Torpans

Efter att ha legat i träda i fyra år har torpet fått en upprustning.

 

 OCH

Nu när det målats så grant 

är det inte mer än rätt att det blir litet ans av det gröna också!
På grund av diverse händelser
EX

 har det ju dröjt fyra ÅR
men nu är det gjort!

Filmkväll

Jag är ganska road av Let´s dance

MEN

När jag såg att de gav Billy Elliot i repris på 8:an, på resonabel tid, ägnade jag fredagkvällen

till att SE OM denna ljuvliga film!
"Outstanding performances make this one of the best British films to date. 
Men and women both will find it touching, funny and enriching."

Zinfandel

På1980-talet lanserades många prisvärda viner från Syd-italien på Systemet. En favorit blev viner framställda på druvan Primitivo  t.ex Canaletto.

Ungefär samtidigt, 1987, inträffade vår USA-resa då vi bl.a. gästade familjen Hagström i Palo Alto.
Vi blev bjudna på härligt vin gjord på den då för oss nya erfarenheten Zinfandel - vi kunde även tillägna oss några flaskor genom inköpsresa till Napa Valley.


Sedan noterade vi:
 "1996 upptäcktes att den kaliforniska druvan Zinfandel är samma druva som den italienska Primitivo som har sin hemvist i Apulien (it. Puglia), Italiens "klack". Primitivo började dock odlas först på 1860-talet i Italien, det vill säga ungefär 30 år senare än i Kalifornien. Senare DNA-analys har visat att båda druvorna härstammar från gamla dalmatiska druv-sorter. Vid en undersökning av Jasenka Piljac och Meredith år 2001 fann man några gamla vinstockar av den gamla dalmatiska druvan och kunde visa på likhet i DNA med Zinfandel. De undersökta druvorna kallas Crljenak kaštelanski ("liten svart från Kaštela"). "

I somras när jag provianterade för mitt sommarkalas och ställde en fråga till en ung man bland personalen på vårt lokala System blev han eld och lågor för mitt intresse för Zinfandel och insisterade på inköp av:

 Jag föll först för etiketten...

 Systembolagets info:
Gnarly Head Old Vine Zinfandel (nr 6597) Rött vin, Fruktigt & Smakrikt
USA, Kalifornien, Central Valley, Lodi Årgång 2010
Alkoholhalt 14,5 %Användning Serveras vid cirka 16°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött. 
Smak :Generöst fruktig, syltig smak med inslag av fat, björnbär, blåbär, mynta och vanilj. 

Jag lärde ju så småningom känna den gamles vinsmak: INTE Cabernet Sauvignon UTAN gärna Syrah ellerPrimitivo/Zinfandel,  som jag  nu dricker till hans åminnelse!

I gamla spår:2

Jag återvände "inomskärs" eftersom det blåste sydlig vind och därför var motvind hem.

DÅ

Snubblade jag över utslagna backsippor.

Jag har varit så upptagen med att försöka få ordning på trädgården att jag helt "glömt" att jag ju har "egna" backsippor i grannskapet...

Anemone pulsatilla

hette den när jag var elev på Flickläroverket i Hälsingborg

MEN NU

ska det tydligen vara Pulsatilla vulgaris

Vid Hasslarps dammar

Det har varit en hektisk vecka. På måndag hade jag middagsgäster; på tisdag var jag på utflykt och rekognoscerade för årets kulturutflykt. Onsdag skulle vara en återhämtningsdag...

MEN

När jag kom hem på sena tisdagseftermiddagen var där ett meddelande på telefonsvararen: 

Fågelskådning vid Hasslarps dammar onsdag kl 09.00

OCH

Det kan man ju inte missa!

Vi var 12 stycken och samspråkade livligt i duggregnet.

En och annan fågel skådades också (utöver de gamla vanliga):

gulärla

skedand

snatterand

kricka

rödbena

sävsparv

Vi konstaterade också att svalorna kommit!

Födelsedagsbarn 7

För att uppmärksamma den gamles födelsedag tjuvstartar jag på berättelsen om vår Spaniensejour juni 1955.Väl förlovade satte vi oss på tåget till Barcelona. Den gamle hade varit där under julhelgen med sin morbror Gottfrid. De flesta bevarade foton på den gamle och Barcelona är från detta tillfälle

MEN

Här sitter han i Sol e Sombra och väntar på att få vara med om en tjurfäktning! Det fanns tre olika kategorier: Skugga, Sol samt SOL/SKUGGA. De i Skuggan var dyrast - dessutom slutsålda. Vi hamnade i sol/skugga.  Det var Hemingway med sin "Döden på eftermiddagen" som inspirerat besöket.
Vi läste på om proceduren .
Det börjar ju med en parad in  på manegen

Denna musik " El gato montes" köpte vi på EP-skiva

Det finns en skröna om att den gamle, via sin morfar Johan Edvin, härstammar från en spansk sjökapten som i Göteborg...
Med tanke på hans musiksmak är det ju inte osannolikt!
SOM
Vi sedan spelade till fördrink varje gång vi gav oss ut på galej fram till och med 1959
Sedan blev vi ju sedesamma föräldrar!

