Slutrapport

Nu blir inte vår Apple Blossom vackrare!

Ute är det ett bedrövligt väder. Det är nästan så man längtar efter diset och dimman i december - det blåste ju ändå inte halv storm hela tiden!

Några som trivs med klimatet är emellertid våra julrosor:

Klicka gärna på bilden för närmare studium

Om vänskap funnes

I början av september införskaffade jag via bokbörsen Om vänskap funnes.
Jag har ju tidigare recenserat min läsning av Pär Rådströms bok Paris - en kärleksroman
Där recenserar jag även Slas´bok Efter oss syndafloden.

Medan jag så efter nyår kommer igång med Om vänskap funnes läser jag i tidningarna att Slas är död.
På framsidan på mitt Månpocketexemplar står ett citat av Ingmar Björksténs recension i SvD: Detta är en stor roman, inte bara till omfånget.

Ja, just det.
Jag gläder mig åt att jag INTE har läst den här boken tidigare i livet. Jag är nu tillräckligt gammal för att till fullo förstå HUR stor den här “lilla” romanen är.
Eller (själv-)biografin.

Som framgår av tidigare blogginlägg skildrar den SLAS´ relation till Pär Rådström, deras tillvaro i Paris 1954, Pär Rådströms bortgång 1963 och slutligen Slas´ vänskap med sonen Niklas Rådström. Dessa avsnitt är daterade till januari 1981, då Ronald Reagan svärs in som USA.s president, just som den amerikanska gisslan i Iran flygs hem.

På Slas´oefterhärmliga sätt beskrivs allt anekdotiskt, interfolierat med hans intresse för, men samtidigt “coola” inställning till, världshändelserna .

OCH jag var med!

Jag var ju i Paris 1955 - och jag vet precis vad de talar om både Slas och Pär R när det gäller hur kalla kriget och 60-talets folkhem i Sverige på gott och ont upplevdes.

I lördags visade man, med anledninga av Slas´ bortgång "Vem älskar Yngve Frej" en filmatisering av hans bok med samma namn med Allan Edwall i huvudrollen.

En kritiker kallar den "en bagatell", men liksom när det gäller Om vänskap funnes är det bara på ytan som den är banal . Underfundigt, med humor och lyhördhet skildrar S. den stilla, sorgsna livsvisdomen hos det gamla backstugefolket. Så småningom inser man vilka djupa existentiella frågor som samtidigt berörs.
Och, som t.ex. vid färdigläsningen av Om vänskap funnes, får man klart för sig, hur han med lätt hand hanterar djupa känslor som saknad och svek, kärlek och lojalitet.
Och vad som på ytan verkar vara rena stollerierna i båda böckerna, visar sig ofta vid närmare efterforskning ha klar fakticitet:

Enligt dikten Ynglingatal som skrevs omkring år 900 och som har bevarats i sin helhet i Snorre Sturlassons Heimskringla styrdes Sverige under flera hundra år av Ynglingaätten. En ätt vars stamfader var ingen mindre asaguden Frej. Enligt sagorna var det Oden som grundade Svearnas rike. Vilket skulle ha skett vid tiden för Kristi födelse. När Oden lämnade sitt jordiska liv efterträddes han i tur och ordning av gudarna Njord och dennes son Frej innan vanliga människor tog över. Naturligtvis är det ingen historiker som tror att detta är sanning. Däremot är det mycket möjligt att de senare kungarna av Ynglingaätten har varit historiska personer. De elva första kungarna har med undantag av Oden och Yngve-Frej namn som börjar med en konsonant, dessa är med största sannolikhet påhittade. De sexton sista kungarna däremot har namn som börjar med en vokal och ses därför som mer trovärdiga. Aun, Egil och Adils har man också kopplat ihop med Uppsalas tre högar.

