Femtio år tror jag visst att det var...

 

Idag skall jubilaren firas med lunch på Grand Hotel i LUND.

Hyllningstalet av den dyra modren kommer att handla om hans första 4 månader i livet med bl.a. Barndopet i Kristine kyrka i Jönköping.
Här har vi dopklänningsbärare 4: Per Gustav  Född den 7 mars 1962 kl 9.51 i Jönköping döptes han den 13 maj:
Dopförrättare var kyrkoadjunt Hagnerud
Faddrar: Faster Karin och Fars Morbror GottfridMamma skriver i dagboken:Det första verkliga vårvädret det året. Du döptes i Kristine kyrka i Jönköping 10.15 Gudmor var faster Karin Du sov fridfullt, oskyldig barnasömn. Storebror Karl försökte göra oss uppmärksam på att det brann "tyys" (=ljus)När prästen öste vatten,stretade Du litet, men Karl uppmanade honom enträget att "tåka" väl.
Vi filmade Dig i Din fina klänning när vi kom hem.

Klippt var det här!

Änglatrumpeten har ju tillsammans med pelargonierna vistats ljust och svalt över vintern. Det första som hände är ju att de flesta bladen faller av.

NU

har de tagits fram i värmen och klippts ner.

Hittills har jag ju inte fått dem att blomma när jag vill.
Vi får hoppas på tredje året gillt!

Statsminister 21: Göran Persson

Nu börjar jag gå in på upploppet när det gäller

Projektet: Sveriges statsministrar

Nr 21/22

* 1949 i Vingåker

1964 Elevrådsordförande i Vingåkers realskola

Författaren Annika Ström Melin inleder:

Göran Persson var statsminister mellan 1996 och 2006 och den som funderar över vad som hände under dessa tio år kan förundras över hur mycket Sverige förändrades, trots att det inte hände särskilt mycket
Biografin över  Göran Persson erbjuder för mig inga överraskningar. När han dyker upp i rikspolitiken som skolminister 1989 har ju den gamle och jag redan åstkilliga år varit "pensionerade som föräldrar" och kunnat lusläsa våra dagstidningar i lugn och ro. Som skolöverläkare var jag ju dessutom direkt berörd av hans kommunalisering av skolan och nedläggning av Skolöverstyrelsen...
1994 blir han finansminister - och det gjorde han ju bra...

1996  blev ju Göran Persson först partiordförande för SAP, fr.o.m 22/3 statsminister. 
När Annika Ström Melin sammanfattar GP:s tio år som regeringschef konstaterar hon dels hur utomordentligt väl han fann sig tillrätta, genom politisk skicklighet genomdrev sin vilja , men även hur han genom sin ledarstil gjorde många bittra och besvikna.
Något som gjorde mig förvånad var han sociala kompetens. När han var tvungen att i samråd genomdriva ett projekt spelade han ut sin förmåga att skapa trivsel och kamratlig gemenskap:

 Med centerpartiet:
"Uppgörelsen välsignades av partiledarna och på annan plats, ungefär samtidigt, inleddes samtal om ett mera ingående samarbete. Det skedde under ett antal frukostmöten på den så kallade Bonntolvan, Lantbrukarnas Riksförbunds kansli på Klara Östra Kyrkogata 12. Runt bordet satt Göran Persson, centerpartiets ekonomiske talesman Per-Ola "Pekka" Eriksson och LRF: ordförande Bo Dockered. 
Värden hade låtit duka upp prinskorv, bacon och krämig äggröra. Det fungerade tydligen utmärkt som smörjmedel. Den så kallade hundraklubben - alla tre vägde över hundra kilo - åt och hade trevligt och fann varandra och lade grunden för långtgående politisk uppgörelse."

Med miljöpartiet:
"En gång i månaden bjöd statsministern på frukost i Sagerska huset. Stämningen var ofta bra och Göran Persson på soligt humör. Svåra förhandlingsfrågor löstes och det hände att statsministern bad miljöpartisterna att ta upp en fråga som han inte fått stöd för i sitt eget parti."

