Vinterträdgård

Jag försöker varje dag motionera längs stranden

OCH

passar då på att ta hem 5-6 stenar

FÖR ATT

försköna mistorna i gräsmattan!

Statsminister 22: Fredrik Reinfeldt

The END!

eller snarare

Vem blir nästa?

Det startade ju i november 2010

Det tog ju betydligt längre tid än jag förutsedde...
MEN
Det har varit mödan värt!
Mycket roande och UPPLYSANDE!

Min erfarenhet har ju varit att ju närmare nutid vi har kommit, desta "tråkigare" blev berättelsen, men Björn Elmbrant som skrivit denna biografi har, trots , eller på grund av?, att framställningen slutar före valet 2010, lyckats beskriva Reinfeldts och "gängets" palatsrevolution riktigt spännande.

När Björn E. diskuterar utgången av det förestående valet september 2010 märker man att han har sitt hjärta hos socialdemokratin. Han berömmer "motvilligt"  satsningen på arbetslinjen och alliansens förmåga att "hålla sams", men verkar tveksam till att de kan upprepa valsegern. Särskilt är han negativ till Anders Borgs stora inflytande...

1 1/2 år senare uttrycker Financial Times en annan åsikt!

Statsminister 21: Göran Persson

Nu börjar jag gå in på upploppet när det gäller

Projektet: Sveriges statsministrar

Nr 21/22

* 1949 i Vingåker

1964 Elevrådsordförande i Vingåkers realskola

Författaren Annika Ström Melin inleder:

Göran Persson var statsminister mellan 1996 och 2006 och den som funderar över vad som hände under dessa tio år kan förundras över hur mycket Sverige förändrades, trots att det inte hände särskilt mycket
Biografin över  Göran Persson erbjuder för mig inga överraskningar. När han dyker upp i rikspolitiken som skolminister 1989 har ju den gamle och jag redan åstkilliga år varit "pensionerade som föräldrar" och kunnat lusläsa våra dagstidningar i lugn och ro. Som skolöverläkare var jag ju dessutom direkt berörd av hans kommunalisering av skolan och nedläggning av Skolöverstyrelsen...
1994 blir han finansminister - och det gjorde han ju bra...

1996  blev ju Göran Persson först partiordförande för SAP, fr.o.m 22/3 statsminister. 
När Annika Ström Melin sammanfattar GP:s tio år som regeringschef konstaterar hon dels hur utomordentligt väl han fann sig tillrätta, genom politisk skicklighet genomdrev sin vilja , men även hur han genom sin ledarstil gjorde många bittra och besvikna.
Något som gjorde mig förvånad var han sociala kompetens. När han var tvungen att i samråd genomdriva ett projekt spelade han ut sin förmåga att skapa trivsel och kamratlig gemenskap:

 Med centerpartiet:
"Uppgörelsen välsignades av partiledarna och på annan plats, ungefär samtidigt, inleddes samtal om ett mera ingående samarbete. Det skedde under ett antal frukostmöten på den så kallade Bonntolvan, Lantbrukarnas Riksförbunds kansli på Klara Östra Kyrkogata 12. Runt bordet satt Göran Persson, centerpartiets ekonomiske talesman Per-Ola "Pekka" Eriksson och LRF: ordförande Bo Dockered. 
Värden hade låtit duka upp prinskorv, bacon och krämig äggröra. Det fungerade tydligen utmärkt som smörjmedel. Den så kallade hundraklubben - alla tre vägde över hundra kilo - åt och hade trevligt och fann varandra och lade grunden för långtgående politisk uppgörelse."

Med miljöpartiet:
"En gång i månaden bjöd statsministern på frukost i Sagerska huset. Stämningen var ofta bra och Göran Persson på soligt humör. Svåra förhandlingsfrågor löstes och det hände att statsministern bad miljöpartisterna att ta upp en fråga som han inte fått stöd för i sitt eget parti."

MEN 

"Göran Persson hade blick för människors styrka - men också för deras svaghet. I ena stunden kunde han ge sina medarbetare stort ansvar och stor frihet att utforma politiken, men om han upptäckte ett illa underbyggt resonemang kunde han i andra stunden desavouera dem inför andra.
Den lynniga stilen skapade en viss ängslig nervositet omkring statsministern. Det gällde att veta på vilket humör han var."

Ja, i samband med diskussionerna kring Margaret Thatcher som uppstått i samband med den aktuella filmen om henne känner man ju igen resonemangen...

MEN

Jag har just, vilket kommer att framgå på bloggen inom kort varför, 

LÄST OM denna bok.

Där finns ett kapitel om Gustav Vasa och här finner jag ännu större likheter:

"Gustav Vasas uppträdande i vardagslag har skildrats av några samtida vittnen, främst av Per Brahe den äldre. Denna skildring har tillkommit på 1580-talet och är panegyriskt hållen, men ger en del konkreta upplysningar. Man får emellertid akta sig för att generalisera det porträtt som denna och övriga memoarer ger. De är inget annat än subjektiva glimtar tillrättalagda i minnet. Men en sak visar de till full evidens: Gustav Vasas ovanliga sällskapstalanger. När han var  obekymrad och oförtörnad var han en ljuvlig, lustig och lättsinnig herre till att umgås både med snack och tal, vittnar Per Brahe. Från annat håll hör man att konungens gästabud var så lustiga, både med spel och sång, att somliga for många mil för att få vara med. På dessa fester dominerade konungen, en vacker karl, som hade egenskapen att kläderna alltid stod honom väl 

"Musicam hade konungen stor lust till att höra, både mänskliga stämmor och igenom goda och lustiga intrumenter;..."

"En kolerisk sanguineus med en lustig complexion av naturen,"

har Per Brahe sagt om sin kungliga släkting."

Det verkar ju även stämma bra på vår sentida Göran Persson

Statsminister 20: Carl Bildt

Nils Daniel CARL Bildt

* 15 juli 1949

 Han var statsminister i tre år (1991-93) - Bildt är den förste högerledaren sedan Arvid Lindman som beträdde posten som regeringschef - och den förste som kunde leda en borgerlig koalitionsregering under en hel mandatperiod.

