Fortsatt utrensning

1978-2011

Vi började orientera på allvar 1978. Efter pensioneringen på  -90-talet var det vår huvudsysselsättning!

Det är bara att gå in på etiketten Veteraner (till dags dato 99 inlägg) för att ta del av upplevelserna alltsedan  denna blogg föddes januari 2006.
den gamle skaffade när vi började denna väska för sin utrustning - den har nu skattat åt förgängelsen = hamnat i soptunnan.

 

2006-08-23

Både väskan och den gamle ännu vid god vigör!

Se även

ett av inläggen under etiketten Veteraner

Födelsedagsbarn 17

Fjorton år tror jag visst att det blir...

Kroppen växer, rösten mörknar

Det krävs ju litet energi 

Vi samtalade häromdagen om vart i Europa han skulle vilja åka när det blir så dags?

JO

ITALIEN

Varför då?
De har ju så GOD mat!

Så Farmor har plockat fram den här!
Varför inte? 
Kanske vi redan nästa år tar och kollar rätterna på plats?

Sommar igen men....

Efter några trista dagar med regn, som förstärkt förstämningen i samband med händelserna i Norge har vi åter sommar och sol!

MEN

Mjölkörten berättar ju att vi nu närmar oss SENsommaren...

Befolkningen skyndade till stranden

och vårt nya strandcafé: "Strandsidan"

Ljuvligt

Efter en ganska regnig och kall vecka har vi haft några underbara sensommardagar. 

Öresund är varmt, vattnet tångfritt, bottnen ostenig!

Det blåser en del så det är inget myller på stranden

utan man kan plaska ifred.

Glitter på fjärden,,,

Bilder i all ära, men det rofyllda bruset från bränningarna kan inte förmedlas!

Medicinhistoria

Jag fortsätter mina inventeringar bland gamla grejor:

 Vad månde den här stämpeln vara?

Det var en retorisk fråga, jag vet mycket väl vad det är:

 Det är min stämpel som jag fått av WHO som legitimerad vaccinatör mot smittkoppor!

 Utdrag ur Minnesskrift vid Föreningen Mjölkdroppens 100-årsjubileum 2004.

I dessa dagar då det på nytt utbrutit mässlingssmitta i Europa på grund av dåligt skötta vaccinationsprogram minns jag forna dagar då vi på BVC fullgjorde den 1917 utfärdade lagen om obligatorisk "...smittkoppsympning senast under det kalenderår då barnet fyller 6 år. Meddelande om utförd ympning skulle tillsändas pastorsämbetet som antecknade i församlingsboken om fullgjord ympningsplikt. Barn som inte var smittkoppsympade fick inte börja skolan. Endast hälsoskäl kunde befria."

OCH 

"1980 förklarade världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor 

efter ettdrygt 10-årigt utrotningsprojekt" 

 SÅ

Nu har jag ingen mer användning för min stämpel...

Alla jublade, 

men detta var ju bara början - 

WHO började se sig om efter nästa projekt.

MEN

Det dröjde bara ett år så började man i New York undra över....

Aids beskrevs först i slutet av 1970-talet av franska läkare som märkte hur homosexuella män i orimligt hög grad drabbades av ovanliga sjukdomar. Åren 1983–1984 identifierades viruset som sprider smittan. Det upptäcktes i det närmaste samtidigt av två forskargrupper (Luc Montagnier i Frankrike och Robert Gallo i USA) och kallades LAV (lymphadenopathy-associated virus) respektive HTLV-III (human T-lymphotropic virus type III), innan man enades om termen HIV (human immunodeficiency virus).

...och på den vägen är det:

"Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod"

"Herakleitos"

Det lilla livet

2011-07-22

sitter vi tre änkor på Kalvlyckevägen i godan ro och njuter av god mat och dryck  och varandras sällskap.Visserligen hade vi hört om ett bombdåd i Oslo centrum

MEN

Först på TV4 -nyheterna kl 22.00 blev jag varse de ohyggliga händelserna som samtidigt hade utspelats på Utøya!

Jag fick samma känslor som 

20041226, Annandag jul

då vi åt vår kalkon i härlig gemenskap och först dagen efter fick information om tsunamin som samtidigt sköljt in över Phuket...

Och ibland blir den aldrig densamma mer....

 Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Och ibland blir den aldrig densamma mer
 som ju  AH skrev när Jolo dog

stämmer ju även in på den sinnesstämning som präglar oss efter Behring Breivik-massakrerna i Oslo och på Utøya. Visserligen har jag ju kollat dagligen och sällan funnit att det finns anledning att lyssna på Sommar
MEN

 när jag igår såg att det var Jan Carlzons tur blev jag intresserad.
Jag frågade mig:
"Kommer han att beröra Tragedin i Norge?"
NEJ
det gjorda han inte
MEN
Utlovat skulle han prata om:
 – Sommar med mig ska handla om det kärleksfulla ledarskapet, om att det är i mötet med andra människor allt händer, och om svårigheten att hitta sig själv när hela livet varit ett uppdrag.
OCH

när han inledningsvis pratade om hur han anlände till världen som tredje barn till sina föräldrar, efter att de två äldre dött, den ene perinatalt, den andre genom olyckshändelse i 2 1/2 årsåldern, och hur detta präglat honom genom  deras omedvetna förväntningar att kompensera dem för förlusterna,  resp. en nära dödenupplevelse som SAS-chef slog ju hans program an den rätta tonen direkt!

Jag har inför en nära förestående resa till Berlin börjat läsa Folke Schimanskis Berlin och har just kommit fram till perioden 1917-1925. 

Vi skandinaver som ju länge varit förskonade från våldsamma attacker på  vårt öppna samhälle, många unga vet ju knappt något om kalla kriget,  andra världskriget, Förintelsen eller för den delen Första världskriget, får ju en påminnelse om att det ONDA är en realitet.

Se även 
Det började redan 356 fKr! 

Födelsedagsarn 16

 = blogginnehavaren själv!

I min aktuella ålder är ju en fotografering alltid ett vågspel...

Ovanstående är jag faktiskt ganska nöjd med!

Det är från en fågelskådning vid Hasslarps dammar.

 Alltsedan barnen cirka 1980 flyttade hemifrån, och i än högre grad allteftersom barnbarnen trillat in, har det varit vanligt med litet festligheter på denna min högtidsdag mitt i fruntimmersveckan.

MEN

Efter pensioneringen 1999 har det varit mer flexibelt - vi har satsat på ETT stort kalas under sommaren, inte just den 24 juli. I år var det ju 40-årsjubileet den 3 juli. Det utmynnade i den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått - denna video:

Utøya

Lördagen den 23 juli 2011 var en dag att mista: Regn och vetskapen om att det finns människor som är så beskaffade ATT...
Tack djefla man för att du verbaliserade bestörtningen

Träningen återupptages

 

 Senast jag tog mig en löprunda längs stranden hade vi  vädret på bilden ovan

Sedan har det ju varit bråda tider med sommarfest, uppröjning och trädgårdsskötsel, inte minst bärplockning!

Så igår bestämde jag mig för att återuppta den regelbundna löpträningen. Det var ju inget vidare badväder, småregnade och blåste 9 sek/m nordlig vind, stranden låg öde.

Det passade mig!

Jag tog på mig baddräkten under löpardräkten.

Jag noterade att det varit bättre väder dagen innan

OCH

att vegetationen skiftat till högsommardito.

Triften har fått lämna plats för röllekan

Påmindes om att Öresund är en av världens mest trafikerade farleder...

Klicka på bilderna två gånger för förstoring och skeppsjakt

Det finns tre!

Skörd!

Den sättpotatis jag valde var en "byffe -variant", dvs små och välsmakande - jag har nu glömt vad sorten hette. Att jag valde just den  berodde mest på att de var dyra, så jag fick bara hälften så många,

PRECIS

lagom för att fylla det lilla landet.

OCH

Till sommarfesten skördade vi de första

Vi fick en champinjon till salladen som bonus....

Potatisen kan skönjas till vänster i det bruna keramikfatet

De var himmelskt goda - rena konfekten!

Bloggmates

Internet är fantastiskt! Tack vare min blogg har jag/vi fått många nya vänner

T.ex Ökenråttan och hennes make

Igår var det dags igen!
Vår kontakt daterar sig från en kommentar av SB på min blogg  3dje december 2008
Sedan har det inträffat en del dödsfall och andra tråkigheter
MEN
I förrgår sammanstrålade vi och samtalade sedan livligt i åtta timmar (Sic!) om våra föräldrar och morföräldrar som ju på tjugo och trettiotalet delade livserfarenheter.

