Spionen måste dö

De senaste tre veckorna har, som alltid i maj/juni ,varit hektiska. Åtminstone en tredjedel 

av allt jag upplevt har ännu inte fått plats på bloggen, ej heller sommarens blixtinvasion.

 

Allt medan jag  sorterar gamla deckare,
publicerar John le Carré sin senaste bok "A delicate matter" 

Utdrag ur recensioner

"In the Times, Marcel Berlins called it "beautifully sad; the novel is the most satisfying, subtle and compelling of his recent oeuvre". The Independent's Ian Thomson praised it as a page-turner – the work of "a writer of towering gifts", whose thrillers show up "much of what passes for literary fiction [as] mere creative writing". Allan Massie in the Scotsman agreed, calling it "the best novel Le Carré has written for some time" and its author "far more serious in his themes than the majority of those who write so-called literary fiction". 

JUST DÅ

dök den här boken upp ur gömmorna!

Det är hans allra första, utgiven 1961, publicerad på svenska samma år!

VARFÖR

jag beslöt mig för en OMLÄSNING!

Min första kontakt med John le Carré var genom FILMEN The spy Who came in from the cold med Richard Burton.Efter att ha sett denna fantastiska film läste vi boken, och sedan alla Carrés böcker fram till och med Ryska huset. Den kom ut 1989. (Efter  Gorbatjovs tillträde och  Die Wende var ju stoffet inte lika intressant)

Det är förtjusande att läs om Spionen måste dö! 

Den presenterar redan på första sidan

 George Smiley:

"---
Någon gång på tjugotalet när Smiley hade gått ut sin föga imponerande skola och blinkande lufsat in i sitt föga imponerande Oxford-colleges skumma klostergångar hade han drömt om docentstipendier och ett liv ägnat åt de litterära gåtorna i sextonhundratalets Tyskland. Men hans egen lärare, som kände Smiley bättre ledde honom klokt bort från de hedersbetygelser som otvivelaktigt skulle tillfallit honom. En vacker julimorgon 1928 hade en förbryllad och ganska skär Smiley  suttit framför en undersökningsnämnd från Utrikeskommittén för akademisk forskning, en organisation som han egendomligt nog aldrig hade hört talas om."

George Smiley är ju nu åter en kändis via Tomas Alfredssons film Tinker,Taylor, Soldier, Spy;

Det som är förtjusande är att George Smiley och John le Carrés stil var sig lika redan från början!