Statsminister 18:Ola Ullsten

*1931i Teg

På den tiden det begav sig, 1978, tyckte vi (=den gamle och jag) att det här med Ola Ullstens tid som statsminister var en parentes i den för oss väljare röriga kampen mellan Fälldin/Palme och så småningom Boman.

MEN

 Vilken tajming!

Dvs för mig att mitt under det socialdemokratiska partiets förnyelsevåndor läsa facit till vad som egentligen dolde sig bakom kulisserna i det politiska ränkspelet dengang.

OCH

 Il n´y a rien de nouveau sous le soleil:

Nu med Stefan Löfvden dyker ju kärnkraften upp igen!

Stefan Löfven * 1957

Det är den tidigare chefredaktören för DN Debatt , Mats Bergstrand,  som skrivit biografin. Han säger det inte rent ut men det framgår att han tycker OU egentligen är en tråkmåns...
MB avslutar:

Men avgörande för bedömningen av Ullstens gärning måste vara att han faktiskt misslyckades både sakpolitiskt och samarbetsmässigt. Hans regering hade två stora sakpolitiska mål: marginalskattereformen och energipolitiken. Båda fallerade. Möjligheterna till ett närmare samarbete med socialdemokraterna var dessutom betydligt mer fjärran när han lämnade som partiledare 1983 än när han tillträdde 1978.
Förvisso var det kärnkraftsolyckan i USA som mer än någonting annat förstörde Ullstens planer både sak-och samarbetspolitiskt. Hade den inte inträffat hade Ullsten mycket väl kunnat lycka med att bilda en koalition med socialdemokraterna och bryta blockpolitiken. Harrisburg-olyckan sprängde mycket i luften som Ingvar Carlsson uttrycker det. Där hade han otur, Ullsten. 

Och en bra statsminister har inte otur.

Ola Ullsten gillar "la dolce vita"

Visserligen vann de borgerliga valet 1979 med ETT mandat (8404 röster...). Både centern och folkpartiet hade gått tillbaka.
I vänten låg den tidigare beslutade folkomröstningen om kärnkraften 23 mars 1980.
I den borgerliga trepartiregeringen som dock bildades blev Ola Ullsten utrikesminister, men gjorde som sådan ingen större succé. Valet 1982 blev en katastrof för folkpartiet. 1983 avgick Ola Ullsten som partiordförande.
Enligt Mats Bergström gjorde Ola Ullsten sin sista bra insats för fp genom att verka för att Bengt Westerberg, som förordade en helt annan politisk strategi än han själv, blev hans efterträdare.

Hans sista insatser för Sverige var som ambassadör i Ottawa 1984-89, och 1989-1996 i Rom .

Nu bor han alltså i Kanada, söder om Toronto nära amerikanska gränsen med sin fransktalande kanadensiska fru Louise Beaudoin. De träffades i Spanien 1984 där hon var på FN-uppdrag och gifte sig 1989.

Sex år senare

För sex år sedan

De sista dagarna i januari är ju inga trivselhöjdare - såvida det inte är solsken,  -2-3°, 2dm snötäcke, och vindstilla - vilket sällan inträffar på våran breddgrad!

MEN

För att citera min salig far:

Man har inte roligare än man gör sig

Mon Cousin har roat sig med att "redigera" mitt senaste objet  d´art

MYCKET ROANDE!

PS Rödhaken, eller dess avkomma, bor kvar DS

Lämpligt!

Lördagen var vädermässigt en föga lyckad dag: mulet, blåsigt och minus 4°

DÅ

passade det bra med FA-cupsmötet mellan mina favoritlag

Liverpool mot Manchester United på TV!

När lagen möts är Liverpool min favorit

OCH

De vann med 2-1
på ANFIELD

Haiku

Sorterandes julkort hittar jag detta där det finns en åtföljande HAIKU

av

Buson (1716-1783)

on the mountain crests

a line of wild geese

on the moon´s seal

De har börjat röra på sig här också!

Objet d´art

Vid mina januaripromenader längs Öresund har jag observerat denna flintsten.

NU

är den hemförd och kommer att ingå i trädgårdsarrangemangen
Kanske den får ersätta våran hädangångne DAVID!

