Hos frissan II

Igår hade jag en tid hos min frissa i Viken. Uppfylld av min just utlagda blogg om PALIMPSEST berättade jag för henne om denna understreckare.


Damen i stolen intill blev nyfiken . Jag frågade då vi var på väg hem om hon nu fått klart för sig vad en palimpsest är.

Hon berättade då att hennes far skrivit de första understreckarna någonsin i SvD.
Vad hette hennes far?
Jo, Anders Österling
Han bodde de sista åren av sitt 97-åriga liv hos just denna dotter i Möllaregården. Själv var hon bara 89...
Läs mera i Byaluren 26 sid 4

Palimpsest

eller
Heureka! Jag har funnit Arkimedes!

För ett år sedan var det liv och rörelse i trädgården:
Nu har vi har samma fina väder, men sitter i allskönsro och läser Svenska Dagbladet!

Klicka på länken så blir Ni underkunniga om vad en palimpsest är!

Återvändande

Syskonen Erik och Oskar var ju på Kulturbesök i Lund i somras.
Denna stad utgör ju ett nav kring vilken klan Bergmans öden är lindande....

Nu var det dags för vår kära Ida att återknyta bekantskapen med födelsestaden.
På väg hem från PRAO-tjänstgöring i Lund passade hon på :

att personligen gratulera FARFAR på födelsedagen

OCH

att insupa en skånsk vitsippsbackes härlighet

Dårpippi

På grund av ivrigt sällskapsliv denna weekend fick vi avstå från fågelskådning vid Trönninge.
(Se i stället Erics fotodagbok för den 23 april)

Men vi fick hembesök!

På grund av det vackra vårvädret hade vi fönstren på vid gavel. Den tvekade länge inne den gav sig ut i det fria igen.

Födelsedagsbarn 7

Nu är det tredje gången gillt.
Första året presenterades födelsedagsbarnet.
Andra året var en STOR dag.

I år tar vi det mera lugnt:

Lifvet kan vara ganska gott bara man förstår att ordna för sig!




Kavajen är ett arv från morbror Gottfrid som var järnvägare liksom morfar.

Vägen

Vägen ,The Road, är en bok av Cormac McCarthy.

Det är en bok som det inte skulle ha fallit mig in att läsa om jag inte FÅTT den.
(Nämligen av vår veteranvän Solvey som är svärmor till översättaren Thomas Preis)

Den handlar om en man och hans son som flera år efter en förhärjande katastrof, som ödelagt allt biologiskt liv , tröstlöst vandrar i ett grått kallt landskap, helt öde och förbränt.

MEN
Egendomligt nog är boken både spännande och lättläst.

Det händer i stort sett ingenting: De har ingen mat, de letar efter mat - de hittar ingen, de svälter - plötsligt hittar de litet mat - de blir sjuka - osv,osv!
Hela tiden vandrar de - mot söder - mot havet men väl framme där är det lika dystert och livlöst som överallt i inlandet.
Man får inte reda på deras namn - det är Mannen och Pojken. Mannen är monomant intresserad av pojkens överlevnad. Dennes försök till funderande om Vadan och Varthän
viftas bort.

Allt är beskrivet på en bländande skön korthuggen prosa.
När jag fick boken slog jag upp första sidan:

När han vaknade i skogen i mörkret och nattkylan brukade han sträcka ut handen och röra vid barnet som sov bredvid honom. Obeskrivligt mörka nätter och dagarna ständigt gråare än allt som föregått dem. Som en kall grönstarr hade börjat skymma världen. Hans hand höjdes och sänktes sakta för varje dyrbart andetag. Han sköt undan plastpresenningen, hävde sig upp bland de illaluktande rockarna oh filtarna och tittade mot öster efter någon antydan till ljus men det syntes ingen...

Sedan sträckläste jag de 240 sidorna på mindre än 36 timmar.

Jag förstår mycket väl att McCarthy fick Pulitzerpriset 2007 för denna bok!

