Leonardo

Läsandes Moby Dick, måste jag mjuka upp hjärnan emellanåt

VARFÖR

 

jag nu läst denna beskrivning och analys av främst hans konstnärliga produktion.
Boken är en gåva från DDM, troligen inköpt i Louisianas "bookshop"
Där gås noggrant igenom hans bana som konstnär, diskuteras hans teknik
OCH fr.a.
diskuteras huruvida de få, ofta illa medfarna, verk som finns bevarade
 VERKLIGEN till 100% är utförda av honom.

 Således informeras, i första kapitlet "Apprenticeship and Youth in Florence  1469-82",

att Bebådelsen, troligen målad 1472-1475 inte helt och hållet är av Leonardos hand.

Han var lärling, tillsammans med många andra, hos en mästare Andrea Verocchio.

Verkstaden fick många uppdrag från kyrkor och kloster och blev ofta "teamwork".

Bebådelsen, som jag själv sett i Uffici, och som i Wikipeda anses vara en av de 25 bevarade målningar som är av Leonardos hand  beskrivs här mest som ett elevarbete .

" The attribution of this work to Leonardo is controversial. However, it is generally accepted that the overall composition, the figure of the angel and the landscape are his. Several areas of the picture, the angel´s wings for instance, have been repainted by anather hand."

Jag har ju haft förmånen att växa upp med en far som från tidiga tonår introducerat mig för  den stora konsten. När jag, med start 1951 åkte ut i världen har jag alltid uppsökt de stora museerna, och kan nu belåtet konstatera att jag personligen sett 12 (tolv!) av de 25!

Mest belåten är jag att vi redan 1958, på en försenad bröllopsresa till Italien, vid stopp i Milano

INTE BARA gick på La Scala och såg Madama Butterfly med Renata Tebaldi
UTAN
 letade oss fram till

Il Cenacolo

 Ur Wikipeda:

Kompositionen följer ett antal skisser som Leonardo utförde i Florens en kort tid innan hann påbörjade Nattvarden. Gestalterna i målningen är insatta i ett bildrum som utvidgar det faktiska klosterrummet, refektoriet, där den är målad. Istället för att återge lärjungarna i en odifferentierad rad, vilket ofta varit brukligt i liknande avbildningar, samlade han dem i grupper om tre och åstadkom ett nätverk av formella och känslomässiga kontakter, som binder varje gestalt till sina grannar och till Kristus i mitten.
Genom att välja det ödesmättade ögonblick i evangelieberättelserna då lärjungarna frågar Kristus vem av dem, som skulle förråda honom – Det är väl inte jag, Herre? – kunde Leonardo skildra var och en som en individ, som reagerar på sitt särskilda och psykologiskt avslöjande sätt. Till skillnad från många tidigare 1400-talsmålningar på samma tema har han rensat bilden, inte bara från många vidlyftiga detaljer, utan även från symboler och inskriptioner, som brukade användas för att identifiera de olika personerna. Exempelvis saknar de glorior för att ange deras helighet, även om Kristi gudomliga nimbus antyds av det naturliga ljuset från fönstret, som inramar hans huvud, medan Judas huvud befinner sig i skugga.

Det är just i kompositionen som Leonardos måleri har sin storhet.

Han var mer intresserad av att PLANERA  sina verk - en stor mängd skisser finns bevarade.

Sedan tröttnade han ofta när det gällde det färdiga verket, så många färdigplanerade blev aldrig avslutade. De faktiskt färdigställda, t.ex "Nattvarden" som den kallas på svenska har genom hans experimenterande även med material och dylikt ofta fallit offer för tidens tand!

De tre sista sidorna är en kort sammanställning av "The Life of Leonardo da Vinci", från det han föds den 15 april 1452 i Vinci, med  lärlingsår i Florens. Han flyttar1489 till Milano i Ludivico Sforzas tjänst.Denne dör 1499. Då flyttar Leonardo till Isabella d´Este i Mantua, vidare till Venedig för att 1500 återvända till Florens. 1502 -1516 växlar  han välgörare,  Efter en kort period med Cesare Borgia, är han i Rom och arbetar för påven Leo X, sedan fyra år i Milano under den franske guvernören Charles d´Amboise , varefter han  1516 blir  inbjuden till Paris av Frans I.

Han dör, vad det sägs, i den senares armar, 23 april 1519.

I am still confused but on a higher level

ELLER

på franska:

Je suis encore confus, mais à un niveau supérieur