Farväl till Berlin

 Jag har verkligen haft en FRIDEFULL jul

SÅ 

Jag har redan  hunnit läsa en av mina "julböcker".
 ÷

 Åren 1929–1933 var Christoffer Isherwood bosatt i Berlin i Tyskland tillsammans med W.H. Auden, strax innan Adolf Hitler kom till makten. Detta inspirerade honom till romanerna  Mr Norris Changes Trains, 1935 ('Mr Norris byter tåg', 1947) och Goodbye to Berlin, 1939 ('Farväl till Berlin', 1954). Den senare filmades sedermera som musikalen Cabaret.  

 ÷

Cabaret är en amerikansk film från 1972 i regi av Bob Fosse och med Liza Minnelli i huvudrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles. Filmen bygger på en Broadwaymusikal från 1966 med samma namn, och den i sin tur bygger på författaren Christopher Isherwoods bok om 1930-talets Berlin, Farväl till Berlin. Filmen blev Liza Minellis stora genombrott. Filmen hade svensk premiär den 2 oktober 1972. 

 "Cabaret var mycket framgångsrik och vann 8 Oscars"

Jag var ju redan fascinerad av Auden och mellankrigsBerlin så alltsedan jag såg filmen i början på sjuttiotalet har berättelsen ju funnits med i mitt medvetande förstärkt av den spännande musiken och Liza Minellis  fantastiska rollprestation som Sally Bowles.

÷

Nu har således berättelsen nyöversatts och återutgivits 2009 och kunde  till jul inköpas för 48 kronor!
 

RECENSION 2009 i SvD

Julklappsbok

Den här boken fick jag i julklapp av mellansonen.

Han hade å yrkets vägnar haft någon kontakt med författaren

VARFÖR

den är utrustad med personlig dedikation!

Boken är indelad i korta avsnitt med start 

Sommar 2014

Första avsnittet är betitlat 

Främling överallt

Han är i Rom där han trivs ganska bra ...

Sedan följer HÖST,Vinter och VÅR . Han befinner sig en långvarig personlig och yrkesmässig kris. Hans fasta punkt i tillvaron är relationen till sina två barn och sin kristna tro. Han vacklar mellan hopp och förtvivlan:

sid 51/128 Torsdag i Rom. Mimmi (dottern) ligger utsträckt bredvid mig när jag vaknar. Ett övernaturligt mirakel, enen daglig påminnelse om Guds oerhörda nåd.

--- Som ett kärl fylls jag på med ljus och kärlek.

sid114128  idag har jag gråtit sedan jag vaknade. Livt krånglar så hårt ibland.Varje gång tillvaron låser sig eller när det händer något brsvärligt brukar hjälpredaren hoppa fram och lösa situationen,

. Jag fungerar ofta väldigt bra i krissituationer. Men när det handlar om känslor blir jag plötsligt oförmögen. jag står handfallen. Jag kan inte lösa situationen. Jag vet inte hur man gör.

Jag kommer att tänka på  Reinhold Niebuhrs Sinnesrobön:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

MOD

 att förändra har han haft:  t.ex.kommit över ett allvarligt missbruk - 

men verkar ha svårare med acceptansen...

Jag håller tummarna!

Mer om Paris

 För ett drygt år sedan tyade jag med att äntligen läsa
en av mina böcker av

och om

ADOLF HALLMAN

Nu har jag avnjutit nästa, som innehåller teckningar och essäer om Paris.

Även denna har jag fått av "Morbror Allan".

Den är utgiven 1969, med Förord av Jolo  och Iwan W. Fischerström.

Den kostade ursprungligen 42.50, men inköptes, troligen på bokrea, för 4.50.

Känslan av att läsa den kan jämföras med att lyssna på en romans med Jonas!

Illustrationerna är mästerliga 

Ännu mer om Paris

Das Lesen 2015

I halvlek 30/6 låg jag bra till, hade läst 23 böcker,dvs nästan 4/månad 

SEDAN 

började förberedelserna till 80-årsfirandet och jag lade läsambitionerna åt sidan.

DOCK

har jag haft en "avslappningsbok" som jag läst litet om kvällarna i

som nu är genomläst.

Det är Herman Lindqvists 600-sidiga bok om Napoleon som han gav ut 2004

 och som då blev en bestseller.

Boken har passat mig utmärkt som bredvidläsning i samband med festförberedelserna under juli.

HL krånglar inte till det:

Han berättar detaljrikt och rakt utan alltför många funderingar om vad som är vetenskapligt korrekt.

÷

Äntligen har jag fått litet struktur kring vad som hände Frankrike

1795-1815

Precis vad jag behövde!

Augustinus:2

Att recensera Augustinus - den första moderna människan är ingen barnlek 

Jag planerade ursprungligen  att redovisa den första fjärdedelen

MEN

lyckades bara med en åttondel!

Det beror på två saker:

- att Alf Ahlbergs text är så glimrande att jag inte kan överträffa den - kan inte annat än citera honom.