Vinterlöp

Nu har vi vinter i Skåne.

Inte så mycket snö, men kallt, igår natt -9°.

Vi var budade till Veteranorientering i Klippan.

Terrängen var rejält kuperad.

- och slyig.

Det lönade sig att ta omvägar längs stigarna.

Där mötte jag denne man i camoflageuniform.

Han visade sig vara både ambulanssjuksköterska och aktiv vid Jägarbataljonen i Arvidsjaur.

OCH

son till dagens banläggare!

Både kylan, halkan och kuperingen innebar att man inte kunde hålla någon högre hastighet.
Vädret inbjöd till små samtalspauser vid möte!

Det var uppförsbacke

till sista kontrollen!

Dagens banläggare - tillika soldatpappa!

Memorable moment

För den oinvigde skulle det här  kunna vara vilken vårutflykt som helst....

MEN

För mig representerar dessa bilder en av mitt livs lyckligaste stunder.

Det var första helgen sedan vi flyttade in i vårt  hus i Viken  som vi hade möjlighet att åka på  
 söndagsutflykt till Kullaberg allihopa tillsammans!
Vid den här tiden (1972-3?) arbetade vi som underläkare och det var sällan vi samtidigt var jourfria en helg när det var utflyktsväder.
Vi började orientera 1976 för IS Kullen - sedan dess har där tillbringats åtskilliga 100 timma!
Men detta är nog enda gången jag sovit middag därstädes...

Färdig!

Den 24 augusti berättade jag om inköpet av denna bok

och skrev:

Det är ett Herrans Under så BRA den är!

SEDAN
tappade jag tråden...

Jag började referera besöket i Berlin, åkte till Oxford, refererade besöket där, försökte,(och lyckades till en del), ta tag i att läsa böcker som legat o-eller-halvlästa i flera år, läste julklappsboken;

MEN

Nu är den utläst!

Inledningen, som jag ju hade läst när jag anmälde den första gången berättar ju om hur OW drabbas av hjärtstopp och är en av de 4 % som räddas till livet. Under det följande året skriver han så denna essäistiska dagbok i tre delar:

Del I Självet som projekt ss 46-100

Del II  Vännerna i bokhyllan - om läsning som nöje och utmaning ss 100-158

Del III  Medlidandets styrka ss 158-244

Innan jag började återge hans tankar, och framför allt berätta om hur i denna bok han vardagligt* pratar om både STORT och smått ville jag berätta för läsarna om hans vetenskapliga bakgrund

UPPTÄCKER

 att han har en blogg

där ni kan läsa själv!

* Egentligen handlar Bronshästarna och Sonjas godhet om samma sak men språkdräkten skiljer sig totalt!  
I:2

När han repat sig någorlunda men fortfarande är sjukskriven, tröttnar han på att gå hemma, ger sig ut i Stockholmsvimlet. Han slås av rastlösheten, jagandet efter perfektion och Lyckan. Men ack så egocentriskt.

"Varje vecko- eller kvällstidning tycks ha en må-bra-bilaga. Där publiceras artiklar om självförverkligande, livsstil och medveten närvaro, för att inte tala om vikten av att unna sig "det goda livet". Ofta finns det anspelningar på andlighet och psykologi. I helgbilagor erbjuds jag gå på kurser i självkännedom, att sända efter CD-skivor för avslappning, att slimma min slitna kropp, att bli inpackad i gyttja och ligga flytande på ett spa i Dalarna eller vid havskanten. Fokus är inriktat på jagets/kroppens välbefinnande; allt från gommens läckerheter till erotikens okända landskap. Det kan gälla rätt inredning, goda färger, dofter, massage, god mat eller aromfylld luft och långa bad med tända kandelabrar och orientaliska oljor."

Några månader senare är han på återbesök på sjukhuset och får besked om att hans kondition är obetydligt sämre än före insjuknandet. På kvällen är han på bjudning med vänner och det diskuteras om hans pågående bokprojekt:

Framför allt har jag fått stöd för mitt fortsatta undrande över godhetslakunen; att granska den psykologiserande andligheten och fundera om skönlitteratur verkligen kan vara en medicin mot självupptagenhet.