Biografiförfattaren, Tommy Möller skriver bl.a. inledningsvis:

"I stort sett varje dag när jag arbetat med boken har han figurerat i nyhetsinslag: ofta varit föremål för kritik, lika ofta levererat sådan

OCH

Det märker jag också, nu när jag skall sammanfatta biografin, att det faktum att vi levt med Carl Bildt  som nyhetsskapare sedan 1966 och vars  handlande fortfarande i denna dag kan vara innehållet i Dagens Eko, Aktuellt och Rapport framkallar svårigheter!
Jag avstår därför från att rekapitulera av alla nyhetsorienterade svenskar kända fakta - plockar "russinen ur kakan".

Redan när jag läste Bengt Jangfeldts biografi om Axel Munthe "EN osalig ande" upptäckte jag ju CB:s "politiska anor". Under den period som kronprinsessan, sedermera drottning, Victoria var Axel Munthes patient när hon långa tider vistades i Rom var namnen Carl Bildt,

svensk-norsk ambassadör i Rom. 
(Det var tydligen han som ursprungligen hade rekommenderat den professionella kontakten.)

MEN 

Om detta nämnes inget av Tommy Möller

DÄREMOT
berättar han följande:

Dagen efter bjöd den nye statsministern samtliga statsråd på lunch hemma i bostaden på Karlavägen. Vid det tillfället höll Bildts far, som var med på lunchen, ett tal där han konstaterade att familjen Bildt för andra gången hade försett landet med en statsminister och överlämnade under högljutt bifall från de övriga gästerna Gillis Bildts officersvärja till den nyvalde regeringschefen. Anders Björck, som utsetts till försvarsminister, berättar för Mats Bergstrand i boken "Framför Lyckta dörrar": Det är en av de få gånger i mitt liv som jag sett Carl Bildt klart generad. Han var alldeles röd i ansiktet och verkade inte alls gilla situationen. Vi andra tyckte nog att det var en utomordentlig elegant gest av hans far.

"Mats Bergström har analyserat hur regeringen Bildt lyckades under den första tiden efter tillträdet och jämfört med hur Fälldins första regering och den regering som leddes av Palme efter valet 1982 lyckades. Bildt-regeringen kunde under det första året stoltsera  med överlägset flest förändringsinitiativ: inte mindre än 43 propositioner med förslag på grundläggande förändringar på centrala områden lades fram, Fälldins regering åstadkom 19 sådana,medan Palmes endast mäktade med 15 propositioner av detta slag."

MEN

Sommaren 1992 ökade oron på valutamarknaden
Ur Ingvar Carlson- biografin:
16 september 1992 var det finanskris - IC blev av Bildt hemringd från Berlin. Alla ansträngningar till trots fick Riksbanken den 19 november överge kopplingen till ecun och övergå till flytande kronkurs.

Andra stora frågor under regeringsperioden:

 - Ubåtar eller minkar?

 - Pensionsreformen

 - EU-medlemsskap  

I september 1994 bortvalde svenska folket regeringen Bildt. 

Sommaren 1995 utsågs Bildt att vara EU:s medlare i Bosnienkonflikten. 

1999 avgår han som partiordförande.

FÖR ATT 

2006 återkomma som utrikesminister i Reinfeldts regering

Statsminister 19: Ingvar Carlsson

Så har jag då läst nr 19/22, den om Ingvar Carlsson * 9/11 1934, dvs han är bar ett 1/2-år äldre än jag.

OCH

Det blir mer och mer påtagligt att , som jag skrev redan om Fälldinbiografin, att biograferna känner sig begränsade

Erlander, Olof Palme , Sten Andersson och Ingvar Carlsson 1968
SÅ ATT
 skildringar som gäller NU levande statsministrar är ej så spännande...

Dels var jag ju "politiskt medveten" 1986 när IC blev statsminister och därför är det som skildras välkänt, dels märks ju tydligt att referenterna, i detta fall Rolf Gustavsson, är obenägna att tydligt ta ställning till kvaliteten på intervjuoffrens faktiska handlande.

Ingvar föddes och växte upp i Borås som yngst av tre bröder. Hans far Olof var lagerarbetare och dog på sin arbetsplats av en trolig hjärtinfarkt när Ingvar var tretton år gammal. Hans mamma Ida fick börja arbeta som textilarbeterska för att försörja familjen. För henne var det självklart att sönerna skulle gå på läroverket.
Han var under tonårstiden mest intresserad av fotboll - har hela livet varit "fanatisk" Elfsborgsfan

Carlsson tillhör idag den snälla supporterklubben 

Gulliganerna 

som ser Elfsborgs matcher på Temple Bar på Tegelbacken i Stockholm.

Studievalet blev yrkesinriktat för Ingvar liksom för de äldre bröderna. Rune socialinstitutet, Bengt ingenjör och Ingvar ekonom Det gällde att snabbt komma ut och tjäna pengar. 

Han gick således på handelsgymnasium, fick jobb på Folksam som skadereglerare , där han stannade tre år. Under den tiden läste han in studenten och företagsekonomi på kvällar och nätter.

Hösten 1956 kom Ingvar Carlsson till Lund. Under två intensiva år hann han gifta sig med Ingrid, vara ordförande i den socialdemokratiska studentklubben och fullborda en pol.mag. examen samtidigt som han var en flitigt anlitad debattör av Skånes SSU-distrikt.

Studentkårens ordförande Olof Ruin lyckades förverkliga en idé som importerats från Köpenhamn:statsministern skulle utfrågas av studenterna. Våren 1956 genomfördes den första statsministeraftonen* med Tage Erlander, som därmed inledde en uppmärksammad mångårig Lundatradition. Vid mötet våren 1958 tillät sig Ingvar Carlsson en ganska polemiskt inlägg med udden riktad mot Tage Erlander. Carlsson ifrågasatte att en socialdemokratisk statsminister kunde försvara tvåkammarsystemet i riksdagen.Carlsson tyckte det tillhörde en förgången tid och trodde inlägget irriterat Erlander. I sin dagbok var emellertid statsministern mycket nöjd med denna studentafton och beskrev den som den klart bästa.
* Både 1956 och 1958 satt jag bland åhörarna!

I början av hösten samma år ringde Olof Palme och erbjöd en förvånad Ingvar Carlsson att bli politisk sekreterare hos Erlander i statsrådsberedningen. Den 23-årige Ingvar Carlsson begav sig till Stockholm och fick fråga sig fram, för han visste inte ens var kanslihuset låg.

