fredag, september 28, 2012

Frukost på torpet

Vårt torp är ju från 1800-talet.
Det har innehafts av samma släkt sedan dess.
Denna släkt är småländsk, vilket innebär att INGET har kastats bort.
De enda nya grejorna är från IKEA .
(Torpet ligger bara några mil från Elmtaryd....)
På sjuttiotalet togs alla i Hälsingborg uttjänta grejor upp hit för fortsatt tjänstgöring.
Tekannan förärade jag min mor 1958, inköpt för min som läkare första inköpta lön.

Hon dog tyvärr alltför tidigt, men hann i varje fall tillbringa åtskilliga år
tedrickandes och patienceläggandes på torpet!
NU
har jag slitit ut den sista ärvda leken
SÅ
Jag har
EFTER 38 år
varit tvungen att investera i en ny!

Etiketter: , ,

söndag, februari 15, 2009

Winterreise

Vi passade på, mellan snöstormarna, att göra en inspektionstur till torpet.
I Nordvästskåne har vi bara en liten rimfrostskorpa, även om nattemperaturerna är nere på -6°.
I höjd med Eket fanns det ett sammanhängande snötäcke.
Vid vårt sedvanliga besök hos Morgan märkte vi att det är sportlovsinledning - godissugna resenärer strömmade till. Ingen egentlig ökning av snötäcket dock.
Väl framme vid torpet noterade vi 10 cm snötäcke. Kylan gör ju att om det hade varit "the old days" vi visst hade kunnat skejta på skaren....
Men visst var det bättre förr...
Mellan 1977 fram till slutet av 80-talet kunde vi lugnt räkna med en riktig skidsemester vecka 8.

Etiketter: ,

söndag, december 20, 2009

Ett annat liv

Jag hade ju planerat det så väl!

Men för att travestera en gammal Lundahistoria:

När vi hadde ädid så tya vi inte att resa oss.
MEN
När vi liafullt reste oss kunne vi inte gau förbi de´goa goa sillabored"


Ja, jag har ännu inte läst ut Gregorius
FÖR
Jag har läst:
Lars Gustafsons Meditationer
Hjalmar Söderberg Dr Glas
Alex Schulmans Skynda att älska
Yrsa Stenius Lögnens olidliga lätthet ( legat på nattduksbordet 3-4 år!)
Rowena Farre Seal morning (den hade jag å andra sidan planerat läsa Vt-09)
Lars Kepler Hypnotisören
SÅ
När jag gav mig ut på min Stockholmsresa i slutet av november stoppade jag pliktskyldigast ner Gregorius i handbagaget....
MEN
Efter att mest surfat på X2000 på väg upp råkade jag på väg till Moderna museet och Salvador Dali gå in på Pressbyrån och kunde inte motstå en pocketversion av PO Enquists Ett annat liv.
Jag slog upp den, och var fängslad.

Den är helt enkelt SÅ BRA.
Visserligen fick jag avbryta för att hinna med Hypnotisören till den åttonde december...
MEN NU har jag läst ut den.

Första delen: Oskuld sid 5-131

Vi är ju jämngamla PO och jag. Visserligen slapp jag att via modersmjölken präglas av herrnhutismen ,men
min mormorsfar var "gammalläsare", de gick inte i kyrkan utan hade bönemöten hemma på torpet.
Den litteratur som finns kvar efter Johannes är utöver biblar, psalmböcker och fulltecknade almanackor just Sions sånger och liknande:
Här ett exempel
Han var alltid mycket noga med att katalogisera...

Visserligen dog Johannes 1943, och min mormor, hans dotter, var ju, kanske som reaktion på hans djupa religiositet och alla barndomens påtvingade bönemöten, ateist till döddagar, men genom att jag större delen av 40-talet tillbringade mina sommarlov på torpet, känns ju ändå PO:s minnen från barndomens värld väldigt bekanta.

Andra delen: En starkt upplyst plats sid 131-355

Återigen: Liksom PO kom jag ung till akademin från en familj utan studietradition och fann mig tillrätta som fisken i vattnet. Dessutom minns jag att när den gamle och jag i begynnelsen uppmärksammade hans litterära framgångar, den gamle visste berätta att han var idrottsstjärna, hade vunnit höjdhoppet på Skolungdomens, där ju den gamle också var framgångsrik.

Särskilt roande tycker jag ss 135 -41 är. PO råkar genom en slump bli inackorderad i samma familj som Lars Gustafsson , vars pentalogi 1971-78 jag läste med glödande kinder strax de kom ut.