Den hundrade apan

Även om myten om den hundrade apan numera starkt ifrågasätts har jag fått den i tankarna de senaste veckorna.
Från att tidigare varit relativt ensamma stavgångare har det exploderat:

Det intressanta är att nu känner alla det naturligt att ta sig en pratstund oss stavgångare emellan!

Man kan till exempel tala om backsippan som nu uti backarna står.

Pulsatilla vulgaris

Potentialutnyttjande

Som framgår av blogg 25 och 26 augusti skaffade vi då en ny TV. Redan när vi köpte TV dessförinnan 1997 satsade vi på Canal Digital för att kunna se på Premier League matcherna.

Nu har vi skaffat oss en HDbox.
Efter åtskilligt huvudbry med inkopplingen kunde vi i söndags konstatera att det var en GOD investering.

Nu sitter vi här och väntar på sommarens fröjder...

En doldis

Dessa underbara bilder
åskådliggörande den svindlande vårfägringen

har tagits av Veteranvännen Erik - som värjer sig mot att själv bli konterfejad!
Här har han trots allt fastnat på bild -bakom fågelskådande Kurt.
Njut av flera bilder på hemsidan!

Cinquanta anni fa...

För femtio år sedan var vi på bröllopsresa i Italien:

Vi gav oss iväg på en lång Italienturné:
Milano,Firenze, Napoli och slutligen Roma. Vi hade ingen vidare tur med vädret...

EFTER besöket i Rom åkte vi till Venedig och DÄR sken solen!

Första gången jag var i Venedig var 1953. Denna tredje (och som det ser ut sista) gång 1958 var det fortfarande "lagom" med folk. Här poserar jag elegant i sömmerskesydd dräkt, krokodilväska och svinrygg!

Canalettos version från 1730...

De hade levande musik på kaféerna på Piazza San Marco och så gott som alla spelade oupphörligen

Chaplins musik till filmen Rampljus(Limelight)
som haft premiär i London ett halvår tidigare!

Vi flanerade längs kanalerna,

den gamle med sin mustasch,




och dinerade ute i vårsolens glans.

Till slut blev det så varmt att vi åkte ut till Lido och badade!

Den gamle i sitt rätta element

En bit av mitt hjärta

heter en deckare av
Peter Robinson som jag just läst.

Jag har tidigare läst en bok av PR men mindes inte att jag tyckte den var så särskild. Men denna hade fått bra recensioner - så kör till tänkte jag - och det ångrar jag inte.
Ur Google:
PR har skrivit kriminalromaner med handlingen förlagd till den fiktiva staden Eastvale i Yorkshire med Alan Banks i huvudrollen.

Just denna historia handlar om två mord. Ett inträffar september 1969.
I samband med uppröjningen efter en rockfestival finner man i en sovsäck ett kvinnolik, som uppenbarligen knivmördats. Parallellt får man följa Alan Banks som oktober 2005 får i uppgift att utreda ett mord på en journalist som påträffas ihjälslagen i en hyrd fritidsstuga i Yorkshire.

Alan Banks är musikintresserad, lyssnar på Ipod och mp3spelare.
Det visar sig snart att de båda morden har beröringspunkter.

Genom utredningen av det första mordet hamnar vi rätt in i flower-power, marijuana och rockmusikepoken med Pink Floyd, Led Zeppelin, The Who, Bob Dylan, Crosby,Stills & and Nash och Jefferson Airplane.
Själva mordgåtan knyts till händelser kring ett fiktivt lokalt band The Mad Hatters.

Journalisten Nick Barber, vars mord AB utreder, är en musikjournalist som gräver i Mad Hatters förflutna, samtidigt som det ryktas att de ska återuppstå. Visserligen är en medlem död, drunknad under oklara omständigheter, och en annan gravt psykiskt derangerad...

Vi får ta del av samspelet mellan de olika befattningshavarna på polisstationen i Eastvale, intriger och svårigheter med den nytillträdda kvinnliga karriärsugna polischefen.

