Bildningsresa 2

I föregångarens kvarter...

För att samla energi till dagens andra museibesök passade vi på att göra bekantskap med det libanesiska köket.

Restaurang Underbar hade underbar och riklig mat!
MEN
När det handlar om dessert gäller det att ta det säkra före det osäkra!

Bildningsresa 1

Vi samlades - om än icke i gryningen så dock - strax före öppningsdags för Medelhavsmuseet i Stockholm. Vi hade ett digert program som kommer att skildras i tre avsnitt.
I pappa Calles tradition koncentrerade vi oss på det forntida Egypten och grekiska vaser - med en sväng in i guldrummet.

Gruppen är ganska kulturkompetent på Egypten

De grekiska myterna är oss ej heller främmande - vilket vi hade glädje av när det gällde dekorationerna på vaserna.

Handaflit

Bilden har jag tagit själv - på armlängds avstånd, därav profilen - framifrån blir man litet "skev...

Inspirerad av Erics tuffa mössa, och efter leverans av stickbeskrivningen, har jag nu börjat egen produktion.

Det finns ju åtskilliga garnrester att gräva bland:

Konsten att läsa och skriva

Just som jag håller på med Europas ungtid hittar jag mitt pocketexemplar av vidstående bok. Jag minns läsupplevelsen som lätt och uppfriskande och tänker att den passar som måltidslitteratur.

Det är 87 sidor ganska gles text indelat i 19 kapitel. De första 6 handlar om läsandet, resten om skrivandet och då i synnerhet Olof Lagercrantz´(OL).

Jag susar genom sidorna.

Det första som slår mig är parallellen till Sture Linnérs (SL) kapitel i Ungtiden om Ikaros flykt:
Här har vi verkligen två äldre bildade herrar!

De finner en fröjd och nödvändighet i att illustrera sina upplevelser och synpunker genom att hänvisa till sin kanon.
För att förmedla detta tar jag mig före, att som med SL, lista de omnämnda referenserna och jag blir själv förvånad över resultatet. Utan att man tycker att det belastar har OL lyckats, på de 88 sidorna, klämma in 60 stycken författare och 21 övriga (typ Beethoven och Delacroix)

Här följer de 60 (i den ordning de uppträder och i det skick de presenteras)
Joseph Conrad 11
Marcel Proust
James Joyce
Dickens
Leo Tolstoj
Strindberg 21
Italo Calvino
Melville
Gunnar Ekelöf 10
Henry James
Samuel Johnsson
Tove Jansson
Ezra Pound
Pär Lagerkvist
Bellman
Charles Darwin
Linné
Karin Boye
Raymond Chandler
Stig Dagerman
Horace Engdahl
Artur Lundkvist
Samuel Pepys
Runeberg
Hjalmar Gullberg
Nils Ferlin
Rabbe Enckell
Gunnar Björling
Oskar Parland
Carl Jonas Love Almqvist
Tegnér
Atterbom
Stagnelius
TS Eliot
A.E. Hansson
Dante 4
Byron
Goethe 4
Heine
Izak Walton
Ivar Lo-Johansson
Fröding
Agnes von krusenstierna
Shakespeare
John Keats
Hagar Olsson
Edith Södergran
Erik Gustaf Geijer
Homeros
Werner Aspenström
Samuel Beckett
Herman Hesse
Samuel Butler
Yeats
Lars Ahlin
Schiller
Erik Lindegren 13
Harald Forss
Lars Forsell

De namn som är med kursiv är nämnda mer än en gång, de med fetstil 4 eller fler.

Det är intressant hur jag kan jämföra dessa hårddata med mitt intuitiva minne:
- Jag blev själv förbluffad över att denna namesdropping EJ belastar texten
- Jag skulle ej kunna ange att Strindberg blev nämnd SÅ många gånger
- Det som jag MEST har reflekterat över när det gäller EGET läsande framöver är Joseph Conrad. Han dominerar i innehållet mer än Strindberg - dels för att han nämns först - dels för att han återkommer spritt över boken
- till skillnad från Erik Lindegren som dyker upp först i kapitel 18 som handlar om författares skrivkramp.

