Ännu en 80-åring!

1955-59 såg vi , när vi var studerande i Lund, i stort sett en western varje vecka!
Efter att vi i juli 1960 blivit föräldrar och skaffat TV blev det mera sällan.

MEN

Framför allt den gamle förstod med en gång Clintans och Sergio Leones storhet när den första spaghettiwestern såg dagens ljus 1964!

OCH
Sedan har han, dvs Clintan, ju bara blivit bättre och bättre!
Vi gratulerar 80-åringen!

Tillägg:
När jag nu på nytt läser igenom artikeln i SvD påminns jag om:
Jeanette Gentele skriver där:

"Jag kom honom inte närmare när jag 1993 besökte det lilla samhället Carmel-by-the-sea på amerikanska västkusten, där han fortfarande bor jämsides med ett antal andra ställen. På hans restaurang Hog´s breath inn, inredd i cowboystil med en eldstad till varje bord, fick man följande information på ett papper:

Some frequently asked questions in Carmel.:

Is Clint Eastwood mayor? He was. Not anymore.

Where does he live? That´s a local secret.

How is he? He is a nice guy.

Clint Eastwood valdes till borgmästare i Carmel 1986 och satt två år som oberoende, non partisan."

MEN
Vi var där, dvs i Carmel 1987!
Inte heller vi såg dock till honom...

Språket är Gud:2

Det var då för väl att jag läste recensionen - för ovanlighetens skull - av Bengt Jangfeldts Språket är Gud i lokalblaskan HD i stället för i SvD!

Sören Sommelius skriver där:

"Nobelföreläsningen ingår i essäsamlingen “Sorg och förnuft” från 1997, med ett motto av den brittiske poeten W H Auden, som var Brodskys stora inspirationskälla. Det var Auden som skrev att tiden avgudar språket och att språket alltså är större än tiden, som i sin tur är äldre och större än rummet. Eller med Jangfeldts titel, språket är Gud. I essän “Att behaga en skugga” berättar Brodsky om hur han drabbades av Audens iakttagelse, metafysik förklädd till barnkammarrim.

Till skillnad från Brodskys drabbande upplevelse (se Språket är Gud:1) har Auden smugit sig på mig:

Det börjar med min tyska läsebok Maresi.
Avsnittet där ur Thomas Manns Bruddenbroocks fick mig att läsa hela verket.

Under åren 1970-90, våra mest intensiva yrkesverksamma år, då vi även var uppfostrare, blev det inte läst mycket skönlitteratur.

MEN

Jag försökte varje sommar komma igenom ett kvalitetsverk och lyckades ett år med glädje tugga mig igenom TM:s Bergtagen
Sedan dess har jag varit fascinerad av den Mannska familjens samlade öde.

OCH

The poet as a young man

Första gången jag då hör talas om Wystan Auden är när det i en bok om syskonen Mann berättas om hur han 1935 ställer upp för att gifta sig med Erika Mann så att hon kan få ett brittiskt medborgarskap och därmed kunna få inresetillstånd till USA!

Först långt senare (1994) görs filmen Fyra bröllop och en begravning där ju dikten som läses vid begravningen väcker även ej normala poesiläsares intresse:

Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

MEN

Det var först när jag snappade upp metaforen
To break bread with the dead
som poletten trillade ner

W.H.Auden is my man
och således Brodskys också
Den Auden Brodsky mötte 1972

Undersökt

För snart fyra år sedan läste vi det här inlägget på mamma Lottens blogg

Igår var det Farmors tur:

Här har jag en så kallad bentelefon på som mäter benledningen.

På grund av en den 28/4 plötsligt inträffad totaldövhet på vänster öra har jag blivit undersökt bak och framlänges. The Good News är att jag hör som ett spädbarn på höger, the Bad att hörseln initialt totalt bortfallit på vänster öra.

Ja, den har små småningom blivit något bättre - men inte till någon glädje = det tjuter och visslar och ekar i det vänstra , och STÖR hörandet i mitt perfekta högra. Så t.ex. var det en ambivalent akustisk upplevelse i kyrkan i söndags!

Då var det faktiskt bättre när jag var heldöv på vänster...

Nu är jag under utredning. Igår blev jag i två timmar noggrant bedömd för alla typer av hörselkvaliteter.
På översta bilden är det vanligt audiogram som bedöms både med vanlig tonaudiometri och benledning. Sedan fick jag lyssna och tolka ord som en sonor skolad manlig röst yttrade.

Till sist sattes det elektroder på mig och jag fick i 20 minuter sitta avslappad medan responsen i hjärnan på ljud mättes. Det kallas hjärnstamsaudiometri.