Det är intressant att följa hans reportage om Münchenolympiaden och naturligtvis hans stora framgångar som dramaförfattare
MEN
Plötsligt kommer något nytt:

Tredje delen: In i mörkret sid 387-529

Jag visste genom recensioner och andra omnämnande - och även hans egna texter i del 1-2 - att han blev alkoholist och att det skulle handla om kampen mot spriten
MEN
På sidan 450 - ja, hans berättargrepp blir hur gastkramande och spännande som helst - jag ska inte försöka beskriva : LÄS!

Etiketter: , , , ,

lördag, maj 07, 2011

Farväl Skogslund I

Skogslund är  namnet som byggherren, mormorsfar Johannes, tilldelade sitt torp.
Första spiken i likkistan slogs ju i den 8-9 januari 2005....
Den andra 2008.
Alltedan dess, och i synnerhet sedan den gamles frånfälle har det ju varit underförstått att vi måste avyttra vårt kära gamla torp. Sakta men säkert har agnarna skiljts från vetet, skatter tillvaratagits och "skräp" bortforslats... Nu är vi inne på upploppet.

Johannes dog 1943. Då bodde på torpet min mormor Anna och hennes andre man Sven Öberg, som vi kallade "Farbror Sven"
Klicka som vanligt för läsförstoring!
Alltsedan 40-talet har  Annas döttrar och dotterdöttrar haft Skogslund som semester- och skollovsoas.
Under och efter kriget, långt in på  50-talet, levde vi ju i ett bristsamhälle.

"Här får intet förfaras" 

Så fort ett husgeråd eller klädesplagg föll för åldersstrecken i stadshushållen transporterades det till torpet för fortsatt tjänstgöring!
Pjäxorna ovan, som nu förpassats till sällare jaktmarker, har jag inte använt på minst "en femtan år"
MEN
har på grund av affektionsvärdet fått stå kvar och skräpa i källaren:
Efter att ha gjort en tidig debut  (1938?) blev det ju sedan under andra världskriget inte aktuellt med en så materielkrävande sport!
MEN
troligen 1949
var det dags för en skolresa till fjällen = Åre under det nyinrättade "sportlovet".
OCH
då utrustades jag med dessa underverk till LÄDER-SKID - pjäxor!
Det var först nu som man tillverkade särskilda pjäxor som designats för att passa till de nya skidbindningarna, därav den trubbiga nosen.. De var dock också fullt användbara för vandring - fick göra ytterligare en fjällresa när jag fick det så kallade Sylfärdsstipendiet, dvs en fjällvandring Ånn - Sylarnas Fjällstaionen t.o.r för läroverksungdomar.

Från STF:s hemsida i samband med deras 125-års-jubileum :
1895 För att främja skolresor börjar föreningen utdela årliga stipendier. Ett förslag om att bilda ett internationellt turistförbund skickas till alla kända alp- och turistklubbar.

1896 Solförmörkelseexpedition till Stora Sjöfallet med 13 deltagare, 34 bärare och en kock medför att föreningen skaffar fem roddbåtar som blir inledningen till turisttrafiken på Stora Lule älvs sjösystem.

1897 Föreningen tar sin nya flagga i bruk och inviger Sylhyddan, föreningens första turiststation med mathållning, och en tvårumsstuga vid Helagsfjället. Dessutom får man igenom en rabatt för skolungdomar på de statliga järnvägarna.

1949 var det naturligt med enkönade grupper...
Jag är nr 3 fr.v. i mellanraden.  Socialstyrelsens tidigare generaldirektör  Barbro Westerholm nr 4 fr.v. i nedersta raden.

Etiketter: , ,

tisdag, december 09, 2008

Kloka gumman

Jag har tidigare berättat om min mormor Annas liv och leverne på torpet från 1935 fram till hennes död 91 1/2 -årig 1978.
Här är en bild från julen 1955, hon är där 4 år yngre än jag idag. Den unge mannen i bakgrunden är = den gamle!Lådan mellan de två är INTE en vinbox utan en batteridriven RADIO - torpet hade ännu inte elektricitet.
Nu när jag går igenom hennes skåp och lådor hittar jag åtskilliga anteckningar som vittnar om hennes intresse för hygien och läkekonst.
Denna bild är ju publicerad tidigare men tål att visas igen!
Ger visst perspektiv till finanskrisen....
Man använde ofta almanackor för viktiga anteckningar....

















Hon anlitades ofta av bygdens folk....

Etiketter: , ,

måndag, juni 20, 2011

Upprustning

Nu är torpet utlagt till försäljning. Marknaden är ju inte glödhet...
Väderleken har ju varit gynnsam för grönskan!
Det gäller att torpet för eventuella spekulanter kan presentera sig som det gröna paradis det är!