SÅ

Jag noterar tre resultat av denna genomläsning:

1.Jag har skapat en ny etikett: Omläsning
2.Jag har fått tips till min egen länge utlovade, ännu ej levererade kanon
3. Jag måste läsa mer av Joseph Conrad (har läst Lord Jim men EJ Mörkrets hjärta...)

MEN


Efterskrift: Den här typen av inlägg brukar jag skriva i förväg, denna gång den 24 mars. Två dagar senare läser jag i SvD att SL är död.

Men hans böcker finns kvar!

Vårtecknen...

Vårtecknen står som spön i backen. Nu är det ju ljust när jag stiger upp och går ut för att hämta tidningen och möts av den härliga "muzaken" från alla fåglarna med koltrasten i spetsen. Vid strandpromenaden ropar strandskatorna sitt "kubik, kubik", skrattmåarna har fått sin svarta luva och gravänderna har intagit scenen:

När det väl kommer igång hinner man ju knappt med...

Överraskningsväxt

Här en bild från den 16/8 med änglatrumpeten mellan pelargonen och tomatplantor.

Jag är nu ivrigt sysselsatt med att förbereda mina vinterförvarade växter för sommartillvaron.

Eftersom vintern har varit så kall har jag måst ha alla krukplanterade "balkongväxter" inomhus. Det så kallade "lekrummet", som har en perfekt temperatur på ca 10° och österfönster, har varit belamrat.
Den änglatrumpet jag köpte våren 2009 blev ju föga tillsedd på grund av att sommaren ju präglades av bortgång, begravning och gravsättning.

MEN

I oktobers sista skälvande minut blev den ju månadens växt!
Nu när jag plckar fram den för omvårdnad inför utesäsongen är den om möjligt ännu mera skabbig - det finns bara en liten krans med blad högst upp. Den får stå med fikusen i köket fär vitalisering..

OCH
Så en morgon när jag kommer ner i köket
...och jag som trodde den var färdig för komposten!
Jag går in på Google och lär mig att det inte är ovanligt att änglatrumpeter har tappat nästan alla blad under vintern
OCH
att de ibland överraskar med en blomma så här års.
MEN
Nästa morgon har den gula blomman plötsligt blivit RÖD:
Made my week!

Det gäller gilla läget!

I dessa tider då de flesta orienteringstävlingar ställs in på grund av kvarliggande snömassor
kan vi veteraner ändå glädja oss åt att våra arrangörer enligt Cajsa Warg "tager vad som hafves".
31 stycken ivriga mötte upp i Örkelljunga. Parkeringplatserna frmför klubbstugan tog slut!

Vi kom ju inte så långt in i skogen
och vägvalen var tydliga:
Stockholm eller Hässleholm?
MEN
Sydvästen smekte vår kind och fåglarna kvittrade

Vad kan man mer begära?

Musikkafé

I lördags var vi välkomna till Musikkafé med Old Singers. Min änkegranne Märta Braun är medlem av denna illustra kör och hade tipsat mig. Det hela tilldrog sig i Kyrkstugan *kl 15.00.
* Samma lokal där vi hade begravningskaffet.

Det blev litet Allsång på Skansen!

FAST

Repertoaren var anpassad efter målgruppen 75+...:
Mycket Evert Taube bl. a. Sov på min arm, Wien du Stadt meiner Träume *,Lehar, Was kann der Sigismund
allt hämtat ur den gamles repertoar!!! OCH
Alexander Rag time band men med denna text:

Come on and hear, come on and hear, här är naturens vårrefräng.
En kavalkad av blom och blad
bjuder vårens blomsteräng.
Lärkorna drillar och gökarna gal.
Nu är det fest i vår sköna sommarsal.
Humlorna surrar till oss att:
:/: Nu är det vår, nu är det vår,
nu är det verkeligen vår
och som sig bör så ska en kör
sjunga på så gott det går.
Vintern rasat ut bland våra fjällar!
Nu är det vår - nu är det vår,
NU ÄR DET VERKELIGEN VÅR:/:

Körledaren Leif Ahlberg släppte verkligen loss - sig själv, kören och publiken!