Följ den spännande fortsättningen

Konstigt år i år

Unga damer fyller 80 år!

Vi träffades för 46 år sedan i Borås i en kö för att skriva in våra äldsta telningar på den nyöppnade Montessoriskolan därstädes.

Sedan har vi trots att vi tidigt båda flyttade från Borås vårdat vänskapen. Vi har haft många lyckliga stunder tillsammans.

Som t.ex. en resa till Egypten...

Telningarna har hunnit bli 50-åringar!

Språket är Gud :1

Ur mejl 19/4:

Just nu läser jag en underbar bok:
Språket är Gud.
Den är av Bengt Jangfeldt och handlar om Joseph Brodsky.

Recensionen i HD,se länk ovan, fick mig att omedelbart beställa boken.
Och på den vägen är det, som det står i sportreferaten....

Det har varit en STOR läsupplevelse.

Det är ingen bok man läser i en handvändning - även om den är lättläst!

Inledningsvis berättar Bengt Jangfeldt på 77 sidor biografiskt om Iosif Brodskijs liv fram till den 4 juni 1972 då han - troligen på grund av att man rustade för ett besök i Moskva av den amerikanske presidenten Nixon - med omedelbar verkan blev utslängd ur CCCP : sattes helt sonika på ett plan till Wien....

OCH

"När Brodsky vid 32 års ålder av sovjeterna bara sattes på ett plan till Wien, utan returbiljett uppsökte han Wystan H Auden"

sid 14:
Våren 1964 dömdes Brodskij till fem års förvisning i norra Ryssland för "lösdriveri". Under tiden drabbades han av något som bäst kan beskrivas som en uppenbarelse. En vän i Moskva skickade honom en antologi med engelsk poesi på originalspråket. "Av en ren tillfällighet" mindes han, "föll boken upp på Audens ´In memory of W.B. Yeats" där han bl.a. kunde läsa följande rader:

Time that is intolerant
Of the brave and innocent,
And indifferent in a week
To a  beautiful physique,

Worships language and forgives
Everyone by whom it lives;
Pardons cowardice, conceit,
Lays its honours at their feet.

"Jag minns", skrev Brodskij senare i sin essä om Auden, "Att behaga en skugga", "hur jag satt där i den lilla stugan och kikade ut genom det fyrkantiga fönstret stort som en skottglugg på den blöta, leriga, smutsiga vägen med några kringirrande kycklingar och undrade om jag verkligen vågade tro på att det jag just hade läst eller om det var mina kunskaper i engelska som spelade mig ett spratt"

Han hade inte läst fel:Auden hade verkligen skrivit att tiden avgudar språket - vilket innebär att språket är större eller äldre än tiden, vilket i sin tur är större än rummet.

Efter inledningen betitlad La bolce vita kommer ett antal essäer under titeln
Språket är Gud eller Pojken på förstukvisten.

La bolce vita är en travesti. Bolshoj = STOR på ryska - här illustrerat med Bolshoj-teaterns logo!

Avslutningsvis är sidorna 197-362, "Brottstycken", små 2-3 sidor korta stycken med Jangfelts personliga episodiska minnen av Brodsky 1978 -1996.
(BJ ändrade i och med förvisningen från Sovjetunionen stavningen till det västerländska Joseph Brodsky)

Tiden är större än rummet. Rummet är ett ting.
Tiden däremot är i grunden en tanke på tinget.
Livet är en form av tid...
Brodsky: "Vaggvisa från Cape Cod", 1975

Pingsthänryckning

Tre små gummor skulle gå en gång...

Under pingsthelgen har de tre änkorna på Kalvlyckevägen varit fulltaliga. Efter ivriga insatser i respektive trädgård gick vi till kyrkan som kl 17.00 på Pingstdagen bjöd på "Hela kyrkan sjunger".
Till arrangörernas stora glädje var det mer än fullsatt, programmen tog slut.
Vi sjöng av hjärtans lust:

Psalm 11 O store Gud
Psalm 181 Morning has broken
Be thou my vision:

Be Thou my vision, O Lord of my heart;
Naught be all else to me, save that Thou art.
Thou my best thought, by day or by night,
Waking or sleeping, Thy presence my light.

Be Thou my Wisdom, Thou my true Word;
I ever with Thee, Thou with me, Lord;
Thou my great Father, I thy true son;
Thou in me dwelling, and I with Thee one

Riches I heed not, nor man's empty praise,
Thou mine inheritance, now and always:
Thou and Thou only, first in my heart,
High King of heaven, my Treasure Thou art.

