söndag, oktober 07, 2007

Varat och tiden


Ingen rast - ingen ro.

Jag försöker nu hinna ifatt mitt SvD-läsande som försummats under förra veckans Mälardalssejour.
Gårdagens väder i kombination med understreckaren 29 september Den sanne Heidegger väcker djupa tankar.

Hör här:
Ett grundläggande och oundvikligt problem är att den filosofiska metoden måste erövras i själva studiet av ”sakerna själva” om fenomenologins krav på förutsättningslöshet skall kunna tillfredställas. Och för att göra det hela ännu värre: livet själv har en tendens att locka oss bort från den filosofiska attityden, vi ”förfaller” till världen dit våra bestyr och vardagliga bekymmer ständigt driver oss, och måste alltså kämpa mot denna kraft om vi skall lyckas artikulera filosofiska sanningar. En återkommande metafor som Eriksson (med utgångspunkt i Heidegger) använder sig av här är filosofisk ”vakenhet” – en slags förhöjd uppmärksamhet som är nödvändig för den som filosoferar – man skulle vilja lägga till vaksamhet, eftersom förfallet ständigt ligger på lur. När fenomenologin lever och artikulerar den ”ontologiska differensen” (skillnaden mellan varat och det varande) är, enligt Heidegger, en återkommande svårighet att det språk som den måste använda sig av är infekterat av en historia som konsekvent bortsett från denna transcendentala differens. Samtidigt finns det inget annat språk att tillgå.

Senare

Frågan är dock om inte Aristoteles skulle varit en ännu mer träffande och naturlig utgångspunkt för förståelsen av Heideggers idé om en särskild filosofisk metod och insikt här.

Jomenvisst!

Nu får jag sätta denna bok på akutlistan!

Under tiden:
Med stigande ålder får man mera tid att registrera varat.


Härommånaden förstod jag plötsligt att Pär Lagerkvist inte bara talat om vädret när han skrev följande dikt.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist

Tänk att det skall vara så optimalt precis innan det tar slut...

Etiketter: , ,

1 Reflektioner:

Blogger hanshuldt skrev ...

Kära Gunilla!
Ja, jag tycker om att Du tolkar dikten så. Mitt liv är som bäst nu, men det är så synd att det snart måste ta slut. När det är dags tror jag att jag kommer att ta det med fattning, jag har levt mitt liv och har haft ett gott liv, men visst är det trist.
Guds favorit är nog dagsländan, de strävar och sliter ett långt liv nere på ett vattendrags botten och när de åldrats och det är dags så kryper de upp på ett vass-strå och plötsligt förvandlas han eller hon till den vackraste varelsen man kan tänka sig.

Med undersköna vingar. Så flyger de upp, förälskelsen ligger i luften, de parar sig och så dör de. Så borde det vara. Kanske är det så.
Vad Heidegger menade i den text som Du återgav är över min nivå. Det är nog därför jag älskar Magees filosofibok, den är skriven för att även barn skall förstå. Alla tidigare filosofiböcker har givit mycket mycken vånda och frustrationer.
Din kusin i Bohuslän

09 oktober, 2007 19:05  

Skicka en kommentar

<< Home