Avslutning

På decembers sista dag är det dags att kora Månadens växt.
Och inte bara det: Serien Månadens växt AVSLUTAS härmed!
I mitt cirkulära leverne som pensionär och änka kommer det ju ändå att bli samma växter som återkommer.

Finalisterna har varit:

december 2008

December 2008 Amaryllis
Januari 2009 Tulpan
Februari Forsytia
Mars Krokus
April Rödplister
Maj Gullregn
Juni Salvia
Juli Buddleja
Augusti Sköldpaddsört
September Die blaue blume
Oktober Trumpetblomma
November Slån
December Järnek, Ilex, Holly;

Nu återstår det att kora ÅRETS växt!

Följ den spännande fortsättningen!

Ytterligare kandidat

Nu är det hög tid att publicera ytterligare en kandidat till Månadens växt för december nämligen vår murgröna, Hedera helix . Redan när vi på sjuttiotalet sågade ner den risiga tallen planerade jag att den skulle vara vår ruin.

På den tiden var det brukligt att man uppvaktades med blomsterkorgar till jul. I en som jag då fick fanns, utöver vissnande hyacinter, julstjärnor och torkande mossa, även en liten murgröneslinga som vid julgransplundringstid fortfarande var vid liv.

HIP gällde redan då: Jag planterade OM den och så småningom UT den.

Det tog några år innan den kom igång...

MEN

Drygt trettio år senare har jag blivit ÖVERMÅTTAN belönad.

Den VÄLLER nu över alla bräddar.

Julblommor

På grund av de hektiska julförberedelserna med dito genomförande har det blivit få inslag om Månadens växt respektive Månadens recept! Jag slår härmed två flugor i en smäll:
- Buketten ovan förärades mig av mina adventsgäster.

Jag fotograferade den medan Klimatmötet i Köpenhamn pågick.

den gamle och jag startade ju, redan på 50-talet - hushållandet med jordens resurser, eller snarare VÅRA resurser med samma innehåll, under rubriken HIP (Håll I Pengarna).

Nu när jag är ensam går det ju inte åt så mycket mat, jag håller fortfarande på att äta left-overs från 18-personers tillvaron i samband med begravningen!
Så t.ex har det stått tre paket GoGeen - produkter i mitt skafferi sedan dess. Som omväxling med all julmaten lagade jag receptet på paketet - det visade sig att jag hade alla ingredienserna hemma - utom mango som jag slutat köpa på grund av transporten. (nu handlar jag i Höganäs högst en gång i veckan - spar på bensin och CO2 -det tjänar ju både jag och klimatet på!)

Salsa på kidneybönor
4 portioner

2 dl GoGreen Kidneybönor (kokta)
1/2 finhackad rödlök
1 finhackad tomat
1 tsk hackad röd chili
1 dl hackad mango
1/2 dl hackad fetaost
4 cm gurka, finhackad
1/2 pressad citron
ca 4 msk olivolja
Salt och peppar

Tillagning
Blanda alla ingredienser i en bunke. Smaka av med citron, olivolja, salt och peppar.

Servera i skål som dipp eller sås.

Utöver ingredienserna ovan, slängde jag i en liten salladkålsrest,
mango byttes mot honungsmelon;

Mellandag

Första mellandagen blev en toppendag:
Ur dagboksanteckning:
Jag har haft en helt underbar dag. När jag vaknade efter min 48de kalkonmiddag, som ju verkligen inte blev någon kalkon, fann jag plötsligt att mina två pågående projekt dvs
1. Avrunda begravningen med tackkort etc
2. Finna en ny livsrytm som änka med delmål första julen utan den gamle
var avklarade.
Jag känner mig så nöjd och LEDIG.

Jag har under hösten funnit att detta att vara ute och motionera, beskåda naturen och umgås med medmotionärer minst en timme VARJE dag är en absolut nödvändigt för välbefinnandet.

den gamle på ett skyttevärn 12 februari 2006

Så jag gav mig iväg i gråvädret. All snö har regnat bort, egentligen var det ganska dystert...

Och just därför:

Så vilsamt, så kravlöst ,och så fyllt av möjligheter!
(Varför inte gräva djupt i alla julklappsbokstravarna?)

Avätet

Den 48de kalkonen tillreddes och är härmed uppäten.

Julaftonsrapport

Ellen och Otto packar upp de första julklapparna under överinseende av Farmor och Fader Håkan. Vi är klimatsmarta och återanvänder föregående generationers leksaker!
Klotsar och legobitar håller åtskilliga släktled.
Äldsta barnbarnet Johan är ju nu 23 år, också han ett augustibarn.