MEN 

"Göran Persson hade blick för människors styrka - men också för deras svaghet. I ena stunden kunde han ge sina medarbetare stort ansvar och stor frihet att utforma politiken, men om han upptäckte ett illa underbyggt resonemang kunde han i andra stunden desavouera dem inför andra.
Den lynniga stilen skapade en viss ängslig nervositet omkring statsministern. Det gällde att veta på vilket humör han var."

Ja, i samband med diskussionerna kring Margaret Thatcher som uppstått i samband med den aktuella filmen om henne känner man ju igen resonemangen...

MEN

Jag har just, vilket kommer att framgå på bloggen inom kort varför, 

LÄST OM denna bok.

Där finns ett kapitel om Gustav Vasa och här finner jag ännu större likheter:

"Gustav Vasas uppträdande i vardagslag har skildrats av några samtida vittnen, främst av Per Brahe den äldre. Denna skildring har tillkommit på 1580-talet och är panegyriskt hållen, men ger en del konkreta upplysningar. Man får emellertid akta sig för att generalisera det porträtt som denna och övriga memoarer ger. De är inget annat än subjektiva glimtar tillrättalagda i minnet. Men en sak visar de till full evidens: Gustav Vasas ovanliga sällskapstalanger. När han var  obekymrad och oförtörnad var han en ljuvlig, lustig och lättsinnig herre till att umgås både med snack och tal, vittnar Per Brahe. Från annat håll hör man att konungens gästabud var så lustiga, både med spel och sång, att somliga for många mil för att få vara med. På dessa fester dominerade konungen, en vacker karl, som hade egenskapen att kläderna alltid stod honom väl 

"Musicam hade konungen stor lust till att höra, både mänskliga stämmor och igenom goda och lustiga intrumenter;..."

"En kolerisk sanguineus med en lustig complexion av naturen,"

har Per Brahe sagt om sin kungliga släkting."

Det verkar ju även stämma bra på vår sentida Göran Persson

Eklaterat!

När första barnbarnet infann sig 1986 blev det stor uppståndelse. 

VI gick ALLA till fotografen i samband med barndopet...

Sedan blev han ju den förste studenten...

OCH NU....

Ja, man hade ju sina aningar

Besök på Louisiana 28/7-11

Nu är det klart!

Härmed tillkännages Johans och Helenas FÖRLOVNING 

Marskonsert

Den 22 mars var det dag för säsongens näst sista konsert. Den var "Pastoral":

Solist i Joaquin Rodrigos Concerto de Aranjuez var Georg Guylas

Först spelades Lars Erik Larssons komposition med detta namn

i anslutning till 

Karin Rehnqvists : Between sea and the sky

   
ATT BRYTA ISEN
(Breaking the Ice)
ur ARKTIS ARKTIS!

"Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.

Att bryta isen berättar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.

Orkestern är lite annorlunda placerad än vanligt. Första- och andra-violinerna sitter mitt emot varandra, liksom också blåsarna; en av varje sort sitter till vänster om stråket och likadant på höger sida. Över stråkarnas intensiva, lite ruffiga spel kan på detta sätt blåsarnas långspunna melodi komma glidande än från höger än från vänster. Än med stort vibrato, än utan.

Ibland hämtar musiken ny kraft i ett stilla fallande – för att sedan dra igång igen.

För att komma framåt måste man våga bryta isen!

Karin Rehnqvist

Efter pausen ännu en Pastoralsymfoni, denna gång Ralph Vaughan Williams . Andrew Manze, vår chefdirigent berättade som alltid fängslande, om dess tillkomst efter RVW:s deltagande i Första världskriget.

Utfört

"För första gången på nio månader kunde jag igår ta cykeln  till Lantmännen för att köpa lecakulor. "

jublade jag i går

OCH

Nu är alla penseerna planterade.

Nu väntas bara på att påskliljorna slår ut till påsk....

Cykeltur

För första gången på nio månader kunde jag igår ta cykeln 

 till Lantmännen för att köpa lecakulor. 

Efter en god början började eländet:

1. I augusti fick jag punktis.Vår lokala cykelfirma har gått i konkurs så någon lagning var ej lättillgänglig
2. Glad i hågen pumpade jag emellertid  istället upp den gamles cykel och, med viss möda lyckades jag svinga mig upp för en tur till Vikens tomater.

