Stolpe in!

Jsg utlovade ju efter recensionen av första delen av Stolpes memoarer

Idyll och orosmoln

EN SPÄNNANDE FORTSÄTTNING

Stolpe skriver så ledigt och lätt, även om svåra ämnen, att jag
på kvällen när jag satte in ovanstående i hyllan
Av bara farten läste

 Det är bara 110 sidor med ganska stor stil
MEN
 det är en fröjd att läsa.
Jag har till skillnad från Idyll och Orosmoln läst den förut, när den kom ut 1980, och fick i memoarboken ju mycket information om hur SS.s egen uppfattning formades när det gällde de aktuella kulturpersonligheterna som behandlas:

Som framgår av baksidestexten lyckas SS skjuta OL totalt i sank
 UTAN
 att var oförskämd.
Mycket av det han anför för att styrka sina påståenden består i CITAT
dvs det är OL själv som skriver oförskämdheterna mot nationalklenoderna.
Bara ett exempel från sidan 68 som handlar om Hjalmar Gullberg:

" Det gyllene legendljus som Gullberg lägger tjocka lager av på  sin lyriska tavla", säger han,"kommer från en stjärna som längesdean slocknat"

Ja, för honom (dvs OL) har den verkligen slocknat.
Exemplet visar vilka väldiga områden av europeisk ande-och kulturliv
 denne kritiker själv avskurit sig från.
Varför har han gjort det?
Därom ger hans författarskap klart besked: därför att amoralism är oförenlig med varje form av andligt liv. Det är av samma skäl som hans Dantebok ger en helt snedvriden bild av kristenhetens störste diktare. Allt hos honom som är kristet underkänns.

 OCH
det är glimrande ROLIGT
man kluckar av förtjusning.

PS Långt innan denna bok kom ut,  nämligen 1969 sa´vi upp vår mångåriga  prenumeration på DN
Det var framför allt tjejmaffians härjningar och , som vi tyckte oss ana, Jolos misstrivsel som föranledde detta.
Sedan dröjde det till Gustaf von Platen blev chefredaktör 1974 för Svenskan  som vi valde att åter ha en rikstidningsprenumeration DS

Kristi Himmelfärdsdag

Hela förmiddagen ägnades åt upprustning inne och ute

Sedan blev jag över en kopp kaffe med hembakat insatt i skötsel av änkegrannens fastighet under de tio dagar hon är bortrest till Dalarna och Jämtland.

MEN

Sedan cyklade jag ner till Hamnen

där galleri Hamnen hade

Vårsalongsvernissage.

23 av klubbns medlemmar visade verk.

Publikintresset var stort!

På hemvägen cyklade jag förbi denna väldiga, blommande, röda hästkastanj

Nästsista

Nästsista Veteranorienteringen denna vår var vid Lärkesholm.

Parkeringschef var Arne

Gunnel och Gun-Britt skötte sekretariatet

Det viktiga är inte att segra utan deltaga!

Mycket speciell terräng präglad av inlandsisen!

Den långa varma torrperioden har skapat märklig vegetation

På ingång råkade jag passera herrarnas omklädningsplats...

..och fularne sjong så de runga...

Sven Stolpe : Memoarer I

 Alltsedan påsk och särskilt sedan den inställda resan till Vimmerby

OCH

särskilt inspirerad av det underbara försommarvädret

har jag bråda dagar med trädgården.

Det var ju egentligen den gamles revir...

Efter väl förrättat värv, och fysiskt utkörd

MEN

psykiskt oanfrätt har det blivit mycket läst

T.ex.

 Lustig nog fick jag vid samma tid i fjor inspiration att läsa

Stolpes kåseriserie "Låt mig berätta"

Som den gamle själv hann att redogör för kom han ju redan under skoltiden i kontakt med Stolpe 

" För snart sextio år sedan hade jag tillfälle att lyssna till ett föredrag av Sven Stolpe (SS) i vår skolas litterära förening.Han berättade då om sitt första möte med Harry Martinsson:

Som ung satt SS som lektör på Bonniers förlag, flera våningar upp. En dag hörde han en person med tunga steg gå uppför trapporna, med flera avbrott för vila.SS som själv haft lungtuberkulos, kände igen beteendet. 
In kommer så småningom på SS:s kontor en typisk sjöman. Denne öppnar en portfölj och häller ut en samling manuskript:

"Kan man få något för de här?"


Ja, det blev ju ett Nobelpris så småningom!

Martinsson hade ett ärr i ansiktet som SS frågade om.-

 "Jag blev slagen av polisen i Rio de Janeiro."