1960  Studier vid Northwestern University, Evanstone, USA

1961 Ordförande i SSU

1964 Riksdagsledamot

1967 Statssekreterare hos statsminister Tage Erlander

1969 Utbildningsminister

1973 Bostadsminister

1982 Vice statsminister

1985 tillika miljöminister

OCH

Efter nästan 30 år i närheten av partiets högsta ledning i regeringskansliets topp var Ingvar Carlsson väl preparerad för uppgiften, men mentalt var han helt oförberedd när han plötsligt blev aktuell. Han hade då, drygt 51 år gammal, egentligen tänkt dra sig ur det politiska livet och göra något annat före pensioneringen. 

Men mordet på Olof Palme sent på fredagskvällen den 28 februari  1986 förändrade dramatiskt planerna.

 De första åren hade IC "bara" att städa upp efter Palme:

BOFORS-affären

 Ebbe Carlsson-affären

OCH

TREDJE vägen på krita

De vallöften som Socialdemokraterna gav i 1988 års valrörelse - som de vann med 43% av rösterna - innebar en "grekisk" situation dvs att inkomsterna understeg utgifterna. Kjell-Olof Feldt, finansministern, slog omedelbart larm, de blev osams och Feldt lämnade sitt uppdrag  februari 1990.

Innan dess hade Ingvar dock lagt om kursen när det gällde Europapolitiken. Under en Europaturné 1988 säger sig IC ha insett att om Sverige skulle behålla sin ställning ekonomiskt räckte det inte med att delta i EFTA  utan  eftersträvade därefter ett EG-medlemsskap.

Den 22 november 1990 avlät utrikesutskottet i  riksdagen ett betänkande om EG-politiken. Utskottet bedömde det som sannolikt  att en ansökan om medlemskap skulle kunna lämnas in under 1991. Ledamöterna Margareta af Ugglas(m) och Jan-Erik Wikström(fp) yrkade på att så "bör ske" under 1991

Den 12 december 1990 följde riksdagen utrikesutskottets linje.

Valet 1991 innebar att sossarna förlorade regeringsmakten, och Bildt tog över. 16 september 1992 var det finanskris - IC blev av Bildt hemringd från Berlin. Alla ansträngningar till trots fick Riksbanken den 19 november överge kopplingen till ecun och övergå till flytande kronkurs.

I valet 1994 kunde sedan Ingvar Carlsson åter flytta in som statsminister i kanslihuset. 

Sommaren 1995 återvände Ingvar Carlsson till Gotland. Visserligen gipsad på höger ben, med en skadad hälsena efter en tennismatch.
De fyra mål han satt upp hade nåtts: 
regeringsmakten, EU-medlemskapet, budgetsaneringen och FN-rapporten.

Nu kunde han  detaljplanera sin avgång.

 ur Wikipedia:
I augusti 1995 meddelade Ingvar Carlsson att han ville avgå som partiordförande och svensk statsminister. Efterträdaren ansågs länge vara dåvarande jämställdhetsminister och vice statsminister Mona Sahlin. Men till följd av den s.k. Tobleroneaffären tog hon tillbaka sin kandidatur och avgick även senare ur regeringen. Den 5 december 1995 presenterade valberedningen finansminister Göran Persson till ny partiledarkandidat.  

Göran Persson valdes den 15 mars följande år på Socialdemokraternas partikongress till Socialdemokraternas partiordförande, och den 22 mars 1996 till ny statsminister

Statsminister 18:Ola Ullsten

*1931i Teg

På den tiden det begav sig, 1978, tyckte vi (=den gamle och jag) att det här med Ola Ullstens tid som statsminister var en parentes i den för oss väljare röriga kampen mellan Fälldin/Palme och så småningom Boman.

MEN

 Vilken tajming!

Dvs för mig att mitt under det socialdemokratiska partiets förnyelsevåndor läsa facit till vad som egentligen dolde sig bakom kulisserna i det politiska ränkspelet dengang.

OCH

 Il n´y a rien de nouveau sous le soleil:

Nu med Stefan Löfvden dyker ju kärnkraften upp igen!

Stefan Löfven * 1957

Det är den tidigare chefredaktören för DN Debatt , Mats Bergstrand,  som skrivit biografin. Han säger det inte rent ut men det framgår att han tycker OU egentligen är en tråkmåns...
MB avslutar:

Men avgörande för bedömningen av Ullstens gärning måste vara att han faktiskt misslyckades både sakpolitiskt och samarbetsmässigt. Hans regering hade två stora sakpolitiska mål: marginalskattereformen och energipolitiken. Båda fallerade. Möjligheterna till ett närmare samarbete med socialdemokraterna var dessutom betydligt mer fjärran när han lämnade som partiledare 1983 än när han tillträdde 1978.
Förvisso var det kärnkraftsolyckan i USA som mer än någonting annat förstörde Ullstens planer både sak-och samarbetspolitiskt. Hade den inte inträffat hade Ullsten mycket väl kunnat lycka med att bilda en koalition med socialdemokraterna och bryta blockpolitiken. Harrisburg-olyckan sprängde mycket i luften som Ingvar Carlsson uttrycker det. Där hade han otur, Ullsten. 

Och en bra statsminister har inte otur.

Ola Ullsten gillar "la dolce vita"

Visserligen vann de borgerliga valet 1979 med ETT mandat (8404 röster...). Både centern och folkpartiet hade gått tillbaka.
I vänten låg den tidigare beslutade folkomröstningen om kärnkraften 23 mars 1980.
I den borgerliga trepartiregeringen som dock bildades blev Ola Ullsten utrikesminister, men gjorde som sådan ingen större succé. Valet 1982 blev en katastrof för folkpartiet. 1983 avgick Ola Ullsten som partiordförande.
Enligt Mats Bergström gjorde Ola Ullsten sin sista bra insats för fp genom att verka för att Bengt Westerberg, som förordade en helt annan politisk strategi än han själv, blev hans efterträdare.

Hans sista insatser för Sverige var som ambassadör i Ottawa 1984-89, och 1989-1996 i Rom .

Nu bor han alltså i Kanada, söder om Toronto nära amerikanska gränsen med sin fransktalande kanadensiska fru Louise Beaudoin. De träffades i Spanien 1984 där hon var på FN-uppdrag och gifte sig 1989.

Partiledardebatten

Jag har under det gångna året skattat mig lycklig att jag köpte och hittills hunnit läsa 17/22 häften om Sveriges statsministrar. Parallellt med att jag fått följa den svenska demokratins födelse tillsammans med de män som varit ansvariga för den, har ju motsvarande skeende inträffat i länderna i Mellanöstern. Grunden till Folkhemmet, som för oss som var unga på 50-talet, kändes självklart , lades ju under 20-talets turbulenta tid.