I:3

Självet som religion- andligheten i upplevelseindustrin

Möt ditt innersta själv!

Snabbyoga på lunchrasten

Lapp utanför köpcentrum i Märsta

Han har återvänt till jobbet och Universitetsbiblioteket Carolina. men resultatet av mödan blir:

Min slutsats är att ansvaret för andra delvis osynliggörs av den psykologi- och andlighetslitteratur som erbjuder bot innan den reflekterar över samhällsfaktorer. Självhjälpsböckerna bekräftar människors självkänsla - det är ju deras avsikt. men jag längtar nu efter böcker med personer som problematiserar, söker det komplexa , gör det svårare och försöker förstå sina egna eller andras motiv. Därför dras jag till litterära skildringar av människans kamp mellan ont och gott där processerna inte döljs av enkla slagord eller en mytisk skymning utan framträder i all sin komplexitet. Jag ser fram emot att få läsa  romaner, deckare eller klassiker.

II Vännerna i bokhyllan 

Kap 4 Jag kan inte slita mig från boken - att påverkas av det man läser.

Sidorna 100-133 är korta kåserande stycken om hans läsande, som i mycket påminner om mitt eget:

Härförleden skulle jag gå till hyllan i syfte att ta reda på  när författaren Mauriac levde. Medan jag stod där började jag läsa om de nyzeeländska maorierna, ögnade igenom en utläggning om Malmös tidigaste historia, lärde mig något om malmbrytningens utbredning i Norrbotten och fick en snabbversion av Mao Zedongs liv, När jag kom fram till Mauriac hade jag tappat intresset för honom Dock kände jag mig uppfriskad fräsch och utvilad. 

10 sidor längre fram :

Damen med rullatorn.

Man ska inte se ned i andra personers kundvgnar. Men när jag står i kassakön kan jag inte undvika det. Vagnen dras av en kvinna på drygt 70 år. Allt är grått. Hennes hår är silvrigt. Jackan är av beige bomull. De foträta skorna är ljusa. Hela affären är grådaskig förutom de starkt lila  annonserna för kaffe. Jag känner mig som i en svartvit film.

Ja ser ned i hennes vagn. Under en kotlettrad, ett paket makaroner, grönsallad och en illröd tandborste ser jag dem ligga: Frans Kafkas Slottet, en bok om Einsteins relativitetsteori och en kriminalroman av Håkan Nesser.

Kap 5 har rubriken Existentiell läsning

och inleds med ett långt citat från Joseph Brodskys Nobelföreläsning 1987.  

OW åker till bokmässan och därefter på en minisemester på västkusten. Han har bunkrat upp med litteratur :

Jag har tagit med mig några kära böcker om lectio divina, klostertraditionens sätt att beskriva den meditativa läsningen. De visar sig vara djupt skeptiska till allt yvigt tal om andlighet, godhet, spiritualitet och mystik.

Så är vi då framme vid den sista avslutande delen:

III

Medlidandets styrka

Inleds med

Det är i oktober och jag är i USA

men övergår redan efter en sida till en höstvistelse i sommarstugan vid Norrlandskusten, och handlar huvudsakligen om Torgny Lindgrens författarskap.

I Merhabs skönhet skriver han; Kärleken han uppenbarar sig bara för dem som hava medlidande vid allt i livet. Medlidandet och kärleken är det som skyddar oss mot den eviga döden.

---

Hela tillvaron bygger sålunda på nåden. Allt vilar i dess grova näve.
---

Detta betyder att läsningen förvisso är viktig, den leder en människa till språkets bortre gräns, den för henne över gränsen till en metafysisk värld och den har i sin tur moraliska implikationer. Men det är av intresse att kyrkoherden i Pölsan - han som gillade Skellefteå Hockey - förde ett samtal om musiken och sa att man måste tala lågmält om de yttersta tingen.

I kapitel 7 möter vi så äntligen SONJA.

Sonjas omfamning - om medlidandet förvandlande kraft

ochfår en analys av handlingen i Dostojevskijs Brott och straff.

Kap 8

Läsning och liv - ett bokligt husapotek!