Här ses han och den blyga Julafton 1986







Kl 15.00 följde mingel hemma hos Malin

Franske kungens spelmän

Detta blogginslag är en JULKLAPP.

Det handlar om internetmarknadsföring....

Det kommer de flesta som läser det inte att förstå - men det kan vara intressant ändå:

Nedanstående ballad har jag hämtat från min gamla sångbok från Helsingkrona nation.
Den är skriven av en urlundensare: Frans G Bengtsson:

Det var i Lund Frans G. Bengtsson började skriva. Där umgicks han med litteratörer som Hjalmar Gullberg , Ivar Harrie , Olle Holmberg, Karl Ragnar Gierow och Sigfrid "Tristan" Lindström. Dessa vänner lekte med språket när de skrev. Att avfärda ett stort ämne med en snabb replik hörde till deras stil. De skrev kvickt och rimmande. Tillsammans hade de diskussioner och debatter. Lundaåren formade nog Bengtssons skrivarsätt en hel del. I dikterna la han mer vikt vid att hitta den rätta klangen, sätta samman rätt ord på rätt sätt, än själva innehållet.
En sak som skilde Bengtsson från mängden var att de flesta på hans tid var modernister. De skrev oromantiska berättelser nära verkligheten. Bengtsson däremot, ville inte skriva om tiden han levde i, den tyckte han var misslyckad. Han skrev i stället om hjältar från forna tider. Han föraktade modern litteratur.











Vi ha kommit från Burgund och från Guienne,
från Brabant och från det gröna Normandie,Vi har aldrig sett de länderna igen,
sen vi trummade för kungens kompani,Högt där alpen lyfte kammen klang det,
”Kom! Med kung Karl och Oriflammen!
Emot Rom!"
Och den blåa luften bar
våra vimplar och standar,
tills av liljorna Toscana stod i blom.


Å, de skörderskor vi sett bland lin och korn
stå förundrade med famnen full av ax,
när basunerna vi lyft mot ur och torn:
”Män av Florens! Kungen kommer! Öppnen strax!”
Å donsellerna på torgen!Deras blod
svann ej bort från kind av sorgen för vårt mod,
när det svors, att söderåt
skulle icke längs vår stråt
någon jungfrudom bli kvar, om Gud var god.


Vi ha spel för marsch och dansmusik för sal,
litaniors drön och sång om Charlemagne.
Vi ha klinkat klavikord och virginal
till en aube och till romanser från Bretagne.
Vi ha rim om Blanchefleur och Herr Floris
och refrängerna om Sieur
de la Palice.
Och där påven fromt höll av
kurtisanernas konklav,
sjöngo vi Ballade des Dames du Temps Jadis.

Trumma på och blåsa klart och hålla takt
är vår lott ännu, fast buk och kinder svällt.
Vi ge än signal till sadling och givakt,
fast de herrar dött, vi fordom följt i fält.
Mellan äreportar, lansar eller bloss,
där man stiftar fred och dansa eller slåss,
gå vi än som fordom med
med baretten käckt på sned
och begravningsinstrumenten i vår tross
Ghibellin och guelf och påve och spanjor
ha vi följt, tills deras härlighet försvann.
Mången furste ha vi tjänat, tills han for
i en svart kaross med flordraperat spann.
Ny mundering får oss smycka
år från år.
Utav fallna herrars lycka återstår
nött livré från någon fest -
svart hos Sforza, grönt hos Este,
och hos Borgia rött som påvedotterns hår.
Finns en kvinna kvar, som minns oss i Guienne?
Blåser våren åter grön i Normandie?
Vi ha aldrig sett de länderna igen.
Vi gå nu mot Rom med Frundsbergs kompani.
Mellan Oriflamme och sabeln är vår gång
med d´Orange och konnetabeln av Bourbon.
Vad längs marschens väg var värt
ge en vink och hålla kärt,
ha vi transsubstantierat till en sång.
Mellan skål och vägg har jag glatt sjungit alla dessa verser - men först på gamla dagar - efter allt läsande om korståg, tempelriddare och normander - förstår jag i detalj vad den handlar om.

Kungen som de jobbar åt är Karl VIII som var kung i Frankrike 1483-1498.

MEN

Vad som sades i Lund var att upprinnelsen till aktstycket var ett VAD som gick ut på att han skulle inflika ordet transsubstantiera i en sång!

