Påskfirande 1

Långfredagsväder...

MEN

Vi, medlemmar i Hamnens konstföreningen, strömmade till!

(Cykeln känns väl igen? =MIN)

 Jag köpte ett keramikföremål

Det hämtas på måndag
DÅ
får ni se det!

Sprickorna i muren

Den försenade våren har det goda med sig att det ju blir en del läst. 

SÅSOM

I januari berättade jag om mitt förhållande till Lars Gustafsson:

"Strax efter, (1971), kom första boken i pentalogin "Sprickorna i muren" ut, nämligen Herr Gustafsson själv. Även om sjuttiotalet var den period i livet då jag hade minst tid för skönlitteratur, läste jag den med stor fascination och även Yllet och med alldeles särskild behållning Sigismund. Tennisspelarna har ju fått en särskild blogg"

Familjefesten har stått i min "nattduksbokhylla"  säkert i 25 år! När jag nu , tandagnisslande, beslutar mig för att FAKTISKT läsa den till slut, erfar jag:

 - Det är den tredje, inte den fjärde som jag har trott i pentalogin "Sprickorna..."

 - Den är ganska förvirrande - ÅNGEST framkallande - jag förstår varför mina tidigare läsförsök strandat!

MEN

Jag var ju "med"

DVS

Jag känner igen den Kafkaliknande, marxist-leninistiskt färgade  stämning som härskade i Sverige efter - 68.

"Alla gamla sanningar är slut"

Kommen halvvägs läser jag Lars Gustafssons egna ord på baksidan

Klicka på bilden för att förstora texten

OCH

minns mina egna problem med  profeterna Laing och Lacan

Så här på 40 års sikt  kan jag bättre förstå och uppskatta berättelsen:

På Wikipeda finner jag:

Under 70-talet försköts fokus i Lars Gustafssons författarskap mot samtidsanalys och samhällskritik. Om förändringen säger han själv:
” Omkring år 1967 hade jag en känsla av att mitt litterära arbete hade råkat in i en total återvändsgränd. Jag fann att jag tillämpade en asketism i mina böcker som jag inte kunde uthärda i mitt eget liv. Och denna asketism hade på något sätt att göra med rädslan för att göra bort sig med allför bestämda ställningstaganden, rädslan för att skriva som om jag verkligen trodde att vissa saker är sannare än andra.    „

 
Under sitt yngre författarskap sätter Lars Gustafsson sig med sin romansvit Sprickorna i muren upp emot vad han uppfattar som totalitära tendenser i det moderna svenska samhället. Han såg det byråkratiska samhället som ett hot mot individens andliga och intellektuella frihet och kände sig alltmer utomstående i Sverige.

SÅLEDES

Sehr interessant!

Så sakteliga...

Så sakteliga börjar det iskalla vädret ge med sig!

Det är inte längre -8-9° på nätterna

UTAN

BARA  - 3-4°

Häromdagen svingade sig temperaturen upp till +6 i skuggan!

Jag passade på att ta  årets första cykeltur.

 Det ena vårtecknet efter det andra kan noteras...

Pavarotti my foot!

ELLER

Det ska vara TYSKT i år...

Rekommenderad av min änkegranne såg jag i söndags på TV

Jonas Kaufmann - en alldeles vanlig hjälte
Nu sjunger han Parsifal på Met!

Förtjusande skulle moster EBBA ha sagt...

First flight with Phantom

Det började i all blygsamhet

NU
är han uppe i det blå!

I bästa drönarstil

Vårvinterresa 7 : Munch

Stockholmsvistelsens sista dag ägnade vi åt den stora Munckutställningen

Vi blev transporterade dit i Calles nya bil!

Redan i fjor "gjorde" vi ju Thielska grundligt.

 Det var visserligen kallt - men en strålande senvinterdag.

Väl inne i museet var det stopp för fotograferandet!

Jag är glad att jag både har sett denna temautställning
och ifjor Thielskas "vardagsstatus"

Tjuvstart

Det börjar bli trist med den baklänges våren...

SÅ 

häromdagen när jag passerade vår blomsteraffär

kumde jag inte bärga mig:

Jag köpte några penseer!
DOCK
står de än så länge inomhus.
Det var 9° kallt i natt, kallare än Kiruna som bara hade -4!

Vårvinterresa 8:Diné

Den innehållsrika Stockholmsdagen avslutades med middag

på den nyrenoverade Stadhuskällaren.

Våran Oxfordstudent  hade just avslutat Hilary term och kunde ansluta direkt från Arlanda!