3. Det gick bra

MEN

4. När jag skulle skynda mig till Frissan  en septemberonsdag, bar det sig inte bättre att jag "fastnade" med foten i "gubbastången" och föll handlöst åt sidan, landade på vänster axel.

Det gjorde SÅÅ   OONT

(Jag är inte återställd än...)

5. När jag senare mot hösten klagade för min käre granne erbjöd han sig att laga punktisen

6. Vilket han gjorde.

MEN

7. Sedan åkte jag ju till Oxford mm och vädret var inte det bästa
8. När jag senare i oktober skulle cykla ett ärende upptäckte jag att jag fått punktis på det ANDRA hjulet.

Sedan kom vintern...

Men i fredags bytte grannen den andra slangen

OCH

Igår var det dags för  årets jungfrufärd.
I radio och TV- utgjuter de sig över temperaturrekord: 19° i Oskarshamn
MEN
Vi har först haft solsken men blåsig, 8-10 sekundmeter
OCH
Nu vindstilla och en envis dimma som legat som en våt klut kring oss i flera dagar

MEN
De nyanlända gravänderna och strandskatorna stortrivs

Brittingers zucchinikaka

 Denna receptsamling har jag haft stor glädje av genom åren:

Utgivningsåret är 1997 och inleds sålunda:

"Mitt bästa recept har sedan Allt om Mat startade 1970 varit en av de mest uppskattade avdelningarna i tidningen. Här har läsarna generöst delat med sig av sina favoritrecept. Bjudit på gamla kära familjerecept, egna nyskapelser, reseminnen och andra goda erfarenheter. Vardagligt festligt, vegetariskt, internationellt - alla sorter finns reresenterade."

Av de över 1000 recept som publicerats under åren har 100 valts ut.

De rccept jag lagat oftast är Studentens tomatsoppa  och nedanstående mjuka tekaka.

Det här behövs till ca 15 skivor:
100 g smör
2 ägg
2dl strösocler
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
1 tsk mald kanel
1 tsk malda nejlikor
1 krm riven muskotnöt
1/2 tsk mald koriander
200 g zucchini
75 g valnötter

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175°
2. Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt.
3. Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat, salt, vaniljsocker och kryddor.
4. Riv zucchinin fint och grovhacka valnötterna.
5. Rör ned det avsvalnade smöret i ägg-sockerblandningen. Tillsätt sedan zucchini och valnötter samt mjölblandningen.
6. Häll smeten i en smord och bröad 1 1/2 liter avlång form och grädda på nedersta falsen ca 50 minuter. Låt kakan svalna på galler under bakduk.

Taklamakan

 Jag har ju numera ett sådant välfyllt program så jag ligger snöpligt efter med rapporteringen. Som vanligt  finns det även i år ett

FÖRELÄSNINGSPROGRAM VÅRTERMINEN 2012

=====================================
Lokal: Vikens Hemgård
Terminskort: 100 kr.
Enstaka föreläsningar: 40 kr.
-------------------------------------------------

I år köpte jag TERMINSKORT!

Ovan en bild från:

Tisd. den 21 februari   kl. 19.00

Anders Fänge

    "Afghanistan - historia,kultur, framtid”.

  Tisd. den 6 mars  kl. 19.00

    Marcus Larsson

    "Mitt halvår som läkare bland inuiter i Ultima Thule". 

Båda föredragen var, som förväntat, intressanta och trevligt framförda.

MEN

Tisd. den 20 mars  kl. 19.00

    Magnus Andersson

     ”Resor i Tibet och Taklamakan”. 

tyckte jag inte lät så spännande...

SÅ

Hade jag inte haft terminskort hade jag nog inte hörsammat kallelsen:

 På resa i Tibet
HD Lokalt 13. Mars 2012 11:59
Magnus Andersson är redan för många Vikenbor en bekant föreläsare. Han har vid flera tillfällen berättat om sina äventyr på skilda exotiska platser runt om i världen. Denna gång får vi följa honom på resor i Tibet och till den vidsträckta öknen Taklamakan i norra Kina. Föreläsningen äger rum tisdagen den 20 mars klockan 19 på Vikens hemgård.