Jul, jul, strålande jul

och så är den ju VIT:
Undrars om TOMTEN kommer?

Vintrigt möte

På hemväg från postandet av de sista julkorten tycker jag mig se Jultomten ta en exercistur dan före dan.

MEN
Det visade sig vara en gammal Sportsfreund:
Lennart Andersson.
Han hälsade EN God JUL till alla gamla bekanta!

Födelsedagsbarn 25

Årets sista födelsedagsbarn träffade jag första gången i Paris 1955.Här är hon tillsammans med sin lillebror Björn i Luxembourg - trädgården: Jardin du Luxembourg
Detta kort på den gamle är taget vid samma tillfälle. Vi är barnvakter. Födelsedagsbarnet är 10 år, jag 20 och den gamle 23.
Vi gjorde även en visit i Jardin des Plantes, som trots namnet hyser Paris´zoo. Därstädes väckte vi viss uppmärksamhet när de icke helt små barnen ropade Pär till sin ....(bror!)

Så här 55 år senare har fleråriga vistelser i Frankrike medfört att festföremålet är expert på teknisk franska, vet vad varenda skruv heter på franska på t.ex. ett lok....

Härmed framföres våra hjärtliga gratulationer!

Ett annat liv

Jag hade ju planerat det så väl!

Men för att travestera en gammal Lundahistoria:

När vi hadde ädid så tya vi inte att resa oss.
MEN
När vi liafullt reste oss kunne vi inte gau förbi de´goa goa sillabored"

Ja, jag har ännu inte läst ut Gregorius

FÖR

Jag har läst:

Lars Gustafsons Meditationer
Hjalmar Söderberg Dr Glas
Alex Schulmans Skynda att älska
Yrsa Stenius Lögnens olidliga lätthet ( legat på nattduksbordet 3-4 år!)
Rowena Farre Seal morning (den hade jag å andra sidan planerat läsa Vt-09)
Lars Kepler Hypnotisören
SÅ
När jag gav mig ut på min Stockholmsresa i slutet av november stoppade jag pliktskyldigast ner Gregorius i handbagaget....
MEN
Efter att mest surfat på X2000 på väg upp råkade jag på väg till Moderna museet och Salvador Dali gå in på Pressbyrån och kunde inte motstå en pocketversion av PO Enquists Ett annat liv.
Jag slog upp den, och var fängslad.

Den är helt enkelt SÅ BRA.
Visserligen fick jag avbryta för att hinna med Hypnotisören till den åttonde december...
MEN NU har jag läst ut den.

Första delen: Oskuld sid 5-131

Vi är ju jämngamla PO och jag. Visserligen slapp jag att via modersmjölken präglas av herrnhutismen ,men min mormorsfar var "gammalläsare", de gick inte i kyrkan utan hade bönemöten hemma på torpet.
Den litteratur som finns kvar efter Johannes är utöver biblar, psalmböcker och fulltecknade almanackor just Sions sånger och liknande:

Här ett exempel

Han var alltid mycket noga med att katalogisera...

Visserligen dog Johannes 1943, och min mormor, hans dotter, var ju, kanske som reaktion på hans djupa religiositet och alla barndomens påtvingade bönemöten, ateist till döddagar, men genom att jag större delen av 40-talet tillbringade mina sommarlov på torpet, känns ju ändå PO:s minnen från barndomens värld väldigt bekanta.

Andra delen: En starkt upplyst plats sid 131-355

Återigen: Liksom PO kom jag ung till akademin från en familj utan studietradition och fann mig tillrätta som fisken i vattnet. Dessutom minns jag att när den gamle och jag i begynnelsen uppmärksammade hans litterära framgångar, den gamle visste berätta att han var idrottsstjärna, hade vunnit höjdhoppet på Skolungdomens, där ju den gamle också var framgångsrik.

Särskilt roande tycker jag ss 135 -41 är. PO råkar genom en slump bli inackorderad i samma familj som Lars Gustafsson , vars pentalogi 1971-78 jag läste med glödande kinder strax de kom ut.

Det är intressant att följa hans reportage om Münchenolympiaden och naturligtvis hans stora framgångar som dramaförfattare
MEN
Plötsligt kommer något nytt:

Tredje delen: In i mörkret sid 387-529

Jag visste genom recensioner och andra omnämnande - och även hans egna texter i del 1-2 - att han blev alkoholist och att det skulle handla om kampen mot spriten
MEN
På sidan 450 - ja, hans berättargrepp blir hur gastkramande och spännande som helst - jag ska inte försöka beskriva : LÄS!