Jag har glatt mig åt sansen, modet och statsmannaskapet hos män som Branting,  Edén, Sandler,   Per Albin och Erlander, och när jag förstått hur nära det har varit att vi fick en kommunistrevolution 1917 eller gick Tysklands väg på 30-talet.

Mest imponerad är jag att förstå vilka intellektuella giganter dessa män med föga skolgång var!

Words, words,words;

När Håkan Juholt den 25/3 2011 blev vald till Partiordförande hade jag just läst den om Edén
Jag har inte, allteftersom jag avverkat de följande fram till Fälldin, kunnat undgå att  registrera skillnaden....

DESSUTOM

har jag ju i och med läsandet om Fälldins tid vid makten,  upptäckt hur i mångt och mycket 70-talet med oljekris, löntagarfondsdebatt och den tredje industriella revolutionen  har likheter med dagens finanskris.

Det är faktiskt intressant att först åhöra debatten, och sedan läsa kommentarerna från de olika tidningarna

Även Aftonbladet:

"Årets första partiledardebatt beskrivs på samma sätt, avgörande för Håkan Juholts ledarskap. 2012 har inte börjat bra. Opinionssiffrorna pekar nedåt och under en pressträff vid Folk och Försvar lyckades Juholt återigen trampa i klaveret.
Det blåser igen och den här gången var Juholts insats i partiledardebatten långt ifrån lika oantastlig som i oktober.
Visst, han får in en del svingar på Reinfeldt och han står pall när den borgerliga kvartetten anfaller. Men det är något som saknas, Håkan Juholt blir aldrig konkret.
Hans anförande är i princip högläsning ur partiets budgetmotion från i höstas - med alla sakpolitiska förslag kirurgiskt borttagna. Håkan Juholt målar med den breda penseln och tecknar en storslagen exposé över partiets färdriktning. Han håller sitt kongresstal, en gång till."

Stringensen finns på ett annat håll. 

Jag är ju politiskt föga överens, men jag beundrar hans skicklighet!

Statsminister 17: Fälldin

 1926-

Jag har ännu inte läst andra avsnittet av Bronshästarna men, min vana trogen, har jag flera böcker på gång för att tillfredsställa mitt tillfälliga "mood".
Så nu har jag avverkat ytterligare en statsministe, nr 17/22. Jag påpekade redan när det gäller Erlander att hans gärning har jag ett personligt förhållande till,

MEN

Fälldin är den förste i serien som fortfarande är i livet!

Författare är Olle Svenning, ledarskribent i Aftonbladet och under tidiga år, på Erlanders tid, medarbetare på dennes kansli.

 Han avslutar sitt Förord: 
" Jag följde som politisk kommentator detta 1970-tal. Att återvända till den perioden var lockande, inte minst för att betrakta tiden ur Thorbjörn Fälldins perspektiv,
Många har delat med sig av kunskaper och erfarenheter. Jag vill tacka alla. Ett särskilt tack till Solveig och Thorbjörn Fälldin som så generöst tog emot för långa samtal i sitt hem i Ås."

När jag kastar mig in i boken reflekterar jag inte över detta

förrän jag efter 42 av128 sidor tänker:

"Vad tråkigt!"

Redogörelsen blir, genom att Fälldins uppväxt, skol- och bildningsgång fram till 1950-talet är föga berörd, opersonlig.

Den inleds med en analys av "Tiden" dvs 70-talet :

Thorbjörn Fälldin förvandlade svensk inrikespolitik. Med honom som dominerande gestalt lyckades borgerligheten 1976 avsluta den mer än fyra decennier långa socialdemokratiska regeringshegemonin.

På sidan 43 blir TF statsminister.

 DÅ hettar framställningen till!

Problemen med kärnkraft eller inte minns jag ju tydligt. Äldste sonens engagement i Vattenfalls tyska verksamhet har ju gjort att jag så här drygt trettio år senare igenkännande följt Angela Merkels 

Bekymmel med Krümmel...

Däremot uppfattade jag inte på den tiden vidden av den ekonomiska krisen. Palme hade ju talat om "det dukade bordet" - som i stället var ett konkursbo orsakat av alla löneökningar för de talrika LO-grupperna, samtidigt som storstilade satsningar på Stålverk 80 mfl visade sig vara floppar.:

" Stålindustrin bedömdes likt varven vara på väg mot undergång, oförmögen att klara konkurrensen med Brasilien och Sydkorea. Ägargrupperna var på väg att ge upp. Statliga NJA gick med kraftiga förluster, som tvingade regeringen till ständiga bidrag. I Borlänge ville Wallenberg och Stora Kopparberg göra sig av med Domnarvets Jernverk i Oxelösund. Fälldinregeringen förhöll sig inledningsvis avvaktande, hämmade av folkpartisters och moderaters skepsis mot statliga insatser. Åsling lät bygga SSAB, Svenskt Stål AB. Efter en längre omstrukturering och ett antal nedläggningar utvecklades bolaget framgångsrikt. Nils G. Åsling kallar SSAB sin mest lyckade insats."

LO blev utmanat av SAF sedan Curt Nicolin 1976 blivit dess ordförande, han förklarade sig 1980 beredd ta konflikt på arbetsmarknaden.

 U 137

För sitt hanterande av den grundstötta ryska U-båten i Karlskrona skärgård får Fälldin beröm

Det mest intressanta är att läsa om den bristande personkemin mellan Palme och Fälldin!:

Konflikten mellan de båda partiledarna har ofta psykologiserats och beskrivits som Palmehat mot Fälldin, eller som centerledarens revansch mot den socialdemokratiska överhet som Olof Palme ansågs representera.

I Dieter Strands "Med Palme. Scener ur en partiledares liv "säger Palme: "Det är inte fråga om hat. Det är en fråga om ohederlighet. Mannen är ohederlig. Jag menar inte att Fälldin vill lura sin granne. Han är politiskt ohederlig. Det trodde jag inte först. Men nu ska jag inte låta lura mig mer."

