Ännu en filosof

Nu när julgästerna åkt hem är det dags att åter börja sträva med SvD:s understreckare.

Denna från den 20 december är något mera fattbar än den om Hegel.
Tillsammans med en Dry Martini och till anblicken av aktuella Amaryllis är det riktigt njutbart.

Kristerapi

Finanskris, Miljöförstöring etc

Ja det är ingen gräns för eländes elände som basuneras ut.
Och nu har de stulit Jesusbarnet IGEN!

Vi som har varit med ett tag, upplevt efterdyningarna till Kreugerkrasch, Hitler och Stalin, atombomber och oljekriser får inte bara perspektiv på olyckornas relativitet utan har också samlat på oss litet visdom när det gäller hanteringen.

Det var något elektroniskt som gjorde att det var omöjligt att se siffrorna tydligt.
Här de saknade!
Ett slutligt förtydligande.

Härmed inledes en rådgivningsserie i krishanteringens ädla konst.

1. Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Ta vara på de glädjeämnen som yppar sig:

som t.ex att bensinpriset nu är nere UNDER 10.00kr!

...och Jesusbarnet är tillbaka igen

Menlösa barns dag

Det faktum att min mor Eva fyllde år på Menlösa barns dag har för alltid präglat mitt julfirande på mer än ett sätt.

Se blogg 20061228:Denna födelsedag var inte helt utan problem: - för henne själv :I något skede av livet tyckte hon att 3 dagar inte skulle göra henne ett år äldre och uppgav sig vara född 1907.Det innebar att hon av vissa barndomsväninnor blev uppvaktad på sin 51 årsdag i tron att hon fyllde 50!

- för min syster och mig i samband med julfirandet. Det var ju 40-tal och krig och ransonering. Hon
befarade att det skulle komma gratulanter som hon var tvungen att traktera, varför hon knappast nändes bjuda på skinka och Ris à la Malta och liknande förrän födelsdagen passerat!
(Ris var ju kolonialvara och strängt ransonerat!)

Jag blev tidigt arrangör för släktens julfirande i samband med att mamma blev änka 1960. Mina erfarenheter från "sparandet" av skinkan etc kombinerat med hushållets behov av att äta magert inspirerade till att jag alltsedan 1962 på jul-eller annandagen serverat en kalkon, i år således för fyrtiosjunde gången.

På den tiden fanns inga minikalkoner. Det var överhuvudtaget få producenter av kalkonstekar i Sverige. Vi bodde i Borås. De räddande änglarna blev syster och svåger bosatta i Åhus som via en kalkonfarm i Yngsjö kunde förse mig med en kalkon. Den skickades plockad via fraktgods på järnväg! Det var rediga doningar - det tredje året var den på 8 kg och jag genomled ett ögonblick av fasa när det visade sig att det var med nöd och näppe den fick plats i ugnen.
Receptet har varit detsamma - ett som Pernilla Tunberger publicerade i Dagens Nyheter just 1962 och som jag hållit fast vid till trots mot alla sentida"trender":
Stekt kalkon ad modum Pernilla Tunberger.
Först göres fyllningen:1 hg magert sidfläsk, 1 skiva mager skinka (ta av julskinkan!), 1 morot, drygt lika mycket rotselleri och 2 medelstora lökar hackas och fräses i smör tillsammans med 1 hg köttfärs i en stekpanna i 10-15 minuter. Mot slutet tillsättes 12-15 st hackade råa champinjoner (eller motsvarande mängd annan svamp).1/4 söndersmulat lagerblad, 1-2 msk finhackad persilja, 2 hela kryddnejlikor, helt litet timjan, 3-4 krossade vitpepparkorn tillsättes. 1 1/2 dl inkråm av vitt bröd får ligga i motsvarande mängd mjölk och tillsättes slutligen när fyllningen kallnat.
(Jag brukar tillreda den dagen innan i lugn och ro, ibland tom någon vecka före, men förvarar den då i frysen)
Fyll blandningen i den väl rengjorda, med salt in- och utvändigt ingnidna kalkonen(en nymodighet jag anammat är att gnida insidan av kalkonen, före ifyllande, med citron)
Sedan sys kalkonen ihop, halskinnet fästes, lår och vingar knytes väl fast intill kroppen. Kalkonen penslas noggrant med en blandning smält smör och soja. Lägges på galler i en braspanna.
Stekes vid 160 °, ingen buljong eller ösning. Första timmen rygsidan upp, vändes sedan.

Sista 15 minuterna med ugnsluckan på glänt för knaprigt skinn.