* Richard Tauber är ju den som ska ska sjunga wienerische Werke
ABER
Det är ju dåligt ljud så här får ni ett alternativ

Läs mer om Richard Tauber här!

Ja vôrn ja

Bilden från Bandyfinalen 21/3 i Uppsala
Till skillnad från resten av landet tycks våren ha kommit på allvar till Skåne.
Här nedan är följer ett reportage från den första cykelturen (14/3):
I brist på vårblommor får man njuta av den rödflammande kornellen!
Nu när den mesta snön smält kan man drista sig in i dungen...

och vad hittar man väl där?
Liksom på stranden finns det åtskilliga rester av döda/dödade fåglar. Vintern har varit hård.
MEN
Väl nere på stranden finner jag en ny skylt uppsatt av Länsstyrelsen om att det skulle växa Martorn här -
Det blir att hålla utkik under "högsommaren".
"Man trodde även att den kunde hindra äkta män att hoppa över skaklarna"
Igår på frukost-TV var det intervjuer med Tiger Woods som skall börja spela golf igen.
Martorn hade kanske varit något för Elin att använda....

Läsfröjd!

När jag nu äntligen unnat mig att angripa den för snart åtta år sedan inköpta Europas ungtid av Sture Linnér, så visar det sig att den innehåller MYCKET mer än förväntat. Det är bara fyra dagar sedan jag började läsa och jag har redan tillgodogjort mig 200 av drygt 600 sidor.

Det som fick mig att köpa boken var understreckaren i SvD där den anmäldes. Jag mindes mest den dråpliga historien om omröstningen i godtemplarlogen Skärgårdsblomman. Däremot hade jag slarvat över resten av Ronny Ambjörnssons beskrivning: "ungtiden" skulle handla om vår västerländska kulturs gryning med start med sumererna och den första skriften

OCH

Visst handlar den om det.

MEN

Med start på sidan 100 och i en dityramb betitlad Ikaros flykt på sidorna 178-199 utbrister han i en hänförd kavalkad med hänvisningar (i den ordning de göres) till

Sofokles, Euripides, Kallimachos, Horatius, Vergilius, Goethe, Byron, Baudelaire, Stefan Zweig, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, James Joyce, Stefan George, Artur Lundkvist, Arthur Rimbaud, André Gide, W.H. Auden, Gunnar Ekelöf, Anders Palm, Johannes Edfelt, Peter Weiss, Kellgren, Thorild, Fröding, Viljo Kajava, Verner Aspenström och Åke Hodell!

Först får man dock en noggrann genomgång av de arkeologiska fynden och dess tolkning
avseende
Främre Orienten:
Förhistorik tid
Sumererna
Akkaderna
Sumerisk renässans
Babylonierna
Assyrierna
Det nybabyloniska eller kaldeiska väldet
Mesopotamierna i modern litteratur och konst. Europeérnas syn på Orienten.

Han går särskilt in på skrivkonstens tillblivelse och Gilgamesheposet.

Han fortsätter:
Myter om Kretas storhetstid
Minoerna
Minoisk konst
Tidigkykladisk konst
Ikaros flykt.

La parisienne

Arhur Evans var den som från 1900 utgrävde palatset Knossos på Kreta. Sture Linnér diskuterar fynden och de tolkningar som Evans gjorde, i det kritiska ljus som nu faller över dem sedan man dels lyckats tolka skriften Linear B, dels har betydligt mera avancerad vetenskap att stödja sig på.
Sture Linnér hänvisar också till Göran Schildts iakttagelser i I Odyssevs farvatten.

Fortsättning följer!

Marsstenar

Nu har snart all strandis smält så det blir meningsfullt att identifiera nya kandidater till Månadens sten. Den översta tycks mig likna en fågel...

Kanske en valross?

Brandskyddskontroll

Ingenting är längre som förut....

Alltsedan vi flyttade in i huset 1971 har vi ju haft regelbundna besök av sotare, senast mars 2006.
Då konstaterades att vi ju nu, när oljepannan var bortkopplad, inte behövde så mycket sotning.

den gamle var ju väldigt fäst vid sina kaminer och sin ved

MEN

Sedan hans bortgång den 2 juli 2009 har jag tänt sammanlagt 7 brasor i våra
3 (tre!) kaminer.