Centerpartister, exempelvis Gösta Gunnarsson, betonar att Fälldin från början inte var negativ till Palme, snarare respektfull, till och med beundrande. Gunnarsson daterar Fälldins vrede mot Palme. Den uppstod när han 1974 erbjöd centerledaren att bli landshövding i Västernorrland. Fälldin uppfattade förslaget som ett illa maskerat försök att göra sig av med en besvärlig motståndare. Han blev kränkt av Palmes initiativ.

Efter valnederlaget 1982 gick det utför med hans popularitet även i det egna partiet och han avgick 1985:

Han mer än antyder att en kupp iscensattes mot honom. Spår leder mot LRF, bland annat en av Fälldins före detta medarbetare i statsrådsberedningen. Fälldin ser dock främst de unga centerpartisterna som organisatörerna bakom hans påtvingade avsked.

Han förlåter dem aldrig, och han vägrade i mer än halvtannat decennium att besöka en centerstämma.Han kom först när barndomsvännen Haralds dotter Maud skulle bli ordförande.

Statsminister 16:Olof Palme

December har ju varit fyllt av upplevelser som måste rapporteras - det har blivit dålig plats för recenserande av mitt läsande - som dock tack vare vintermörkret varit ansenligt.

Men nu tack vare juldagsfriden tar jag tillfället!:

7 december skrev jag en kommentar till recensionen om Tage Erlander:

Till skillnad från den om Palme, som jag just läser, finns det ännu mer om just Tages tid som statsminister, om hur omsorgsfull, lyssnade, samtidigt till slut beslutsam han var. Hur hans mål var hela SVENSKA folkets VÄL, och inte enbart hans egen eller partiets ära och välgång!

DVS

Vi har ju nu kommit till statsministrar vars verksamhet jag som vuxen varit"utsatt för" och därför mest är intresserad av deras personliga biografi och bevekelsegrunder. Det gäller ju i ännu högre grad om Palme. 

Redan i Erlanderbiografin finns mycket berättat om hur Palme blev dennes högra hand.

1953 anställes Olof Palme i statsrådsberedningen.

- Det Sverige TE lämnade över till  efterträdaren Olof Palme 1969 var ett helt annat Sverige än det han fick ansvar för när han tillträdde som statsminister oktober 1946.

Största betydelsen för Erlander var att Palme stimulerade hans tankeverksamhet. Palme hade en intellektuell skärpa som sporrade honom. Han var språkkunnig och kunde umgås med engelsmän, fransmän och tyskar på ett sätt som Erlanders värmländska inte medgav.

----

Olof Ruin har träffande beskrivit förhållandet mellan den gamle och den unge:

"Tage Erlander och Olof Palme blev oskiljaktiga. De blommade i varandras sällskap"

När Tage blev tillfrågad om sin tankar om sin efterträdare lär han ha sagt:

(Tages värmländska humor förnekade sig aldrig!)

 Palme? Nja, han är alldeles för begåvad för att passa som statsminister!

 Mycket av det utrikiska kontaktarbetet överlämnade TE tidigt till Palme

Biograf för denna, den sextonde delen i serien, om Palme är Klas Eklund  som ju var en nära medarbetare till OP i egenskap av  sakkunnig i Finansdepartementet 1982-84 och 1989-90 samt i Statsrådsberedningen 1984-87, planeringschef i Finansdepartementet 1987-88. 

KE gör också i sitt förord en reservation:

" Författaren sitter visserligen på unik information, men det är inte helt enkelt att skilja egna iakttagelser från den historiska klarsynthet som bör vara biografens strävan. 

Dessutom:

Många unga socialdemokrater har vittnat om hur Olof Palme under de här åren (från 1955 då han blev förbundsstudieledare i SSU) så gott som överallt väckte entusiasm med sin slagfärdighet och öppenhet. Han lyckades som ingen annan knyta samman dagspolitiken med ideologi och framstegsoptimism. Han eggade med visioner om ett framtida bättre samhälle - och hur SSU:arna hade ett avgörande ansvar för att bygga upp det. Snabbt blev han den unga socialdemokratins idol.

1963 svors han vid 38 års ålder in i regeringen och blev via praktik som kommunikationsminister och utbildningsminister partiledarkandidat när Erlander 1969 ville tacka för sig.

Klas Eklunds biografi är mästerlig i sina koncisa och träffande formuleringar, varför jag i mycket väljer att citera.

" Palme valdes med acklamation under former som närmast är att likna vid en kröning "

--

Skillnaden gentemot Erlanders tillträde 1946 kunde knappast ha varit större. När denne efterträdde landsfadern Per Albin var han föga känd utanför den inre kretsen i partiet. Legendarisk är skrönan om hur den åldrige kungen trodde den nye statsministern hette Erlandsson. En norsk reporter var djärv nog att fråga den nytillträdde hur det kändes att betraktas som en nolla. Erlanders svar var signifikativt för hans lundensiska humor, men analytiskt mitt i prick:"Det är ingen dålig utgångspunkt".

"Palme däremot, började sin statsministerbana på toppen. och från toppen finns det bara en väg."

MEN

Som rådgivare och fackminister hade Palmes snabbhet, ettrighet och intellektualism inte utgjort några stora problem. När han nu blev nummer ett fick de egenskaperna större potentiell skaderisk. Palme saknade Per Albin Hanssons trygga pondus, inte heller hade han Erlanders förmåga att charma och landa på fötterna.

Förväntningarna hos olika grupper var för stora, alla ville ha allt meddetsamma. Dessutom blev tiderna sämre - 50--och 60-talens makalösa ekonomiska utveckling vändes i sin motsats. Det blev besvikelser och strejker.

Personkemin mellan Torbjörn Fälldin och Palme fungerade ej - valdebatten 1973 blev ovanligt hätsk och resulterade ju i "dött lopp" den s.k lotteririksdagen.

Utrikespolitiskt hade han sin bästa gren...

MEN

1976 blev han den förste socialdemokratiska statsminister sedan 20-talet 

som tvingats avgå efter en valförlust.

Visserligen föll regeringen Fälldin på kärnkraften - men Palme fick i gengäld problem med löntagarfonderna:

Det förslag till fondsystem som antogs av LO-kongressen 1976 byggde helt på Meidners rapport och de som var med på kongressen berättar om en entusiasm som på ett väckelsemöte. 

Internationalen sjöngs spontant och LO-tidningen satte förstasidesrubriken:

"Med fonderna tar vi över successivt"

Därmed var Palme LO: gisslan!:

Det socialdemokratiska partiet satt med en apterad granat i famnen.