Ja, det tar aldrig slut, ja det tar aldrig slut:
Ur Tom Carlssons anmälan

Och nu snart trettio år efter hans död har Johan Werkmäster begått en doktorsavhandling över honom (Pär Rådström. Ett författarliv. W&W), kompletterat med ett urval Låt leva sommarens svala (Norstedts).
Motiven tycks framsprungna ur hans eget liv. Hans rastlöshet är mångomvittnad. Han tycktes alltid på väg. "Pappa hade ytterrocken på", som Niklas Rådström skriver i romanen Månen vet inte. Och i Sun Axelssons roman Honungsvargarna möter vi honom sittande vid fönstret på Hotel Biraque i Paris. Under skilsmässa, hungrig, i väntan på pengarna som aldrig kommer. Grubblade, dyster, på flykt. Ständigt på flykt. Varifrån och vart?

Så nu blir det till att införskaffa Honungsvargarna. Månen vet inte har jag ju redan läst men I Egypten däremot får det ju också bli....

På en byväg om våren

En så´n scenförändring!
Igår visade sig januari från sin bästa sida. Jag hörde i andanom Karin Juels röst sjungande Kai Gullmars:
På en byväg om våren
----
På en byväg om våren är det lerigt och dant,
och det skvätter från bilar och skjutsar.
Men se solen den skiner ju så rasande grant,
och vägen är full utav pussar.
Där går jag med min flicka,
och glada vi blicka på spirande åkrar och gärden.
Medan vårkänslan bränner, jag verkligen känner, att jag har det skönast i världen.
På en byväg om våren är det lerigt och dant,

men ojojoj och ajajaj vad det är grant.

Karin Juel var min mammas favorit. Efter 12-slaget i radio var det ofta musik före nyheterna 12.30 Vi cyklade hem från skolan på middagsrasten 11.35-13.05 för att äta (ordet lunch hade inte slagit igenom i Skåne, och det var före skolmåltiderna!)
Mamma Eva hade radion på och ut strömmade Karins fylliga stämma.
NE: Karin Juel 1900-76, sångerska och författare. Som sångerska blev J. mycket folkkär, främst för sina tolkningar av Martin Kochs visor. Radion blev hennes särskilda forum. Hon skrev en rad underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag.

Tusenskönorna prålade och bina vågade sig ut ur kupan i vårsolen!

Heja Danmark!

Det blev ju dom som tog guldet i Handbolls-EM!

Inne lördag

håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, de blåser i träa idaa
håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, å de blåser i träa idaaaa

hade vi anledning att sjunga igår - men det gjorde vi inte.
I stället passade vi på att se "I sista minuten" (North by Northwest). på TCM.

Visst tyckte vi det var upphetsande första gången, men nu när man inte behöver följa med i handlingen medan man håller på att dö av spänning,
- kan vi till fullo uppskatta Hitchcocks konstnärsskap - hans foto, skönhetssinne och överraskande, kontrastrika val av miljöer :
Från Manhattan via en busshållplats in the middle of nowhere till Mt Rushmore .

The title of the film is an anomaly and a clue to the absurd, confused plot in which no one is what he/she appears to be - there is no sharply delineated N by NW on a compass - it is an improbable direction.

In Shakespeare's tragedy Hamlet (Act II, Scene II), Hamlet is quoted as saying: "I am but mad north-north-west: when the wind is southerly, I know a hawk from a handsaw."

Nu kan vi snegla vid sidan av handlingen och särskilt beundrar vi Hitchcoks sinne för svindlande vacker arkitektur:















How Alfred Hitchcock and Metro-Goldwyn-Mayer put a Frank Lloyd Wright house on top of Mount Rushmore in spite of common sense, Frank Lloyd Wright and the United States Government. Sort of.

KKK

KKK
eller
Klart Kul Kuling
Kuling, kultje (sjöterm), är en beteckning på vind med styrka mellan 13,9 och 20,7 meter i sekunden - det vill säga mellan frisk bris och halv storm. Indelas i styv kuling och hård kuling.