OCH

Det började inte bra:

Jag hade glömt min kamera

Det visade sig vara det hittills mest intressant och fängslande föredraget. Magnus Andersson berättade hur han, i slutet av åttiotalet, när inresemöjligheter till Tibet tillfälligt erbjöds, utrustade ett flertal turistexpeditioner till detta område som det första året knappt erbjöd för jeeparna farbar väg.

Magnus A. hade nu redigerat de tiotusentals underbara bilder han hade, inte bara från Llasa, utan även från andra av tibetanernas heliga städer och berg, områden som nu är oåtkomliga för västerlänningar. En del av de besökta platserna, gamla kulturer från 14-1600-talet vid Sidenvägen, hade Sven Hedin återupptäckt

Våryra

I ett underbart väder fick veteranerna för ffg i år springa i RIKTIG skog.

Kontrollnr 1

Kontroll nr 5
MEN
Det är litet mer ansträngande...

Måndagmorgon

Det är måndagmorgon. Jag står vid busshållplatsen för att för att ta mig till tandläkaren där jag har en tid kl 8.00. Det blåser kuling...
Numera åker jag ju med mitt kommunala JoJokort inom Höganäs. Som pensionär brukar jag välja turer kring kl 10-12 för mina ärenden, och brukar ha 4-7 medresenärer.

MEN

När jag nu äntrar bussen blir jag förbluffad

Bussen är knökfull

Jag får den sista lediga platsen

Roomservice

Berättelser från östra Europa

1972-2009 njöt den gamle och jag av RS krönikor i SvD.

Efter murens fall har han ju också blivit skönlitterär författare.

Denna essäsamling kom 1996 och vi höll med Mikael Löfgren, DN som skrev:

" Köp den, stjäl den, låna den.
 Läs den!
Eller spara den åtminstone till barnbarnen,
de kommer att behöva den som vi behöver Dagerman"

De gångna veckorna där vår vapentillverkning och försäljning varit föremål för "drevet" - även om vår anarkistiska journalistkår haft litet svårt med att det var sossarna som började 2005 - ALLT kan ju inte bli Alliansens fel... - så kändes det naturligt när denna bok plötsligt dök upp under mitt sorterande att läsa om dessa essäer med interiörer från kalla kriget i Östeuropa  1946-1990!

Jag var bara  13 år när jag 1948 förbryllades av min far som blev så tagen av nyheten om Masaryks död. Jag har ju bloggat om när jag 21-årig förstod att ett tredje världskrig kunde bryta ut när som helst!

Pal Maleter

Igår läste jag den här ledaren i SvD = det är inte bara jag som reagerar ....
 

"Eller spara den åtminstone till barnbarnen"
Ska ske!





Jag vet besked för  jag var med




Långt senare läste jag Saul Bellows Professorns december.
En av de böcker jag har på 100-listan...

Ja, de´e´våren

som har kommit igen!

Dags för litet förgroning...

BOKREA!

I höstas noterade jag ju att min favorit Leif GW hade kommit ut med sin självbiografi

MEN

att jag  av HIP-skäl skulle vänta med att inköpa och läsa den.

DOCK
lanserades den på bokrean och nu är den i min ägo.
OCH

Jag satte igång och läsa - läste ut den på tre dagar.

Jag har ju städse tyckt om LeifGW:s effektiva, humoristiskt lakoniska stil. Den har han använt även här, men med ett inte så litet stänk av vemod tillagt. I XI avsnitt, sammanlagt 74 kapitel, berättar han om sin uppväxt i en arbetarfamilj med en beundrad pappa "Gustav", en sju år yngre lillasyster som är förvånansvärt anonym och en mamma som han efterhand känner sig mer och mer sviken av, och slutligen bryter med helt.