Just genom skildringen av den “heta” hippiesommaren 1969 och ett trovärdigt händelseförlopp som således också leder fram till mordet på Nick Barber som riskerar avslöja Mad Hatters dunkla ouppklarade förflutna, är boken verkligen läsvärd.

Nu när jag den 16 april formulerar det här omdömet slås jag av en viss likhet med mordet på Engla i Stjernsund och infångandet av Anders Eklund!

Akt 3: Tidigt nästa morgon...

Akt 3
Ännu en gång startade det i gryningen...

Strömavbrottet, eller snarare fasbristen hade inneburit att vår hydrofor hade bränt, den måste bytas ut.Vilket vår nye man från Traryd konstaterade.
Plasten i locket hade helt smält ner.
Nu har vi en grön i stället!
Och vattnet det flödar.
Slutet gott allting gott!

Fixat!

Drama i tre akter:

Akt 1:
Jag erinrar om den sorgesamma händelsen för 10 dagar sedan.
Akt 2:

Med såget vederbörligen fixat, grep sig den gamle verket an.

Visserligen tog han sig en och annan sträckarpaus -
men med benäget bistånd av sin assistent fixade han infarten för kommande besök.
Läs den spännande fortsättningen!

Huldts sportaffär 2

På Gasverksgatan hade Calle Huldt sin Sport affär bara en kortare tid.
Redan 1924 var det dags att flytta in på Södergatan 1:
Neråt Thure Röingsgata fanns en cykelverkstad i källaren.

Förlagan till skyltarna hade man fixat själv!

Eva och syster Ebba poserade

I entrén stod chefen själv och välkomnade kunder. En stor inkomstkälla var racketsträngning.

Heja Nordvästskåne !

Vi har gjort det igen!
Nordvästskåningarna är bäst när det gäller:

Vilken höjdarkväll för ”Masses” Rögle
I en riktig kvalrysare klev Mattias Sjögren fram och lyfte in målet som tog Rögle tillbaka till hockeyns finrum. Då återstod det 26 sekunder av matchen. Med bara några minuter kvar av den rysare som gått under namnet kvalserien till elitserien, hade Malmö platsen bredvid Brynäs i högsta serien.

Uppdatering kl 10.00:
Vid fredagspanelens diskussion i morse påpekade Göran Greider Dalarnas underlägsenhet gentemot nordvästskåningarna:

Inte bara Leksand och Mora utan även Tony Rickardsson fick ju bita i gräset!

Hasslarps dammar

Fågelskådningen igår skedde vid Hasslarps dammar.
Den här gången kunde jag ju följa med ner till dammarna närmast det gamla sockerbruket!
Grävskoporna är i full gång med rivningen...
Men fåglarna låter sig icke störas!

Dagens observationer:
kärrhök både hane och hona
sparvhök
gråhakedopping
smådopping
bläsand
gravand
skedand
vigg
grågås
svan
sothöna
rödbena
strandskata

Gransångaren sjöng högljutt men observerades ej!
Mest imponerande var en jätteflock blandade måsfåglar!

Den ena tredjedelen!

De kom skränande, fyllde en sandbank i en bortre damm och tystnade.
Plötsligt lyfte de igen, sönderföll i 3 flockar som cirklade runt varandra som artister under en cirkuskupol.

Återställare

Nu börjar den likna något!
Framsiderabatten dvs...








Vi har arbetat enligt plan.

Visserligen ställer vädrets makter då och då till litet hyss,

men en klar förbättring kan skönjas.
Den enda smolken i bägaren är att frosten mellan långfredag och påskafton gav den under februari månad överoptimistiska Buddleian en ordentlig törn.

Förresten hade vi igår fyra (4) steglitser vid fröcylindern.
De slogs mer inbördes än med de andra - som höll sig på behörigt avstånd...

Bildbevis

Här sitter våran Carduelis carduelis och smaskar i sig den ena halvlitern solrosfrön efter den andra. Grönfinkarna är flera och större men steglitsen är herre på täppan.
Den motar knorrande iväg alla de andra matgästerna!
Vi vågar inte sluta fylla på - kanske den/de väljer att häcka i vår trädgård i sommar...