I gamla spår:1

Sista veckorna har det mest varit cyklande. Den dessförinnan förhärskande vinden har dessutom inneburit att jag vid strandpromenader åkt buss norrut för att gå i medvinden hem.

MEN SÅ

gick jag i söndags min gamla vanliga runda:

DÖM om min förvåning:

Under tiden har det vuxit upp ett väldigt bygge
strax nedanför vår busshållplats

Fullt i klass med kojan 2007
Men det var inte den enda överraskningen...
Följ den spännande fortättningen

Värmdökaka

Som jag många gånger meddelat fanns det när jag var ung husmor ej denna uppsjö av recept och matlagningsprogram att tillgå. Litet trevande började Milda, Ica och Sockerbolaget ge ut billiga sammanställningar - som ju dessutom var reklam för deras produkt. Både fett och socker hamnade ju i strykklass när det var Livsmedelsverket som stod för folkets fostran (Minnens 68 brödskivor...)
När exakt denna skrift utkom står ej vare sig i trycksaken eller på nätet, men det bör vara sent 70-tal.
Jag har där hittat åtskilliga favoriter som denna

Värmdökaka

 Den  är lättlagad och synnerligen läcker - åtminstone om man gör den med 1 l bär. 

Jag tycker den är utmärkt i dessa tider när förra sommarens skörd börjar tryta i frysen - man häller ihop röda och svarta vinbär, skogshallon, blåbär och björnbär...

Man tager: (till 6 personer)

2 ägg

2 dl strösocker

2 dl vetemjöl

100 g smält smör

1 l bär (eller 1/2 kg frukt som päron, plommon äpplen eller persikor)

Vispa ägg och socker pösigt, rör ner mjölet och sist det smälta smöret. Häll smeten i en springform (ca 22 cm) och lägg på bär eller frukt i klyftor.

Grädda i 175° i 30 - 40 minuter ( med halvtinade bär brukar det behövas minst 40 minuter)

Servera kakan kall eller ljummen med lättvispad grädde.

Stadsresa

I fredags åkte jag till Höganäs för att förbereda mig för middagsgäster på måndag.

Bl.a. besökte jag Systemet.
Efter väl förrättat värv därstädes möttes jag vid utgången av dessa trevliga gossar som sålde majblommor.

Jag berättade för dem om min egen karriär, kort men intensiv, som majblommeförsäljerska:

Det var 1946. Jag hade under höstterminen 1945 fått scharlakansfeber med komplikation - penicillin fanns ännu inte för allmänt bruk!
Komplikationen var reumatisk feber, som - som det stod i patologiboken jag sedermera läste - licks the joints but bites the heart!
Jag låg kvar på sjukhuset, i strängt sängläge, i tre månader! När jag väl kom ut, till vårterminens start, fick jag inte vara med i gymnastik...

VILKET

innebar min lycka när det gällde att prångla ut majblommor.

 "Fontänen som donerats till staden av Wällufs Sparbank år 1946. "

Den dag som de beställda majblommorna levererades till vår skola, St Jörgensskolan i Hälsingborg, sammanföll med första dagen efter uppställningen av skulpturen  Lekande barn av Axel Wallenberg.

Sista lektionen för dagen var gymnastik. Jag fick tillåtelse av läraren att ta mina majblommor och gå ned till St Jörgens plats. Där stod hundratals personer, mest manliga pensionärer, och beundrade verket. De köpte majblommor för glatta livet - jag fick springa (vilket jag ju egentligen inte fick, det var uppför backe) tillbaka till läraren och rekvirera fler. När gymnasticerandet var slut hade jag sålt ALLA klassens levererade majblommor.

När höstterminen började publicerades de barn i Hälsingborgs Folkskola som sålt flest majblommor  i Helsingborgs Dagblad.

 En av dem var jag! 

Jag fick diplom och och omnämndes i Lyckoslanten!

Aprilläsning

För ett år sedan var jag i full färd med att redovisa mitt läsande av Bengt Jangfeldts En osalig ande. Det krävde ju mer än sju inlägg.
 Genomgången av Axel Munthes öden och äventyr under hans liv  1857-1949,  blir ju samtidigt en belysning av Europas  kulturelits.