Samtidigt som det är milt,+ 7°, blåser det rejält.
Vår stavgång fick ske i lä i Lerbergsskogen.
På vägen dit kollade vi sjövädret.

Vågorna slog över på vägbanan

och rivningen av den gamla (?) sommarstugan hade fått avbrytas.
Det var igår.
Idag kanke det inte blir så kul - de lovar full storm!

Vindrapport kl 12.00
Enligt SMHI blåste det 10 m/sek i medelvind - 17 i byarna.
Vindrapport kl 19.00
Enligt SMHI 8 m/sek i medelvind 18 i byarna

Lilla Björka

Här sitter jag i det inre av Småland och läser SvD!
Bilden hittade jag tillsammans med åtskilliga andra som illustrerar vårt leverne på 80-talet.Det är efter en hösttävling i orientering som anordnades av OK Norrvirdarna.
Jag minns den speciellt eftersom det var ett sådant underbart väder,
vi hittade rikligt Karl Johan
OCH
vi hade gångavstånd från TC till
Elin Wägners Lilla Björka, Bergs socken, Växjö kommun

Lilla Björka uppfördes efter arkitekten Carl Bergstens ritningar, på uppdrag av författarinnan Elin Wägner. År 1924 stod huset färdigt. Den faluröda byggnaden med vita snickerier har fått stildrag från såväl småländsk byggnadstradition som nationalromantik. 1964-65 gjordes en tillbyggnad med garage på den ena gaveln. Till fastigheten hör även en skrivarstuga, uppförd i slutet av 1930-talet, ritad av glaskonstnären Simon Gate. Vid landsvägen finns ett före detta kyrkstall som idag nyttjas som uthus. Det f.d. kyrkstallet står på ursprunglig plats och fungerade som kyrkstall för Ernatorps och Hjulatorps byar. Lilla Björka byggnadsminnesförklarades år 1996.

Januariorientering

Bilden tagen från Erics blogg!

I går slog vi nytt rekord i antalet deltagare= 30 st + 5 vandrare.
Som vanligt när det är Martin som arrangerar var det litet extra med kartan.
Endast meridianer och stigar var utsatta på den svartvita kartan, utöver närområdet intill kontrollpunkterna.
De var mest små järnekar:
- men även en gröfteknek - ingick (d.v.s.kontroll nr fyra = dikeskrök)
Vi här vid Öresunds stränder åker ju emellanåt över till Danmark och konfronteras då med en annorlunda vokabulär:
ex:

Der er en grøfteende i den modsatte kant, hvor posten står. Postplaceringen kunne beskrives med alle tre genstande: Mose, lavning, grøft, ...

En sak av vikt

Våren 1957 blev vi "tvungna" att gifta oss eftersom vi blev med lägenhet.
Några pengar till bosättning fanns ju inte.
Vi satsade på att utrusta sängkammare, kök och BADRUM - det stora vardagsrummet med parkettgolv stod tomt den första tiden.

Detta att ha EGET badkar var en ljuvlig lyx. Vi köpte badskum, ryggborste mm och badade varmbad så det stod härliga till.
På grund av vår gemensamma tendens att lägga på hullet investerade vi även i en Stathmos, personvågarnas Rolls Royce!
Stathmos tillverkning av personvågar är tydligen numera nedlagd.
Vi har i 50 år dagligen vägt oss på denna kära trotjänare.
MEN
I höstas dukade han under för en av den gamles NOGGRANNA rengöringsaktioner, föll pladask och kunde ej förmås att ändra läge.


Nu har han ersatts av en digital plebej - som envisas med att visa 4 kg MER än sin föregångare....

Det var bättre förr!

LLL

eller
Läsa,Lösa och Löpa;

Vad passar bättre än detta tema för Januari?

