lördag, maj 31, 2014

Stolpe in!

Jsg utlovade ju efter recensionen av första delen av Stolpes memoarer
EN SPÄNNANDE FORTSÄTTNING

Stolpe skriver så ledigt och lätt, även om svåra ämnen, att jag
på kvällen när jag satte in ovanstående i hyllan
Av bara farten läste
 Det är bara 110 sidor med ganska stor stil
MEN
 det är en fröjd att läsa.
Jag har till skillnad från Idyll och Orosmoln läst den förut, när den kom ut 1980, och fick i memoarboken ju mycket information om hur SS.s egen uppfattning formades när det gällde de aktuella kulturpersonligheterna som behandlas:


Som framgår av baksidestexten lyckas SS skjuta OL totalt i sank
 UTAN
 att var oförskämd.
Mycket av det han anför för att styrka sina påståenden består i CITAT
dvs det är OL själv som skriver oförskämdheterna mot nationalklenoderna.
Bara ett exempel från sidan 68 som handlar om Hjalmar Gullberg:

" Det gyllene legendljus som Gullberg lägger tjocka lager av på  sin lyriska tavla", säger han,"kommer från en stjärna som längesdean slocknat"

Ja, för honom (dvs OL) har den verkligen slocknat.
Exemplet visar vilka väldiga områden av europeisk ande-och kulturliv
 denne kritiker själv avskurit sig från.
Varför har han gjort det?
Därom ger hans författarskap klart besked: därför att amoralism är oförenlig med varje form av andligt liv. Det är av samma skäl som hans Dantebok ger en helt snedvriden bild av kristenhetens störste diktare. Allt hos honom som är kristet underkänns.

 OCH
det är glimrande ROLIGT
man kluckar av förtjusning.

PS Långt innan denna bok kom ut,  nämligen 1969 sa´vi upp vår mångåriga  prenumeration på DN
Det var framför allt tjejmaffians härjningar och , som vi tyckte oss ana, Jolos misstrivsel som föranledde detta.
Sedan dröjde det till Gustaf von Platen blev chefredaktör 1974 för Svenskan  som vi valde att åter ha en rikstidningsprenumeration DS

Etiketter: , , ,

2 Reflektioner:

OpenID minervablogg skrev ...

Ja, visst är Stolpes bok om Lagercrantz en fröjd att läsa. Men nog tycker jag att han går över gränsen för oskämdhet, till exempel när han skriver att man kan tro att OL har en defekt. Jag tror inte att någon vare sig före eller efter Stolpe har pekat på den andliga kulturella nöd och död som kännetecknat det svenska kulturklimatet efter -68.

01 juni, 2014 13:30  
Anonymous minervablogg skrev ...

Stolpe skriver ju även om Strindberg att han var en amoralisk författare med brist på andlighet. Det kan låta hårt, men läser man Svarta Fanor förstår man! I den är det som om något diaboliskt har farit i Strindberg och han tar Strindberg heder och ära av i stort sett samtliga sina vänner. Dessa lär inte ha förstått varför.

01 juni, 2014 13:31  

Skicka en kommentar

<< Home