HIP= Klimatsmart

Gamla sanningar blir moderna under nya namn!

Redan i januari 2008 slog jag ett slag för att köpa svenska rotsaker i stället för exotiska råvaror från fjärran land, hittransporterade med koldioxidspyende flygplan.
Min sedan barndomen under andra världskriget med dess ransoneringar ärvda sparsamhet (=HIP) ger ju inte bara en god privatekonomi utan har ju också som spin-off - effekt god hushållning med jordens resurser!

Den här palsternackgratängen fick jag på den gamles begäran göra åtskilliga gånger. Han var ju förtjust i sött....

Så vi tar det än en gång:

Gratinerade palsternackor

6 medelstora palsternackor ca 800
vatten, salt
1 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl palsternackspad
2 dl mjölk
ca 150 g rökt skinka
2 dl riven ost

Skala palsternackorna och skär dem i fjärdedelar på längden. Koka palsternackorna nätt och jämnt mjuka i lättsaltat vatten ( 1 tsk salt/1/2 l vatten), 10-15 min.
Ta upp palsternackorna och lägg dem i en ugnssäker form. Sätt ugnen på 250 °.
Smält smöret i en kastrull. Rör ned mjölet och späd med gönsaksspad och mjölk.
Låt såsen koka 3-5 min.
Skär skinkan* i strimlor. Rör ned skinkan och hälften av osten i såsen. Smaksätt med salt och peppar om det behövs.
Häll såsen över palsternackorna. Strö över resten av osten.
Gratinera i ugnen tills rätten fått färg ca 10 min.


Se även palsternackgratin och morotssoppa

Redo, alltid redo!

För ett år sedan var mycket annorlunda.

Vädret t.ex. Större delen av januari hade vi plusgrader - och väl var ju det med allt det strul som vi hade med bergvärmen. Vare sig is eller snö syntes till vid Öresund.

Vi får gå tillbaka till 2006 för att finna motsvarigheten till snövinter

Jag lärde mig av den gamle att det gäller att reducera snön på det platta taket innan det blir töväder och därmed tungt.

De har lovat mera snö så det gäller att vara ett steg före
Men nu är jag redo!

Så var det dags för vårens första konsert
Dirigent var en ung sydkoreanska Shi-Yeon Sung

Hon inledde med En munter ouvertyr av Bo Linde
Sedan fick vi höra Frederic Chopins Pianokonsert nr 2 f-moll med en
argentinsk pianist Nelson Goerner.
Han spelar väldigt BRA.
Vi fick ett extranummer också.

Efter paus var det Carl Nielsens Symfoni nr 3 Sinfonia Espansiva
Det var i andra satsen Andante pastorale, som var bäst tyckte jag, två sångsolister.
För övrigt kom den flitiga användningen av blåsare mig att erinra mig den nöjsamma läsningen av Carl Nielsens självbiografi: Min fynske barndom , där man läsa om hur han 14-årig börjar sin musikaliska bana som trumpetare vid 16. Batallionen i Odense!

Efter all denna musik smektes ögonen av Helsingborgs vackra vinterbelysning:

De tappra fem

Vi hade förberett oss i månader....

När dagen randades startade jag i gryningen.
8.30 var vi redo för anstormningen - som uteblev.

Endast fem veteraner trotsade meterologernas skräckscenario - vi här vid kusten fick blott 2 cm snö och någon storm hade ännu vid 13.00 tiden ej siktats.

Men vi kom på att vi kunde ju använda kartorna 2011!
OCH
Vi som hade trotsat vädergudarna hade trevligt ändå!

Lundamöte

När jag ändå hade kostat på mig resan till Lund i samband med barndopet passade jag på att gå på sjukbesök. Det var ju fredag eftermiddag och hemgång för min "sjuklings" rumskamrat.
Strax innan ambulansen kom för hämtning hade vi konstaterat att vi båda var höganäsare - hon visade sig bo precis intill kiosken vid Lerbergsvägen - (där jag idag tillsammans med Sten-Åke Kvist är ansvarig för veteranorienteringen).
Jag förhörde mig om vårt muntra samspråk störde ambulanspersonalen i deras värv - då framgick det att en av dem var mycket road av samtalet - han var från Viken!