 - Anmälde Ni inte detta? - 

"Skulle man anmäla alla som gör dumheter skulle man inte ha annat att göra."

Det var därför han som såg till att vi under 70-talet på bokreorna

 försedde oss med Stolpes minnesböcker.

Ovantående bok har t.ex jag köpt:

"Till Per från IDA 14/9-74"

står det på försättbladet

(Jag heter Gunilla Ida, och 14/9 har IDA namnsdag) 

  Han läste och kommenterade ivrigt dessa böcker

MEN

Jag har först nu, inspirerad av trädgårdsarbetet (?,) blivit färdig att läsa dem

Denna bild anges tagen 8/5 2005

Det bör vara en av de första som togs med den vid samma tid första införskaffade digitalkameran!

Davidhuvudet, i gips, har gått i kras!

Stolpe har en väldigt effektiv, faktaspäckad, lättläst stil. Denna första memoarbok avhandlar tiden fram till och med trettiotalet. han var född 1905 och förundrar sig, när han skriver dessa momoarer 1974, hur hans jämnåriga från borgerliga familjer beskriver sina lidanden"
"Senast hörde jag Ingemar Bergman i TV vältalande och flammande tala om att vi praktiskt taget allesammans är torterade eller söndermalda av den gamla kulturens - väsentligen kristna - moralkrav"
Han vr ganska nöjd med sin uppväxt, ssk skolgången. Han hade en ett år äldre bror Herman, som var hans bästa kamrat. Det som dominerade deras värld var litteraturen och läsandet.
"Södra Latin hade under och efter första världskriget ett förnämligt kollegium. Där undervisade påfallande många professorskompetenta lektorer."
"Då dök plötsligt en extralärare upp i skolan...
... Ännu hade jag emellertid inte själv mött eller hört den nya adjunkten. Jag fick dock veta att han hette Alf Ahlberg och att han några år tidigare eller närmare bestämt 1917 som 24-årig hade disputerat på en stor avhandling om Materieproblemet i platonismen. Han var vän med Pär Lagerkvist och satt ibland på krog med honom. han var ungdomsvän med Sigfrid Lindström - som vi då visseligen ännu inte kände till - han älskade Vilhelm Ekelund och hävdade till vår häpnd att denne är en större och originellre diktare än <heidenstam och det visade sig att han hade en väldig kandidatexamen som omfattade inte bara klassiska språk, filosofi och andra humanistiska ämnen utan också en rad naturvetenskapliga, astronomi, matemtik etc."

I denna värld kände sig den unge SS fullständigt hemma, fortsatte in på Stockholms högskola och läste litteraturhistoria. Han hade nog blivit professor i detta ämne om inte han blivit sjuk i tuberkulos - måste hals över huvud ge sig iväg till sanatorium i Schweitz  vid 22 års ålder.  Han fortsatte att läsa, kom nu i kontakt med den europeiska kulturdebtten och träffade många intressanta patienter. En var inte patient utan make till en, Paasikivi, Finlands sedermera president.

"Den patient som jag i början av detta brev omnämner hette Siegfried Huber och var bondson från Oberbayern, hade studerat teologi i München, skulle bli präst men hade fått avbryta sina studier. Han förekommer i min roman I dödens väntrum med icke alltför stora förändringar som Siegfried Walter. Utan att jag själv märkte det, kom han att få ett avgörande inflytande på mitt liv. När jag efter den svåra perioden på nyåret hade börjat bli litet bättre, låg jag och läste - Plinius, Meresjkovski, Spengler, franska litteraturhistoriker som min senaste lärare Daniel Mornet, Proust, italienaren Tilgher (estetiker), Brunetière, Bredel, Bremond, Baudelaire, Undset, Strindberg, Gide, kanske i genomsnitt tre verk om dagen.*" 

* Där ligger jag i lä med för närvarande tre i månaden... 
Väl hemkommen kastar han sig in  i den svenska kulturdebatten, startar en tidning Fronten där han bereder "de unga" från båda de konkurrerande lägren plats . Han blir slutligen av Karl Otto Bonnier erbjuden att bli kulturchef på Dagens Nyheter, som efterträdare till Torsten Fogelqvist.