OCH

att han i kapitlet "den historiska bakgrunden" återger innehållet i Augustinus självbiografiska skrift Bekännelser dvs Confessiones

Inledning: Den historiska bakgrunden
"Augustinus levde under senare hälften av 300-talet och början av 400-talet.Hans liv infaller under en mycket dramatisk tid, då det romerska imperiet och hela dess värld det representerade skakades i sina djupaste grundvalar. Man har bedömt denna period mycket olika. Vanligen har den betraktats som en tid i djupt förfall, som den antika kulturens dödskamp. Och detta är naturligtvis riktigt. Men man får därför inte förbise, att denna tid på samma gång var vår egen västerländska kulturs födelsetid. Och det är främst detta förhållande som gör, att Augustinus för en nutidsmänniska är en så utomordentligt fängslande och intressant  personlighet. Vill vi förstå vår egen kulturs väsen, måste det ske i ljuset av ett historiskt betraktelsesätt. Vi måste försöka leva oss in i de historiska makter och i de enskilda människors värld, som först byggde den. Och av de sistnämnda är otvivelaktigt Augustinus den mest betydande."
---.
Men varje människa. även de största är ett barn av sin tid . Mer än femton sekler skiljer oss från Augustinus, och mycket i hans idévärld är för en nutidsmänniska främmande, ja även skrämmande. Vill vi förstå honom måste vi se honom i sitt historiska sammanhang. Det är därför nödvändigt att - låt vara med ytterst flyktiga linjer - försöka här teckna den historiska bakgrunden till hans liv och verk.

Confessiones:
Mycket av det vi vet om Augustinus personligen härrör från hans Bekännelser. Denna skrift, skrev han  399, då han var 45 år. Det var 12 år efter han mottagit det kristna dopet.
Confessiones blev redan under Augustinus livstid läst och älskad - men det gäller i ännu högre grad för eftervärlden.

Att den är ett av världslitteraturens märkligaste verk, därom torde råda blott en mening. Och den betecknar något alldeles nytt. Abstrakt moraliserande litteratur i stil med Markus Aurelius "Självbetraktelser" finns det gott om i antiken. men här är det fråga om något helt annat.

- här är det en levande och lidelsefull människa, som inför Guds ansikte blottar sitt innersta, hänsynslöst rannsakar sig själv, berättar om sina inre strider, sina irrvandringar, sin kamp för att vinna frid.
---
slutligen är boken ett psykologiskt aktstycke av högsta rang '

Tiderna igenom har Confessiones förblivit en  levande bok och den direkta eller indirekta förebilden för otaliga  andra ända sedan renässansen. Mihi ipse factus sum questio magna  (jag blev för mig själv ett stort problem) - man återfinner uttrycket nästan ordagrant t.ex. i Montaignes essayer. Bokens liv är oberoende av alla dogmatiska stridsfrågor och skiftande livsåskådningar. Den inleder en stor litterär tradition, som sträcker sig fram till "Tjänstekvinnans son" och längre. "Det är ett uttaget hjärta som dinglar på en krok", säger Strindberg om en av sina böcker. Man kan mer än en gång komma att tänka på den bilden vid läsningen av Confessiones.

SÅ

först i nästa avsnitt ger vi oss i kast med

Augustinus utveckling fram till krisen 

Gone Girl

Das Lesen XXX, publicerad 28/11-14, avslutas:

"Jag får ju dagligen erbjudanden från AdLibris, Amazon och Bokbörsen

OCH

JAG KAN INTE MOTSTÅ

hämtade just på posten"

Den sista av dessa 4  (årets 5te) är nu avverkad
DVS
Gone Girl är en thriller av Gillian Flynn
SOM
när jag ändå var inne på adlibris för att köpa årets nobelpristagare,
 på grund av sin marknadsföring:
1:a åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista!
»Årets bästa deckare, utan konkurrens.« LOTTA OLSSON, DN
»En alldeles enastående bra thriller.« YUKIKO DUKE, GOMORRON SVERIGE, SVT
»Gone Girl är en läsfest.« SVENSKA DAGBLADET
»Det bästa jag läst i spänningsväg på många år.« JENS LILJESTRAND, EXPRESSEN

slank med i beställningen.
Nu är den läst

Ja, visst är den skickligt skriven! 

Den är uppdelad på tre delar:

I Pojke mister flicka    ss11-294

II Pojke möter flicka    ss 299-490

III Pojke får tillbaka flicka (eller tvärtom) ss 495-556

Kapitlen alternerar så att vartannat berättar mannens, "Nick", vartannat  flickans,"Amy" , version.  De träffas i NYC, tidigt 2000-tal, båda i 25-årsåldern, i båda i publicist-branchen. Här upphör likheterna. Hon är enda barnet till rika föräldrar. Föräldrarna är psykologer och har blivit förmögna genom att skriva böcker om "Fantastiska Amy". Han är egentligen en "lantis" som haft framgång som skribent.

De gifter sig 2007 och är de första tre åren lyckliga. Sedan börjar den ekonomiska krisen skörda offer - de blir arbetslösa - hennes föräldrars ekonomiska situation färändras drastiskt till det sämre, hans mor få cancer etc...

Ur Amys dagbok 15/9 2010

Därför bestäms det snabbt och med mycken liten diskussion: Vi ska flytta från New York. .Vi ska flytta till Missouri.Till ett hus vid floden i Missouri, där vi ska bo. Det är surrealistiskt, och jag är inte en person som använder ordet surrealistiskt i onödan.

Det är spännande, uppfinningsrikt; Ständigt nya,  oväntade förvecklingar, sakligt vattentätt.

MEN

Trots att boken är en "bladvändare" är det något, (det viktigaste??),  som fattas

Figurerna blir aldrig "levande"

Påminner mig om
Lars Kepler

Nr 24

Wolf Hall ligger där och väntar på mig...
MEN
Så här i sensommarblåsten vill KRAFTEN inte riktigt infinna sig
SÅ
 Jag nappar till mig litet av varje som ligger "och skräpar".
T.ex:

Den är ju utgiven  1975 (Sic!) som en mellanbok av min favorit LG.

