokrullarnas råvara, papyrus. Priset på papyrus hade redan gått upp på grund av stor efterfrågan. Därför valde Pergamonborna ett annat material som tidigare prövats i Egypten, Mesopotamien och Jonien. De började skriva på skinnrullar av lamm, kalv och framför allt killing som efter stadens namn kom att kallas pergament. En dag tömdes plötsligt Pergamons bibliotek. Det var inte en förbannelse av arvingarna till Aristoteles Lykeion eller någon hämndaktion från den Ptolemaioska dynastin som var orsaken, utan en överdådig gest av en ny härskare. När Marcus Antonius 36 f  Kr gifte sig med Kleopatra gav han henne denna kulturskatt på 200 000 bokrullar som bröllopspresent.

Men världens största bibliotek i Alexandria drabbades också av olyckor. Det brann och plundrades i en rad händelser genom århundradena. Först brändes biblioteket under Julius Caesars belägring av staden 48 f Kr, av misstag sägs det. År 270 e Kr förstördes det av romerska kejsaren Aurelianus och drygt 100 år senare, år 391, beordrade kejsar Theodosius, på inrådan av patriarken Theofilos av Alexandria, att alla hedniska tempel skulle förstöras, där­ibland biblioteket. Sedan ödelades det under islams erövring av landet år 642. Biblioteket i Alexandria hade nu nästan ingenting kvar av sin storhet. De härskande har genom seklerna varit starkt medvetna om bokens makt. Böcker har censurerats, förbjudits och bränts. I maj 1933 eldade nazisterna upp tiotusentals böcker i Berlin. General Pinochet lät avlägsna ”Don Quijote” från alla bibliotek i Chile på grund av att det i romanen fanns ett argument för civil olydnad. Samma år som det nya biblioteket invigdes i Alexandria, 2003, lät de allierade sina soldater och inhemska vandaler skövla nationalarkivet, ­arkeologiska museet och nationalbiblioteket i Bagdad. På ett par timmar försvann en stor del av mänsklighetens äldsta dokumenterade historia.

Böcker ger oss möjligheten att bevara och föra vidare det kollektiva minnet. Genom böcker tar vi del av andras erfarenheter, skaffar oss kunskap om världen och om oss själva. Borges kallade universum för en bok och i hans föreställningsvärld var paradiset ett bibliotek.

Numera samlas all litteratur och kunskap, ja, tusentals böcker i ett litet chip. Den digitala teknikens utveckling går svindlande fort. Biblioteken kommer kanske snart att bli ett minne blott. Men boken kommer att finnas kvar, om än i många andra skepnader. För människan kommer alltid att ha något att berätta, uppfinna och upptäcka. Hon kommer fortsätta att skriva historia. Och det känns befriande att se en “tänkande August”, en bokmal ur den yngre generationen, sitta på sätet bredvid i tunnelbanan försjunken i en bok.

Turhan Kayaoglu är journalist, författare och översättare.

Etiketter: ,

måndag, februari 15, 2016

Profitörerna

Jag är ju en stor fan av Leif GW.
 Nyligen såg jag en presentation av hans bibliografi:

1978 – Grisfesten (filmatiserad som Mannen från Mallorca 1984)
1979 – Profitörerna (filmatiserad som TV-serien Profitörerna i SVT 1983)
1982 – Samhällsbärarna
2002 – Mellan sommarens längtan och vinterns köld
2003 – En annan tid, ett annat liv
2005 – Linda - som i Lindamordet
2007 – Faller fritt som i en dröm (del 3 i trilogin Välfärdsstatens fall - filmatiserad som TV-serien En pilgrims död 2013)
2008 – Den som dödar draken
2010 – Den döende detektiven
2013 – Den sanna historien om Pinocchios näsa
2015 – Bombmakaren och hans kvinna

÷
 
De två senaste har jag inte läst - jag väntar alltid tills de kommer i pocket och kostar under 100:-!
MEN
Noterade att jag hade läst alla de övriga med undantag av Grisfesten och Profitörerna. 
NU har jag även läst den senare!
"Profitörerna är den andra romanen om Lars Martin Johansson och hans kollegor.
Boken utkom första gången 1979, har sålt i stora upplagor och filmatiserats."

Den skildrar polisutredningen kring en invandrad polska som försörjt sig som prostituerad.
Denna tidiga kriminalroman skildrar på "GW-maner"  vardagsslitet på våldsroteln.

"En mer tveklöst trovärdig svensk polisroman finns inte" SvD


Etiketter: , ,

söndag, februari 14, 2016

Bröllopsfoto

På Alla Hjärtans Dag!
1928 : Rudolf Ljungberg * 11/10 1902  † 1976 och Elsa Landgren *3/3 1905 † 1981
...happily ever after.

Etiketter:

lördag, februari 13, 2016

Noggrann förberedelse

Sextonåringen
var ju senast i Estland
NU
förbereder vi oss för
 Grand Tour 
för vilken hon valt
Resan planeras till senare delen av juni
MEN
Vi förbereder oss noga,
går successivt igenom
VAD och VARFÖR
Även Edvin gjorde detta val!

Etiketter: ,

torsdag, februari 11, 2016

Födelsedagsbarn 4

Apropos mitt barnbarnsbarn YLVA
Här en bild på Dagens födelsedagsbarn för 52 år sedan!
Sedan har han ju ätit duktigt...
gift sig
...och fått barn
DOCK
ännu inga barnbarn....
Liksom Födelsedagsbarn 3 semestrar han med förkärlek i Serbien!

Etiketter: , ,