Så kom då en trevlig sotare på angiven tid. Denna gång var det emellertid inte sotning, utan brandskyddskontroll. Han klättrade upp och fotograferade våra rökkanaler. Så gott det nu gick - det mesta hade rostat fast så det var svårt att komma åt.
Inomhus var det inte mycket bättre . Visst har vi vetat, och klagat på, att spisarna i vilka kaminerna är infogade är dåligt konstruerade, svårt att få drag, svårt att komma åt.

MEN

Det känns ju litet snöpligt att vi eldat i 40 år utan att behöva åtgärda dessa fel !
Med den nya lagen från 2004 krävs en översyn vart 8de år.
Jag fick ett protokoll som påminner om det man får vid bilbeiktningen:

Godkänt med anmärkning.

Det är tydligen svårt att komma åt att sota - det krävs rensluckor;
Så har det ju varit i 40 år - frågan är hur dyrt de blir att installera -
det kanske är sluteldat....???

Se äfven
Men vi fick oss en trevlig diskussion om cylinderhattar....

Vårmat

Nu går åter stenbiten till i Öresund.

Dags att ta fram mitt exemplar av föregångaren till Rutiga kokboken Den godaste maten. som såg dagens ljus redan 1953!

Det enda recept som jag numera använder där är nämligen det på Inkokt stenbit - som ej står att finna i några moderna kokböcker eller receptsamlingar.

Lämplig mat en fredag i fastan....

Vårskådning

Ännu en gång var vi tappra fem (dock inte samma) som trotsade de obönhörligt isande vårvindarna och begav oss ut för att räkna in vårfåglar. Eric E. var dagen till ära skrudad i en elegant vinröd stickad mössa.
Det var väl att han kom, med sin fina kamera med teleobjektiv ,så att jag kan illustrera en del av våra iakttagelser.

MEN
Vi hade en del trafikhinder att forcera...

Även om "Vårvindar friska" inte leker precis så kunde vi både höra och se lärkor,

observera och fotografera rikligt med tofsvipor, glada, knipor, gravänder, storspov och strandskator

Denna och bilden på tofsvipan har jag "lånat" från Erics blogg -
klicka ovan för att se mer av hans bilder och bruksanvisning till strandskatecollaget!

Vad som göms i snö....

Denna bild är från den 9 mars då jag för första gången i år CYKLADE till vår närbutik UP-hallen.

Även om det är segt - vi har fortfarande flera minusgrader nattetid - så börjar det ändå lacka mot våren. Vägarna, även de mindre cykeldito, är isfria så det har blivit dags att ta fram cykeln. När jag ,vid min andra provianteringsfärd, handlade så mycket att jag behövde utnyttja även cykelväskorna...

SÅ
Mirabile dictu

hittade jag däri den andra kikaren!

Jag har sedan i höstas saknat den gamles - men var osäker på om jag inte i samband med begravningsbesöken hade skänkt bort den....
Dessutom fann jag en skiftnyckel i en annan ficka - något den gamle tydligen förtänksamt utrustat mig med....
Den kom väl till pass när jag ledde cykeln förbi en snödriva på en skogsväg - och hoppsan hade framhjulet trillat av....

Så i går-
vid ännu en cykeltur
såg jag det slutliga beviset på att våren verkligen är på väg!

Nu äntligen!

Sex månader efter att den sattes på akutlistan har jag nu läst ut Gregorius!

Visst är den bra...

Jag gjorde rätt som FÖRST läste Dr Glas.

Dels för att unna mig den läsupplevelsen och dels för att rätt kunna uppskatta Bengt Ohlssons verk.
BO har ju utgått från samma händelser, men helt ur "offrets" pastor Gregorius perspektiv.

Det är mycket välgjort - mycket trovärdigt skildrat:

Samma händelseförlopp men med helt andra upplevelser. En helt annan personlighet med helt skilt betraktelsesätt och känslomässiga behov.
Pastor G. uppfattar jag helt och hållet som en "1800-talsmänniska".