Födelsedagsbarn 15

Dagens födelsedagsbarn är min allra käraste syster som idag presenteras under kategorin FRISYR.

Här är vi fotograferade sommaren 1940 i Margaretaparken. Syrran har ju inte fått så mycket hår än men jag har en konstfull rulle på hjässan.

Här är vi mera i ledig stil uppe på torpet

Dagen till ära tar vi ett foto där födelsedagsbarnet får posera i splendid isolation. Bilden är tagen på Hamneda station, sannolikt i samband med hemresan 1945?
Klänningen var röd, en kär "examensklänning" som mamma Eva sydde på sin elektriska Singer-symaskin från 1930.
Se även

Verkställning

Jag lade ju  i början av juni upp en PLAN för sommarläsningen. Sedan har jag i en månad varit sysselsatt med Sommarfesten. De sista gästerna åkte hem den 6/7 - och sedan har jag endast tyat med en Statsminister - som ju inte ens var omnämnd i PLANEN.

MEN

Nu har jag i alla fall omläst en bok, nämligen När vi red efter räv av Siegfried Sassoon.

  (Den gula i mitten)

Ja, EGENTLIGEN INTE...

Vi tar det från början:

Som jag tidigare berättat bl.a. i avsnittet Bokhandelsmedhjälpare:

Bokhandelsmedhjälpare var en fin yrkeskår som det skrevs böcker om.
En fin företrädare var min ingifte morbror Rulle.
Han hette egentligen Oscar Rudolf - född som han var 1902 den 11 oktober!
Eftersom han och min moster Elsa inte hade egna barn fick jag vid hennes död 1980 (Rulle dog redan 1977) ärva hans vidlyftiga bibliotek - som jag fortfarande sliter med att sortera!

MEN

Innan jag deponerade de flesta  på vinden försökte jag sortera fram böcker av intresse. Det fanns bl.a. böcker med personlig dedikation av ex. Harry Martinson och liknande. Sedan visste jag av erfarenhet att böcker ur Albatrosserien ofta var BRA.

Under 80-talet blev det föga läst. Då gällde under fritiden huvudsakligen orientering i när och fjärran. Efter väl förrättat värv var man trött, och vilade mest.
Av någon anledning, kanske för det beledsagades av ett sirligt  formulerat gåvobrev från förlaget, började jag dock läsa  När vi red efter räv av Siegfried Sassoon.

  OCH

Blev totalt fängslad. Hans beskrivning av den kittlande förväntan i höstlig , dimmig kyla som samlingen inför en jaktdag innebar kände jag igen: precis så är det för oss orienterare! Vi är också ute i ur och skur och "jagar" efter något - Tankens skärpa under kroppslig möda - Det är viktigt att prestera BRA, men inte LIVsviktigt...
 Även om man misslyckas har man fått "en sil" av natur, motion och frisk luft - och den trevliga eftersitsen då äventyret diskuteras med likasinnade.

SÅ

Jag berättade att denna Sassons bok var en av åtminstonee de 20 bästa jag någonsin läst 

Någon gång på 90-talet fick jag så den här boken i gåva:

 Således denna gång på originalspråket

Historien upprepar sig: ANDRA gången jag läser en bok jag tyckt om är den ännu bättre.  Det är inte bara det att han skriver en ypperlig engelska, berättelsen om hästinköp, förberedelser, sportutövandet (inte bara foxhunting utan även cricket) beskrivs i detalj med en myckenhet fackuttryck som jag dåligt förstår, men som speglar hans totala uppgående i dessa sina intressen.

 Han skriver den här boken 1928, och nämner själv hur han förbluffas av 

hur annorlunda världen ter sig sedan han i AUGUSTI 1914,  två dagar innan krigsutbrottet, tog värvning.

Anledningen till att jag läste om denna bok JUST nu, är att den ju ingår i mitt projekt att avläsa tidsandan 1900-1914 
OCH 
Nu är det de två sista kapitlen:
Part NINE: In the Army ss 229 - 252 och
Part TEN At the front  ss  253 - 289 

som jag egentligen inte hade något minne av efter första genomläsningen, som denna gång ger den största behållningen! Han beskriver hur den ungdomliga äventyrslystnaden sakta övergår i förfäran allteftersom flera av hans kära jaktkamrater dödas. Samma stilistiska pregnans som han använder för att skildra sitt sportutövande kommer nu till användning för att skildra den triviala men fasanfulla meningslösheten "in the trenches ".