Och som inte detta var nog inträffade Harrisburg, Geijeraffären  - You name it...

Äntligen!

Valsegern 1982 var viktig för Olof Palme

Han satte igång med förnyad kraft för att genomföra sin politik

MEN det ville sig inte riktigt

- nya affärer dök upp

OCK

SÅ

Det ännu ouppklarade mordet.

Klas Eklund sammanfattar:

Mordet och dess efterspel är ett skäl till att Olof Palme och arvet efter honom under så lång tid knappast analyserats eller ens nämndes. Visst, han citerades då och då vid det egna partiets högtider, men någon seriös diskussion om hans betydelse eller hur hans arv skulle föras vidare förekom inte. Och från högerkanten blev det tyst. Många av dem som varit Palmes hårdaste vedersakare avstod från att kritisera den mördade.

 Men tiden gick. mannen har för några blivit en myt. Bland yngre SSU-are är han en idol i samma klass som Che blivit för andra delar av vänstern. För en del äldre symboliserar han nog mer saknaden efter  det som varit.

 Även om Klas Eklund menar att tidens gång öppnat upp åtminstone för historiker att mera lidelsefritt diskutera hans gärning - han gör själv ett intressant försök att utvärdera vad OP åstadkommit och vad som hade hänt om inte mordet kommit emellan -  är jag själv av den åsikten att det socialdemokratiska partiet ännu inte lyckats hämta sig.

Återstår sex statsministrar  att lära känna!

Spänningen stiger....

Statsminister 15:Tage Erlander

Tage Erlander

1901-1984

Värmlänning och Lundensare

därför en favorit!

1914     Börjar studera vid läroverket i Karlstad

1920     Till Lund. Studier i matematik, fysik och nationalekonomi

1922     Kurator vid Värmlands nation

1928     Blir medlem i socialdemokratiska partiet

1932     Väljs in i riksdagens andra kammare

1939      Statssekreterare i socialdepartementet

1945      Ecklesiastikminister

1946      Statsminister och socialdemokratisk partiledare
1969      Avgår efter 23 år som stadsminister

1946 var jag 11 år. Jag gick i femman och hade just lärt mig stava till ecklesiastikminister!  Under hela skoltiden kändes det naturligt att den där Erlander var STATS-ministern. De gamle pratade förstås ofta om Per Albin...
1953 började jag läsa medicin i Lund och gick på min första statsministerafton.Då lärde jag känna den Tage, som resten av befolkningen först blev bekant med via Hylands hörna 1962

Jag har ju tidigare utlovat att berätta om DUG och DYG

Nu citerar jag Lärdomens Lund sid 198/344:

En gång hade O.P. Sturzenbecker i en artikel i Aftonbladet häcklat Lund studenter för deras bristande frisinne och framtidstro och kallat dem Unga gubbar. Efter ett par årtionden dyker Orvar Odds vedernamn upp på nytt, men nu med omvända förtecken. Det usurperades av studenterna själva som ett självironiskt namn på en skämttidning - Den unge gubben - utgiven av ena av  (18)80-talets lundensiska studentklubbar, Lilla diskussionsföreningen. Namnet övergick senare att bli beteckningen på den sammanslutning, som de mera radikala medlemmarna i diskussionsföreningen formerade. För Lunds studentkår kom studentklubben Den unge gubben, mera känd under förkortningen DUG, att spela samma roll som den radikala studentföreningen Verdandi i Uppsala.

----

Formellt upplöstes DUG år 1891. Men de ledande inom kretsen fortsatte att göra sig gällande i nya sammanhang. Epilogen i DUG:s hiostoria utgjordes av en diskussion om socialismen den 14 maj 1891. Inledare var Paul Rosenius och inbjuden att delta var den socialdemokratiske politikern och journalisten från Malmö, Axel Danielsson. Detta datum har av  Lidforss betecknats som den akademiska socialismens födelsestund.

 Vad hände sedan?

JO:

Fortsatt referat från Lärdomens Lund:

I närmare kontakt med med den samtida sociala verkligheten stod föreningen Studenter och arbetare. Den bildades ursprungligen 1893, upplöstes efter kort tid men återuppstod tre år senare med nya krafter i ledningen. Idéerna till denna sammanslutning kom närmast från The Fabian society i London som med skrifter och föredrag gav spridning åt socialistiskt färgade åsikter: till den engelska gruppen hörde många intellektuella, bland annat Bernard Shaw. Samma år som Studenter och arbetare nybildades, 1896, stiftades DYG - De yngre gubbarna - en generationsförnyelse av det äldre DUG.

Tillbaka till Erlanderbiografin:

I februari 1923 konstituerades Matematiska sällskapet i Lund, en förening öppen för naturvetare av skilda slag. Tage Erlander var en av initiativtagarna. Han blev sällskapets förste ordförande och demonstrerade som sådan organisatoriska talanger.

Han valdes också till ordförande i den kutlurradikala föreninge DYG, arbetade som kurator vid Värmlands nation, engagerade sig i kår och studentpolitiken, skrev spex (sic!)och ordnade fester. Hans intresse för samhällsfrågor växte. Den blyge, lätt förläste idealisten mognade snart till en politiskt medveten socialist. Han skrapade också 1928 ihop till en fil.kand. i samhällsvetenskapliga ämnen (nationalekonomi, statistik och statskunskap) Han hade en licentiatavhandling i nationalekonomi på gång men den fullföljdes inte. 

DYG hade traditioner.Där hade Bengt Lidforss, Knut Wicksell, Östen Undén och Ernst Wigforss varit med. I DYG fick Erlander två viktiga lärdomar som han och hans vänner måste beakta, om de skulle kunna uträtta något: dels att dra en skarp gräns mot kommunismen, dels att söka kontakt med den organiserade arbetarrörelsen.

En s.k. Q-vers  i studenttidningen Lundagård, skriven av Hjalmar Gullberg porträtterar E. så här :

Det finns i kåren mången man
vars tunga går som den var smord
och som i Lund sitt rykte vann
med sitt förråd av ord...

Men hell Erlander, fast hans lans,

har spets och kan ge djupa sår, 

då i politisk vapendans

för DYG han går.

Ty den, som träder närmre , ser

att bak pinzenezen ler

en blick helt öppen, varm och mild

det är Erlanders bild

Vi som via medierna bevittnat Socialdemokraternas nuvarande ledarrekrytering kan ju inte annat än utbrista

Det var bättre förr!