Visserligen lider månaden mot sitt slut -
idag har det gått 1 månad från vintersolståndet och vi har här nere fått 1 timme och 1 minut mer dagsljus -
men med den förhärskande väderlekstypen är man ganska nöjd att efter vederbörlig löprunda få krypa ner i läs- och lösfåtöljen.

I maj var jag optimist:
Efter avklarat Guldbröllop skulle här läsas och lösas så att min uppdämda hög av olästa-olösta SvD skulle krympa.
Visserligen har jag reducerat "den gamla högen",
MEN
Aktualitetshögen har under julens intensiva sällskapsliv antagit astronomiska proportioner!

Maj-07

Jan -08

Problemet är att SvD är en alltför BRA tidning.
Kulturdelen med sina korsord, Sudokon och understreckare tar som regel minst en timme att avverka.

Följ den spännande fortsättningen!

PS I morse kl 05.38 när jag spanade ut var det stjärnklart och FULLMÅNE.

Växanderapport

Nu börjar den slå ut Apple blossom som den här varianten heter.
Den blev alls inte så lång som Ferrari.
.
Hoppas att den tar sig i färgen allteftersom....

HIP i januari!

Nu gäller det att frossa i rotsaker!Mitt allra äldsta recept på palsternacka är det här, den gamles favorit!!

Gratinerade palsternackor

6 medelstora palsternackor ca 800
vatten, salt
1 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl palsternackspad
2 dl mjölk
ca 150 g rökt skinka
2 dl riven ost

Skala palsternackorna och skär dem i fjärdedelar på längden. Koka palsternackorna nätt och jämnt mjuka i lättsaltat vatten ( 1 tsk salt/1/2 l vatten), 10-15 min.
Ta upp palsternackorna och lägg dem i en ugnssäker form. Sätt ugnen på 250 °.
Smält smöret i en kastrull. Rör ned mjölet och späd med gönsaksspad och mjölk.
Låt såsen koka 3-5 min.
Skär skinkan* i strimlor. Rör ned skinkan och hälften av osten i såsen. Smaksätt med salt och peppar om det behövs.
Häll såsen över palsternackorna. Strö över resten av osten.
Gratinera i ugnen tills rätten fått färg ca 10 min.

* I januari kan man ofta få överbliven färdigkokt julskinka till extrapris!
Se även palsternackgratin och morotssoppa

Stormy weather

De hade lovat orkanbyar.
Men nja...
Det verkade ju som det skulle i första hand beröra Bohuslän och norra Götaland.
En ny Gudrun var ju knappast aktuell, men kanske en Per??
En tur till stranden bekräftade att det inte var värsta scenariot. Erfarenheterna från Gudrun gör ju dock att SMHI och energibolagen är på alerten när det tycks dra ihop sig.

Så t.ex hade de flesta fartyg lagt sig för ankar - endast ETT fartyg skymtade.
Eon har, till skillnad från i januari 2006 nu föredömlig information om aktuella strömavbrott.
Man kan t.ex konstatera att torpet vårt inte bör vara drabbat, strömavbrotten markeras efterhand på kartor.
Kl 13.39 var det 345 i Ljungby kommun som var utan ström, kl 15.14 endast 100
Samma tid var 3256 i Älmhults k. utan ström. Det hade 15.14 reducerats till 542!

På resa med Tukydides

skulle man också kunna, för att travestera Kapuscinski, kalla Sture Linnérs lilla memoarbok
Ingen människa är en ö, för.