Han skriver på bakpärmen:

"Den här boken innehåller reseintryck från fyra världsdelar så som de kunde te sig vid slutet av sextio- och början av sjuttiotalet: Europa, Asien, Amerika och Australien.

För mig har den varit en övning i konsten att se. Kan den förmedla något litet av seendets glädje, något av en tidsperiod och något av mysteriet med den väldiga planeten Jorden är jag nöjd." 

Ja i varje fall är det verkligen ett återupplevande av strömningarna i  tiden 1967- 74.

Han börjar i Australien, fortsätter via Japan

till det

Det gåtfulla Europa 

Där berättar han från en vistelse i Berlin, som känns igen från första delen i pentalogin "Sprickorna i muren": Herr Gustafsson själv. 

Via Ungern och Balkan hamnar vi slutligen i Norge.

Fångarna i Ramleh

Israel mellan två krig

Om livet i Berlin  2014 har föga gemensamt med detsamma 1969, så verkar situationen i Palestina nu vara ännu mera tröstlös än den period han skildrar!

Från Nya Världen

Funderingar kring den amerikanska livsstilen så som den utvecklats efter antagandet av konstitutionen den  17 september 1787 .

" Och därför påpekade professor C., måste sådana våldsamma handlingsalternativ som i Europa omedelbart uppfattas som revolutionära, exempelvis Carmichaels och Browns agitation om våld, här snarast framstå som en form av mycket tillspetsade demonstrationer än som en upprorsrörelse i egentlig mening. De hela är en fråga om en i systemet inbyggd brist på uttrycksmedel. 

Alexis de Toqueville förutsade denna utvecklong 1839 i "Democratie en Amerique":

Det känns så egendomligt att se en teori bli verklighet - som en smak i munnen!"

Väldigt angelägen litteratur för dagens 50-åringar!

Kommer att anbefallas!

Sensommarlättja

 Ett fall för kommissarie Brunetti

Det har ju inte blivit särskilt mycket läst de senaste två månderna.

Dels har det ju varit mycket sällskapsliv, dels ett sommarväder som vi måste gå till 50-talet för att finna maken! Jag har därför gjort en paus när det gäller den seriösa litteraturen.

När jag var uppe i Mälardalen för bröllopsfirande passade jag på att bunkra upp hos äldste sonen med förströelselitteratur, varav ovanstående nu är läst. Det är ju inte den första av Donna Leon:

 Ur Wikipeda:

"Donna Leon, född 28 september 1942 i Montclair, New Jersey, USA, är en amerikansk författare som bor i Venedig sedan 30 år tillbaka. Mest kända är hennes deckare om kommissarie Guido Brunetti. 1981 flyttade Donna Leon till Venedig, där hon tidigare undervisat i engelska. Hennes kriminalromaner är samhällskritiska och tar upp till exempel sexturism och flyktingtransporter. Hennes böcker är översatta till 23 språk men inte till italienska eftersom hon inte vill bli känd i Italien."

Till skillnad från hennes senaste  The Golden Egg från 2013, är Klädd för döden (1994) en av hennes allra första. Som alltid lättläst med intressant skildring från Venedigs "inre liv". Särskilt påtagligt är att det 1994 är högkonjunktur...

Sven Stolpe : Memoarer I

 Alltsedan påsk och särskilt sedan den inställda resan till Vimmerby

OCH

särskilt inspirerad av det underbara försommarvädret

har jag bråda dagar med trädgården.

Det var ju egentligen den gamles revir...

Efter väl förrättat värv, och fysiskt utkörd

MEN

psykiskt oanfrätt har det blivit mycket läst

T.ex.

 Lustig nog fick jag vid samma tid i fjor inspiration att läsa

Stolpes kåseriserie "Låt mig berätta"

Som den gamle själv hann att redogör för kom han ju redan under skoltiden i kontakt med Stolpe 

" För snart sextio år sedan hade jag tillfälle att lyssna till ett föredrag av Sven Stolpe (SS) i vår skolas litterära förening.Han berättade då om sitt första möte med Harry Martinsson:

Som ung satt SS som lektör på Bonniers förlag, flera våningar upp. En dag hörde han en person med tunga steg gå uppför trapporna, med flera avbrott för vila.SS som själv haft lungtuberkulos, kände igen beteendet. 
In kommer så småningom på SS:s kontor en typisk sjöman. Denne öppnar en portfölj och häller ut en samling manuskript:

"Kan man få något för de här?"


Ja, det blev ju ett Nobelpris så småningom!

Martinsson hade ett ärr i ansiktet som SS frågade om.-

 "Jag blev slagen av polisen i Rio de Janeiro."

 - Anmälde Ni inte detta? - 

"Skulle man anmäla alla som gör dumheter skulle man inte ha annat att göra."

Det var därför han som såg till att vi under 70-talet på bokreorna

 försedde oss med Stolpes minnesböcker.

Ovantående bok har t.ex jag köpt:

"Till Per från IDA 14/9-74"

står det på försättbladet

(Jag heter Gunilla Ida, och 14/9 har IDA namnsdag) 

  Han läste och kommenterade ivrigt dessa böcker

MEN

Jag har först nu, inspirerad av trädgårdsarbetet (?,) blivit färdig att läsa dem

Denna bild anges tagen 8/5 2005

Det bör vara en av de första som togs med den vid samma tid första införskaffade digitalkameran!

Davidhuvudet, i gips, har gått i kras!