 SOM t.ex. Gorkij, och som uppmuntrade mig att efter 60 år läsa om hans självbiografiska böcker:

Jag har nu förtjust avverkat den första: Min barndom.

Böckerna som återfunnits i vårt ackumulerade bibliotek visar sig ingå i Bra Böckers klassikerserie utgivna 1981, och försett både av ett aktuellt Förord och på försättsbladet en kort biografi.

Gorkij hette egentligen Aleksej Pesjkov. När han på 1890-talet fick publicerat berättelser från sitt kringströvande liv i Ryssland valde han pseudonymen Maksim Gorkij. Maksim efter den tidigt bortgångne fader. Gorkij är ett adjektiv som betyder "bitter".

Ur förordet:

Det trotsigt romantiska draget i Gorkijs tidigare författarskap tolkades av kritiker ur den arbetarrörelse som på 1890-talet började växa sig stark som en "revolutionär romantik", som en "marxistisk utmaning" av det tsaristiska samhället. Gorkij hade i för sig ingenting emot den tolkningen men han  tillade:"Ni kallar mig alltså marxist!. Ja, men inte en marxism enligt Marx utan en marxism som bultats in på mitt eget skinn" 

Liksom tidigare omläsningar av klassiker frapperas jag av hur utomordentligt STOR litteratur detta är! 

Gorkij var ju född 1868, för 144 år sedan; den barndomsvärld han beskriver är ju socialt och ekonomiskt en helt annan en vår, men ändå känns hans barnsliga klarögda beskrivning av vad som händer, hur han bemöts och reagerar på de vuxnas handlande, så välbekant. 
Jag kommer att tänka på Leif GW:s rapport från sin uppväxt - hur en överbegåvad envis pojke - blir missförstådd och ifrågasatt.
Gorkij blev tidigt faderlös, uppfostrades av en tyrannisk morfar och en glad och spännande historieberättande, men alkoholiserad mormor i ett Ryssland,  där det var en självklarhet att prygla och misshandla barn och hustrur vid minsta misshaglighet och visst inte  att man skulle gå i skolan lära sig läsa...

 Jag kommer att tänka på psalmen:

Ett litet fattigt barn jag är men glad jag är ändå...

Den lille Aleksej  låter all denna misär och elakhet liksom rinna av sig, erinrar sig glasklart de goda stunderna:

"Vi satt länge tysta. Det var en mild afton i de melankoliska indiansommardagarna när allt ännu blommar men vissnar och bleknar för varje timme, när sommarens alla starka mättade dofter redan fördunstat och det bara luktar kall fuktighet. Luften är sällsamt genomskinlig och kajorna flockas under det rödskimrande himlavalet. Allt är tyst och förstummat. Varje ljud - en fågels kvitter, prasslet av ett fallande blad - förefaller som ett högljutt buller och kommer en att förskräckt spritta upp för att åter sjunka tillbaka i tystnaden - den har omslutit hela jorden, ens bröst är räddat av den.

I sådana stunder blir tankarna renare och skirare än annars, men de är tunna och genomskinliga som spindelväv och låter sig inte fångas i ord. De blossar upp och försvinner som fallande stjärnor, men de hinner i alla fall bränna in i själen ett obestämt vemod, väcka den som med en smekning och försätta den i ro. Det är nu den börjar anta sin form för livet"

Alla de tråkiga yttre händelserna med sjukdom, misär och elakhet är bara antydda, mest som undran och fundering över vad som ligger bakom, vad som egentligen skett och varför, medan minst en tredjedel av skildringen består av sådana här beskrivningar av naturens skönhet och behag. 

Nu gläds jag åt att ge mig i kast med nästa volym innehållande såväl:

 Ute i världen

SOM

Mina universitet!

Det våras ibland bergen...

Nu händer det saker på Torpet

Grannfrun kom på besök när det plötsligt blev liv och rörelse på Skogslund:

 Följ den spännande fortsättningen!

Tockarpslöp

Vi samlades mitt ute i skogen invid ett gammalt stenbrott.

Det var varierande skog - 

- här ett avsnitt med barrskog där nyplantering efter Gudrunstormen 2005 börjar ta sig.

Mestadels var det långdragna kuperade områden med mogen bokskog.

En riktig orienteringsutmaning!

Tjusigaste skodon uppvisade SUNE!

(bilden tagen före konfrontation med Moder Natur...)
UPPDATERING:

Från Eric Eljebrandts fotoblogg har jag tagit denna bild på hur mysigt man kan ha det

EFTERÅT

Årsmöte

I söndags var Poveldiggarna  kallade till årsmöte i Malvagården.

Beplägnaden (Ram(m)elbuljongen) skulle varit nässelsoppa,
men på grund av försenad skörd vankades  istället grönkålssoppa.

 Ordföranden Anders Ruud klarade av den digra dagordningen med 16 punkter på tio minuter
Sedan vidtog underhållningen med mångsång:
bl.a. Ta´ av dig skorna
Den helt underbara texten, som man observerar i detalj endast på detta sätt,
 lär vara skriven av Beppe Wolgers

Den nyss invalde ordinarie styrelsemedlemmaen Märta Braun framförde kortsånger
 hon mindes från en skiva inhandlad i ungdomen

 Den gamla vanliga solisten framför
Över alltihopa lyser moder sol

Djurlig cykeltur

Nu är det härliga dagar i Nordvästskåne.

Det berättas om snökaos i Stockholm, regn, blask och rusk än vid Vättern, än på ostkusten

MEN HÄR

har vi framför allt vindstilla,
 c.a 10° mest uppehåll, mer sol än duggregn

Med andra ord perfekt cykelväder!

Häromdagen när jag cyklade längs Per Albinlinjen observerade jag den här katten som tydligen spanade in något villebråd...

Längre söderut blev jag intresserad av svanen som låg tryggt bara några meter från en piprökande man. Jag intervjuade honom och han visste berätta:

1. Svanen låg på ägg. Det är tydligen ett par som år efter år häckar på samma olämpliga* plats utan att förtröttas!

* Boet ligger 5 m från vattnet där Niagarabäcken löper ut. Varje år under häckningstiden kommer det minst ett oväder som sköljer ut äggen i havet okläckta -men svanarna har inte haft förstånd att ändra plats för sina förhoppningar!

2. Detta visste han eftersom han hade hus i närheten. När jag frågade vidare framkom det att hans gammelmorfar ägt hela norra Viken. Han var dansk och mejeriingenjör som efter att ha blivit skadad i kriget 1864 flyttat till Viken och öppnat mejeri norr om kyrkan. Egendomen såldes någon gång på 1920-talet. Själv hade han bott i Viken 1942-49 men sedan flyttat tillbaka till Danmark.

Das Lesen XX

Jag startade kategorin Das Lesen med ett citat från  Hermann Hesse    2006;

Nu hittar jag i ett e-mejl från DDM mera råd om läsandet:

Du skall läsa det som är nyttigt - naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.

Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…

Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.

Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för. Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.

Men jag säger dig ett allvarsord: allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa."

Hans Larsson (lundafilosof, akademiledamot; 1862–1944)

Vid årsskiftet gjorde jag en översikt av mitt läsande 2011

Kom fram till att jag läst 33 böcker under året.

Jag kan nu glatt rapportera att mitt läsande under första kvartalet 2012: = 15 böcker
Fortsätter jag så här...
DÄREMOT
Om jag ser till VILKA böcker jag läst, har jag bara läst 4 av de 39 jag föresatta mig den 3/6-11!

MEN

NU

hoppas jag avverka ytterligare två!

Vår saga 10

Efter mer än två veckor i Paris åkte hela familjen tåg till Tarbes  där den gamles föräldrar under Frankrikesejouren hade sin bopäl.

 Vi förlovade oss den 19 juni. därstädes.

 Tyvärr finns inga foton från detta evenemang...

 Den enda bild från Tarbes som jag kan hitta är en som morbror Gottfrid tog när han och den gamle firade jul därstädes december 1954. Här sitter han i vad som troligen är stadens centrum tillsammans med mor, syster Karin och bror Björn. När han i januari återkom till mig i Lund medförde han en julgåva som jag fortfarande har stor glädje av, nämligen en sjal från Bagnères de Bigorre!

Pietetsfullt skrudade jag mig i sjalen

(som ju egentligen var en flossad yllesjal med fel färg)

nästa gång vi var på bal i full gala!

De få dagar vi var i Tarbes hann vi besöka Lourdes och Pau:
Karl den XIV:s födelsestad.

INNAN

Det var dags för det verkligt stora semesteräventyret!

FÖLJ

den spännande

FORTSÄTTNINEN!

Vårvädring

Nu har vi äntligen fått litet vårväder med uppehållsväder!

Dags för att vädra klädförrådet!

Och det är ju ansenligt!:

 Rätt vad det är kan den plötsligt vara "inne"

Som t.ex min gamla duffel

Jag har ju som bekant av pietetsskäl samlat på mig åtskilliga antikviteter. 