Det är en liten skrift på 167 sidor där SL 2007 berättar om "Människor jag mött”
Inledningsvis verkar den rätt så banal. Hans litet sirliga gammaldags stil med en myckenhet av citat verkar först litet”tråkig”.
MEN allteftersom läsningen pågår blir man alltmer fascinerad av vilket rikt och spännande liv han har levt - mitt uppe i världshändelserna samtidigt alltid med Iliaden och Tukydides i fickan.
Titeln är från 1600-talspoeten John Donnes:
Ingen människa är en ö, fullständig i sig själv utan en del av det stora hela.
In English :
No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. If a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend's or of thine own were: any man's death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.
De personer han berättar om:
Albert Einstein
Gösta Törngren, generalen på Gotland
Motståndsgruppen i München Vita rosen med syskonen Scholl
Eugenios, grekisk chaufför åt SL som Röda Korsdelegat 1943-5;
“Flickan i Kambodja”,som han mötte då han var FN-sändebud 1979 för att förhandla om matleveranser till de båda sidorna i kriget.
Dag Hammarskjöld
Albert Schweitzer
Giorgios Seferis
Max Hayward, språkgeni, väktare av rysk kultur i en järntid.,,
Barbro Alving
Allan Edwall
Pramoedya Ananta Toer, indonesisk författare och frihetskämpe.
Carl-Ivar Ståhle

Vid varje möte diskuterar han “de gamla grekerna”.
Så till exempel med Hammarskjöld vid dennes fritidsställe i USA:
Jag citerar:
Till ägorna hörde en liten insjö och i den låg vi båda och plaskade när han plötsligt frågade:”Vilken bok i världslitteraturen som du tror att jag inte läst skulle du vilja rekommendera åt mig?”. Jag svarade Aiskylos Perserna.” - “Varför?”
Jag påminde honom om att en liten skara greker vid Salamis lyckats slå tillbaka persernas väldiga invasionsstyrkor.Över denna närmast mirakulösa bragd reser Aiskylos med sitt drama ett segermonument utan motstycke, präglat av ädel besinning, vidsynthet och varmhjärtat medlidande - därtill på ett svindlande skönt språk.

I det långa kapitlet Isranunkeln om Dag H omnämner SL, utöver DH:s eget författarskap
Saint John Le Perse, Ibsen, Mats Svegfors, Mäster Eckehart, Thomas a Kempis,, Johannes av Korset, Martin Buber, Stendahl, Evelyn Waugh, Kai Hammerich, John Moorhead, Carina Burman och slutligen
Caj Lundgren: Kajenn som citeras:

Vad tiden är i själva grunden
och all sin innersta natur
kan ingen rätt förstå i själva stunden.
Den är en ström och samtidigt en bur,
ett osynligt och ändlöst spår i sanden,
ett slutet rum som ingen tar sig ur.

Gamla vänner vi e

För en vecka sedan hade vi nöjet att luncha tillsammans med våra reskamrater till Grekland 1983 och Egypten 1988
Första gången vi satt till bords tillsammans var strax utanför Aten, första gången jag åt grekisk sallad - numera en favorit.
Mest talade vi om vårt besök i Egypten - näst barn och barnbarn, förstås.
Dagen till ära hade jag tagit fram min antika skärva:
som jag plockade i öknen på väg till oasen Al Fayyum. På bilden nedan ses den svenska reseguiden i vitt och den egyptiska busschaufören.
Det fanns gott om skärvor - troligen från den grekiska perioden kring Kristi födelse.
Det var strängt förbjudet att ta med sig några som helst fornföremål - men jag hoppas det är preskriberat nu!?
Vi vandrade kring litet i staden, tittade på den gamla bevattningasanläggningen i samband med Bahr-Yussefkanalen,
shoppade (jag har fortfarande kvar 2 särkar som jag använder som elegant morgondress),
och vilade sedan ut vid den naturliga sjön Moeris.

St Knut

I anslutning till den stora fornborgen Gråborg på Öland ligger St Knuts kapell,



eller snarare ruinen efter en kyrka helgad till Knud den (IV) helige som vi besökte när vi avfirade svåger Göran

Det är honom ( Knut inte Göran,och som det visar sig nedan inte DEN Knut!) vi har och tacka för att julen varar - inte til paaske men väl till den 13 januari i Skandinavien.
D.v.s. om man får tro Länsstyrelsen i Kalmar län:
Kapellet har varit helgat åt den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086 och som senare blev skyddspatron hos den danska handelsorganisationen Knutsgillet.
MEN
Det finns en Knud till nämligen Lavard, också han heligförklarad!