Stolpe har en väldigt effektiv, faktaspäckad, lättläst stil. Denna första memoarbok avhandlar tiden fram till och med trettiotalet. han var född 1905 och förundrar sig, när han skriver dessa momoarer 1974, hur hans jämnåriga från borgerliga familjer beskriver sina lidanden"
"Senast hörde jag Ingemar Bergman i TV vältalande och flammande tala om att vi praktiskt taget allesammans är torterade eller söndermalda av den gamla kulturens - väsentligen kristna - moralkrav"
Han vr ganska nöjd med sin uppväxt, ssk skolgången. Han hade en ett år äldre bror Herman, som var hans bästa kamrat. Det som dominerade deras värld var litteraturen och läsandet.
"Södra Latin hade under och efter första världskriget ett förnämligt kollegium. Där undervisade påfallande många professorskompetenta lektorer."
"Då dök plötsligt en extralärare upp i skolan...
... Ännu hade jag emellertid inte själv mött eller hört den nya adjunkten. Jag fick dock veta att han hette Alf Ahlberg och att han några år tidigare eller närmare bestämt 1917 som 24-årig hade disputerat på en stor avhandling om Materieproblemet i platonismen. Han var vän med Pär Lagerkvist och satt ibland på krog med honom. han var ungdomsvän med Sigfrid Lindström - som vi då visseligen ännu inte kände till - han älskade Vilhelm Ekelund och hävdade till vår häpnd att denne är en större och originellre diktare än <heidenstam och det visade sig att han hade en väldig kandidatexamen som omfattade inte bara klassiska språk, filosofi och andra humanistiska ämnen utan också en rad naturvetenskapliga, astronomi, matemtik etc."

I denna värld kände sig den unge SS fullständigt hemma, fortsatte in på Stockholms högskola och läste litteraturhistoria. Han hade nog blivit professor i detta ämne om inte han blivit sjuk i tuberkulos - måste hals över huvud ge sig iväg till sanatorium i Schweitz  vid 22 års ålder.  Han fortsatte att läsa, kom nu i kontakt med den europeiska kulturdebtten och träffade många intressanta patienter. En var inte patient utan make till en, Paasikivi, Finlands sedermera president.

"Den patient som jag i början av detta brev omnämner hette Siegfried Huber och var bondson från Oberbayern, hade studerat teologi i München, skulle bli präst men hade fått avbryta sina studier. Han förekommer i min roman I dödens väntrum med icke alltför stora förändringar som Siegfried Walter. Utan att jag själv märkte det, kom han att få ett avgörande inflytande på mitt liv. När jag efter den svåra perioden på nyåret hade börjat bli litet bättre, låg jag och läste - Plinius, Meresjkovski, Spengler, franska litteraturhistoriker som min senaste lärare Daniel Mornet, Proust, italienaren Tilgher (estetiker), Brunetière, Bredel, Bremond, Baudelaire, Undset, Strindberg, Gide, kanske i genomsnitt tre verk om dagen.*" 

* Där ligger jag i lä med för närvarande tre i månaden... 
Väl hemkommen kastar han sig in  i den svenska kulturdebatten, startar en tidning Fronten där han bereder "de unga" från båda de konkurrerande lägren plats . Han blir slutligen av Karl Otto Bonnier erbjuden att bli kulturchef på Dagens Nyheter, som efterträdare till Torsten Fogelqvist.

MEN 

Dagen därpå kallades jag upp till det bonnierska förlaget. Karl Otto Bonnier  meddelade att det hela inte var så lätt - jag hade också energiska vedersakare på tidningen, särskilt den utrikespolitiske pamflettisten Johannes Wickman, men framför allt var det en annan sak som oroade en smula. Jag hade i mina böcker och särkilt i Den kristna falangen vist ett starkt intresse för kristendomen. Nu var Dagens Nyheter visserligen en liberal tidning, öppen för många olika meningsriktningar och åskådningar, och Torsten Fogelqvist hade själv ett starkt patos för den svenska lutherska kyrkan, men  kunde vi inte, muntligt, innan vi skrev under kontraktet komma överens om att jag i tidningen inte skulle driva någon slags kristen eller kyrklig propagnda utan hålla mig till de rent litterära materierna.
....
Men jag svarade nej. Jag kunde under inga förhållanden tänka mig att som kritiker - ja, som ledare för tidningens kulturavdelning - undvik de ämnen som intresserade mig mest av alla; tvärtom var det min avsikt att göra allt jag kunde för att introducera samtidens stora kristna renässans här hemma.

Följ den spännande fortsättningen!

Tom Sawyer

"En klassiker" , säger Mark Twain, "är en bok som folk berömmer men inte läser" Det är lustig sagt men det stämmer dåligt på hans egna böcker, särskilt illa på Tom Sawyer, står det på försättsbladet på denna bok.

Detta exemplar har sedan slutet på 80-talet "legat och skräpat" bland våra ungdomsböcker. När jag började sortera dem , och funderade på att ge bort den här till något lämpligt barnbarn i julklapp, kom jag på att jag själv aldrig hade läst den!
Under min uppväxt på 40-talet, refererades det ständigt till  den både i hemmet, skolan och på kultursidor , varför  den för mig varit just en "Klassiker" -= välkänd men ej läst!
Jag har en princip att inte ge bort en bok jag SJÄLV inte läst, varför jag satte igång.

Det är en förtjusande bok!

Jag börjar med Förordet av Nils Erik Baerendtz som är utomordentligt roande och upplysande. På drygt 5 sidor  får man en introduktion till Samuel Langhorne Clemens´ (som Mark Twain egentligen hette) hela författarskap och gärning.