Än så är det långt till vår....

Nu har temperaturen klättrat ner under -10 igen. Strandkanten blir alltmer isbelagd.Det blåste en snål vind från söder så jag bestämde mig för att gå med vinden mot norr och via Sandkullen i lä tillbaka. Medan jag gjorde detta övervägande iakttog jag samtidigt en man som länge stod och sysslade med något...(?)
Framme vid "skarvrevet" såg jag att det var igenfruset och skarvarna borta. På avstånd såg jag en man på väg ut och beslöt mig för att följa efter - det kanske är enda gången i min livstid som jag har tillträde!

Innan jag var halvvägs ute hade mannen vänt. Det visade sig vara en fiskare.

Min vana trogen frågade jag nyfiket om fångst. Han berättade om havsöring som tydligen vintertid går strandnära. Den är lovlig från 1 januari tom augusti. Han fick ingen fångst den här dagen men väl dagen innan. Jag berättade om skarvarna, mitt fågelskådande och mina möten på stranden.

Han berättade att han var bleking

OCH

Allt eftersom vi ringade in varandra visade det sig slutligen att han var ungdoms- och studievän till gårdagens dopbarns fader och att de har båtplatser intill varandra i Risanäsviken

Förtjusande!

Så var det dags:

Yngsta skottet på släktträdet var redo för sin första kyrkliga ceremoni.

I väntan på huvudpersonen gav officianten kyrkoherde Anders Nihlgård de församlade råd och anvisningar. Kollekten skulle gå till Förskolor i Sudan:
S:t Peters kloster har även sedan många år ett vänskapsutbyte med en kyrka i Sudan, Lui stift.
Musikanterna kollationerar sina framträdanden: vår psalmsång ledsagades av vackra flöjtsolon.
Kusinerna och storasyster fick uppdraget att hälla upp det signade vattnet i den fina dopskålen - en släktklenod på morssidan.

Så var det klart
Farmor och faster är ivriga med kameran!
Den officiella bilden
Vad han döptes till?
OTTO Axel
(Axel efter Farfar)

Nu är det vinter...

och skidan den slinter...
...och än så är det långt till vår.
Denna bild är tagen 11.52
Samtidigt (11.51) i ett annat hörn av Öresund:
Viggarna simmar i kapp med Golden Energi

Das Lesen IX

Visserligen skriver jag i november:
Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning...

MEN

som framgår av inlägget Ett annat liv ,har Mitt nya liv också inneburit att jag känner mig mindre bunden av uppgjorda planer...

En icke planerad, men nöjsam läsning har varit denna om maltwhiskey:
Jag har varit noga med att äta regelbundet. Jag sitter som tidigare ner varje dag och äter lunch och middag vid köksbordet. Men nu när jag är ensam känns det naturligt att LÄSA något som sällskap. Eftersom tidningar och böcker förvaras på övervåningen greppade jag vad som fanns till hands på tevagnen i matsalen: En bok som den gamle fått någon födelsedag.(se ovan)
Den visade sig vara högintressant. Därtill väldigt lämplig som måltidslitteratur - den räckte i flera veckor.

Man börjar i historiens dunkel och berättar hur irländare på 500-talet koloniserade de inre Hebriderna och redan 678 AD kämpade om territoriet med "the Britons".
Konsten att destillera kom samma väg 600 år sedare. Islay var perfekt för ändamålet - det fanns allt som behövdes: torv, bäckar med friskt vatten och bördig jord för för odling av spannmål. Under tiden hade området en period lytt under den norska kronan, för att 1266 åter bli skotskt.
Överhögheten i dessa avlägsna relativt öde trakter kunde dåligt vidmakthållas, det var lokala klaner som hade herraväldet. The Macdonalds, the MacLeans, The Macleods och MacNeils ömsom stred och och ömsom gifte in sig.