1984

Jag fortsätter mitt rensande och sorterande:

Här ett av mina senaste fynd:

Baksidan lovar mycket nyttig information.

MEN
Det är bara det att TRYCKÅRET är 1984...

Kullkastad agenda

Igår skulle jag skriva julkort.
MEN

När jag vaknade hade det snöat och temperaturen sjunkit från +1 till -6° under natten.

Så först blev det till att skotta, ta in krukor och tömma vattentunnor.

Sedan fick jag kärt adventsbesök.

Men det är en dag i morgon också!
På mejlen hade jag fått påhälsning från en stjärngosse:

Årets julblomma

I fjor njöt jag av mina amaryllis. Jag har en i år också,

MEN
när de på CityGross frestade med 10 röda tulpaner för 39.90 slog jag till!
Det är trevligt med litet omväxling...

VVV:2=Verkligt värdefull Vaccination

Äntligen var det dags för oss 70+ att erbjudas vaccination mot svininfluensan. Vi strömmade till i stora skaror. Jag hade tagit med mig både sudoku och bok, men ordningsmannen (den unge i gul väst - som visade sig vara elektriker!) tillhöll oss att stå snällt i kö och vänta.
Väl inne hos syster visade sig denna vara en gammal bekant från barnkliniken - vi jobbade ihop redan på Banckska sjukhusets tid, tidigt sjuttiotal!
Det erbjöds BÅDE vaccination mot svininfluensan OCH den gamla säsongsinfluensan. Jag tackade och tog emot - det blev två sprutor.
Jag hade noggrant läst igenom Råd och anvisningar, där det poängterades önskvärdheten av att ha kortärmad blus. Efter visst bryderi hade jag lyckats iföra mig en sådan!

Klimatsmart

Årets julstädning liknar inte de föregående. I år skall jag ju inte ha några större kalas, utan passar i stället på att

- sortera
- välja ut
- slänga.

Nu äntligen har jag tid att rensa i alla högar med "saker som är bra att ha".
En del ÄR faktiskt SSÄBAH, annat kan ju slängas direkt - som t.ex. den gamles favorit- arbetskläder - en del redan använda av Morbror Gottfrid som dog 1976.

Jag kommer inte att behöva köpa några julklappar - det finns åtskilligt från 60-och 70-tal som blir utmärkta presenter.

SÅ

Häromdagen hittade jag några tusen exemplar av det här flygbladet

Som synes gör det reklam för en konstutställning på Vikingsbergs konstmuseum
10 juni-28 augusti 1955.
Detta år avhölls i Helsingborg Svenska slöjdföreningens uppföljare av den banbrytande Stockholmsutställningen 1930, nämligen H55!
Det var ju 10 år efter kriget och det satsades stort:

Helsingborg bjöd nationella och internationella företag, formgivare och arkitekter att visa bland annat bostäder, ett antal idéutställningar och en mönstring av produkter från industrier som arbetade med profilerad design. Deltagare var, förutom Sverige, bl. a. Danmark, England, Finland, Frankrike, Japan, Schweiz och Västtyskland.

Alla lokala firmor försökte ju komma med, så t.ex stadens ledande bokhandel Killbergs. De lyckades hyra en kiosk precis framför scenen, där varje kväll en lysande kavalkad av uppträden på internationell nivå gick av stapeln.

Min morbror Rulle såg till att jag blev en av två kioskbiträden!

1955 var jag 20 år och nyförlovad

Genom kioskens läge kunde jag på arbetstid ta del av framträdanden av Lulu Ziegler, Svend Asmussen, ( Swedanes var ännu ej bildat, men Ulrik Neuman och AliceBabs hade egna shower) Zarah Leander Gösta Bernard - ja ALLA skandinaviska stjärnor och en hel del europeiska och amerikanska var DÄR!
Under framträdandena var det ju knappt några kunder....

Hans Alfredsson hade komponerat festivallåten Sundets pärla som i pauserna spelades i högtalarna.
Hasse och Tage hade ju ännu inte träffats, men i ett sommarprogram minns jag att Tage retsamt spelade låten - Hasse var inte särskilt stolt över alstret.
(Jag sökte förgäves på Youtube. - Hm, jag undrar om inte vi har en gammal 33-varvare -
hur gör man nu när man spelar in?)
MEN
Tillbaka till flygbladet:
Min moster Ebba tjänstgjorde på Isacssons boktryckeri som tryckt det. Min morbror Rulle var ansvarig för Killbergs konstutställningar.
En uppgift för kioskbiträdena var att till kunderna sprida information om denna konstutställning. Vi försågs med vad som måste ha varit en miljon blad, delade ut och delade ut - men till hösten återstod fortfarande säkert en meter makulatur.
På den tiden kastades inte papper, baksidan var ju blank och utmärkt för anteckningar.