Slutligen

POSTLUDIUM

Exakt ett år efteråt han i ambulans förde in medvetslös till hjärtintensiven gör han en visit i ankomsthallen på sjukhuset.:

Så slår jag igen datorn, lägger ned den i väskan och tar på mig duffeln. Det snöar utanför. Snart är det exakt ett år sen jag bars in på bår. Nu går jag rakryggad ut genom svängdörrarna. Just när jag kommer ut i vinterkylan och låser upp cykeln känner jag plötsligt en varm vindstöt - mitt ute i parken. Kände jag rätt? Varifrån kom hettan? Jag förstår den inte. Men från ingenstans väcks en sommarhyllning till livet. Återigen; orden inifrån:

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en  sak jag ville äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

Czesław Miłosz: "Gåvan" ur Möte

Nej se det snöar...

PLÖTSLIGT

när jag sitter här på söndagsmorgonen
en månad efter vintersolståndet
upptäcker jag att det för första gången i vinter
SNÖAR
Det är ju inget jag har önskat mig: att vintern skulle ta i...
MEN

När jag går ut för att fotografera fenomenet ser jag
SPÅREN

Här en bild från 2007
Spår från människa (både gåendes och cyklandes), hund, kanin och rådjur.
Varje väderlek har sina behag!

Närodlat!

Det kliar i de gröna fingrarna. 

Än är det för tidigt att heja på pelargonier och Änglatrumpeter 

MEN

Litet smörgåsgrönt går  ju lätt att producera!

Det tar visserligen litet längre tid än på sommaren, men det har jag löst genom att så en gång i veckan så att jag alltid har en skördemogen bricka.

Se även

Örongodis

HSO har alltid fullsatt hus!
Vi som är abonnenter på Lilla torsdagsserien fick i förrgår lyssna på
Torleif Théeden

i Joseph Haydns cellokonsert nr 1 i C-dur.
Som extranummer fick vi en helt underbar tolkning av Bachs c-moll Saraband

Läs mer »

Januarigodis

Nu har årets två mörkaste månader (22/11-22/1) snart avverkats. Någon vinter har vi inte sett till, men MÖRKRET är ju att lita på.
SVT har under eftermiddagarna bjudit på kvalitetsfilmer - nu senast  Howard´s end.
Jag har ju tidigare flera gånger med förtjusning sett A room with a view, också den filmatiserad på en roman av E.M.Foster.

Romanen är skriven 1910, filmen spelades in 1992.

Emma Thompson fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Visst är den BRA!

Det är samma förtjusande yttre miljö från "the gentrys" liv kring förra sekelskiftet, men denna gång med en bitter socialpolitisk intrig. Skådespeleriet är ju förstklassigt, liksom förmodligen Fosters roman!

En väl använd eftermiddag!

Partiledardebatten

Jag har under det gångna året skattat mig lycklig att jag köpte och hittills hunnit läsa 17/22 häften om Sveriges statsministrar. Parallellt med att jag fått följa den svenska demokratins födelse tillsammans med de män som varit ansvariga för den, har ju motsvarande skeende inträffat i länderna i Mellanöstern. Grunden till Folkhemmet, som för oss som var unga på 50-talet, kändes självklart , lades ju under 20-talets turbulenta tid.

Jag har glatt mig åt sansen, modet och statsmannaskapet hos män som Branting,  Edén, Sandler,   Per Albin och Erlander, och när jag förstått hur nära det har varit att vi fick en kommunistrevolution 1917 eller gick Tysklands väg på 30-talet.

Mest imponerad är jag att förstå vilka intellektuella giganter dessa män med föga skolgång var!

Words, words,words;

När Håkan Juholt den 25/3 2011 blev vald till Partiordförande hade jag just läst den om Edén
Jag har inte, allteftersom jag avverkat de följande fram till Fälldin, kunnat undgå att  registrera skillnaden....

DESSUTOM

har jag ju i och med läsandet om Fälldins tid vid makten,  upptäckt hur i mångt och mycket 70-talet med oljekris, löntagarfondsdebatt och den tredje industriella revolutionen  har likheter med dagens finanskris.