PA visade sig som ofta ha ett verkligt gott omdöme:

Under valkampanjen (1946) var Per Albin på besök i Uppsala, och kopplade efter ett möte av med bland andra John Lundberg och Ragnar Edenman. Det var bland initierade känt att Per Albin önskade avgå efter andrakammarvlet 1948. De talade om möjliga efterträdare. Per Albin satt tyst medan de andra kastade fram namn efter namn: Gustav Möller, Ernst Wigforss, Per Edvin Sköld, Torsten Nilsson. Efter en god stund tog Per Albin Hansson själv till orda:" Det var intressant det här men det är konstigt att ni glömt ett namn, det viktigaste, Tage Erlander."

Det var den 10 oktober 1946 som Erlander blev statsminister och partiledare efter PA:s plötsliga död den 6/10.

...och det gick ju bra i  23 år!

Statsminister 14: Pehrsson- Bramstorp

Axel Pehrsson 1883-1954

Blir statsminister i juni 1936 och avgår i september efter 101 dagar vid makten. Ingår i koalitionsregering med socialdemokraterna i oktober och blir jordbruksminister.

Vår siste statsminister som var född på 1800-talet! Även om jag inte hade klart för mig hans betydelse för svensk politik, var han tillsammans med Per Albin Hansson den första inrikespolitiker som jag personligen minns omnämnas i de vuxnas samtal.

Två rediga skånska mannar:

HÄR KOMMER MANNA
Här kommer manna
skånska manna det ser ni väl
freda ´granna
å´riga min liv å´själ.

Precis som Per-Albin kom Axel Pehrsson från "de djupa leder", men från myllan i stället för staden. Han blev faderlös vid tretton års ålder genom faderns självmord. Han var duktig i skolan, men fick inte studera vidare, eftersom modern behövde honom på gården, som han fick sköta från det han var 14 år. Hsn var stor och stark och smart - och kunde vid 25 års ålder flytta in med hustru i egen gård, Bramstorp på 32 hektar åker.

Axel tog genast itu med att rusta upp gården. Han hade förstått vad som krävdes för att överleva som lantbrukare. Precis som på barndomsgården handlade hans arbete om att jorden skulle ge mer avkastning. Det innebar förstås täckdikning och moderna maskiner. Dessutom gjorde han en stor satsning på djuravel. Han började med nötkreatur men gick sedermera över till grisar.

---

Hemma i kommunen blev han tidigt en respekterad man. Han fick många uppdrag. 1912 blev han ordförande i fattigvårdsstyrelsen: en viktig fråga för Axel och en fråga som verkligen engagerade honom. 

---

 Inom kommunen fick han sä småningom alla uppdrag av betydelse. De blev så många att man skämtade lite om honom: Han är allt utom barnmorska, sades det.

Hösten 1917 blev han riksdagsman och förblev sådan tills han en sommardag 1948 drabbades av stroke i talarstolen!

Ur  Kristianstadsbladet  2004:

Efter socialdemokraternas valseger hösten 1932 inledde han ett nära samarbete med statsminister Per Albin Hansson. Samarbetet resulterade kommande år i en krisuppgörelse mellan parterna i jordbruks- och arbetslöshetsfrågor. Kompromissen, som har gått till historien under namnet "Kohandeln", innebar rent konkret att Per Albin Hansson nu kunde fullborda sin reformpolitik i riksdagen med hjälp av bondeförbundet som gav röstövervikt.
Det var Axel Pehrsson i Bramstorp som var den starke mannen bakom överenskommelsen, han fick ta strid med bondeförbundets ledare den mer konservativa Olof Olsson i Kullenbergstorp. Året därpå (1934) utmanövrerade han den då 75-årige "Kullenbergstorparen" och efterträdde honom som partiordförande.

Per Albin och Bramstorp kom väldigt bra överens - den senare valde t.o.m att skriva en bok om P-A betitlad :  Vännen, arbetskamraten och hedersmannen.
Till skillnad från P-A var Axel P-Bramstorp  100% REALpolitiker. Han ömmade för sina gelikar, fattigt folk på landsbygden,  och såg till att skaffa sig inflytande så att han kunde förbättra deras situation.

MEN

Det innebar också att bönderna kunde producera mera, vilket i sin tur innebar att vi under WW2, 

till skillnad under WW1, 

var självförsörjande.

När Per Albin dog  1946 minskade Bramstorps inflytande

MEN

Tillsammans hade de under mer än tio år manövrerat Sverige ur ekonomisk kris och lyckats hålla oss utanför världskriget med MAT på borden.

Nu när det krisar i Grekland och Italien är det intressant att läsa hur vi svenskar har  varit lyckligt lottade - hur våra politiker kunnat samarbeta över blockgränserna för nationens gemensamma bästa!

Vi får hoppas de tillträdande Monti och Papademos kan reda ut att...

SM:13 Per Albin Hansson

Den 23 november blir det ett år sedan jag efter en författarafton med Per T Ohlsson köpte  bokserien Sveriges statsministrar under 100 år. Överoptimistiskt, som det visade sig, trodde jag att jag skulle läsa de 128 sidor långa 22  häftena på en månad.

Det är bara att konstatera att jag efter snart ett år bara kommit drygt halvvägs...

MEN

Som framgått av Recensionerna har det varit ett givande projekt. De börjar ju 1905. När jag nu har läst 13/22 är vi bara framme vid 1932 - dvs de första 27 åren avverkades 12 statsministrar, de följande 79 endast 10!

DOCK

Det har varit intressant nu under den arabiska våren och eurokrisen som blottlagt Greklands "bysantinska" mentalitet (och egentligen hela Medelhavsområdets), följa hur Sveriges parlamentaristiska demokrati under 1900-talets första 30 år, tack vare dessa förståndiga och sansade män med olika partitillhörighet, lyckades styra förbi både kommunistisk revolution (1917), depression och nazism!

1885-1946
Niklas Ekdal, som skrivit biografin, väljer att starta med PAH:s femtioårsdag 28/10 1935:

Per Albin tar emot de första gratulanterna i funkisvillan på 50-årsdagen. Morgonrocken signalerar att  en ny tid var inne, med kortare avstånd mellan folk och herrar.

Per Albin Hansson föds i Fosie som tredje son till pigan Kjersti Persdotter och muraren Carl Hansson. Efter fyra år i folkskola börjar han arbeta som springpojke.