MEN

Just därför har jag svårt att bli berörd. Både den kulturella och personliga bakgrunden är så långt ifrån mig själv och min livshistoria man kan komma!

Läs även

NU

Medan vi väntar på våren hoppas jag kunna avverka ännu en "gammal slamkrypare..":




Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:

Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.

Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:

"Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? - det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.

I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om "Är livet värt att leva?", en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar "fann mötet att livet inte är värt att leva".
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan " diskussionen får utgöra svar på frågan"

Det är kanske omfånget som avskräckt, men egentligen inte. Jag är ju väldigt intresserad av särskilt urgammal historia och Sture Linnérs berättarskap - det är nog snarare så att jag inte "unnat" mig att försjunka i facklitteratur...

MEN
Nu när jag äntligen avverkat Gregorius kan jag vältra mig!

På Krapperup

Sedan åtskilliga år har den gamle och jag bevistat Krapperupsstiftelsens marsföreläsningar.
Föreläsningar på Borgen:
Marssöndagar kl 14.00. Entré 50 kr
Kaffe serveras i pausen.
I år var programmet:
7 mars:
Kristina Jennbert: Grottorna på Kullaberg. Mellan istid och nutid, mellan humaniora och naturvetenskap.
Karin Gustavsson: En ärans och lärdomens man. Bror Emil Hildebrand och Krapperup

Tyvärr sammanföll det ju med firandet av sonens 48-årsdag

MEN igår var det dags:
En talrik och förväntansfull skara hade infunnit sig.

14 mars:
Peter Ullgren: Frimurarna på Krapperup. Carl Christopher och Nils Christoffer Gyllenstierna.
Peter Ullgren är historiker från från Lund och "arbetar för närvarande med en bok om det svenska frimureriets historia." Han berättade att han till hösten kommer att ge ut en bok om sina rön.
Vi fick höra ett intressant föredrag som det svenska frimureriet som i år firar sitt 275 - årsjubileum. Han gick särskilt in på de båda Gyllenstiernor och herrar till Krapperup som varit frimurare:
Carl Christoffer Gyllenstierna som blev invigd i logen Kristianstad 1779 . Han hade blivit inspirerad av sin kusin Gustav Adolf Reuterholm

OCH

Nils Christoffer G. som i mitten på 1800-talet blev upptagen i St Andreasorden "Den kubiska stenen"
Därefter var det filmvisning:Filmer från 1930-40-talens Krapperup sammanställda av förvaltare Linus Hasselberg.
Bl. a. fanns bilder från inspelningen av Livet på Landet med Edvard Persson

And Time that gave doth now his gift confound.

Just som jag kommit hem från fredagens besök vid en disig strand
med denna bild i kameran:

där ju saknas LJUDET från bränningen med rasslet från "the pebbles"
MÖTS jag
då jag går in på Minervas blogg
av Shakespeares sonnet nr 60!
How appropriate:

Like as the waves make towards the pebbled shore,
So do our minutes hasten to their end;

Each changing place with that which goes before,

In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown'd,
Crooked elipses 'gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty's brow,
Feeds on the rarities of nature's truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand.

Som våg mot strandens stenar slå
vårt livs minuter ila mot sitt slut
i ständig ström de tränga häftigt på
och maka undan dem som gå förut
Födelsens stjärna i sin fulla sfär
till mognad hunnen når sitt krön och dör,
krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,
och Tiden själv sin gåva grymt förstör.
Så mejar Tiden vårens blomsterfång,
i unga pannor ristar han sitt spår,
förstör det liv som spirar blott en gång,
och intet upprätt för hans lie står.
Och ändå skall min dikt stå orörd kvar
och vittna om hur värd dess pris du var

Översättning: Erik Blomberg

Trädgårdsskötsel

Jag har funnit för gott att ta fram krattan

Så här ser det verkligen INTE ut i rabatterna nu! Bilden är från 2009.

UTAN
så här:
Visserligen är blomstringen blygsam jämfört med ifjor
MEN
Prydligheten är överväldigande !
Så här såg det nämligen ut den 16 mars 2009 - här gör jag vid för att stenläggaren inte skall skada mina rosor!
I brist på blomster kan man njuta av snösmältningens skönhet....