Det är faktiskt intressant att först åhöra debatten, och sedan läsa kommentarerna från de olika tidningarna

Även Aftonbladet:

"Årets första partiledardebatt beskrivs på samma sätt, avgörande för Håkan Juholts ledarskap. 2012 har inte börjat bra. Opinionssiffrorna pekar nedåt och under en pressträff vid Folk och Försvar lyckades Juholt återigen trampa i klaveret.
Det blåser igen och den här gången var Juholts insats i partiledardebatten långt ifrån lika oantastlig som i oktober.
Visst, han får in en del svingar på Reinfeldt och han står pall när den borgerliga kvartetten anfaller. Men det är något som saknas, Håkan Juholt blir aldrig konkret.
Hans anförande är i princip högläsning ur partiets budgetmotion från i höstas - med alla sakpolitiska förslag kirurgiskt borttagna. Håkan Juholt målar med den breda penseln och tecknar en storslagen exposé över partiets färdriktning. Han håller sitt kongresstal, en gång till."

Stringensen finns på ett annat håll. 

Jag är ju politiskt föga överens, men jag beundrar hans skicklighet!

Statsminister 17: Fälldin

 1926-

Jag har ännu inte läst andra avsnittet av Bronshästarna men, min vana trogen, har jag flera böcker på gång för att tillfredsställa mitt tillfälliga "mood".
Så nu har jag avverkat ytterligare en statsministe, nr 17/22. Jag påpekade redan när det gäller Erlander att hans gärning har jag ett personligt förhållande till,

MEN

Fälldin är den förste i serien som fortfarande är i livet!

Författare är Olle Svenning, ledarskribent i Aftonbladet och under tidiga år, på Erlanders tid, medarbetare på dennes kansli.

 Han avslutar sitt Förord: 
" Jag följde som politisk kommentator detta 1970-tal. Att återvända till den perioden var lockande, inte minst för att betrakta tiden ur Thorbjörn Fälldins perspektiv,
Många har delat med sig av kunskaper och erfarenheter. Jag vill tacka alla. Ett särskilt tack till Solveig och Thorbjörn Fälldin som så generöst tog emot för långa samtal i sitt hem i Ås."

När jag kastar mig in i boken reflekterar jag inte över detta

förrän jag efter 42 av128 sidor tänker:

"Vad tråkigt!"

Redogörelsen blir, genom att Fälldins uppväxt, skol- och bildningsgång fram till 1950-talet är föga berörd, opersonlig.

Den inleds med en analys av "Tiden" dvs 70-talet :

Thorbjörn Fälldin förvandlade svensk inrikespolitik. Med honom som dominerande gestalt lyckades borgerligheten 1976 avsluta den mer än fyra decennier långa socialdemokratiska regeringshegemonin.

På sidan 43 blir TF statsminister.

 DÅ hettar framställningen till!

Problemen med kärnkraft eller inte minns jag ju tydligt. Äldste sonens engagement i Vattenfalls tyska verksamhet har ju gjort att jag så här drygt trettio år senare igenkännande följt Angela Merkels 

Bekymmel med Krümmel...

Däremot uppfattade jag inte på den tiden vidden av den ekonomiska krisen. Palme hade ju talat om "det dukade bordet" - som i stället var ett konkursbo orsakat av alla löneökningar för de talrika LO-grupperna, samtidigt som storstilade satsningar på Stålverk 80 mfl visade sig vara floppar.:

" Stålindustrin bedömdes likt varven vara på väg mot undergång, oförmögen att klara konkurrensen med Brasilien och Sydkorea. Ägargrupperna var på väg att ge upp. Statliga NJA gick med kraftiga förluster, som tvingade regeringen till ständiga bidrag. I Borlänge ville Wallenberg och Stora Kopparberg göra sig av med Domnarvets Jernverk i Oxelösund. Fälldinregeringen förhöll sig inledningsvis avvaktande, hämmade av folkpartisters och moderaters skepsis mot statliga insatser. Åsling lät bygga SSAB, Svenskt Stål AB. Efter en längre omstrukturering och ett antal nedläggningar utvecklades bolaget framgångsrikt. Nils G. Åsling kallar SSAB sin mest lyckade insats."