" Han (dvs MT) var en utomordentlig muntlig berättare och en oöverträffad talare. Vid en middag i London, anordnad för att hylla honom, inledde han ett tal med dessa ord.:

" Mina damer och herrar! Livet har farit hårt fram med vår amerikanska litteratur. Poe är död, Longfellow är död - och själv känner jag mig inte riktigt bra!"

Mark Twain 
1835-1910

Det finns rikligt med illustrationer, teckningar av den skicklige Erik Palmquist.

De illustrerar det oansvariga  skolkande skolpojksliv som Tom Sawyer och hans kompis. föräldralöse Huckleberry Finn lever i en fantasivärld som sjörövare och skattsökare, vid Mississippis stränder, som jag ju inbillat mig att den handlar om

OCH

Det gör den

MEN

Inte enbart

Det finns en djupare intrig med mord, stölder och försvinnanden

som inte står någon modern deckare efter!

...och en liten förälskelse

1939

Jag har börjat vårstädningen!

I de drivor med böcker att läsa och

 gamla SvD  med olösta korsord och olästa understreckare
som belamrar mitt sovrum

dyker så den här boken upp.

Den har jag blivit tilldelad av den vittre djefla mannen.

OCH

Nu när jag just avverkat JOLOS 1931-1940

blir jag intresserad att ta del av hur 

NEDRÄKNINGEN TILL ANDRA VÄRLDSKRIGET

beskrivs 60 år efter det hände och 35 år efter JOLOS skildring.

 Richard Overy, född den 23 december 1947, är en brittisk historiker 
som publicerat en lång rad böcker om Andra Världskriget och det Tredje Riket.

De här böckerna är verkligen varandras motsats.
Där Jolo  ser helheter och sammanhang borra sig RO ner i fakta, detaljer och personkemi.

MEN

De kommer till samma resultat! 

Overys bok  utgörs av 184 sidor text. Av dessa är 26 sidor noter, 8 sidor litteraturhänvisningar och 9 korta biografier över de 10 "aktörerna" i bokstavsordning:

Jósef Beck     polsk utrikesminister

Georges Bonnet     fransk utrikesminister

Neville Chamberlain     brittisk premiärminister

Edouard Daladier      fransk premiärminister'

Edward Halifax     brittisk utrikesminister

Adolf Hitler     tysk diktator 

Vjatjeslav Molotov     Sovjetunionens utrikesminister

Benito Mussolini     Italiens diktator

Joachim von Ribbentrop     tysk utrikesminister

Josef Stalin     generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti

Brödtexten är på 122ss och spänner över tiden mars  till 5te september 1939, varav 92 sidor handlar, timme för timme om händelserna de två sista veckorna 24 augusti-3 september.

All information som man , efter 70 år, har tillgång till  från deltagarnas redovisning i ex. dagböcker och memoarer, och som RO uppenbart har läst och hänvisar till i not-och litteraturförteckningen, redovisas. I ett avslutande kapitel Varför krig? diskuteras sakligt om detta kunde ha undvikits. 

Jämfört med Jolos  kategoriska uppfattning att det ytterst gällde det demokratiska västerländska samhällets överlevnad känns detta resonemang futtigt...

MEN

Plötsligt kommer den allra sista meningen:

Alla vackra ord om heder till trots handlade kriget 1939 i verkligheten

inte om att rädda Polen från en grym ockupation 

utan om att rädda Storbritannien och Frankrike

 från farorna i en sönderfallande värld.

Den förste Stieg

En del av vasstaket har ju ramlat ner.

Jag gick upp på vinden för att se om det nu regnar in (det gjorde det inte).

Jag bestämde mig för att rensa ut de sista gamla deckarna...
:

"1974 när vår moder dog skiftade vi boet efter våra föräldrar. Som jag tidigare berättat innehöll det åtskilliga böcker. Ännu fler fanns i kvarlåtenskapen efter morbror Rulle, som efter moster Elsas död 1981 föll oss till del. Jag var ju då mitt uppe i livet med jobb, barn, fastighet och och trädgård. Det fanns inte tid för sortering, utan det mesta åkte osorterat upp på vinden. ..."

Den mest illa förfarne boken verkade intressantast.

Det är  ju en bok skriven av Stieg Trenter, vår förste inhemske deckarförfattare. Han var född 1914 som Stig Johansson*, tjänstgjorde i flygvapnet 1931, började som journalist 1936 och skrev sin första deckare, Ingen kan  hejda döden 1943.

Sedan blev det, fram till dess han dog 1967,

 28 stycken!

Min moder var ju noga med att skydda min unga själ, 

så hans böcker var förbjudna , och när jag sedan blev en liber studiosus 

var det ju annan litteratur som trängde sig på.

Skuggan utkom 1960

Stieg Trenter har ju postumt blivit mest hyllad för sina skildringar av 40-50-talets Stockholm. Turligt nog för mig utspelar sig 80% av handlingen denna gång i KÖPENHAMN! De beskrivna lokaliteterna, Rådhuspladsen med omnejd och inte minst hotell och näringsställen  som t.ex. Oscar Davidsens Smörrebrödforrettning.
"Er noget ulideligt langt, siger man, at det er "så langt som Oskar Davidsens smørrebrødsseddel." Og det er ikke uden grund, for i 1888 lagde samme Davidsen ud med en smørrebrødsforretning på Nørrebro med ikke mindre end 177 stykker smørrebrød at vælge imellem."
där handlingen tilldrar sig, är ju för mig ett kärt återseende av min ungdoms metropol.