SÅ

Vi trakterades med en utsökt måltid i förtjusande sällskap!

Vad händer?

 I väntan på våren går jag min dagliga promenad längs stranden.

OCH

Där händer det alltid något nytt!

Häromdagen hade det dukit upp en anslagstavla:

Decemberstormen 2011 år FEL

Den överföll oss förste advent den 28 november

Även om det inte rörde sig om orkan så blev strandskadorna  massiva
på grund av det samtidiga LÅGA vattenståndet

Vi har i vinter upplevt alla varianter av DÅLIGT väder
utom
STORM

Låtom oss hoppas att vi slipper ...

Vårvinterresa 7:En hyllning till Taube

 Så var det dags för vårvinterbesökets egentliga anledning:

Äldste sonens nya körs framträdande i Musikaliska akademin under mottot
 "En hyllning till Taube"

 FÖRST

 sjöng kören tre verk:

Solalá

Oxdragarsång

Så skimrande var aldrig havet

 MEN

Jag som ju är uppvuxen med Taube sedan 40-talet tyckte det var något som fattades ....

NÄR

körledaren och dirigenten Ian Plaude  sedan hälsade oss välkomna trillade poletten ner:

Han är australiensare!

(Den ljuse tenoren längst bak i mitten är sonen!)

När Björn Johansson ackompanjerad av Jan Bergnér på kontrabas
 tog hand om rytmhållandet så kände jag bättre igen mig!
Publiken fick även sjunga ALLSÅNG:
Vår första uppgift blev
 Dansen på Sunnanö

Cajsastina Åkerström tog hand om de sista tre inslagen före paus
Efter paus blev det mera EXTRA ALLT inklusive den gamles och min favorit
Tango i Nizza

Följ den spännande fortsättningen!

Det växer...

Ja, inte i trädgårdarna 

MEN

Sigge förbereder sig för att  barhuvad kunna möta

VÅREN

Just som lockarna fallit nås jag av meddelandet att han, med lockar, vunnit medalj i schack på sin skola!

Vi får hoppas att han inte är som Simson...

Vårvinterresa 6:Scenförändring!

Efter mina äventyr i det inre av Södermanland bar det i väg till

HUVUDSTADEN

Det var kallt men soligt längs Norr Mälarstrand

MÅLET

för mig och kära svärdottern Ingrid var 

STADSHUSET

Vi hade spanat in en guidad tour kl 12.00

Jag är ju föga bevandrad i Stockholm

MEN

upptäcker att jag är väldigt kulturkompetent
 när det gäller Östbergs Stadshus.

Under andra världskrigets påtvingade "himma-"bundenhet underhöll mig min fader om Ragnar Östbergs skapelse. Jag erfar nu att Stadshuset invigdes 1923, till åminnelse av Gustav Vasas intåg 1523; då var ju min far 24 år gammal, just hemkommen från sin tjänstgöring i Berlin och där han  på Unter den Linden också fått sin introduktion till "die Kunst" - (inte bara skrivdito.) Krematoriet i Hälsingborg kom till 1929.

 Rådssalens takstol

Vi var många grupper som blev kringvisade

Stadshuset är  i hög grad en byggnad "i tiden":

 I Blå hallen - som redan min fader upplyste mig om varför den inte var blå - var det redan förberett för Handelshögsskolans promovering

De långhåriga merovingerna

Den förhatliga väderleken har det goda med sig att det blir en del läst.I samband med resan till Mälardalen fann jag att en länge uppskjuten omläsning av Frans G:s essäbok De långhåriga Merovingerna passade bra.
Jag hade ju på 50-talet - i Lund och innan föräldraskap stal all fritid - en period då jag slukade det mesta av Frans G som kom i min väg.

SEDAN

1981ärvde jag ju morbror Rulles bibliotek där i stort sett hela  författarskapet är representerat, och essäböckerna har stått i aktuellt-hyllan och väntat i mer än trettio år..., satts på akutlistan 2010

NU

är den emellertid omläst!

OCH

Det har varit en LYCKA

MEN

En ansträngande sådan.

Frans G:s språk - som verkar vara inspirerat av såväl Homeros ,  isländska sagor som kanslistil - tar ju en stund att vänja sig vid. Efter ett tag har man emellertid saktat ner läshastigheten och  kan i fulla drag NJUTA.