MEN 

Dagen därpå kallades jag upp till det bonnierska förlaget. Karl Otto Bonnier  meddelade att det hela inte var så lätt - jag hade också energiska vedersakare på tidningen, särskilt den utrikespolitiske pamflettisten Johannes Wickman, men framför allt var det en annan sak som oroade en smula. Jag hade i mina böcker och särkilt i Den kristna falangen vist ett starkt intresse för kristendomen. Nu var Dagens Nyheter visserligen en liberal tidning, öppen för många olika meningsriktningar och åskådningar, och Torsten Fogelqvist hade själv ett starkt patos för den svenska lutherska kyrkan, men  kunde vi inte, muntligt, innan vi skrev under kontraktet komma överens om att jag i tidningen inte skulle driva någon slags kristen eller kyrklig propagnda utan hålla mig till de rent litterära materierna.
....
Men jag svarade nej. Jag kunde under inga förhållanden tänka mig att som kritiker - ja, som ledare för tidningens kulturavdelning - undvik de ämnen som intresserade mig mest av alla; tvärtom var det min avsikt att göra allt jag kunde för att introducera samtidens stora kristna renässans här hemma.

Följ den spännande fortsättningen!

Morsdagspresent

Annandag påsk råkade jag ju ut för diverse malörer.

Bl.a. "trillade" ju min mobil ner i en skurhink och fick ersättas...

Den nya, som ju var en IPhone 5 i stället för den gamla fyran hade dock andra mått

VARFÖR

 mitt "julklappsfodral" med JONAS blev oanvändbart.

NU

 kom han i brev till MORS DAG!
Här ett TACK till redonatorn

Valdag

Vallokal var som vanligt Vikenskolan

Vi i Höganäs hade även en folkomröstning

OM

ev tillbyggnad i Hamnen i Höganäs

Denne man propagerade för ett NEJ

Det var betydligt stillsammare och folktommare än vid ett Riksdagsval

Väl förrättande värvet!

Underbara dagar vid havet!

Jag ryckte mig loss från trädgårds-och fastighetsskötseln...

...tog mig en liten tur ner till stranden

Hade jag varit 40 år yngre

hade jag

också badat!

Sista för säsongen

I torsdags avnjöt vi säsongens sista konsert

Vi fick klara oss utan Per Nyréns  introduktion som blev inställd

MEN

Det var ju välkänd musik!

HSO:s förste gästdirigent, Pier Giorgio Morandi

hetsade vår orkester till ett grandiost framförande av Dvoraks 

Symfoni nr 9 e-moll opus 95 "Från nya världen"

I sommar får jag trösta mig med Jonas!

Efter att  i april-maj ha turnerat med  Eländes, elände =

 Winterreise och Mahlers Lieder eines Fahrenden Gesellen

har han ju nu gått över till Operett

Es muß was wunderbares sein...

I torsdags avnjöt vi säsongens sista konsert

Vi fick klara oss utan Per Nyréns  introduktion som blev inställd

MEN

Det var ju välkänd musik!

HSO:s förste gästdirigent, Pier Giorgio Morandi

hetsade vår orkester till ett grandiost framförande av Dvoraks 

Symfoni nr 9 e-moll opus 95 "Från nya världen"

I sommar får jag trösta mig med Jonas!

Efter att  i april-maj ha turnerat med  Eländes, elände =

 Winterreise och Mahlers Lieder eines Fahrenden Gesellen

har han ju nu gått över till Operett

Es muß was wunderbares sein...

Klippo

I fjor var det litet trögt i portgången
Jag har småklippt den sista månaden med handgräsklippare
MEN
Efter rikligt med regn och nu tre dagars högsommarvärme
 har gräsmattan blivit tjock och vuxit minst 10 cm
SÅ
sammamnbiotet tog jag fram masinen i går morse
OCH

Den startade på första kicken!

Säsongstart

Perioden "mellan hägg och syren" lider

mot sitt slut

MEN
det är ju annan växtlighet som kommer i stället

Blåregn utanför Biblioteket i Höganäs
När jag återvände till Viken kunde jag konstatera att

Strandserveringen öppnat
OCH

vädret lockade till kontakt med Sundets böljor
JA

 somliga löpte hela linan ut!
Jag hann inte få upp kameran medan de faktiskt var i vattnet, intygar att de faktiskt totaldoppade sig.

På Rapport rapporterades om att bad förekommit även i UMEÅ!

Cykelväder!

Samtidigt som bordet sattes upp, fick jag hjälp med att rusta upp cykeln.

Jag har alltsedan 1974, då jag ärvde min moders cykel, använt hennes cykelkorg

MEN
Nu har jag fått överta min sommargrannes, sedan hon vid 85 års ålder,
beslutat sig för att upphöra med cyklandet.

SÅ

efter troligen närmre 60 år är det dags att pensionera denna antikvitet.