Både mellan och till  måltiderna drickes det ett øl, naturligtvis HOF! 

 "Carlsberg började brygga 1847".

Fram till sidan 156 är vi således i København.

Redan på sidan 53 dyker fotograf Harry Friberg upp, på uppdrag hos Burmeister och Wain.

Han blir snabbt involverad i utredningen av mordet på en svensk skådespelare på gästspel i Kbh

Vesper Johnson , intendent vid Stockholms stads kriminalpolis ,introduceras först på sidan 162. Efter litet bovjakt kring Hötorget och telefonsamtal med utredaren Jens Andersen i Kbh löses så den invecklade gåtan så att boken kan avslutas på sid 189.

*

STIEG nr 2:

Stieg Larsson, 1954-2004 vars fullständiga namn var Karl Stig-Erland Larsson, ändrade stavning av tilltalsnamnet eftersom han och författarkollegan Stig Larsson var trötta på att de förväxlades. Båda ägnade sig då åt fotografering och det var i egenskap av fotografer de ville undvika sammanblandning. Stavningen Stieg Larsson har återfunnits i skrifter från 1972.

Pastoralsymfonin

I samband med boksorterande dök plötsligt den här boken upp.
Samma  år, 1947,  som jag började på  läroverket fick André Gide
Nobelpriset.
Kriget var slut - alla andades ut.
Våra lärare var entusiastiska
OCH
var fulla av energi att utbreda bildning och kultur. 

Bokfyndet får mig att minnas deras väldiga propagerande för att vi skulle läsa bl.a. denna bok. Det hade uppenbarligen motsatt effekt! Forfarande erfar jag ett visst omedvetet avståndstagande...

Jag har tydligen pliktskyldigast köpt den någon gång tidigt sextiotal  då den kom som Nr:2 i Definboksserien.

Jag trodde jag hade läst den!

MEN

upptäcker att så inte är fallet.

OCH

Det är nog bäst så.

Boken passar knappast en femtonårig flicka, msn en 78- årig änka PERFEKT . Jab läser ut deknappt 100 sidorna på några timmar.

Jag håller med Sven Stolpe vars recension citeras på baksidan :

"Man läser boken imponerad av dess klassiskt rena fulländning. Det centrala, gideska temat— den egoistiska dubbelbottnen i även vår finaste ambition — gestaltas här enkelt och gripande i bilden av den protestantiske prästen, som i det längsta vill tro att han med himmelsk kärlek älskar den blinda flickan, som han tagit hand om, och som först då hans egen son närmar sig henne, måste erkänna, att även hans egen  kärlek är av jordisk art." 

Jag instämmer i påståendet : 

ANDRÈ GIDE(1869-1951) är en av detta århundrades största författare

Allhelgnaförströelse

 Som framgår av tidigare recensioner

är jag en stor fan av Leif GW.

När min planerade resa till Wien blev inställd, unnade jag mig att inköpa hans senaste utan att vänta på vare sig rea eller pocket.
Det är den föga charmerande kommissarie Evert Bäckström som har huvudrollen :

Inledning:

Det här är en ond saga för vuxna barn och om det inte varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister sir Winston Churchill, Rysslands president Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm skulle det som den handlar om aldrig ha hänt.

Förvisso, som den kallas, en "pikaresk-roman"
MEN

God förströelse 
en Allhelgonahelg!

Zlatan

 Jag har ju varit en sväng uppe i Eskilstuna för att fira

 SIGGE 11 år 

 När jag efter festligheterna

släntrade runt i det boköverfyllda GULA HUSET

fann jag

OCH

plötsligt hade jag läst 200 av de drygt 400 sidorna!

Jag fick låna den och tre dagar senare är den utläst! (Nr 32)

*

Jag har ju på grund av den gamles fotbollsintresse följt Zlatans  karriär 

sedan han dök upp som begåvad men ostyrig tonåring i Malmö FF.

Därför är jag helt uppdaterad när det gäller den massmediala bilden
av hans framfart i ligor och mästerskap.

 Jag har tidigt insett att han trots sitt "stökiga" Rosengårdsbeteende

besitter hög intelligens och integritet.

David Lagercrantz

LÄS 

om hur denna underbara bok kom till!

PRECIS
som jag läser de sista kapitlen upptäcker jag  att det är matchdags i Champions League

så jag bänkar mig framför TVn
Upptäcker hur jag efter läsandet av boken har så mycket större utbyte av att följa Zlatans spel,
nu när jag vet hur han TÄNKER

PSG vann över Benfica med 3-0
Zlatan gjorde två av målen

Leonardo

Läsandes Moby Dick, måste jag mjuka upp hjärnan emellanåt

VARFÖR

 

jag nu läst denna beskrivning och analys av främst hans konstnärliga produktion.
Boken är en gåva från DDM, troligen inköpt i Louisianas "bookshop"
Där gås noggrant igenom hans bana som konstnär, diskuteras hans teknik
OCH fr.a.
diskuteras huruvida de få, ofta illa medfarna, verk som finns bevarade
 VERKLIGEN till 100% är utförda av honom.

 Således informeras, i första kapitlet "Apprenticeship and Youth in Florence  1469-82",

att Bebådelsen, troligen målad 1472-1475 inte helt och hållet är av Leonardos hand.

Han var lärling, tillsammans med många andra, hos en mästare Andrea Verocchio.

Verkstaden fick många uppdrag från kyrkor och kloster och blev ofta "teamwork".

Bebådelsen, som jag själv sett i Uffici, och som i Wikipeda anses vara en av de 25 bevarade målningar som är av Leonardos hand  beskrivs här mest som ett elevarbete .