Ancient Irish hymn, possibly from the 8th Century;

Psalm 231 Amazing graze
Psalm 730 May the road rise to meet you

De tre körerna ackompanjerade oss, liksom orgel ,fiol, irländsk flöjt och och säckpipa (bilden)
In emellan hade både instrument och körer egna nummer
Bäst var Young Singers i sin version av Michael Jacksons Man in the mirror!

Efter Psalm 752 Över berg och dal
och körernas framförande av Wild Mountain Thyme, keltisk folksång, gav vi oss ett extranummer genom att sjunga O store Gud en gång till!

Prunkande minnessten

Visserligen lägger jag enligt order varje morgon en färsk blomma på Minnesstenen

MEN
Planteringsmödorna börjar också ge utdelning!

Den lilla gröna tuvan strax till höger om de gula tulpanerna är en gåva från Lena Nordahl.
Det är en liten viol hon plockat vid Coimbra
2007 - 09 - 19

Äntligen!

Äntligen en kvalitetsfilm för gamla tanter på TV!

"I Timmarna, för vilken Nicole Kidman belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, spelar hon den brittiska författaren Virginia Woolf, vars romanfigur Mrs Dalloway blir en sorts stafettpinne in i 1950-talets Los Angeles, där Laura Brown (Julianne Moore) läser boken samtidigt som hon planerar sin makes födelsedagsfest. Med Clarissa Vaughan (Meryl Streep) tar vi klivet in i 2000-talet och följer hennes Dalloway-aktiga partyplanering i New York. Tre kvinnor som har anledning att fundera över lyckan, eller bristen på densamma, i sina liv."

Jag njöt i fulla drag men när jag tittar runt bland recensionerna hos de yngre finns det helt andra meningar...

Hamnbesök

Senast jag rapporterade om ett besök i Vikens hamn var den 15 februari:

Även om det på tre månader inte blivit så våldsamt mycket varmare syns det att båtfolket ändå anar att sommaren närmar sig....

Inte bara i, utan även vid hamnen var det aktivitet:

Sagt och gjort - jag klev in
beskådade de utställda alstren,
OCH
Efter samtal med föreståndaren Åke Larsson är jag numera medlem i Hamnens konstklubb!

Följ den spännande fortsättningen!

Örkelljunga än en gång

Så här i vårens tid är det tradition med veteranorientering i Örkelljunga. Ulla och Åke Strand arrangerade dagens i den ur många synpunkter "förtjusande" terrängen i Östra Ringarp =vacker nyutslagen bokskog i småkuperad orienteringsspännande terräng .

OCH
spännande undervegetation
På bilden harsyra Oxalis acetosella
Bonus: Vädret var årets bästa med solsken och 22°!
Se även (den 19/5)
där bilden nedan kan beskådas
tagen av Eric som är den röda figuren på översta bilden!
Bosse berättar mera

Stenig promenad

Majkandidat 1

Medan norra Sverige har haft högsommar med 28-29 grader har vi här i Skåne fortsatt med marsvädret! Kulmen nåddes ju på vår "vårutflykt" den 12 maj med + (man får ju ändå vara tacksam..) 3-6°.

Därför kändes vädret Kristi Himmelsfärdsdagen med uppehåll och 10-12° som en klar förbättring.
Jag tog ledigt från trädgårdsskötseln och samlade lite kandidater till Månadens sten

Majkandidat 2

Majkandidat 3

Nu har det hänt igen...

Dvs att jag läst en helt annan bok än de som jag "satt på listan!

Den här boken fick jag på min 60-årsdag 1995. Den är utgiven1993 och blev ett rättesnöre för den gamle och mig när vi efter hans pensionering 1994 fick tid och kraft att ägna oss åt vår trädgårds skötsel. Nu står den yngre generationen på samma tröskel och jag har lovat bort den - boken alltså - och tänkte att det är lika så gott att läsa den en gång till...

Ur författaren Lotte Möllers förord:

"En av de klassiska frågorna inom trädgårdsvärlden är om trädgården är ett ställe där man odlar växter eller om växterna är det material som man använder för att skapa en trädgård. Själv hör jag till dem som håller på det senare alternativet. Jag ringaktar inte det praktiska kunnandet - tvärtom önskar jag att jag hade mer av det - men jag är föga road av växtsamling och jag delar den amerikanske författaren Michael Pollans uppfattning att trädgården lika mycket är en moralisk och filosofisk angelägenhet som en praktisk uppgift."

