På Öland

Del III



Dagen efter festmåltiden på Hotell Borgholm fortsatte vi vårt utforskande av Öland.
Det finns ju så mycket....

Vi koncentrerades oss på
1. http://www.vidamuseum.com/

där vi först besökte salen med Bertil Valliens verk

"... Det är inte ofta levande konstnärer får ett eget museum och kan vara med och påverka utformningen av det, men Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien har varit med i planeringen redan från skisstadiet. I museet visas bredden av deras produktion - keramik, glas och måleri - från de allra första verken till det dagsaktuella. Men allt kan inte ses på en gång utan museet ska vara ett levande sådant, med en utställning ständigt stadd i förvandling...."
och sedan Ulrika Hydman-Valliens.










Summary: Still reporting about our journey to the island Öland. We visited Vida Museum (click link above for English info).
Then we went to the birthplace of a Swedish poet who is said to be the equal of Keats and Shelley.
2. Sedan bar det, via Karums alvar av till Gärdslösa kyrka:


Göran Hägg skriver .... om skalden Erik Johan Stagnelius:
"...som poetisk stjärna är han fullt i klass med dåtida europeiska storheter som Coleridge, Keats och Shelley på engelska, Hölderlin och Novalis på tyska eller Leopardi på italienska".

Inget dåligt omdöme om skalden som föddes den 14 oktober 1793 i Gärdslösa prästgård på östra Öland.
Erik Johan växte upp tillsammans med fadern Magnus, modern Hedvig Christina och fem syskon.
Om skaldens uppväxt vet vi inte mycket, men det finns en del historier bevarade.
Som att han lärde sig stava genom att läsa på gravstenarna på Gärdslösa kyrkogård.
http://www.stagnelius.se/omstagnelius.html

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna:"Bliven!"
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.