OCH

ger en ny dimension till Ture Nermans dikt!

Internet fanns ju inte så jag kunde ju inte heller på samma sätt kolla "hur det gick se´n":

At Craiglockhart, Sassoon met Wilfred Owen, a fellow poet who would eventually exceed him in fame. It was thanks to Sassoon that Owen persevered in his ambition to write better poetry. A manuscript copy of Owen's Anthem for Doomed Youth containing Sassoon's handwritten amendments survives as testimony to the extent of his influence and is currently on display at London's Imperial War Museum. To all intents and purposes, Sassoon became to Owen "Keats and Christ and Elijah"; surviving documents demonstrate clearly the depth of Owen's love and admiration for him. Both men returned to active service in France, but Owen was killed in 1918. 

Ännu en sommarpratare

När jag inte är upptagen med bestyr tittar jag varje morgon efter VEM som är sommarpratare. För det mesta är det för mig okända eller ointressanta underhållare. Jag missade Mark Levengood och Henke Larsson på grund av Sommarfesten, men annars är det hittills bara fyra som jag funnit för gott att faktiskt lyssna på, senast i går Carl Bildt.

OCH

Jag blev inte besviken.

Den största behållningen var hans redogörelse för staden Balkh i Afghanistan

 OCH

att lyssna på
Sven Bertil Taubes insjungning av "Snurra min jord"

Bonuskruka

Jag har ju sedan "urminnes tid", som barnbarnen älskar att säga, i det här fallet = 39 år pysslat om mina  pelargonier som om sommaren står och prunkar utanför köksdörren. Efter besöket i Norrviken  2006 har de utökats med Pratia angulata, som jag med stor möda lyckats, inte bara hålla liv i utan även, föröka.

I år har förberedelserna för sommarfesten inneburit att jag inte ägnat odlandet större möda

SÅ

Stor blev min förvåning, och glädje, när jag upptäcker att i en kruka där jag "kastat ner" skott från den halvvissna änglatrumpeten, och tydligen sparat groddar från vinterns fågelmatande, plötsligt uppvisar denna blomprakt!

Kast

Efter en fullkomligt underbar period med vindstilla, sol och 22-26° är det nu kallare och regnar. Jag har äntligen fått tid att redigera mina bilder de "senaste 12 månaderna".
Mitt liv är så händelserikt att många dokumenterade epokgörande händelser har fått stå på väntelista.

Som framgått av inlägget Åter till vardagen startade jag redan i fjor "upprensningen" efter vårt 55-åriga liv tillsammans.
Vi träffades ju 1954. Det kommersiella livet började så småningom komma igång. Världskrigets segrare U.S.A. blev tongivande när det gällde mode och livsstil. Unikaboxen ersattes med BAGen.
Den gamle var för övrigt väldigt förtjust i väskor av alla slag.

Så han köpte på sig en del... 

Här en bild från Rialtobron i Venedig 1958

MEN

Sedan var det likadant som med skorna, han använde egentligen bara EN,

tills den sönderföll i sina beståndsdelar.

NÄMLIGEN

Den följde oss större delen av livet, säkert mer än 50 år. De sista åren packade vi vid bilresor alltid skorna i den.

31/7 2010 skattade den åt förgängelsen...

Bättre!

I onsdags hade vi beslutat oss för att ta tillfället i akt att åhöra Arne Tellefsen och Roland Pöntinen spela i Vikens kyrka. Det var utsålt. Man samlade sig förväntansfullt i de i år för första gången numrerade bänkarna.

Två förväntansfulla damer från Kalvlyckevägen!

Det var ett fantastiskt fint sammansatt program, som herrarna också berättade ikring:

 - Pöntinen om transkriberandet på 1800-talet

 - Tellefsen om Ole Bull

George Sand använde Ole Bull som modell i romanen Malgré tout, och Henrik Ibsen använde flera av Bulls egenskaper i äventyraren Peer Gynt, t.ex. när Peer skapar drömlandet Gyntiana.

Som extranummer fick vi lyssna till Ole Bulls komposition Et Sæterbesøg där Sæterjentens søndag ingår

På hemvägen såg vi sommarvädret försvinna i nordväst...

och när vi kom hem var det 15 minuter kvar av stackars fotbollsflickornas match mot Japan.

Så vi hade valt kvällens bästa underhållning!