Främst här på galgen den gamles morbror Alex´getskinnsjacka som denne använde på femtiotalet då han åkte motorcykel.

 Äldst är min fars frack som jag tror införskaffades till bröllopet 1930.  Modet då var korta runda skört! Den har äldste sonen begagnat i något studentikost sammanhang på 80-talet

Utvald för 40-talets vintrar...
Morfar Johan Edvins vinterpaletå har också varit värd att spara.
Liksom

 Morbror Gottfrids högtidsdräkt som SJ-anställd...

Statsminister 22: Fredrik Reinfeldt

The END!

eller snarare

Vem blir nästa?

Det startade ju i november 2010

Det tog ju betydligt längre tid än jag förutsedde...
MEN
Det har varit mödan värt!
Mycket roande och UPPLYSANDE!

Min erfarenhet har ju varit att ju närmare nutid vi har kommit, desta "tråkigare" blev berättelsen, men Björn Elmbrant som skrivit denna biografi har, trots , eller på grund av?, att framställningen slutar före valet 2010, lyckats beskriva Reinfeldts och "gängets" palatsrevolution riktigt spännande.

När Björn E. diskuterar utgången av det förestående valet september 2010 märker man att han har sitt hjärta hos socialdemokratin. Han berömmer "motvilligt"  satsningen på arbetslinjen och alliansens förmåga att "hålla sams", men verkar tveksam till att de kan upprepa valsegern. Särskilt är han negativ till Anders Borgs stora inflytande...

1 1/2 år senare uttrycker Financial Times en annan åsikt!

Vårskådning

Vid veteranmötet på Askonsdagen budades det om fågelskådning onsdag efter påsk. Mötesplats var som vanligt Sandön kl 09.00. Eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur lång körtid det var dit, och jag kom i sista stund förra gången, startade jag i god tid. Jag förstod när jag närmade mig att jag "tagit i" - så jag räknade med att vara först på plan.

MEN

På avstånd såg jag att det var fullt med folk

MEN

De verkade "annorlunda" klädda och utrustade.

Det visade sig vara fem grabbar som stod i högsta hugg för att fiska laxöring!

 Det var stort manfall bland oss - vi blev bara fyra
(gossarne hade redan spritt sig i vattnet, se längst fram på bryggan)
OCH

Fågelskådarna var få, men fågelarterna desto fler:
skarv
knölsvan
grågås
gravand
gräsand
sjöorre
ejder
småskrake
glada
fiskgjuse
havsörn
brun kärrhök
sparvhök
fasan
strandskata
skärfläcka
strandpipare
myrsnäppa
tofsvipa
storspov
rödbena
skrattmås
fiskmås
havstrut
sädesärla
pilfink

På väg hem, efter fika vid Norra Häljröd, mötte vi ett nyinflyttat par från Jonstorp som visste berätta att det fanns en varfågel 600 m västerut, och dessutom kunde identifiera fiskgjusen och havsörnen! 
Klicka på länken till havsörnen!
Örnen vi såg igår satt ungefär där Eric plåtade honom för drygt två år sedan, så det är nog samma!

Upphittat

När jag så här på tredje dag påsk åter tar tag i Sisyfosprojektet att sortera bits and pieces på mina två skrivbord finner jag detta tidningsurklipp från Skånska Socialdemokraten Nyheterna 13/4 1956:

 Texten lyder:
Våren har kommit ett stycke på väg - men inte längre än att vi fortfarande har den gångna vintern i livlig hågkomst. Skulle någon till äventyrs ha glömt bort den, går det bra att friska upp minnet genom ett besök vid Vasalt i den del av Grevie, som är belägen utmed kusten. Där minner ännu, som framgår av bilden, mäktiga och imponerande isberg om vårt ibland arktiska klimat. Kanske bör det påpekas, att isformationerna, som blivit en turistattraktion av stora mått, på sina ställen är upp till tio meter höga (SIC!) och att de är placerade uppe på land, vårdslöst vräkta dit av den våldsamma stormen för några veckor sedan.

Det var minsann inte bättre förr!

En tröst för tigerhjärtan

 (Läs:trädgårdsodlare) som deppar över regn och kyla.

NU tvingas jag ju vara inne och städa...

Dansk oro!

Vid besöket i Köpenhamn i februari fick vi ta del av ett danskt bekymmer!:

Kycklingen vi bjöds på

(Se stånd bakom Moa och DDM)

var lockvara för att göra reklam för DANSK kylling:

Men vi håller oss till KRONfågel!
(Obs Inga potentiella bindningar eller jävsförhållanden!)