 Först cyklade jag till Lantmännens för att där komplettera med
 fröer för sådd av squash och koriander.
DÅ
visade det sig att sättpotatis var halva priset!
(Kunde ju nu få plats med mitt inköp i nyförvärvet

Den sedvanliga vändpunkten
till  minne av den gamles och min sista tur tillsammans

För att citera en familjemedlem:

Det är inte klokt vad ni bor bra!

Mina lyckliga år

De senaste sex veckorna har varit fyllda av diverse vårbestyr och sällskapsliv.

ORKEN

både den fysiska och mentala 

börjar, med ålderns rätt,

FALNA

Det har främst gått ut över läsandet. Mitt mål: fyra böcker i månaden, har krympt till knappt tre!
MEN

De senaste veckorna, då TV-programmet varit uselt, samtidigt som vädret har tillåtit att man kan sitta ute i kvällningen med en god bok i händerna, har  dock förbättrat läget.

Både min fascination för Kaufmann och mitt beslut att på grund av 100-årsjubileet, fördjupa mig i Första världskriget har inspirerat mig att fortsätta läsandet av Arthur Rubinsteins memoarer
del 2 

 1887-1982

Först delen slutade våren 1913.När jag läste del I hade jag ju ännu inte upptäckt Jonas! När jag nu fortsätter att ta del av AR:s noggranna uppräkning av alla sina konserter och kontakter, med litet inemellan information om både första och andra världskriget, Versaillefreden, Hitler, Ausschwitz etc, slår det mig hur lika dess båda personer är!

De har ju båda detta fantastiska minne, både för händelser och musik. De är kanske inte bäst på själva "hantverket" men i själva UPPFATTNINGEN och KÄNSLAN av det innersta,"Inbrunst",  och förmågan att överföra denna förnimmelse till åhörarna!
Båda är föga intresserade av papper och penna, AR har inga som helst anteckningar från sitt 95-åriga liv, men kan ändå, på mer än tusen sidor, i detalj redogöra för alla sina framträdanden, repertoir, plats och deltagare...
När vi skildes från honom 1913 hade han slagit sig ner i Paris.  Under 20-talet åkte han runt i världen, mest Europa och Syd-Amerika, skröt om sin popularitet hos societetsdamerna. 1932 , 45 år gammal, gifter hans sig så med   en 21 år yngre polsk dansös, Nela. De får 4 barn.

Det är omöjligt att redogöra för alla kulturpersoner och övriga betydande personer Rubinstein, inte bara träffade, utan var vän med - i stort sett ALLA från violinisten Joseph  Joachim  till Stravinsky, Rachmaninov, Coco Chanel, Pablo Picasso, Indira Gandhi, Golda Meir och Albert Einstein, för att nämna några som AH kom i kontakt med.

Sökande efter något helt annat hittade jag  t.ex

 detta YouTubeklipp
Kvinnan som hämtar statyetten är AH:s hustru Nela

Läser man denna självbiografi får man en noggrann genomgång av den västerländska kulturens  persongalleri och utveckling  1890-1980!

SOMMAR!

Triften

och

Syrenerna blommar...

Dags för att montera upp bordet...

Grannens pôjk William kom till undsättning

 Färdigt!

Turist i Malmö :4

När jag nu ändå  kostat på mig resan... 

passade jag på att fortsätta min sightseeing av Malmö
Därför GICK jag, rullandes min väska,
längs Östra Förstadsgatan. 

Jag hade ett minne av att det var här Anita Ekberg föddes
MEN
litet googlande avslöjade att hon bodde på
Östra FÄLADsgatan..
DOCK
Förstadsgatan duger länge...
Där finns än idag butiker,
 sådana som fanns på Kullagatan i Helsingborg på 30-40-talet!

 Vad sägs om den här hattaffären?:

...med ett fönster för damer
OCH

ett för herrar.

Malmö är ju även det en kanalernas stad

 Gatan fortsatte, men bytte namn till Östergatan...

och där bl.a. en gammal fin herrekipering

Motljus och reflexer visar inte bara skjortor
 utan fotografen och bebyggelsen på andra sidan gatan.

Jag släntrade i godan ro, kom fram till stationen 12.15,
 köpte biljett till återresan på mitt JoJokort
Tåget avgick i tid, 12.23
När Tågvärden kom en kvart senare tjöt den elektroniska kontrollen
MEN
Biljetten jag köpte på morgonen i Viken visade sig var giltig till 12.29
OCH
i och med att jag stigit på tåget 12.23 blev hela färden 
GRATIS!
Den kostade 0 kronor!