Den orolige mannen

Denna bok fick jag i julklapp. Visserligen har jag efter den gamles bortgång mer tid för läsning än tidigare, men ändå tycks inte tiden räcka till för mitt kvalitetsläsande
Ja, egentligen är det inte TID som saknas, utan LUST och psykisk energi.
Så då är det bra att ha litet "förströelselitteratur" att ta till.

Den gamle och jag läste i början på 90-talet med stort nöje böckerna med Kurt Wallander där jag särskilt minns Hundarna i Riga och Brandvägg, den senare för den då exotiska innebörden av begreppet!

Sedan har vi ju sett otaliga TV-avsnitt med Kurt W där SVT:s med Rolf Lassgård i huvudrollen framstår som mest minnesvärd.

Mellan 1991 och 1998 kom det ju en Wallanderbok om året, den -98 var just Brandvägg. Böckerna rönte stor framgång och har tydligen sålts i 30 miljoner ex världen över!
Det sades att Innan frosten (2002), där Kurts enda barn, dottern Linda, just startat som polis även hon, skulle vara den sista - men nu kommer således ytterligare en tegelsten på 554 sidor.

OCH JA

Henning Mankell har kvar sin förmåga att berätta en spännande historia. Så länge det rör sig om själva utredningen och polisarbetet är det lika spännande och intressant som tidigare.

MEN

Kurt är trött och desillusionerad. Han känner sig ensam, oroar sig för sin hälsa, tycker att minnet fungerar dåligt, bävar inför ålderdomen. Jag som är 74 känner alls inte igen mig, och börjar undra :" Hur gammal är han egentligen?"
Det visar sig så småningom att han snart skall fylla sextio...

Efter genomläsning och denna recension tittade jag på nätet och fann Lotta Olssons i DN recension som jag tycker ger en bra sammanfattning:

.....en tankspridd författare som skriver om en trött kommissarie.