Det börjar bra:

Fram till elva års ålder, avsnitt I och II 98 sid:

Jag har börjat i läroverket. Jag går i första klass i den femåriga realskolan.Jag är duktig i skolan, bäst i klassen utan att anstränga mig;

DÅ

råkar pappa Gustav ut för en svår arbetsolycka:

När fotot togs ligger han på mage i det som skall bli tunnelbanan genom Stockholms city och spikar reglar som skall skydda hans arbetskamrater från nerfallande sprängsten. En månad senare kommer han själv få en rakt i skallen. En på trettio kilo och just i det ögonblicket då han tagit av sig hjälmen för att stryka svetten från pannan.

Pappan repar sig någorlunda, men:

En sak vet jag utan att behöva fråga vare sig min pappa eller min mamma eller någon annan vuxen. Min barndom har just tagit slut.
 
 Avsnitt III och IV  Tonår, realskola, brånad resp Tonår, gymnasium lumpen beskriver skolgång, lärare och kamrater och mynnar ut i kapitel 35 på sid 161 med rubriken:

"Jag bor på fel sida av Odengatan."

 OCH

Kapitel 37

Mamma är sjuk?

Misstro föder misstro. Redan när jag kommer in i de tidiga tonåren har jag börjat fundera mer och mer på mammas ständiga sjukdomar.

Sedan följer en Kalle Blomkvisthistoria som resulterar i att han "gör slut" med sin mamma som hela hans uppväxt  fått honom att frukta att hon är döende.
Kapitel 72:
Min pappa Gustav dör på våren 2001, ett par månader innan han skall fylla åttioåtta år. Min mamma Margit dör åtta år senare, vid nittiotvå års ålder, och hade hon bara låtit bli att proppa i sig några hundra kilo mediciner på vägen hade hon helt säkert levt och jag själv hade i vart fall fått vänta med att skriva den här boken.

Kapitel V

På väg, barnafar ,brottsforskare

MEN

Kapitel VI

VERKLIGHETEN STÖRTAD ,

RESAN AVBRUTEN=

Geijeraffären

Vi som var vuxna och tidningsläsare 1969 minns det så väl. Det är oerhört spännande att ta del av Leif GW:s inside story om ´torsdagen som förändrade hans liv´.

Sidan 299 Kapitel 57 är vi åter 

PÅ VÄG, FÖRFATTAREN

inleds

Jag blev författare för att hämnas

avslutas

Sommaren på Expressens kulturredaktion för mer än trettio år sedan. Hunnen så långt i livet det bästa jobb som jag hittills har haft, bäst av alla. Jag har överlevt Geijeraffären, jag är tillbaka och har hur mycket som helst att göra. Jag har också lovat mig själv - dyrt och heligt - att sluta med att färglägga kor. Ett löfte som jag också kommer att hålla. I värsta fall får jag väl skriva dikter och Nils Ferlin är säkert den som kan förlåta, även en sådan som jag, somliga rader.

De avslutande sidorna 311-380  

VIII ÅTTIOTAL OCH NITTIOTAL, MÅNGA ROLLER OCH RÖRIGA ÅR

"PÅ hösten 1996 hinner livet som jag lever ifatt mig."

Han får en stroke, 
MEN
använder sin vana trogen upplevelsen i en roman.

Jag hoppas han får finnas till i många år ännu och glädja oss med skriftställande och TV-program

Musikkafé med Bellman

Sistlidna lördag var det åter dags för musikkafe!:
Kallelsen i HD:

VIKEN På lördag klockan 15 slås portarna upp för musikkafé i Vikens kyrkstuga. ”Carl Michael Bellman + några till” är titeln på sångprogrammet. Old Singers svarar för sången under ledning av Leif Ahlberg. Under eftermiddagen kommer även en hemlig gäst att dyka upp. Bellman kommer att gestaltas av Sven Hernqvist. Det blir också allsång och kaffe med hembakat bröd.

Först sjöng vi och Old Singers  under Leif Ahlbergs, som alltid, entusiastiska ledning litet vårvisor, 
 OCH
 med anledning av födelsedagen den 12 mars = Evert Taube och avslutade med Povel

Sedan blev det kaffe och hembakade kakor .

"Några till" visade sig vara Kjell Cronert som sjöng tre visor  bland annat

 Ulf Peder Olrogs "Violen ifrån Flen".