Gång efter annan försökte kungen stävja det laglösa levernet.
1609 skrevs nio Statuter för efterlevnad som skulle civilisera området. En av statuterna förbjöd import av alkohol, MEN tillät hembränning!

The Macdonalds fortsatte sitt laglösa liv som förut - men blev därför detroniserade - den med kungen mer lojala klanen Campbell tog över och hade kontroll över området OCH då även whiskeytillverkningen till 1854!

I början på sjuttonhundratalet var det missväxt och elände. Det infördes skatter på olika tillverkningar av alkoholhaltiga drycker som gin och öl. De slog emellertid dåligt igenom på öarna.
Dessutom fanns det två Daniel Campbell - far och son - som 1725-1777 framgångsrikt utvecklade lantbruket, odlingen av barley som råvara och inrättade det första riktigt lagliga, kommersiella destilleriet Bowmores 1776.

Kapitlet två berättar om framställningen.

Kapitel 3-6 går i tur och ordning igenom de sammanlagt elva distillerierna på Islay, Jura, Mull och Skye.(se karta)

Den gamle drack gärna maltwhisky t.ex dagen innan starroperationen.

Jag har beslutat mig för att prova igenom sortimentet på Systemet i Höganäs.
Följ den spännande fortsättningen!

Ljus i mörkret!

En häger står och väntar - på bättre tider?

Visserligen är det kallt - och kommer förmodligen så förbli ett bra tag nu när Sunden kylts ner

MEN

Nuhar vi de två mörkaste månaderna bakom oss - vid vår horisont har vi fått en timme mer dagsljus, varav 40 minuter på eftermiddagen, sedan vintersolståndet. Det är inte bara längre dag, ljuset vid middagtid är definitivt ljusare!

Den orolige mannen

Denna bok fick jag i julklapp. Visserligen har jag efter den gamles bortgång mer tid för läsning än tidigare, men ändå tycks inte tiden räcka till för mitt kvalitetsläsande
Ja, egentligen är det inte TID som saknas, utan LUST och psykisk energi.
Så då är det bra att ha litet "förströelselitteratur" att ta till.

Den gamle och jag läste i början på 90-talet med stort nöje böckerna med Kurt Wallander där jag särskilt minns Hundarna i Riga och Brandvägg, den senare för den då exotiska innebörden av begreppet!

Sedan har vi ju sett otaliga TV-avsnitt med Kurt W där SVT:s med Rolf Lassgård i huvudrollen framstår som mest minnesvärd.

Mellan 1991 och 1998 kom det ju en Wallanderbok om året, den -98 var just Brandvägg. Böckerna rönte stor framgång och har tydligen sålts i 30 miljoner ex världen över!
Det sades att Innan frosten (2002), där Kurts enda barn, dottern Linda, just startat som polis även hon, skulle vara den sista - men nu kommer således ytterligare en tegelsten på 554 sidor.

OCH JA

Henning Mankell har kvar sin förmåga att berätta en spännande historia. Så länge det rör sig om själva utredningen och polisarbetet är det lika spännande och intressant som tidigare.

MEN

Kurt är trött och desillusionerad. Han känner sig ensam, oroar sig för sin hälsa, tycker att minnet fungerar dåligt, bävar inför ålderdomen. Jag som är 74 känner alls inte igen mig, och börjar undra :" Hur gammal är han egentligen?"
Det visar sig så småningom att han snart skall fylla sextio...

Efter genomläsning och denna recension tittade jag på nätet och fann Lotta Olssons i DN recension som jag tycker ger en bra sammanfattning:

.....en tankspridd författare som skriver om en trött kommissarie.

I England ja, ja!

I Hälsingborg fanns det när jag växte upp två tidningar! Utöver fortfarande existerande Helsingborgs Dagblad "HD", var det Helsingborgs-Posten som gavs ut 1887-1951.
Mest känd är den senare väl för att det var där Birger Sjöberg var journalist:

Flera person som senare kom att bli kända som författare arbetade under en tid på Helsingborgs-Posten. Chefredaktören Cederborg är ett exempel, men än mer kända är Elin Wägner, som jobbade som recensent på tidningen åren 1903-1904, och Birger Sjöberg, som från 1907 arbetade som reporter och kåsör under signaturen Päta. Sjöberg publicerade även böckerna Fridas bok och Kvartetten som sprängdes under sin tid på tidningen.

