När jag sist gick ut att vandra.... (1)

ELLER
Wann jemand eine Reise tut...
Häromdagen, när jag var tvungen att gå ner till Jollen för att köpa mig en liter mjölk, gick jag på hemvägen via Vikens hamn. Den hade inte frusit till mycket mera sedan jag var där för fjorton dagar sedan. Vid en av de få kvarliggande småbåtarna fanns en man som uppenbarligen utövade någon slags tillsyn över densamma, med vilken jag startade en konversation.

Just då stävade en av de två fiskeskutor som ju dagligen ligger ute i sundet och fiskar in i hamnen.

Det visade sig att jag hade smolk på objektivet som ger en suddighet på bilderna....

MEN
I stället för att lägga till så gick båten först runt tre gånger längs pålarna,
uppenbarligen för att bryta upp isen.
Till ändernas belåtenhet....
När jag begav mig ut för att intervjua om fångsterna hade jag sällskap av detta par. När vi kom fram observerade jag att de hade en plasthink, som de uppenbarligen skulle ha fisk i.
MEN
När de hade lagt till frågade jag vad de fiskade: Torsk blev svaret.
Jag frågade då om det gick att köpa - men det var de ovilliga till - lasten var tydligen instuvad djupt i innandömet - om man skulle ha fick man beställa i förväg.
Så jag gick tillbaka till min ursprunglige samtalspartner.
Han visste berätta att Vikenfiskarna helst sålde sin fisk i Danmark, där de får bättre betalt.
Det visade sig att han hette Dag Waldenström. Han är son till vår vördade lärare professor Jan Waldenström och benämnd efter dennes gode vän Dag Hammarskjöld!
Familjen sommarbor i Viken och vi skildes med förhoppningar om att mötas igen under något mindre isiga förhållanden.