LO blev utmanat av SAF sedan Curt Nicolin 1976 blivit dess ordförande, han förklarade sig 1980 beredd ta konflikt på arbetsmarknaden.

 U 137

För sitt hanterande av den grundstötta ryska U-båten i Karlskrona skärgård får Fälldin beröm

Det mest intressanta är att läsa om den bristande personkemin mellan Palme och Fälldin!:

Konflikten mellan de båda partiledarna har ofta psykologiserats och beskrivits som Palmehat mot Fälldin, eller som centerledarens revansch mot den socialdemokratiska överhet som Olof Palme ansågs representera.

I Dieter Strands "Med Palme. Scener ur en partiledares liv "säger Palme: "Det är inte fråga om hat. Det är en fråga om ohederlighet. Mannen är ohederlig. Jag menar inte att Fälldin vill lura sin granne. Han är politiskt ohederlig. Det trodde jag inte först. Men nu ska jag inte låta lura mig mer."

Centerpartister, exempelvis Gösta Gunnarsson, betonar att Fälldin från början inte var negativ till Palme, snarare respektfull, till och med beundrande. Gunnarsson daterar Fälldins vrede mot Palme. Den uppstod när han 1974 erbjöd centerledaren att bli landshövding i Västernorrland. Fälldin uppfattade förslaget som ett illa maskerat försök att göra sig av med en besvärlig motståndare. Han blev kränkt av Palmes initiativ.

Efter valnederlaget 1982 gick det utför med hans popularitet även i det egna partiet och han avgick 1985:

Han mer än antyder att en kupp iscensattes mot honom. Spår leder mot LRF, bland annat en av Fälldins före detta medarbetare i statsrådsberedningen. Fälldin ser dock främst de unga centerpartisterna som organisatörerna bakom hans påtvingade avsked.

Han förlåter dem aldrig, och han vägrade i mer än halvtannat decennium att besöka en centerstämma.Han kom först när barndomsvännen Haralds dotter Maud skulle bli ordförande.

OST:1

Min kära granne Märta fyllde ju 80 år härförleden.
Alltsedan 216 årsfirandet har jag ofta återvänt till Oldsbergs ost
Då såg jag att man kunde köpa presentkort på Ost- och vinprovning.

Det fick bli presenten.

(jag köpte ett till mig själv också...)
Efter genomfört julfirande anmälde vi oss till årets första provning, lördagen den 14 januari.

Den försiggick i butiken - vi var minsann 25 stycken.
Monica Oldsberg berättade först om sin väg till ostaffären.
Sedan om ostens historik och osttilverkning.
(Gå in på hemsidan länken ovan för vidare upplysningar)

Vi provade 4 olika sorters vin

Vi började med ostbiten längst nere till vänster och gick till höger. Vinerna dracks i samma ordning, vart och ett till tre på varandra följande ostar.På pappret till vänster om kuvertet, med de gula ostarna, fanns en förteckning:

1. Le puy de fou  Get past. Baskien

2. Monte Enebro  get past. Spanien

3. Morbier de Cleron  Ko opast. Fransk (Jurabergen).  
Den svarta linjen är aska, som lades som konservering av små tillverkare som inte fick tillräckligt med mjölk för en hel ost efter EN mjölkning.

 Till dessa tre drack vi Sauvignon blanc

4 Brie de Meaux Ko opast. Monica påpekade hur viktigt det är att Brie skall vara opast.

(denna ost har jag ofta tidigare köpt av)

5 Gruyère Grottlagrad Ko opast lagrad 24 månader

6 Sivans Präst Ko opast 3 år Sic! Se Sivans ost!
Till dessa drack vi 6792 Campiolieti - ett vin den gamle och jag ofta åtnjutit!

7 Vesterhavsost Ko past. En dansk hårdost som är tillverkad på ett sydeuropeiskt sätt
8 Napoleon får opast
9 Cados Calvados Ko opast   Från Normandie , "i calvados doppad brie;"
Till dessa tre drack vi Gewurztraminer
10. Münster Ko opast  luktande kittost från Alsace
11. Bleu de Causses Ko opast. Grönmögelost från samma by som äkta Roquefort (som är namnskyddad)

Till dessa två drack vi ett väl kylt sött vin av sauterne karaktär 4197 Chateau du Juge

Det var ingen tillfällighet att dessa fick avsluta.
Deras starka utpräglade smak dövar alla milda ostar. Skall antingen serveras ensamt eller sist!