Novisen vid spisen

Novisen vid spisen var ett matlagningsprogram i Sveries Radio med Tore Wretman och Folke Olhagen.

Jag var 15 år och en ivrig och ambitiös åhörare.

den blyga på första skolfotot. Ringen, med blå sten, hade jag fått av min far när han kom hem
från sin första Stockholmsresa efter kriget. Koftan hade jag stickat själv!

Det här är mina nedskrivna anteckningar från programmet.

Spaghetti var MYCKET exotiskt på den tiden. jag minns fortfarande hur jag demonstrationslagade en lördagkväll med mamma, mostrarna och tant Cais som förundrade åskådare!

Ruine Eldena

Häromdagen när jag letade efter bilddokumentation från vår resa till Harz 1998 fann jag också denna.
Det är från en resa 1996 till platserna för Karl Johans krig mot Napoleon 1813-14
som vi genomförde tillsammans med familjens Napoleonexpert.
På hemvägen övernattade vi i Greifswald och passade då på att inspektera Ruinen i Eldona.

Jag har alltid varit fascinerad av Caspar David Friedrichs konst.

Samtidigt har jag också, sedan vi sprang Smålandskaveln i Stockaryd någon gång på 90-talet i trakten av Nydala blivit intresserad av Cistercienserna.

Och Eldena var ju ett Cistercienserkloster!

Sorgeliga saker hända...

Efter en lyckad inledning med rekognoscering för kulturutflykten den 7 maj, slutade fredagens utflykt i moll.

När vi nöjda men trötta anlände till torpet för övernattning kl 15.02 mötte oss detta:

Ett träd hade fällts av vårstormen och effektivt barrikarderat infarten!Inte hade det väl blåst så sedan senaste besöket?

En inspektion visade att foten var helt genomrutten - troligen en så kallad greenstickfraktur * från Gudrun januari 2005, som nu gjort att det fallit offer för en enklare vindpust!
*greenstickfraktur ofullständigt benbrott hos barn som när man bryter en grön kvist och de två delarna inte skils åt från varandra, utan hänger samman vid varandra med en (stor) del av sina fibrer

Den gamle tyckte egentligen det var livat: Äntligen fick han visa sina färdigheter med motorsågen!

MEN
Det var bara det att sågeländet VÄGRADE STARTA.
Nåväl - dags att ta den med hem för service.
Raskt in i huset - elektriciteten verkade ju fungera - på med alla element.
DOCK

Det blev, trots närmare 10° utetemperatur inte så varmt på elementen som vi är vana vid.
Och när vi sedan skulle koka potatis på el-spisen tog det stopp. Det blev bara inte varmt nog utan vi fick koka dem färdiga på vedspisen, som vi nu hade fått ordentligt igång.
Men det var först när vi skulle diska och vattnet plötsligt slutade rinna som vi verkligen anade tillräckligt med oråd.

När vi gick ner i källaren till vår hydrofor luktade det bränt och taklyset var "dimljus".
Det var naturligtvis "stolpen" som krånglade.

Stolpen är liktydigt med att vi fattas en eller två faser i trefasen!

För att göra en lång historia kort:
Vi ringde Eon vid 19.30 tiden och felanmälde.
ca 20.30 gick vi till sängs med mobilen påslagen.
21.15 ca kommer en bil.
Det visar sig vara Eons reparatör som åkt ända från Halmstad!
Han konstaterar att vi saknar en fas men är ej informerad om "stolpens" existens.
Ditdirigerad ringer han vid 22-tiden och konstaterar glatt att han nu bytt säkring och att vi har full spänning igen!

Innan dess har han på grund av min dialekt konstaterat att vi båda är Helsingborgare i förskingringen - fast med 33 års åldersskillnad.


Vi enades i vår beundran för Henke!

Slutet gott allting gott!