Nu 54 år senare hittar jag således åtskilliga 100 som är kvar.
Räcker min tid ut!

Decembershopping 1

den gamle menade, (som ett led i HIP), att man skulle vänta till efter jul när man planerade inköp av kapitalvaror.

MEN

Mina högt älskade digitalkameror har lidit av diverse krämpor de sista månaderna och jag vågar inte riskera att stå där utan att kunna fånga julens skälvande ögonblick. Efter att ha konsulterat släktens experter har jag slutligen bestämt mig: Panasonic DMC Lx3

Så jag rusade i går morse ut i trädgården och fotade en het kandidat till Månadens växt för december.
Den har ju flera gånger tidigare skildrats i denna blogg.

Från sin från början tynande tillvaro -



har den ju vuxit till sig rejält:


















Jag behöver vare sig köpa julgran eller hyacinter.....

ej heller en blomma att ha med sig vid adventsbesök!

MEN
Det gäller att skynda sig. När koltrastarna har ätit upp alla rönnbär, Pyracanthabär och oxeldito så rensar de även Ilexbusken. Till julafton brukar det vara renrakat.
Men om jag redan nu sätter fram fågelfröcylindern?

Apropos klimatmötet

Vi med förkrigskvalitet, dvs födda före 1939, står litet vid sidan om och skakar på huvudet. Vi har ju de sista trettio åren lidit en hel del smälek för vår inpräntade sparsamhet, som jag ju betitlat HIP (=Håll I Pengarna).

Dessutom hade mina föräldrar synnerligen dålig ekonomi efter krigsslutet 1945. På den tiden var det ju inga fria skolböcker utan man fick för egna medel införskaffa de läroböcker som krävdes. Jag har ju tidigare berättat om hur i vissa ämnen som litteraturhistoria,matematik och historia man fortfarande använde samma lärobok som när min farbror Hugo född 1901 gick på läroverket, varför dessa letades fram ur gömmorna. (Här kastades intet)


Lexika var särskilt dyra. När jag 1948 gick i tredje klass på realskolan fick vi s.k. lexikonskrivningar i engelska, dvs det var tillåtet att ha ett lexikon med. Jag skulle översätta något som inbegrep ordet vilken. Det FANNS inte. Jag gick fram till den lärare som var vakthavande. Även han gick bet! Jag fick låna ett i all hast framkallat annat exemplar.
När jag sedermera i lugn och ro kunde bläddra i mitt, hvisade det sig att vilken befanns som hvilken.... (Stavningsreformen var 1906)

I mina strävanden att bringa reda i våra bokhögar hittar jag nu ett exemplar av Allmänna Historien från 1920. Jag var litet konfunderad, det kan inte vara Hugos...
Så kom jag på: Det är Moster Ebbas!
Dessutom behandlar den ingående MEDELtiden, som vi läste mycket kursivt - våra mera detaljerade studier började med Gustav Vasa och Martin Luther . I Allmän Historia läste vi mycket om greker och romare, men hastade snabbt förbi "folkvandringstiden" , snuddade vid Karl Martell, Karl den store för att på nytt ta sats 1066.
Nu till associationen till Klimatmötet:

Som alltid: Klicka för förstoring
Nota bene Världskriget här är Första världskriget. (1914-18)

Intressant nog fick man inte bara lära sig sparsamhet med jordens resurser utan även en förståelse för vad som hände på Balkan 1990-95:

Arborism - än en gång.

Vårt försök att rädda pilen visade sig ej vara helt framgångsrikt. I augusti konstaterade jag när jag skulle rensa kring foten att, inte bara fanns det torra missprydande grenar i toppen, utan den var rutten vid foten, stora sjok med bark lossnade.

Hitkallad expertis konstaterade att, för att eliminera risken att den föll i en nordväst och nådde huset med oöverskådliga skador som följd, det var bäst att kapa toppen radikalt,

MEN

Jag tycker stammen är så vacker - så jag vill inte mista den helt.

De startade i gryningen:

och med gemensamma krafter
kapades gren efter gren.
Nu har jag en "ruin" till.