MEN

När HD köpte upp Helsingborgs-Posten 1950 ändrades den om till en kvällstidning under namnet KVÄLLSNYTT som gavs ut till 1955.
Det är tydligen via denna publikation som jag 1952 blev intervjuad om min Englandsresa!

Rubriken är inspirerad av Evert Taubes visa Mary Strand som ingick i vår äldste sons älsklingsrepertoar i 5-6-årsåldern:

När i North Shields i England man går iland
som kan hända ibland i England, ja-ja,
så ligger cigarrschappet Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand.

Det var där jag blev frälst av miss Mary Strand
ur polisens hand i England, ja-ja,
miss Mary som står uti Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand

Kartproblem

Vi orienterare är ju intresserade av kartor,

De kan se olika ut:
men det är mycket man inte har en aaaning om:

Nyligen läste jag en understreckare i en SvD från den 26 mars 2006

Gerhard Mercator
1512-1594

Återbesök 3

Söndagen den 29 januari 2006 bloggade jag:

Det vackra vädret har flytt sin kos. Men inget hindrar en orienterare - poängjakten på Kullaberg lockade.

Det var ju att ta i - sedan dess har vi inte varit på berget mer än enstaka gånger i samband med veteranorienteringar - och framför allt inte vintertid.

MEN

Trots att det blåste en pinande ostanvind som ju lade ytterligare köldeffekt till de tre minusgrader som termometern utlovade, gjorde "omständigheter" att jag hittade upp på Kullaberg igår. IS Kullen framhärdar med sina poängorienteringar januari- och februarisöndagar tills den "riktiga" säsongen börjar i mars.

Efter den första halva kilometern blir man ju uppvärmd och sedan alltmer upplivad.
Det var roligt att återse "de yngre" (nu i 50-årsåldern...) - varm dusch, bastu och fika och glatt samkväm efteråt fulländade utflykten.

Mera fågelskådning

Jag måste ha fått en bild när han har huvudet nere i vattnet...

I går var ännu en gråvädersdag. Jag unnade mig dock en snabb middagspromenad längs Öresund. Bland gräsänderna nere vid udden, det enda stället där man samtidigt ser Kronborg och Kullaberg, såg jag även bläsänder, ett viggpar och...

Ja, vad var väl det?

Jag memorerade noga för att kunna slå upp i fågelboken vid hemkomsten:

En stor vit simfågel med mörk rygg och mörkt huvud och gul framsida.

MEN

Thomas Svanberg skriver kof.s blogg

På vägen tillbaka möter jag så denne man. Det visar sig vara ordföranden i Kullabygdens ornitologiska förening. Han kunde upplysa mig om att jag till visshet gränsande sannolikhet iakttagit hannen till min storskrakhona!

Se även

Gråvädersdag

En svanfamilj har i kylan funnit för gott att avvakta våren längs Öresund.

Även en gråvädersdag som denna finns det något att njuta av vid stranden. Den gångna månadens oavbrutna frost har skapat nya, ovanliga färger bland "öret".

Denna bild platsar för det nya projektet "månadens sten"

För att inte tala om "frusna vågor"

Ännu en dag

Idag är det Tulpanens dag.

Det blev jag påmind om av Nyhetsmorgon på morgonen den 12 januari. Jag hade redan på eftermiddagen den elfte införskaffat ovanstående bukett, att medtagas i samband med lunchinvitation. Jag blev särskilt glad för att höra att ÅRETS färg är ROSA!

Vid överräckandet informerade jag värdfolket om bonusvärdet och tog ovanstående foto i bukettens nya residens!

Nystart

The same procedure...
Vid årets första veteranorientering var ALLT sig likt:
- Julgranen som skulle plundras
- Vädret

- Den glada samvaron EFTER

2009

Det var bara den gamle som saknades....