Etiketter:

fredag, november 19, 2010

Slutkört

Jag har ju börjat nedräkningen....Sakta, men dock!, går jag igenom det ena skåpet efter det andra och rensar ut våra liv. Som jag ju oupphörligen påpekar är ju vi trettiotalister starkt präglade av vår krigs-och krisuppväxt så att vi har varit väldigt försiktiga med att kasta "saker som är bra att ha".
MEN
NU har jag fattat ett heroiskt beslut : ALLA skridskorna har åkt på tippen!
Nuförtiden har vi emellertid  den förmånen att gamla grejor kan dokumenteras...
Det här är den gamles bandyrör. Han spelade mycket bandy i sin ungdom, på Möckelns is.
 Det här är mina. De bör vara "inköpta" 1947 eller 1948 i Huldts sportaffär. Dessförinnan fanns det ju inte läder eller stålvaror av någon kvalitet - det tog lång tid innan man kunde räkna med "förkrigskvalitet" Som jag berättat åkte vi mycket skridskor på Krematoriedammen och enstaka år frös Öresund så att man kunde åka skridskor i stället för att promenera längs stranden. Jag minns särskilt ett vårvinterlov då vi läroverksungdomar i gnistrande solsken åkte medvind Helsingborg - Viken, sedan gick på the-dansant på Vikens Gästgivaregård för att slutligen ta bussen hem...
NÄR
så barnen infann sig blev det ju åka av igen!
SISTA GÅNGEN:
de kom till användning var 1996. Det har ju sedan mitten av -80-talet varit ont om snö i södra Sverige - men vi passade på att vid besök på torpet utnyttja glansisen på Hänjasjön!
Vi hade åkt spark ner ( den som min mormor använde på vintrarna när hon åkte ner till landsvägen och hämtade mjölken).Den röda termoskannan var ett modernt underverk när den inköptes 1979 och tjänstgör ju fortfarande när det är veteranorientering, liksom min mössa - den har faster Karin stickat till Karl 1974 - numera använder jag den vintertid också vid trädgårdsarbete.
De pälsfordrade mockastövlarna är ett arv från moster Ebba.
MEN
Den bruna bagen hade den gamle sin packning i när han åkte på simmarturné.
Det blir en särskild blogg om den....

Etiketter: , , ,

lördag, september 27, 2008

Pompeji III

Mitt förhållande till Hässleholm har varit mycket svalt, bara ett ställe där tågresenärer från Stockholm brukat byta tåg, och manliga bekanta göra lumpen.
Pompejiutställningen som startade där 13 september har emellertid varit mycket omtalad i media.
Så därför När vi var och tittade till torpet i veckan och
ändå kostat på oss resan! - tog vi på hemvägen vägen förbi Hässleholm och dess Kulturhus.
Besöket blev mycket lyckat!
Jag hade utrustat oss med en Enirokarta för att vi skulle hitta. Detta visade sig vara ganska onödigt eftersom huvudlederna hade stora gröna vägskyltar till museet.
den gamle oroade sig - som vanligt - för parkeringen. Det visade sig att när vi följde skyltar från Kulturhusets entré till parkeringshus körde vi runt huset och att parkeringen var i dess källare!
Vi fick en plats 10 meter från hissen upp till utställningen.
Vi rådfrågade en passerande dam om parkeringsavgiften (se ovan)
Hon visade sig vara ferreuktansvert trevlig - parkeringsavgiften ferreuktansvert låg (2 kr/tim fram till kl 18 - sedan fritt)
Utställningen var - som hela Kulturhuset - och dess personal - mycket proffsig och sevärd. Nu behöver den gamle inte sörja att han aldrig kom till Pompeji itself.
De hade ju bara grävt ut en bråkdel när jag var där 1953 - nu är tre fjärdedelar framtagna i ljuset. I ovanstående monter visas glasföremål.
De förmögna hade servis , tallrikar och som ovan, dryckeskärl i silver.
Som på alla moderna utställningar fanns i katalogen och på texter invid montrarna, intressanta skildringar om mat och måltider i Pompeji under första århundrandet e.Kr fram till den 24 augusti år 79.
Vi rekommenderar ett besök!
PS! Vi hann före:
Måndag 29 september besöker kronprinsessan Victoria Hässleholm Kulturhus för en guidad tur på utställningen. Det sker i samband med ett officiellt tvådagars besök i Skåne. DS

Etiketter: ,

fredag, januari 02, 2015

The same procedure...