Det var spännande att återknyta kontakten med dessa funderingar, tacksam för att jag fick ta del av dem i rättan tid, och hoppas att de även faller i god jord på Bjärehalvön.

Utöver filosofin om Trädgårdens natur finns också redogörelser för Gertrud Jekylls, Edward Lutyens och Emma Lundbergs livsverk.

Kulturutflykt:3

Efter besök i Kivik och Södra Mellby - för brödinköp! - var det dags för lunch i Christinehofs slottspark. Vi förunnades uppehållsväder!

Kl 14.00 var det visning av slottet under guidning av Eva Ditlevsen
Hon berättade kunnigt och livfullt om makarna Carl och Christina Piper och tillkomsten av alunbruket och produktionen där av alun.

Det jag minns bäst är uppgiften att i slutet av 1700-talet - samtidigt som Malmö stad hade 2000 invånare - hade Andrarum och bruket 1000!

I slottet finns många gamla klenoder.

Det har just kommit ut en bok om makarna Piper - den har jag beställt - recension följer!

Sedan for vi hem via Piratenmuseet i Vollsjö!

Kulturutflykt:2

Efter ett stopp på Ravlunda kyrkogård med Fritiof Nilssons berömda epitaf var det så dags för Haväng. Det dåliga vädret kunde inte förminska platsens magiska skönhet, odödliggjord i Anders Österlings dikt:

I Haväng

I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.

En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.

Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan rullar.

I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.

Anders Österling
1884 - 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933
Se även

Så var det dags för kulturutflykt...

20090519
Redan på hemväg från fjorårets expedition i Österled rekade den gamle och jag för att erbjuda även Antikrundan denna skönhetsupplevelse.

Den 12 april for Kulturkommitténs arbetsutskott (=AU) och finjusterade programmet:

som t.ex antalet sittplatser på rastplatsen i Brösarp

- och tidsutdräkten för en lustvandring i backarna.

Homo proponit, sed Deus disponit.
Människan spår, men gud rår. (Thomas Kempis)
SÅ
var det dags för den stora dagen
Det blev liksom inte som vi tänkt oss.
Tappra 31 veteraner infann sig med bilarna fyllda med picknickutustning.
Vi väntade en kvart, vi väntade 45 minuter...
Regnet bara tilltog, så småningom började det åska och slutligen hagla...
MEN
Skam den som ger sig
Följ den spännande fortsättningen!

Födelsedagsbarn 8 och 9

Det har varit en hård vinter för oss alla, men ännu tuffare för somliga!
Här står födelsedagsbarn 8 dock hoppfull på sitt kära torg den 1ste april redo att fira påsk, med liljorna i kassen.

Vädret har ju inte blivit mycket bättre...

MEN
Nu ställer vi in oss på en fröjdefull SOMMAR!
Här står Födelsedagsbarn 9 för knappt ett år sedan och tänker på....

Om man skulle skaffa sig ett hus vid havet....

Ni och alla vi andra tillönskas en underbar sommar!

Das Lesen X

I mitten på mars var jag jublande glad:

Jag hade äntligen, efter 5 år, läst ut Gregorius, och fått en rivstart när det gäller Europas ungtid.

Jag har dessutom blivit färdig att börja mitt omläsningsprojekt.

Det är ju ganska dåliga program på TV - de spar väl pengar för att finansiera fotbolls VM...- så det blir en hel del läst!

MEN

Så råkade jag läsa en recension av Bengt Jangfeldts "Språket är GUD" och gjorde ett spontaninköp av denna, och blev då inspirerad att köpa även







Innan de hade hade hunnit anlända, hade ju Sture Linnér just dött och jag började bläddra i

som stått i min bokhylla i flera år.

Både Språket är Gud och boken OM det grekiska språket är jätteintressanta. De är sådana framställningar som man läser i mindre portioner, utmärkt som insomningsläsande efter en eftermiddag med trädgårdsskötsel.

Så häromdagen

När jag tog mig för att försöka strukturera mina bokhögar en aning fick jag denna bok i min hand

Det är en häftad, delvis ouppsprättad, bok tryckt 1923 (pris3.75), som innehåller
Kåserier på vers

Jag läser inledningen och mitt grekiska spår bekräftas:

Sten Selander skrev dessa dikter 1920-21 efter besök i nedanstående städer:

Med start 1955 har jag besökt sex av dem
(undantag Reims, Amsterdam och Ajaccio)
Det är ju som en gammaldags Grand Tour....

Så, inräknat en deckare av Håkan Nesser läser jag just nu parallellt och snuttavis 8 böcker....

Recensioner inflyter successivt
Följ den spännande fortsättningen!