Nu äntligen!
Sex månader efter att den sattes på akutlistan har jag nu läst ut Gregorius!
Visst är den bra...
Visst är den bra...Jag gjorde rätt som FÖRST läste Dr Glas.
Dels för att unna mig den läsupplevelsen och dels för att rätt kunna uppskatta Bengt Ohlssons verk.
BO har ju utgått från samma händelser, men helt ur "offrets" pastor Gregorius perspektiv.
Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:
Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.
Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:
"Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? - det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.
I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om "Är livet värt att leva?", en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar "fann mötet att livet inte är värt att leva".
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan " diskussionen får utgöra svar på frågan"
Det är kanske omfånget som avskräckt, men egentligen inte. Jag är ju väldigt intresserad av särskilt urgammal historia och Sture Linnérs berättarskap - det är nog snarare så att jag inte "unnat" mig att försjunka i facklitteratur...
Dels för att unna mig den läsupplevelsen och dels för att rätt kunna uppskatta Bengt Ohlssons verk.
BO har ju utgått från samma händelser, men helt ur "offrets" pastor Gregorius perspektiv.
Det är mycket välgjort - mycket trovärdigt skildrat:
Läs ävenSamma händelseförlopp men med helt andra upplevelser. En helt annan personlighet med helt skilt betraktelsesätt och känslomässiga behov.
Pastor G. uppfattar jag helt och hållet som en "1800-talsmänniska".
Pastor G. uppfattar jag helt och hållet som en "1800-talsmänniska".
MEN
Just därför har jag svårt att bli berörd. Både den kulturella och personliga bakgrunden är så långt ifrån mig själv och min livshistoria man kan komma!NU
Medan vi väntar på våren hoppas jag kunna avverka ännu en "gammal slamkrypare..":
Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:
Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.
Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:
"Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? - det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.
I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om "Är livet värt att leva?", en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar "fann mötet att livet inte är värt att leva".
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan " diskussionen får utgöra svar på frågan"
Det är kanske omfånget som avskräckt, men egentligen inte. Jag är ju väldigt intresserad av särskilt urgammal historia och Sture Linnérs berättarskap - det är nog snarare så att jag inte "unnat" mig att försjunka i facklitteratur...
MEN
Nu när jag äntligen avverkat Gregorius kan jag vältra mig!
Nu när jag äntligen avverkat Gregorius kan jag vältra mig!
3 Reflektioner:
Å! Europas ungtid är fantastisk! Där står allt som är värt att veta om Greklands förhistoria. Dessutom bjuds man på dikter, bilder och myter. Jag får själv lust att läsa den igen.
Ja, jag läste första kvällen 100 sidor lätt som en plätt!
@minerva: Jag läste på din hemsida om artikeln i Sydsvenskan om den odödliga antiken Jag föreställer mig att du även läst den här!(?)
Eva Karin Gerös bok har jag införskaffat - men ej läst...
Däremot blev den här av!
Skicka en kommentar
<< Home