Jag som ju botaniserat en hel del i ostar tidigare tyckte Monte Enebro och Cados Calvados 

var de mest spännande nybekantskaperna.

När jag skulle redovisa kvällen började jag rota bland mina tidigare införskaffade matböcker

OCH

hittade den här boken som den gamle köpt för 35 år sedan för extrapris. (= 8 kr)

Jag har aldrig haft tid att öppna den

MEN 

Den visade sig vara synnerligen njutbar - särskilt ett inledande kapitel om osttillverkningans historia.

Redovisas i ett följand avsnitt benämnt OST 2

Följ den spännande fortsättningen!

Halvtid

Jag anser att VINTERN här vid Vikens horisont löper från den 15 november till den 15 mars.
De senaste två åren har det ju varit rejäl vinter, särskilt 2010-11. Redan den 29/11-10 var det dags att kliva upp på carportstaket och skotta, och innan året var slut fick jag göra om det den 18/12

 

Mest snö var det i början av januari
SÅ

 Bilden ovan är från i förrgår - inte har den kommit till användning!

När jag i november bytte till vinterdäck och därför organiserade om i redskapsboden såg jag till att snöskoveln stod nära till hand....

Någon trädgårdsskötsel har det heller inte blivit, det har ju blåst 15-25 sek/m mest varje dag. 

Samtidigt som det mojnade började SMHI  börjat prata om minusgrader och hotat med ett snöoväder framåt onsdag så jag fick bråttom att gå ut och "vintra".

 Det blev ju aldrig av att frostskydda min Agapanthus

MEN

Nu är det gjort!

När jag räfsade i rabatterna för att samla material till detta upptäckte jag att snödropparna redan är på G.

Fåglarna är tillbaka på revet - bl.a. två hägrar (känns igen på en annorlunda siluett jfr skarven) som tydligen  tror på sol och vår!

Vår saga 8: Paris

Under våren 2011 var jag ju flitig  med att berätta Vår saga. Avsnitt 7 publicerades 26 augusti och utfäste:

Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.

Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!

 MEN

Sedan blev jag ju inviterad att följa med till Oxford - och så gick hösten i ett enda schwisch!

Först nu när jag fick anledning länka till avsnitt 7 mindes jag

OCH

upptäcker att jag nästan har ett färdigt inlägg som utkast:

Under vårterminen 1955 hade vi successivt blivit alltmera förvissade om att vårt öde var gemensamt.
Den gamle hade vid åtskilliga helgbesök i Helsingborg lärt känna mina föräldrar (och vice versa)

MEN

Hans familj bodde ju i Frankrike, närmare bestämt i Tarbes.

SÅ

Det bestämdes att vi skulle åka ner till dem och förlova oss när vårterminen var över.

Pers far, född 1909 i Karlskoga, arbetade hela sitt  liv för Bofors. Det gjorde han även i Frankrike. Han var  under två år utlokaliserad dit för att kontrollbesiktiga de 40-mms kanoner som franska staten byggde på licens. Medan hustru och den gamles yngre syskon bodde i Tarbes åkte min blivande svärfar omkring härs och tvärs i Frankrike, inspekterade och kontrollerade. Han var en flitig gäst i Paris och hade ett stamlokus Hotel Helder vid Rue Helder!
I början av juni tog vi så Nordexpressen ner till Paris och blev installerade tillsammans med resten av familjen, som åkt upp från Tarbes, på Hotel Helder för en två veckors Parissejour.

Det var underbart!

Läs mera

Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten - vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på "Olympia". Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:

It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 

----
Édith Piaf achieved great acclaim at the Olympia giving several series of recitals from January 1955 until October 1962.

I synnerhet som vi såg variteten två gånger. 

Hotellvärden på Helder hade fått gratisbiljetter av  les pompiers som han erbjöd oss.
(troligen hade Alla i Paris fått sådana...)

Eftersom vi tyckte programmet var svindlande bra såg vi det gärna en gång till:

Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.

Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau

Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!