Beräknad stektid vid 160 °:
Vikt Tid
2-3,5 kg 2-3 tim
3,5-5 kg 3-4 tim
5 - 7 kg 4-5 tim

Enligt min erfarenhet gäller den lägre tiden.
Obs: Om kalkonen är djupfryst måste den tinas HELT före tillredningen så att inte det inre är rått!
En dryg halvtimme före beräknad färdighetstid stickes djupt i bröstköttet med en sticka. Om köttsaften som kommer ut är klar är kalkonen färdig.
Jag brukar dessutom kolla att det går lätt att luxera lårleden.

Serveras med kokt potatis, sin fyllning, gelé, rönnbärssylt, brysselkål, haricot verts ev en grönsallad.

Annandagsmingel

Något reducerade på grund av vinterkräksjuka, lät de friska sig väl smaka av kalkonen.
Lina provar julklappskameran.

Vi var tre fotografer på plats - fler bilder kan förväntas!

Årets julklapp

Nu har ju Mamma öppnat sitt paket:

så nu kan det avslöjas:

När Lucian var här passade hon på att lära sig att virka.
Resultatet

MMM 2: God Jul

God Jul önskas vi *av vår Lucia.

Farfar leder i klassen Årets stjärngosse, Sigge i Årets tomtenisse.
Vem som tar hem segern i Årets Lucia är emellertid skrivet i stjärnorna!

*
Moa
Målar
Mästerligt!

Ännu ett besök

När det regnar på prästen stänker det på klockaren!

Tack vare ett besök i Lund för att se föreställningen 500 blev det litet tid över för ett besök hos farmor och farfar! Helsingborg visade sig från sin ystraste sida - här gäller det att hålla i hatten.

En liten vilopaus innan det är dags att äntra tåget hemåt.

Födelsedagsbarn 25

Dagens födelsedagsbarn ses här i kretsen av sin familj på morssidan.

Dagen till ära har hennes broder, den gamle också publicerat sig!

Här en något, men ej helt, aktuellare,bild!

Vi får senare i afton tillfälle att gratulera henne IRL!

NU

Nu går vi mot ljusare tider!

Afrikanen

Igår när jag kom till Apoteket fick jag nr 93 - medan de just hade börjat expediera nr 82.
Men det gjorde inget, jag hamnade i ett trevligt samspråk med denna dam:
Vårt samtal blev så engagerat att vi höll på att missa vår plats i kön!
Vad vi pratade om?
Jo : Årets Nobelpristagare i litteratur, närmare bestämt hans bok Afrikanenen som jag just läst ut.
Det var ju nu inte så svårt, boken omfattar bara 88 smala pocketboksidor inklusive ett flertal fotografier.Först nu när jag skall recensera boken inser jag vilken stor litteratur det är.
J.M.G. liksom smyger sig på. Han inleder med vad han minns när han 8-årig kom till Ogoja i Nigeria, på gränsen till Kamerun. Det var första gången han mötte sin far, som under hela kriget varit läkare där, medan J.M.G. och lillebror bott i Nice med modern hos mormor.

Första delen av boken består av den unge pojkens minnen, av Afrika, dess natur, det fria livet tillsammans med bybarnen utan skola och egentlig tillsyn från de vuxna, kulturkrocken mellan faderns uppfostringsmetoder och mormors!
Sidorna 30-56 är en redogörelse för Faderns liv i Afrika 1928-1952 som han uppfattat bland annat av vad modern och fadern berättar.

Sista delen ss 58-88 är den vuxne Le Clézios analys av föräldrarnas liv tillsammans och hur Afrika och kriget präglade framför allt fadern.

Sid 75:

Det var denne man jag mötte 1948 i slutet av hans afrikanska liv. Jag erkände honom inte, jag förstod honom inte. Han var för olik alla jag kände, en främling, ja, mer än så, nästan en fiende. Han hade ingenting av de män jag träffat i Frankrike i mormor kretsar,´farbröderna´, morfars vänner, sirliga, dekorerade, patriotiska herrar från en svunnen tid, revanschlystna, talträngda familjefäder som kom med gåvor, hade inflytelserika bekanta, prenumererade på Journal des Voyages, läste Barrés och Leon Daudet.


J.M.G. yttrycker sorg över att ha gått miste om att växa upp med fadern, analyserar Afrikas utveckling under efterkrigstiden, beklagar hur det gått så snett.

Sid 87

Något har givits mig, något har tagit ifrån mig. Det som slutligen fattas i min barndom är en far vid vars sida jag hade fått växa upp i hemmets ljuva värme. Jag vet att det är något jag saknar, uan sorg och utan några stärre illusioner.
---
Men jag minns allt jag fick när jag kom till Afrika första gången: en frihet som var så intensiv att den brände och berusade och som jag njöt av så starkt att det gjorde ont

Köp eller låna och läs!