Som berättades i fjor har ju den gamle och jag  alltsedan Willy Boskowskis tid haft som tradition att lyssna på Nyårskonserten från Wien. Det började tydligen 1939 - Televiserades sedan 1959.
En period under 80-90 -talet hade vi för vana att efter kalkonmiddagen på Annandagen åka upp till torpet och hade mellandagssemester. Oftast  gick vi och lade oss före 12-slaget den 31/12 -  för att fräscha slå på konserten på Nyårsdagens förmiddag.
Igår var det Zubin Mehta som var dirigent
Zu Neujahr 2015 findet das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker unter der Leitung von Zubin Mehta im Musikverein statt. Der 77-jährige Inder steht damit bereits zum fünften Mal am Pult des Neujahrskonzerts.
÷
Se även
  7 december i München
Advents-Benefizkonzert: Zubin Mehta und Jonas Kaufmann in der St. Michael-Kirche :
÷
 Eine Stunde vor Beginn der Aufführung in der Michaelskirche dreht sich im Gespräch unter den Besuchern, vor allem den weiblichen, alles um Jonas Kaufmann. Sein Auftritt mit dem Tenorsolo "Ingemisco" aus Giuseppe Verdis "Messa da Requiem" ist eines der Höhepunkte beim Adventskonzert in der Michaelskirche

Etiketter: , ,

tisdag, augusti 19, 2008

Livskvalitet 2

Vi for en vända till torpet.
Vi hittade bara EN svamp
...men en baddare!
I stället för svamp lyste lingontuvorna röda:
Solen lyste, det fläktade precis lagom för att hålla myggorna borta.
Sedan åkte vi hem och åt svampbruschetta och pannkakor med råröda lingon...

Etiketter: , ,

måndag, januari 12, 2009

Städning


På Lottens blogg har utspunnit sig en diskussion om dammsugningsfrekvens.
Jag har där gjort ett inlägg, men vill nu här komplettera med erfarenheter som jag med ålderns rätt besitter:
Min morfar var borstbindare.
Jag citerar: Min moster hade vid sin död en sopborste som hon fick av sin far när hon gifte sig 1928. Den har jag/vi (det är mest min man som städar...) nu - används så gott som dagligen!

Den är helt överlägsen allt fabrikstillverkat man kan köpa nu.
Min mormor berättade också stolt om borstar, som han gjorde till Helsingborgs valskvarn:
De malde mjöl och en roterande borste skulle sopa rent hjulen från agnar och annat stöv. Han gick miste om kontraktet ett år för att en konkurrent bjöd under.
Valskvarnen återkom emellertid nästa år:
Den andres borstar höll inte måttet, borst lossnade och hamnade i mjölet!


När dammsugaren kom, blev sopborsten inte lika oumbärlig.
Dessutom görs ju, vare sig på 40-talet eller senare i plasteran , maken till borstar.

Nu när vi inventerar på torpet hittar vi fler av morfars produkter - still going strong efter snart 100 år!
Så på köksgolvet, efter matlagning, måltider och allmänt spring ut och in i trädgården är det geschvint (moster Elsas uttryck!) att bara sopa - fram med schyffeln - et voilà!

Ock - apropos stortår - man behöver inte frukta att trassla in sig i några sladdar....

Etiketter: ,

onsdag, december 09, 2009

Mera om ANNA

Det var min moster Elsa som virkade huvudbonaderna...

Här kommer mera om Anna dvs min mormor, som Lotten efterlyste i kommentaren 2006 (se länk)

Eftersom vi tyvärr måste avyttra vårt ärvda torp Skogslund , jag tyar inte med två fastigheter, så håller jag på att inventera alla de föremål som omsorgsfullt sparats och vårdats under de drygt 110 år som huset bebotts.
Det blev litet suddigt - men ni skall ju tänka er Anna skrudad i denna!

Dessa huvudbonader minner mig om att hon alltid när hon vistades ute - och det gjorde hon för det mesta i sitt pysslande med, de sista tjugofem åren innan hon dog 92-årig , POTATIS, VED och JORDGUBBAR. Hon var mycket stolt över att hon inte var gråhårig och ville skydda sig mot solens blekande strålar.
Här ett axplock av tidigare publicerade bilder:

Tillägg:
Vid vidare efterforskning i familjearkiven hittar jag den här bilden som ju visar att hon redan i 35(?)-årsåldern föredrog huvudbonad vid utevistelse. Bilden måste vara tagen på torpet, även om hon vid tiden bodde i Hälsingborg.Bilden är således från 20-talet, då en CYKEL var en chic egendom.

Etiketter: , ,

måndag, april 19, 2010

Lyckat besök

För första gången sedan oktober var jag i helgen och inspekterade torpet. Den kalla. snörika vintern , tillsammans med tidigare dystra erfarenheter gjorde att jag befarade det värsta....
MEN
Mirabile dictu!
Allt fungerade: elektricitet,vatten , t.o.m. den fasta telefonen! Ej heller hade några träd fällts, eller stora grenar knäckts.
Ner mot ängarna hade grannen avverkat slyridån,
och där hade en gnutta snö dröjt sig kvar...

Mina medresenärer passade på att berika sig med fars och farfars ved!

Etiketter: