Månadens växt: Februari

Även om vår orkidé har glatt oss, blir det ändå den innedrivna Forsytian som drar det längsta strået. Under de gångna veckorna med mest torrkyla och tjäle, som fått snödroppar, vintergäck och krokus att huka, har den stått där och lyst på köksbordet.

Läs här om tidigare utvalda.

Nu blir den spännande frågan: Vilken blir mars månads växt?

Tillykke

När vi på onsdagen företog en sedvanlig provianteringstur till Danmark uppsökte jag som vanligt Edvin Larsens Ost- och Köttaffär för att köpa Danablu.

Genast biträdet förstod att jag var svensk, passade hon på att gratulera Kronprinsessen till forlovelsen!

LLL: 490 f.Kr.

Jag berättade i Mina lärare vilken utomordentlig kvalitet det var på min historieundervisning i realskolan.


När jag nu i mina försök att minska mina SvD-högar nappar åt mig ett nummer från den 14 januari 2006 får jag bekräftelse :

Västs dominans började vid Marathon

Läs om slaget här

Andra vårdagen

Vi skulle bara gå ut en sväng för att sträcka på benen.
De hade lovat litet halvdant väder med gråmulet och regn,
och så blev det strålande solsken!

Det går nog bättre att se dem på fjorårsbilden....

Till vår förvåning hade gravänderna funnit för gott att återvända,
bara fem dagar senare än i fjor - som var en osedvanligt mild februari.

Även en företagsam krokus lockades fram av solen.
MEN
Jämfört med i fjor var den två veckor försenad.
Så den här gången hade jag hunnit ansa rabatten!

Jamenvisst!

Samtidigt som vår vinter sakta töar bort gläder oss skidlandslagen med sina framgångar:

Helena Jonsson brons i skidskyttets masstart.
OCH

Anders Södergren silver på skiathlon 2x15 km.

Heja Sverige!

Sälmorgon

I förrgår när vi var nere och vandrade längs golfbanan mötte vi en skidåkerska som visste berätta att det fanns åtskilliga sälar som valt vinterkvarter vid Grå läge-revet . Det var litet vintrigare än sist vi var härSkarvarna stod som vanligt i en taggig rad längs revet
MEN
I kikaren kunde vi tydligt utskilja minst 20 knubbsälar som låg och vilade på stenarna framför.

Stämningen med stillheten och tystnaden som snötäcket ger, fick mig att minnas en stor läsupplevelse,nämligen Seal morning av Rowena Farre.

Jag har nu beställt boken på Amazon!

Rubljov

Häromeftermiddagen såg vi Tarkovskijs film om ikonmålaren Rubljov på Axess-TV.
Filmen är i svartvitt och beskriver eländes elände - utöver krig och svält regnar det hela tiden och det klafsas omkring i gyttja och översvämningar.

Inte en enda färgklick och även om handlingen tilldrar sig i diverse kyrkorum får man inte se några målningar.

Som den här t.ex:

Därför var det intressant att läsa om
”Den gammaltestamentliga treenigheten”
i gårdagens nummer av SvD:

I början av 1400-talet skapade Andrej Rubljov en av Rysslands heligaste ikoner och ett av konstens stora mästerverk, ”Den gammaltestamentliga treenigheten”. Färgerna skimrar i gyllengult mot de tre änglarnas blå och purpurfärgade tunikor. Med inåtvända blickar ser änglarna både varandra och en annan, hinsides värld. Ikonen är på en gång stram och laddad med tät symbolik.

Nu har detta verk hamnat i centrum för en konflikt mellan den ryska ortodoxa kyrkan och staten, närmare bestämt Tretiakovgalleriet i Moskva, där ”Treenigheten” finns utställd. Från kyrkan har man bett att under några dagar i pingst få ”disponera” ikonen för gudstjänster i Treenighetskatedralen i ett kloster utanför Moskva – det var för övrigt just för denna katedrals räkning som Rubljov målade sitt verk. Men att flytta den 600 år gamla dyrgripen innebär stora risker och skulle kunna leda till irreparabla skador.
----

Läsplanering

Sedan 2007 har jag via denna blogg försökt strukturera mitt läsande. Det är ju tveeggat - man kan stå där med skammen:

Inte har det blivit av att läsa om Djungelboken!

MEN
Kvalitetsläsandet blir något bättre tillgodosett när man offentliggjort sina föresatser.
Så t.ex lyckades jag ganska bra med Istanbul, Tempelriddarna, filosofi och Irland.






Nu är det dags för ett nytt Tema nämligen OM Skönhet.
Det är inspirerat både av min förtjusning för Umberto Ecos böcker, mina studier i filosofins historia och det faktum att sedan mer än ett år
Bookerprisvinnaren 2004 Alan Hollinghurst´s The line of Beauty ligger oläst och ser förebrående på mig.

Sportlovsorientering

Veteranerna samlas traditionsenligt i den lovtomma Hyllinge skola vecka 8. Harriet och Rune Nordkvist arrangerade, och återigen var det masstart:
Det finns inte så mycket skog kvar så det var den gamla vanliga rundan...
MEN
En del dristade sig att snedda över isen.
Just idag hade HD ett reportage om den järnhaltiga översvämningen, som vi kom i konkret kontakt med.

Kontrollpunkt: Brunnen

40-årsminne

När vi igår motionerade på Golfbanan i Viken slog det mig plötsligt:

Det är exakt 40 år sedan som jag bestämde mig för att sluta röka!

Vi bodde i Rydebäck på den tiden. Jag hade just återvänt från en skidtur på skaren på Rya golfbana i - 17°. Jag tände en cigarett och satte mig att läsa en artikel i Läkartidningen som handlade om en undersökning av 1913 års män i Göteborg.

Det framgick där att man kommit fram till 5 riskfaktorer för att få hjärtinfarkt. Tre av dem var ärftliga. Den fjärde handlade om livsstress. Det var bara den femte som man kunde påverka själv, nämligen rökstopp. Eftersom jag var irriterad i halsen av skidturen i det kalla vädret, satt jag där och rökte och hostade...

OCH
Bestämde mig för att SLUTA röka.
MEN
Själva genomförandet fick vänta till under semestern....
Så det är först i augusti som jag kan skryta med att vara rökfri 40 år.

Hårvård: Frisyrer I

Vi fortsätter att rensa i generationers hopsamlade "saker som är bra att ha".
Ovan ses tre locktänger. De användes för att locka håret. De lades i elden på vedspisen eller i mitt föräldrahem på gasspisen. Sedan tog man en bit tidningspapper och klämde till, tills det inte längre osade bränt. Sedan gick man loss på håret. Man kunde ondulera sig själv, men det blev bättre om man fick hjälp.

Jag började gå igenom mina fotoalbum för att visa resultat - och kom på att det vore idé att dokumentera hårmodet under min livstid.

Här ett Polyfoto från troligen 1941. Jag är 6 år - det syns tydligt att man retuscherat dit framtänder... - min syster är två år. Då var det högsta mode att ha en rulle på hjässan. Vår moder har troligen ännu inte insett vilka hopplösa fall våra hårmanar är. Jag har ett tunt, mjukt, aningen självlockigt hår. Jag svettas mycket i hårbotten, så all försök att bygga en frisyr är dömda att misslyckas. Min syster har god kvalitet på hårstråna, men hennes är i gengäld spikrakt.

Även hon fick vid besök hos fotografen en liten toupering på skulten!

Vi var iförda likadana ljusblå organdiklänningar med smock som vår moder broderat själv.

Första vårdagen!

Även om det var -3° i natt, och tjälen fortfarande omintetgör trädgårdsarbete så vill jag ändå utnämna gårdagen till första vårdagen. Visserligen har vi haft underbara dagar redan i januari, men nu kände vi oss smeksamt uppvärmda av middagssolen. Stiltjen bidrog till njutningen.

Mera vintersport

Ännu en världsmästarinna.
Helena Jonsson förgyllde vår söndagsmorgon med framför allt sitt suveräna stående skytte, som förde henne främst i spåret!

Winterreise

Vi passade på, mellan snöstormarna, att göra en inspektionstur till torpet.
I Nordvästskåne har vi bara en liten rimfrostskorpa, även om nattemperaturerna är nere på -6°.
I höjd med Eket fanns det ett sammanhängande snötäcke.
Vid vårt sedvanliga besök hos Morgan märkte vi att det är sportlovsinledning - godissugna resenärer strömmade till. Ingen egentlig ökning av snötäcket dock.
Väl framme vid torpet noterade vi 10 cm snötäcke. Kylan gör ju att om det hade varit "the old days" vi visst hade kunnat skejta på skaren....

Men visst var det bättre förr...

Mellan 1977 fram till slutet av 80-talet kunde vi lugnt räkna med en riktig skidsemester vecka 8.

Månadens växt

Även om vintergäcken börjar skymta, liksom de förra säsongen nyplanterade julrosorna är detta huvudkandidaterna för februari:
Orkidén fick vi till guldbröllopsdagen i mars 2007. Nu har den åter vaknat till liv, ännu en stängel med knoppar växer fram . Forsytian tog jag in 6/2 och nu har den redan slagit ut!
Även om vinterkölden smyger kring knuten, har vi fått 2 1/2 timmas dagsljus sedan vintersplståndet.

Axess

När jag först kom i kontakt med Axess var det "bara" en tidskrift.
Nu har den gamle spanat in att de också sänder TV-program.
Vi rattade in för första gången i förmiddags och snubblade in på ett helt underbart program om Medeltidens filosofi - särskilt Thomas av Aquino:

Lär känna tidernas största filosofer
BBC-produktion om västerlandets filosofer.

Tredje delen handlar om medeltidens filosofer.
Professor Bryan Magee diskuterar filosoferna och deras verk.
St Augustinus, Thomas av Aquino, Abelard, Roger Bacon, Duns Scotus och William av Ockham. Programmet gästas av professor Anthony Kenny, rektor för Balliol College, Oxford. De stora filosoferna - Medeltidens filosofi Programmet leds av författaren, professorn och filosofiexperten Bryan Magee som ackompanjeras av kända experter.

Eftersom vi kommer in en bit i programmet har vi ingen aning om vilka som samtalar, bara att särskilt den som visar sig vara Anthony Kenny talar en underbar, kristallklar, knivskarp och nyanserad engelska. Min förtjusning blir total när jag förstår att han som leder programmet är Bryan Magee - samme man som författat:

Det finns 15 program till i den här serien!

Födelsedagsbarn 4

eller Självbetjäning:
I dessa finanskristider tager man vad man haver
Här får födelsedagsbarnet skåla för sig själv.
Ballongen hittade vi alldeles gratis nere vid havet!
Many happy returns of the day!

The Sheepman

När vi var flitiga medicine kandidater i Lund 1955-59 kopplade vi av med att på kvällarna springa på medelmåttiga, även usla westerns. En som jag erinrar mig med stort nöje var The sheepman med Glenn Ford och som det visar sig nu, även med Shirley MacLaine.
Jag mindes det som synnerligen roande detta med fåren efter alla miljoner kossor vi sett drivas över prärien.Dessutom fanns det ungefär samtidigt en reklamfilm, med ett litet helgonliktt får som åt sig rälstuggande ut till höger, och efter en stund återkom ätandes det andra spåret. Hans fortfarande oskuldsfulla, opåverkade, uppsyn tilltalade mitt skämtlynne liksom fårhjorden ovan.

När vi nu gick på hemmamatiné och såg om den var den klart sevärd - gjord med ironi och distans. Här en bild från vårt septemberbesök i Lund, då vi återknöt bekanskapen med våra biograflokaler. Samma plats - different names.

En konkurrent

En konkurrent har dukit upp - eller vid närmare eftertanke en medhjälpare!

Jag har ju tidigare i två avsnitt berättat om mitt förhållande till Svenska Dagbladet.
Då har jag ändå inte berört det här med understreckare.

Långt innan internet, Google och bloggosfären var påtänkta har jag läst, begrundat och SPARAT!
Jag har åtskilliga högar med urklippta UNDERSTRECKARE som ju nu kan kastas. De har också blivit betydligt enklare att referera till eftersom de nu läggs ut på nätet.

Som den här t.ex. där man kan läsa:

År 2009 har av Unesco utsetts till Internationella astronomiåret, för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileos observationer. En rad aktiviteter med anledning av detta planeras. Museer, vetenskapscentrum, skolor, universitet, kulturinstitutioner och föreningar över hela landet ger sammantaget en mångsidig bild av hur vår världsbild har förändrats under 400 år och berättar om de ibland häpnadsväckande upptäckter som gjorts av olika och ibland extrema miljöer som finns i universum
Se
Det blir ju litet skillnad mot 2008

Fast å andra sidan :
I större delen av Europa ses numera bara de ljusaste stjärnorna på grund av ljusföroreningar från städer. Den 28 mars släcks lampor över hela världen som en demonstration mot den pågående globala uppvärmningen. Men sparsamhet med stadsljus är en angelägenhet också för att bevara vår utsikt från jorden.
Få människor följer i dag planeternas och stjärnornas gång på himlen och kan hitta bland stjärnbilderna. Den allmänna kunskapen om stjärnhimlen är inte längre levande.
En tanke med astronomiåret är att väcka till liv den upplevelse och glädje som finns i stjärnskådande, och den 2–5 april organiseras globalt ”100 timmar astronomi”, då tanken är att så många människor som möjligt jorden runt skall få en chans att se genom teleskop.

Vi som var barn under 40-talet då det var mörkläggning på grund av kriget kunde fortfarande förundras.
Stjärnhimlen vid torpet är dock fortfarande imponerande. När det är mulet och månen är i nedan är det så kippmörkt att man inte kan följa vägen genom skogen utan ficklampa. Först när ett stadbarn kommer upp dit kan de förstå formuleringen i sagorna:
Men plötsligt gick månen upp!

Den första februarisolen

Den första februarisolen lockade ut oss. Visserligen ligger vi efter när det gäller växande jämfört med 2008, men man får vara tacksam!
I bakgrunden ser man de blottlagda snödropparna skymta.

Klicka på bilden för ännu closare look

Åter till naturen!

Efter en veckas innevistelse på grund av luftvägsinfektion kom jag idag ut i friska luften igen.
Det känns att det är människans rätta element, livskänslorna väcks ur sin slummer.

På väg ner till stranden mötte vi en ett år äldre Hannes.
Vi beklagade att renhållningsgubbarna funnit för gott att forsla undan hyddan. Å andra sidan har de utrustat stranden med robustare skräpsamlare.
Det var ebb. Min "milsten" eller snarare km-sten som jag brukar stretcha mot ligger rejält uppe på land. Varje gång jag närmar mig den, särskilt när det är ebb som idag tänker jag på Dorothy Sayers Have His Carcase!
Have His Carcase (1932) begins with Harriet Vane on a walking tour. Her trial for murder behind her, freed from the dingy cell she endured during her detainment, and Lord Peter Wimsey's advances having been deflected successfully (at least for the time being), Harriet needs a breath of fresh air and a change of scenery. She tramps along the countryside, contemplating the plot for her next murder mystery book. As she traipses along a beach near the sea, she discovers the dead body of a male. The tide is coming in, and Harriet fears that the body may well be washed out to sea -- she has no time to summon help, nor does she have the strength to move the corpse. So she takes several items for evidence and she snaps photographs.
The authorities are a long way off in another town, and Harriet must walk the distance. Naturally, the body has been washed out to sea by the time Harriet is able to report the death.

The phrase "Have His Carcase," a translation from the Latin habeas corpus, refers to the body of evidence. In this case, the body of evidence is a human body. If there is no body of evidence, there is nothing to build a case upon -- no proof that a body was washed out to sea. (Perhaps, after all, he awoke and left on his own.)

Squadra azzura

Med anledning av diskussionen om tågresor på Lottens blogg,
finner jag tillfälle att slutredovisa * en utmaning.