Filosoferande

Första julefridsdagen (se gårdagens blogg!) hade SvD denna understreckare:

Hegel utförde en andens psykoanalys
Min målsättning att förkovra mig avseende filosofiinsikter har svårligen kommit på skam.

Nu har jag emellertid begrundat detta:
----
För liksom vår alldagliga varseblivning rör sig det positiva vetandet på ett oreflexivt sätt inom ramen för ett meningssammanhang som just opererar i skymundan, och på så vis skänker det positiva kunskapssökandet en föregiven sfär av objekt som det till synes ”stöter på”, men som på ett fördolt sätt alltså är strukturerad och formerad redan innan det explicita kunskapssökandet tar sin början. Vad som därför på det mest grundläggande planet kännetecknar det positiva och världsligt inriktade vetandet är att det bara har kunskap och sanning om objekten, men ingen kunskap och sanning om kunskapen och sanningen om objekten.
-----
och detta:
---
Anden som verklighetens meningsdimension är inget frikopplat och självständigt existerande väsen, utan den finns bara i kraft av att den förkroppsligar sig i tänkande och erfarande subjekt som alltid befinner sig i en öppenhet gentemot världen och som uttrycker och materialiserar anden i till exempel språk, konst, vetenskap, samhälliga institutioner, kulturell och religiös praxis. Anden, det vill säga inbegreppet av alla de former som håller verkligheten samman, förnuftets ordning och enhet, tillhör alltså inte en objektiv värld som befinner sig i motsatsställning till ett erfarande subjekt; men inte heller tillhör den uteslutande ett erfarande subjekt som befinner sig i motsatsställning till en objektiv värld. Med sitt begrepp om anden rör sig Hegel snarare bortom denna traditionella dikotomi och ritar i stället upp konturerna av ett slags subjekt/värld-enhet genomsyrad av en inneboende och allmän förnuftsstruktur. Därmed har Hegel också befriat sig från en naiv och ogenomtänkt föreställning om en verklighet som existerar oberoende av subjektiviteten. För faktum är: även världens ”i-sig” är en meningsmässig eller begreppslig formation som inte skulle existera om det inte fanns bärare av förnuft och ande, det vill säga subjekt.
---
Vidare:
---
Denna reflexiva rörelse är just vad Hegel iscensätter i ”Andens fenomenologi”, ett verk som följaktligen utgör själva inledningen eller initiationen till Hegels filosofiska system och, skulle man kunna säga, tillika utgör Hegels variant av Kants kopernikanska vändning.
Slutligen:
”Andens fenomenologi” formar sig på så vis till en andens psykoanalys i vilken vi får följa ett utvecklingsförlopp av medvetandegestalter som avlöser och införlivar varandra fram till vad Hegel alltså kallar för det absoluta vetandet, ett vetande i vilket medvetandet hämtat in alla sina fixerade projektioner till yttervärlden och till slut inser att det självt utgör all realitet – vilket förstås är detsamma som att medvetandet till slut inser att det inte är någonting annat än förkroppsligad ande.

= I am still confused but on a higher level....

Välstädat!

Nu när vi haft våra Samman komster kan vi lugnt glida in i julefriden.

Det hände sig nämligen att när vi den 26 november skulle, på grund av halt väglag, ta den med vinterdäck försedda bilen, så hittade vi inte nyckeln.
Detta är nu inget ovanligt.

Till en början tog vi det lugnt och metodiskt:

- bakåtblickande insåg vi att det var den blyga som efter shopping den 22 november inte lagt
nyckeln på plats.
- alla vanliga ställen för bortkomna nycklar kollades utan resultat.
- varför sista steget mobiliserades: noggrannstädning av skåp och lådor och övriga
förvaringsutrymmen.

Inte helt fel så här inför julen.

Den förste december i samband med Lundabesöket fick vi krypa till korset och sätta vinterdäck på reservbilen.

Tredje veckan började vi desperat finkamma sopetunna, kompost och allt osannolika skrymslen.

Slutligen, inför Luciafrämmandet lade vi problemet åt sidan.

DÅ!

Just som tåget från Hässleholm med Eskilstunaborna skymtar i fjärran tappar mina Clas Ohlsson-glasögon en skalm. Jag har kameran i högsta hugg - och skyndar mig därför att stoppa ner glasögonen i innerfickan på min väst....

Men det GÅR INTE.
DÄR

ligger ju den eftersökta nyckeln!
Så nu kan vi slappa här i vårt ovanligt välstädade hus.
Nästa gång nyckeln är borta är detta en plats att kolla i första hand!

