Debut
Efter Allsång på Skansen den 27 juni erinrade jag mig att jag , av en slump varit på plats när tre stora konstnärer debuterat.( se blogg 29 juni och 1ste juli.)
Den tredje elefantens debut skedde i Stockholm 1982.
Jag är långt ifrån en Stockholmshabitué.Antalet gånger jag varit i Stockholm kan räknas på handens fingrar.
Under kriget reste man ingenstans. När det sedan blev fred var det naturligt för oss skåningar att söka storstadsupplevelserna i Köpenhamn.
Jag hann bli 24 år innn jag gjorde mitt första besök i Sveriges huvudstad. Detta kom till spontant sedan en arbetskamrat i Karlskoga, infödd stockholmare upptäckt att jag aldrig varit där, trots att jag varit både i Paris,Rom och London flera gånger.
Vi gick bland annat på Operan . De gav På Sicilien och Skratta Pajazzo minns jag.
Sedan hände ingenting förrän jag i början på 80-talet genom mitt arbete fick årlig anledning att åka dit.
Detta var före X2000. Förbindelsen var den att man gick och lade sig i sovkupé kl 22.oo och var framme i Stockholm strax efter 07.00
Det var inte så mycket jag hann med utöver konferenserna - men besök på Hotell Diplomats The-salong och Svenskt Tenn ingick alltid.
Så en gång stannade jag ytterligare ett dygn för att umgås med en väninna, upprest från Göteborg. Vi beslöt försöka få biljetter till kvällens föreställning på Dramaten.
Det var Måsen av Anton Tjechov.Vi fick besked om att infinna oss 15 minuter före för att erhålla eventuella återbudsbiljetter. Det var en ganska lång kö. Precis när alla före oss hade fått biljetter var de slut!
Villrådiga stod vi där - vad skulle vi göra med vår kväll?
Då säger de i luckan att det finns biljetter kvar till kvällens andra föreställning, på Lilla scenen
Ja, okej då - vi var ju inriktade på ett teaterbesök.
Det blev en stark upplevelse, men först flera år senare insåg jag att vi varit på UR-premiären för Lars Noréns skådespel
Natten är dagens mor...
Den tredje elefantens debut skedde i Stockholm 1982.
Jag är långt ifrån en Stockholmshabitué.Antalet gånger jag varit i Stockholm kan räknas på handens fingrar.
Under kriget reste man ingenstans. När det sedan blev fred var det naturligt för oss skåningar att söka storstadsupplevelserna i Köpenhamn.
Jag hann bli 24 år innn jag gjorde mitt första besök i Sveriges huvudstad. Detta kom till spontant sedan en arbetskamrat i Karlskoga, infödd stockholmare upptäckt att jag aldrig varit där, trots att jag varit både i Paris,Rom och London flera gånger.
Vi gick bland annat på Operan . De gav På Sicilien och Skratta Pajazzo minns jag.
Sedan hände ingenting förrän jag i början på 80-talet genom mitt arbete fick årlig anledning att åka dit.
Detta var före X2000. Förbindelsen var den att man gick och lade sig i sovkupé kl 22.oo och var framme i Stockholm strax efter 07.00
Det var inte så mycket jag hann med utöver konferenserna - men besök på Hotell Diplomats The-salong och Svenskt Tenn ingick alltid.
Så en gång stannade jag ytterligare ett dygn för att umgås med en väninna, upprest från Göteborg. Vi beslöt försöka få biljetter till kvällens föreställning på Dramaten.
Det var Måsen av Anton Tjechov.Vi fick besked om att infinna oss 15 minuter före för att erhålla eventuella återbudsbiljetter. Det var en ganska lång kö. Precis när alla före oss hade fått biljetter var de slut!
Villrådiga stod vi där - vad skulle vi göra med vår kväll?
Då säger de i luckan att det finns biljetter kvar till kvällens andra föreställning, på Lilla scenen
Ja, okej då - vi var ju inriktade på ett teaterbesök.
Det blev en stark upplevelse, men först flera år senare insåg jag att vi varit på UR-premiären för Lars Noréns skådespel
Natten är dagens mor...
3 Reflektioner:
Ah, detta måste ha varit 1983! För åren 1982--1984 såg jag aaaaaaalla föreställningar på Dramaten. Ibland samma pjäs flera gånger.
Kung Lear (med Lena Olin i en liten roll och Mikael Persbrandt som en osynlig liten figurant utan repliker) såg jag åtta gånger.
Måsen var triiist, trots att både Jan Malmsjö och Stellan Skarsgård var med. Och den store, ståtlige, bullrande Ulf Johanson.
Natten är dagens mor med Margaretha Byström, Ingvar Kjellson, Örjan Ramberg och Per Mattsson var en "spottig" föreställning eftersom alla skådespelarna var så arga i sina roller att de fradgade ut över oss på parketten.
Plötslig insikt: jag som alltid satt högst uppe på tredje raden såg alltså Natten är dagens mor på parketten! Nämen!
Plötslig insikt nr 2 -- Natten är dagens mor gick ju på Lilla scenen. Jag måste ha suttit allra, allra längst fram. På spottloskeplatserna.
Ulf Johanson -- för er som inte minns -- var han som spelade Häradshövdingen i Den vita stenen.
Bra Lotten! Jag försökte via Google komma underfund med VILKA skådespelare som var med!
Jag har således bara varit på Dramaten EN gång!
Jag minns nu Per Mattson i rollen som Lars N alter ego - mycket BRA , liksom Ingvar Kjellson - han spelade väl fadern?
Däremot har jag sett en hel del teater här nere i Skåne - fortsättning följer, men troligen först till hösten - just nu är jag så upptagen av sommaren!
Skicka en kommentar
<< Home