1953 gjorde jag och en klasskamrat en 6 veckors tågresa till Italien. Vi arbetade först 6 veckor som sjukvårdsbiträden för att i mitten av juli avresa med Skandinavien-Italienexpressen. Vi steg först av i Lugano, för att sedan fortsätta till Venedig - Firenze - Sorrento (Amalfi) -Taormina på Sicilien och slutligen Rom. En av de sista dagarna i Rom var den 15 augusti. Vi var mycket ambitiösa, det som förenade oss var ett stort konstintresse - så vi hade fullt upp.
Dock, den 15 augusti var ingen bra dag. Det var ju högsommarvarmt och vart vi än kom visade det sig vara stängt. Det var Jungfru Marie Himmelfärdsdag - en viktig helgdag för katolikerna.
Någon vecka senare var det dags för hemfärd. Vi hade köpt vår biljett redan i Helsingborg. Vi infann oss i synnerligen god tid vid Stazione Termini.

Tåget avgick tidigt på förmiddagen. På den tiden vid längre tågresor hade man alltid platsbiljett. Detta utmärktes med lappar ovanför sätet, och namnet på reservanten. Vår kupé var en för åtta personer - där vi hade de två platserna närmast gången - på de övriga stod det Chiaradia. Vi bävade - såg framför oss en siciliansk barnfamilj!

Så småningom släntrade det in, en och en, sex tystlåtna herrar i varierande ålder i egendomlig fritidsklädsel.
Alla verkade trötta, den yngste sov.
Vi satt tysta och tillsnörpta i våra hörn. (Vi hade under resans gång inövat ett synnerligen avståndstagande kroppsspråk för att slippa sexual harassment!)

Tåget satte sig i rörelse. Efter någon halvtimme tog någon fram en kortlek och en resväska som spelbord. "Il bambino" - som vi sedermera lärde oss att han kallades - fortsatte sovandet.
Vi himlade med ögonen - "ska dom nu spela poker också".
MEN
Vi hade faktiskt roat oss under det gångna läsåret att varje vecka spela bridge med två andra klasskamrater - så vi var tillräckligt insatta att förstå att det var det de gjorde...
MEN
De bara bjöd och spelade ut och la upp träkarlen - sedan slog de ihop och delade ut igen - uppenbarligen säkra på utgången utan att spela korten!

Allteftersom vi närmade oss Alperna började de klä på sig. I höjd med Poslätten kastade någon ut en fråga om en fiasco som vi hade som vattendunk sedan det ursprungliga innehållet konsumerats..
Frågan ställdes inbördes på italienska, jag svarade och de blev litet generade över att vi förstod vad de hade sagt!
I höjd med Zürich blev vi inviterade på lunch i restaurangvagnen av 6 kostymklädda gentlemän! Il bambino hade vaknat....

De skulle till först København och sedan till Helsinki för bridgetournaments. Vid besöket i Danmark hade de för avsikt att besöka Hamlets Kronborg. Då de förstod att vi bodde i Helsingborg mitt över blev de intresserade att ta färjan över för ett besök !

Tyvärr fick vi någon dag efter hemkomsten telegram om att deras resa till Helsinki hade tidigarelagts så Helsingørbesöket fick ställas in....

MEN

På vägen upp genom Tyskland frågade vi om vi inte fick spela en robbert med dem - så vi kunde skryta med att ha gjort det. Och det var innan de hade sina allra största framgångar.

The Blue Team (Italian: "Squadra azzurra") was the team that represented Italy in international bridge tournaments, winning sixteen world titles from 1957 through 1975. For the most part, the core of the team was made of pairs Giorgio Belladonna – Walter Avarelli, Benito Garozzo – Pietro Forquet and Camillo Pabis Ticci – Massimo D'Alelio, with Eugenio Chiaradia and Guglielmo Siniscalco playing in early years, and Dano De Falco, Arturo Franco, Vito Pittalà in late years. The spiritual father and long-time coach (non-playing captain) of the team was Carl'Alberto Perroux.

Utöver Chiaradia är jag ganska säker på att Belladonna och Avarello var med.

* Mja, slutredovisa och slutredovisa, jag har ju Padre Pio kvar!