" The attribution of this work to Leonardo is controversial. However, it is generally accepted that the overall composition, the figure of the angel and the landscape are his. Several areas of the picture, the angel´s wings for instance, have been repainted by anather hand."

Jag har ju haft förmånen att växa upp med en far som från tidiga tonår introducerat mig för  den stora konsten. När jag, med start 1951 åkte ut i världen har jag alltid uppsökt de stora museerna, och kan nu belåtet konstatera att jag personligen sett 12 (tolv!) av de 25!

Mest belåten är jag att vi redan 1958, på en försenad bröllopsresa till Italien, vid stopp i Milano

INTE BARA gick på La Scala och såg Madama Butterfly med Renata Tebaldi
UTAN
 letade oss fram till

Il Cenacolo

 Ur Wikipeda:

Kompositionen följer ett antal skisser som Leonardo utförde i Florens en kort tid innan hann påbörjade Nattvarden. Gestalterna i målningen är insatta i ett bildrum som utvidgar det faktiska klosterrummet, refektoriet, där den är målad. Istället för att återge lärjungarna i en odifferentierad rad, vilket ofta varit brukligt i liknande avbildningar, samlade han dem i grupper om tre och åstadkom ett nätverk av formella och känslomässiga kontakter, som binder varje gestalt till sina grannar och till Kristus i mitten.
Genom att välja det ödesmättade ögonblick i evangelieberättelserna då lärjungarna frågar Kristus vem av dem, som skulle förråda honom – Det är väl inte jag, Herre? – kunde Leonardo skildra var och en som en individ, som reagerar på sitt särskilda och psykologiskt avslöjande sätt. Till skillnad från många tidigare 1400-talsmålningar på samma tema har han rensat bilden, inte bara från många vidlyftiga detaljer, utan även från symboler och inskriptioner, som brukade användas för att identifiera de olika personerna. Exempelvis saknar de glorior för att ange deras helighet, även om Kristi gudomliga nimbus antyds av det naturliga ljuset från fönstret, som inramar hans huvud, medan Judas huvud befinner sig i skugga.

Det är just i kompositionen som Leonardos måleri har sin storhet.

Han var mer intresserad av att PLANERA  sina verk - en stor mängd skisser finns bevarade.

Sedan tröttnade han ofta när det gällde det färdiga verket, så många färdigplanerade blev aldrig avslutade. De faktiskt färdigställda, t.ex "Nattvarden" som den kallas på svenska har genom hans experimenterande även med material och dylikt ofta fallit offer för tidens tand!

De tre sista sidorna är en kort sammanställning av "The Life of Leonardo da Vinci", från det han föds den 15 april 1452 i Vinci, med  lärlingsår i Florens. Han flyttar1489 till Milano i Ludivico Sforzas tjänst.Denne dör 1499. Då flyttar Leonardo till Isabella d´Este i Mantua, vidare till Venedig för att 1500 återvända till Florens. 1502 -1516 växlar  han välgörare,  Efter en kort period med Cesare Borgia, är han i Rom och arbetar för påven Leo X, sedan fyra år i Milano under den franske guvernören Charles d´Amboise , varefter han  1516 blir  inbjuden till Paris av Frans I.

Han dör, vad det sägs, i den senares armar, 23 april 1519.

I am still confused but on a higher level

ELLER

på franska:

Je suis encore confus, mais à un niveau supérieur

Fullföljt!

* 7/12 1888  † 13/8 1972
 Redan i januari rekvirerade jag denna bok.

Den har sedan legat på mitt "Coffee table".

Den är i folioformat med 382 sidor + 20 ss bilagor,

hög papperskvalitet och rikligt illustrerad.

Det är inte bara pappret som är förstklassigt,

 Hela boken är i skönhet  och genomförande värdig sitt föremål!

Kapitel:

1.Presentation ss 9-20

Här redogör författaren Lena Blomquist för bakgrunden till att just hon skriver och redigerar denna bok

2.Bakgrund och tidsanda ss 21-34

 Viktig information!. Liksom Goethe växte Malmsten upp under en brytningstid. 

3.Levnaden ss 35-128
Genom att LB går tillbaka till såväl morföräldrar som farföräldrar, dvs till tidigt 1800-tal, får man även här en noggrann inblick i den kultur  ur vilken "plantan" CM växte fram, och en personlig fördjupning av informationen i kapitel två. CM var ju en besvikelse både för sig själv och familjen när det gällde att hävda sig  när det gäller vad han kallar "intellektuella studier".
" Carl hade provat på universitetsstudier och misslyckats. Han hade försökt som författare och blivit refuserad. Vad skulle han kunna duga till?  En dag gick han förbi en snickarverkstad på Kammakaregatan 19 och såg skylten "Per Jönsson, snickaremästare".
Han fick en impuls steg in och bad att få bli snickarelärling."
Nästa milstolpe:
"Carls karriär som möbelskapare fick en flygande start när han 1916, 27 år gammal, vann tävlingen om möbler till Stockholms stadshus.
Med hopp om ordnad försörjning kunde Carl nu tänka på att gifta sig med sin fästmö. Siv Munthe (1894-1987) blev alltså hans fru och där hade Carl tur; hon var precis den kvinna han behövde. Hon var dessutom en familjeflicka som kunde accepteras av Carls familj"
Det blev så småningom fem barn: Ulf 1918-84, Kerstin 1920-2009, Egil 1921-,Vidar1924-69 och Torgil 1925-2003;
LB kompletterar fortlöpande sin framställning med intervjuer och personliga berättelser. I detta kapitel således en intervju med sonen Egil Malmström och en med barnbarnet Bodil Malmsten.