Efter pausen sjöngs Bellman som även infann sig in persona 

Han medförde sin flöjt och spelade på den musik av

Johan Helmich Roman

Vår saga:9 Mera Paris

Nu är det hög tid att fortsätta rapporteringen från den gamles och mina 55 år tillsammans! Hittills har jag på två år (Sic!) bara hunnit berätta om de första 9 månaderna... Under de sex år jag bloggat om vårt liv och leverne har dock många episoder tidigare belysts.

EX 1
EX 2
Vi lämnade det unga paret där de månadsskiftet maj/juni 1955 under två veckor vandrade omkring i Paris!
 




Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.
Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris,
 men senaste gången (2001) fick man inte komma dit!
 Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar, 
så allmänheten släpps inte upp.

 Vi hade ju gott om tid att beta av alla "måsten"

 - dessutom var vi nästan ensamma som turister - 

till skillnad från augusti 2001 då vi på grund av km-långa köer

 avstod från att gå in i Notre Dame!

 den gamle provade på som mästerfotograf!

Även här på trappan till Sacre Coeur ser man hur sparsamt med turister det är... 

...liksom i Versailles

Det var fram till jag blev med digitalkamera 2005 som regel -
 och framför allt de första femtan åren -  den gamle som stod för fotograferandet
Vi har bara ett kort på honom  i Paris 1955:
där han sitter i Luxembourgparken
Se även länken EX 2
Sedan var det dags att ta tåget till Tarbes för att eklatera förlovning.

Hannah Arendt

Hannah Arendt

1906-1975*

När jag recenserade  Med Jolo till  Köpenhamn berättade jag om hur jag slarvade bort boken och att det tog flera dagar innan jag återfann den:

"När jag dagen efter FANN Joloboken,
 (Den låg på golvet i sovrummet under två understreckare om Hannah Arendt!) "

Som den trägne läsaren av denna blogg känner till har jag ju travar med gamla SvD som ligger och väntar för att jag skall få tid och psykisk energi att tillägna mig innehållet i intressanta understreckare.
2009 följde ju den gamle och jag Bryan Magees serie i Axess om 15 stora filosofer, som dock slutade med Wittgenstein.
Nu i samband med den arabiska våren har plötsligt Hannah Arendt blivit högaktuell:    
Ex:

I completely agree with the author, and it reminds me of the arguments put forth by the philosopher and political theorist Hannah Arendt. Arendt argues that in order for democracy to exist it must be practiced in the public realm. It is not enough to discuss or think about democracy in the home (and I think if she were alive right now, she would also say that posting a critique on the internet is not enough either) but takes place in the city streets.

Så jag skyndade mig att läsa:
Arendt ställde frågan om livet på ett nytt sätt (16 april 2009) 

 OCH
Hannah Arendt såg ondskan i tanklösheten 4 mars 2010

* Min mamma Eva  1906-1974 var tydligen jämnårig med Hannah

Dagens namn

Dagens namn är MATILDA

Det hette den gamles FARMOR, ovan 90-årig framför sitt hus vid Viaduktgatan i Karlskoga.

Detta kort är taget 1960 då äldste sonen Karl gjort entré

Samma hus och trappa 7 eller 8 år tidigare:

Utöver  Matilda med make Karl Johan (vad annars?) även 

den gamles syskon Karin född -45 och lillebror Björn född-48.

Matilda var född i Munkfors, där hennes far var färjekarl,  roendes passagerare  över Klarälven.

De träffades på ett skoghuggarläger i det inre av Värmland. Karl Johan högg skog och Matilda var marketenterska. 

Det var Matildas idé att hennes pojkar skulle gå i läroverket!

 Hon var en fena på att virka 

Den här förfärdigade hon till en korgstol vi köpte.

Jag träffade henne ju inte förrän 1955 då hon var i min nuvarande ålder. 

Hon hade Hjalmar Branting på väggen - kommenterade  den dåvarande (tidigt 60-tal) politiken 

"Det var inte hit vi ville"

Hon hade ju varit ute och agiterat under storstrejken 1909...