MEN

"Per Albin och hans äldre bror Sigfrid är med och bildar Socialdemokratiska ungdomsförbundet 1903. Redan som tonåring är han en genuin organisationsmänniska, med fokus på folkbildning och antimilitarism. Revolutionsåret 1905 till storstrejksåret 1909 arbetar Per Albin som förbundets första anställda funktionär, redaktör för tidningen Fram, ledamot av centralstyrelsen och ordförande 1908-1909, tills han manövreras bort från posten av Zeth Höglund"

Sedan får man, genom beskrivningen av PAH:s  karriär,  en rekapitulation av Sveriges politiska historia fram tills dessa han blir statsminister 1932.

Det är uppenbart att han, liksom Rickard Sandler, var mycket begåvad. Efter det att han förlorat maktkampen i ungdomsförbundet blev han journalist för tidningen Social-Demokraten i Stockholm och 1915 skickad som dess korrespondent till London! Han blev här mycket tilltalad av det engelska styrelsesättet och, till skillnad från de flesta politiker i Sverige vid denna tid, och föredrog det framför det tyska. 

Detta anses ha bidragit till hans säkra manövrerande undan Nazismen och Hitler under 30-40-talen!

Per Albin Hansson är ju den första statsministern som jag har ett personligt förhållande till. Jag var ju bara 11 år när han dog, men hans Folkhemstanke och svenska folkets tacksamhet och beundran för att han med tur och skicklighet lyckades hålla oss utanför andra världskriget överlevde honom, och bäddade för ett oavbrutet socialdemokratiskt regeringsinnehav till 1976.

LÄS

Sveriges statsminister dog i en spårvagn
visade sig vara FEL:

Per Albins sista dag i livet, den 5 okober 1946, liknade hans många anda arbetsdagar under de 14 åren som statsminister,från morgonens tidningar och korsord på resan mot Kanslihuset till den sen middagen avrundad med några partier bridge, Kl. 01.02 rullade spårvagnen iväg från Tegelbacken med Per Albin i sista vagnen. Under dagen hade han klagat över smärta i vänstra armen, och när han klev av vid Ålstens torg en halvtimma senare föll han ihop död. 

SÅLEDES:
Han dog inte I en spårvagn
UTAN
bredvid...

SM:12 Felix Hamrin

Felix Hamrin

1875-1937

Never heard of him!

Hans föregångare Ekmans biografi inledde jag så här:

Fastän jag ju tidigare läst tio biografier för de män som 1905-1926  haft Sveriges öde i sina händer och dessutom haft minnen från min fars och morbror Rulles politiska diskussioner under 30 och 40-talen var för mig "Stripa-Ekman" en helt ny bekantskap!
 

MEN

Ekman var mig dock ej helt obekant. Ur minnets djup kunde jag med viss ansträngning ändå hämta namnet, uttalat av morbror Rulle. 

 Biografen, Anders Johnson, skriver i inledningen:

Felix Hamrin  är den svenska stadsminister som innehaft detta ämbete under kortast tid, endast 50 dagar 1932

Det förklarar ju en del av  glömskan, men säkert spelar även roll  att hans efterträdare blev Per Albin Hansson:

Efter valet 1932 fick han (PAH) i uppdrag att bilda en rent socialdemokratisk regering utan egen majoritet. Därmed inleddes socialdemokratins långa regeringsinnehav, som varade i 44 år med ett kort avbrott sommaren 1936.


Felix Hamrin är den ende av våra statsministrar som varit frikyrkligt aktiv och den ende köpmannen, den ende som själv byggt upp ett företag från grunden vilket kunnat försörja både den egna familjen och flera anställda. Han är en av tre organiserade nykterister (de andra var Rickard Sandler och C.G. Ekman.) Vid sidan av sina andra verksamheter är han också tidningsman, medgrundare av Jönköpings Läns tidning.

Han är frisinnad, väljs in i riksdagens andra kammare första gången 1911. Han är en av Ekmans närmaste förtrogna och blir handelsminister i dennes första ministär 1926.
När Ekman bildar regering andra gången 7 juni 1930 blir FH finansminister. 

Den amerikanska börskraschen den 24 oktober 1929 kom, liksom Greklands usla ekonomi i dagsläget, att göra livet surt  för ekonomer och finansministrar  världen över för avsevärd tid framöver.

Liksom nu fanns det två skolor: 

Spara eller Slösa?

 Strategin att investera sig ur krisen företräddes av bl.a. Bertil Ohlin,  professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm 1929-1965.
Hamrin å andra sidan"strävade efter att tillämpa den traditionella synen på budgetpolitiken - som finansminister framstod han som en mycket sträng rikshushållare".

"Under 1931 drabbades det internationella valutasystemet av en djup kris. Det började med att Österrikes största bank, Creditanstalt, gick omkull den 11 maj. När Bank of England meddelade att de från och med måndagen 21 september inte längre skulle lösa in sedlar mot guld väcket det stort uppseende i världen."

FH skriver till sin bror: 

Själv vet jag inte hur många dar mina nerver hålla ut. Från tidigt på morgonen till sena natten pågå underhandlingar med folk inom olika grenar av statsförvaltningen och pänningväsendet. Ja, sådant är läget här. Jag bävar. Tror att vi stå inför ett nytt tidsskede i mänsklighetens historia. De gamla samhället i olika former darrar på sina grundvalar, och hur ska det sluta?

Ja det slutade ju med att Kreuger sköt sig 12 mars 1932 och Ekman blev 4 augusti tvungen att avgå sedan han avslöjats som lögnare.

Redan hösten 1931 hade det tidigare förtroliga samarbetet mellan Ekman och FH knakat i fogarna. FH ansåg att i det svåra läge man befann sig i, skulle man frångå vågmästarbalansen och i stället bredda regeringen, söka stöd hos högern och/eller bondeförbundet.

Så blev Felix Hamrin statsminister 6 augusti till 24 september 1932.

Det hade varit riksdagsval 18 september, ett val som var ett bakslag för de frisinnade och FH:s regering lämnade in sin avskedsansökan den19 septmber.

Den femte augusti 1933 gick liberalerna åter samman genom att Folkpartiet bildades.
Felix Hamrin stod fadder men ville själv inte arbeta aktivt i rikspolitiken längre. Han blev 1934 landshövding i Jönköpings län, vilket han var till sin död i hjärtinfarkt 27 november 1937