4.Möblerna ss 129- 268
Detta långa kapitel är tyngdpunkten där möbeltillkomsten skildras allt från dem till Stockholms  till ebenisten i Eskilstuna,

5.Skolorna
CM  skapade tre skolor
- Olofsskolan, en grundskola
- Malmstens verkstadsskola (nu Carl Malmstens Furniture Studies)
och främst:
Capellagården en skolby, efter förebild av John Ruskins hantverksby The Guild of Saint George
"Vid en ålder när vi vanliga människor normalt har dragit oss tillaka från yrkeslivet, då startade Carl sitt sista stora skolprojekt, då skapar han Capellagården. I en gammal gård på Öland ligger nu den skola som ännu bevarar Carls anda."

6.Elev hos Carl Malmsten
Här berättar en av de första eleverna på  Capellagården  Carl-Göran Alneng

sina minnen från utbildningen på Capellagården, och reflekterar över vad den betytt för honom, och vad CM betytt för svensk möbelformgivning  och "industrial design".

7.Malmsten i dag
8. En fråga

"Hur har det gått för CM:s stora uppdrag?

---

Snälla ni Carl Malmsten är inne!"

Det har för mig framför allt varit intressant att följa Carl Malmstens bana

 under större delen av 1900-talet - hans inflytande och inspiration, men även,

alltsedan Stockholmsutställningen 1930, 

kamp mot funktionalismen.

Carl-Göran Alnäng citerar Gustaf Näsströms yttrande om Carl

 vid Liljevalchsutställningen Rot och Krona 1969:

(Som kan passa som sammanfattning av CM:s gärning) 

"Hans gärning tvärs genom mer än ett halvsekel är en enda hymn till vårt kulturarv med dess inslag av Linnés blomsterkärlek, Love Almqvists naturromantik, Geijers strama herrgårdsanda, Hazelius´ bondesvärmeri, men också av Carl Larssons muntert stojande hemidyll"

 Jag ser fram emot utställningen Carl Malmsten - formgivare och pedagog på Valdemarudde i höst!

Låt mig berätta mera

Den där Jonas Kaufmann* har ju ställt till det för mitt läsprojekt! 

MEN

En och annan bok blir dock läst.
SOM
uppföljningen av Sven Stolpes
Låt mig berätta

han inleder med korta anekdotiska minnen om

Författarvänner

Evert Taube

Vilhelm Moberg

Olof Molander

Frans G. Bengtsson

Bertil Malmberg

Roger Martin du Gard

Bokförläggare 

Johan Hansson

Folke Lars Hökerberg

Sven Thulin

för att, som i den tidigare delen avsluta med litet allvarligare, men ändå ironiska funderingar kring lifvet som uppstått  i samband med umgänge med bl.a.  Gösta Ekman, Egil Skallagrimsson, Samuel Becket och  Stig Ahlgren.

*

Alltsedan 24 mars har jag fascinerad och förtjust
följt Jonas Kaufmanns musicerande på nätet.
Som t.ex.
Ombra di nube

Spionen måste dö

De senaste tre veckorna har, som alltid i maj/juni ,varit hektiska. Åtminstone en tredjedel 

av allt jag upplevt har ännu inte fått plats på bloggen, ej heller sommarens blixtinvasion.

 

Allt medan jag  sorterar gamla deckare,
publicerar John le Carré sin senaste bok "A delicate matter" 

Utdrag ur recensioner

"In the Times, Marcel Berlins called it "beautifully sad; the novel is the most satisfying, subtle and compelling of his recent oeuvre". The Independent's Ian Thomson praised it as a page-turner – the work of "a writer of towering gifts", whose thrillers show up "much of what passes for literary fiction [as] mere creative writing". Allan Massie in the Scotsman agreed, calling it "the best novel Le Carré has written for some time" and its author "far more serious in his themes than the majority of those who write so-called literary fiction". 

JUST DÅ

dök den här boken upp ur gömmorna!

Det är hans allra första, utgiven 1961, publicerad på svenska samma år!

VARFÖR

jag beslöt mig för en OMLÄSNING!

Min första kontakt med John le Carré var genom FILMEN The spy Who came in from the cold med Richard Burton.Efter att ha sett denna fantastiska film läste vi boken, och sedan alla Carrés böcker fram till och med Ryska huset. Den kom ut 1989. (Efter  Gorbatjovs tillträde och  Die Wende var ju stoffet inte lika intressant)

Det är förtjusande att läs om Spionen måste dö! 

Den presenterar redan på första sidan

 George Smiley:

"---
Någon gång på tjugotalet när Smiley hade gått ut sin föga imponerande skola och blinkande lufsat in i sitt föga imponerande Oxford-colleges skumma klostergångar hade han drömt om docentstipendier och ett liv ägnat åt de litterära gåtorna i sextonhundratalets Tyskland. Men hans egen lärare, som kände Smiley bättre ledde honom klokt bort från de hedersbetygelser som otvivelaktigt skulle tillfallit honom. En vacker julimorgon 1928 hade en förbryllad och ganska skär Smiley  suttit framför en undersökningsnämnd från Utrikeskommittén för akademisk forskning, en organisation som han egendomligt nog aldrig hade hört talas om."

George Smiley är ju nu åter en kändis via Tomas Alfredssons film Tinker,Taylor, Soldier, Spy;

Det som är förtjusande är att George Smiley och John le Carrés stil var sig lika redan från början!