Erik Ejegods son med tillnamnet Lavard (= lord/herre) var visserligen aldrig kung i Skåneland, men blev ändå på ett särskilt sätt knuten till vår historia. Knud Lavard skapade sig ett stort förtroende i Skåneland och i Sønderjylland, och kung Niels son Magnus befarade, att Knud Lavard skulle bli en övermäktig medtävlare om den danska kronan. Trettonafton 1131 mördades Knud Lavard svekfullt av Magnus i Haraldsted skov på Sjælland. Knuds broder Erik Emune ropade på hämnd och ett blodigt inbördeskrig inleddes med kung Niels, dennes son Magnus och de flesta av Danmarks biskopar på den ena sidan mot Erik Emune, den mäktiga hvidesläkten och skåneländarna på den andra. Efter inledande motgångar för Erik Emune ställde sig ärkebiskop Asser på Eriks sida, och inbördeskriget kulminerade i slaget vid Fotevik nära Skanör på pingstdagen 1134. Där stupade Magnus och med honom inte mindre än fem biskopar, 60 präster, ledungsflottans befälhavare och många stormän. Erik och Asser stod som segrare, och efter att kung Niels mördats i Slesvig av några av Knud Lavards handgångna män var Erik Emune obestridd herre i Danmark. Minnet av Knud Lavard lever kvar på båda sidor om Sundet i form av de s k Knudsgillena i Lund, Malmö, Landskrona, Ystad, Skanör, Östra Tommarp och i Flensborg i Sønderjylland.

Sedan finns det en tredje, d.v.s. den andre
Knut (II) den store 1018-35, men det är en anden historie, som HC sa
Läs mera
og her
We are still confused but on a higher level

Das Lesen: Uppdatering

Idag är det årets första RIKTIGA vardag.
Efter julhelgens ostrukturerad nöjesläsning dags för struktur!
Vid midsommar konstaterade jag att jag läste fem böcker parallellt.
Av dessa har jag nu läst tre, nästan läst










och inte ens börjat på
The Second Djungle Book

Nästa uppdatering var den 31 augusti, då jag föresatt mig att fördjupa mig i The Templars.
Detta berodde ju på, som framgår av inlägget, att jag ville reda ut begreppen när det gällde Da Vincikodens innehåll.

Även om det inte var förutsett, har jag ett bra utgångsläge för att bedöma Arnfilmens kvalitet!
(Det kommer nog att dröja innan jag ser den... men den kommer väl på TV(?))

Jag har läst nästan hela The Templars. Som framgått av delrecensioner går den tillbaka ända till Abraham och Jerusalems Tempel.

En intressant spin-off-effekt av genomläsningen är att jag fått stor inblick i hur händelserna i Europa och Mindre Asien 1000-1400 AD inklusive Stora döden har relevans än i dag för Palestina/Israel - kristendom/islam - Irak/Bagdad/Iran/Afganistan/Al Qaida etc

Men nu to something completely different...

Eller egentligen inte:
Jag tänker ge mig i kast med
som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.

Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:

"Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? - det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.

I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om "Är livet värt att leva?", en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar "fann mötet att livet inte är värt att leva".
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan " diskussionen får utgöra svar på frågan"

Födelsedagsbarn 2

Historien om vårt kära födelsedagsbarn som idag fyller 8 år är delvis en hårresande sådan.
Hon har i år utvidgat sin sfär geografiskt och socialt.

Hon har varit på Guldbröllop,
åkt utomlands:
här äter hon t.ex. smørrebrød i Helsingør.
Hon har gått på museum,
men mest är hon en konstnärlig, romantisk drömmare som älskar skönheten.

Har den äran att gratulera!