Shaken but not störd!

Vardag igen efter alla festligheter

Trodde vi!

Efter en lång kvälls TV-tittande med först Dödsdomen 1:3 på TV4 kl 21 följt av Rebus på Danmarks TV1 kl 22. somnade vi ovaggade på måndagkvällen.

Jag vaknar kl 05.55 och ligger och väntar på att klockradion skall gå igång när jag plötsligt...

Ja, först tänkte jag: " Nu har han fått feberfrossa igen".

MEN
Gudskelov var det bara en jordbävning!

Ack forna tiders julkalas....

Om jag inte minns fel är denna bild från 1991.

Egentligen har släkten utökats sedan dess :
drygt 20 har fötts och och bara tre har dött...

Det är inte längre möjligt att samla alla, alla.
Så vi delar upp oss i grupper istället!

9+2-3+3-7=4

Denna ekvation beskriver händelseförloppet under gårdagen:
1. Ytterligare en son och svärdotter anländer
2. Lucia med följeslagare åker hem

Så var vi bara 8...
Fotografen och chauffören till tåget saknas på bilden.
(Fast fotografens skugga syns!)

3. Tre nya lunchgäster anländer

Vi har återupptagit traditionen med gruppfoto vid släktkalasen *

4. Lundaborna (7st) åker hem och
5. ......nu är vi bara fyra

Vår fotograf hade medbringat en fotoutrustning som han hade till låns, värd åtskilliga tusenlappar. Resultatet kommer att redovisas i ett senare inlägg - då även den blyga finns med.

Genomfört!

Efter morgonens Lusseuppvaktning följde Matinéföreställning i Stora rummet kl 16.00

Men först skulle brasan där tändas.

Farfar som har släktens bästa sångröst ryckte in som stjärngosse.

Sigge bekantar sig med signallampan, ett minne från den värmländska släktens SJ-förflutna.

Även om det varit ganska spännande blir man till slut ganska trött.

Genomförandet

Först ställde vi oss upp för fotografering,
sedan
gick vi upp och sjöng Natten går tunga fjät för Farfar.

Lusseförberedelser

Igår förberedde vi Lucia-firandet genom att baka Lussebullar.

Det blev tjusiga färgskiftningar när vi lade i saffranet.

Det är ganska roligt att göra olika sorters kusar.

Vid solnedgången 15.34 tog vi oss en promenad ner till havet.

Årets Lucia anländer!

flankerad av sin Stjärngosse.
Packningen är elegant instuvad i en nyförvärvad rullvagn,
vars finesser ivrigt förevisas.

Jämn onsdag

Solen har just gått upp. Vi är på väg till årets sista veteranorientering.

Klicka gärna på bilden för att läsa tydligare !

Vintertid håller vi ju hus i Pålsjö skog - då gäller det att klura till det litet för att det inte ska bli tradigt lätt - Det är Martin Frohm en mästare på.

Varje gång vi springer i Pålsjö skymtar ju Ragnar Östbergs Krematorium, men idag lade jag särskilt märke till det efter programmet om densamme nu i måndags.
den gamle har minsann åtskilliga gånger emottagit pris i Blå hallen ur Major Killanders hand!

Le Clezio

Idag emottager Jean-Marie Gustave Le Clézio Nobelpriset i litteratur.

Jag gillar hans utseende och skyndade mig att köpa en av hans böcker och har även sett en film Mondo som bygger på en av hans noveller.

Boken Afrikanen, Ett porträtt av en far låg i topp på AdLibris lista så jag skickade efter den.
Jag blev väldigt förvånad när den anlände och det visade sig att den bara löpte över 88 pocketsidor...


Trots sitt kosmopolitiska ursprung och dito uppväxt känner han en stor samhörighet med både Stig Dagerman och Ingmar Bergman.

Ur intervju med Carl Otto Werkelid febr 2008:

Modern hade vissa ”svenska fallenheter”, säger Le Clézio; hon gjorde något som kallades svensk gymnastik, gillade camping och att simma i kallt vatten. Och brodern, som är lingvist, talar svenska vilket Le Clézio avundats honom ända sedan han såg Sommarnattens leende med ”sin underbara språkliga musik”. Att Bergman, som han betraktar som en författare som iscensatte sina anfäktelser, är en favorit står klart:

– Sommaren med Monika är den bästa romantiska film jag vet.

I hans Nobelföreläsning finner jag flera beröringspunkter:
- Vi som var barn och unga under andra världskriget har fått vår världsbild präglad av detta för all framtid.
- "Språket är mänsklighetens mest fantastiska uppfinning."
- Fascination inför SKOGEN.

Jag återkommer med en recension vad det lider....