Jag brukar ju ofta citera mindre partier för att åskådligöra författarens stil

MEN

när det gäller Frans G känner jag mig frestad att citera det mesta, vilket resulterat i att jag avstått helt

*

Sedan är det ju även, som märks i innehållsförteckningen ovan, 

OMFATTNINGEN 

av hans beläsenhet, hans förmåga till överblick och jämförelser mellan sekler.

SÅ

Tagen och läsen

Väderleksrapport

Det började ju bra...

MEN

 Synen som mötte morgonen efter återkomsten...

Sedan har det ju varit mest elände inte bara i Mälardalen , utan även här i Nordväst-Skåne.

Nattemperaturen har större delen av  februari och hittills i mars varit rejält under noll.

Inte kommer det att släppa i första taget - SMHI lovar fortsatt nattfrost 10 dagar framåt.

 Nu har det dessutom börjat blåsa rejält, det varnas för snöstorm tisdag-onsdag ....

DOCK

 Låtom oss glädjas åt naturens skönhet

OCH

finna tröst i att det snart är vårdagjämning!

Vårvinterresa 5: Ännu mera FLEN

Redan i Hälleforsnäs hade vi av expediten på LAGER 157 fått tips om Café Olrog. 

Detta visade sig dock vara en nitlott.

(De tog inte ens kort....)

När jag försökte utnyttja deras "damrum" visade det sig att de inte hade denna service,
utan jag hänvisades till en betaltoalett i en anslutande korridor

OCH DÅ

trillade poletten ner:

Vi befann oss i kommunhuset - där också biblioteket var inrymt

("cafeet" var säkert ett  tidigare personalutrymmen)

BÖCKER

tycks vara det enda man förstår sig på i FLEN

De bränner inte UPP gamla böcker som i Backe

Jag ville förbarma mig:

Bland cirka hundra tog jag den bok som såg mest spännande ut

Vid hemkomsten googlade jag på denne för mig  okände författare.

Det visade sig att David Storey 1976 fått Bookerpriset för just denna roman!
Vad synd att den inte är på engelska, hann jag tänka innan jag ffg slog upp boken
OCH
Den ÄR på engelska 
Där har den stått i 37 år på Flens bibliotek och väntat på mig!

Vårvinterresa 4: Violen ifrån FLEN!

ELLER 

På spaning efter den tid som flytt 

På grund av att jag missade åk 4 i folkskolan är jag inte så särskilt bevandrad i Sveriges geografi.För mig har hittills SÖDERMANLAND varit förknippat med två saker: Södermanlands regementes marsch, som ofta spelades på grammofontimmen, och Violen ifrån FLEN.

 Min unga chaufför visar sig visserligen vara bevandrad i Hjalmar Gullberg - men har aldrig hört talas om Ulf Peder Olrog - långt mindre hört visan om Violen ifrån Flen. Den finns inte heller inspelad på Youtube -jag hittar bara en snutt med Jeja Sundström.

Nutidens unga kan inte föreställa sig hur populära UPO:s visor var under 40-och 50-talet!

SÅ

När vi fick skjuta besöket på Gripsholms slott till sommaren 

var det ett besök i FLEN som lockade mest!

Det står en vacker flicka
i en bokhandel i Flen
och drömmer ibland böcker så allen.
Där finns till salu smått och gott,
mest papper och kuvert,
men ändå annonserar man så här:

Köp en Hjalmar Gullberg
eller Vilhelm Moberg
men köp den av violen ifrån Flen.
All bildning och kultur
verkligt rara djur
får ni av violen från Flen.
Äventyr och sagor
finns uti vårt lager
där sånggudinnan går på lätta ben.
Prosa och lyrik
kanske romantik
får ni av violen från Flen.

När ortens unga glopar
går på jakt så verkar de
municipalsamhälls-jeunesse-dorée.
Och frågar de violen
om hon vill gå med dem ut,
så rodnar hon och svarar så till slut:

Allt kan ni begära
av det litterära
ja, allting på parnassens fenomen
men praktisk romantik eller erotik
finns ej hos violen från Flen.
Tag istället för er
av små bokprimörer
tag småvarmt från den Bonnierska buffén.
Bildning och kultur
verkligt rara djur,
får ni av violen från Flen.
 

Till min stora glädje F1NNS det fortfarande en bokhandel i FLEN

Det var bokrea

Innehavaren var son till Violens arbetsgivare!

De saluför fortfarande

smått och gott, mest papper och kuvert,

Jag inhandlade David Grossmans  På flykt från ett sorgebud (69:- på rean),

chauffören Karin Boyes Samlade dikter.
FÖLJ den spännande fortsättningen!