De långhåriga merovingerna

Den förhatliga väderleken har det goda med sig att det blir en del läst.I samband med resan till Mälardalen fann jag att en länge uppskjuten omläsning av Frans G:s essäbok De långhåriga Merovingerna passade bra.
Jag hade ju på 50-talet - i Lund och innan föräldraskap stal all fritid - en period då jag slukade det mesta av Frans G som kom i min väg.

SEDAN

1981ärvde jag ju morbror Rulles bibliotek där i stort sett hela  författarskapet är representerat, och essäböckerna har stått i aktuellt-hyllan och väntat i mer än trettio år..., satts på akutlistan 2010

NU

är den emellertid omläst!

OCH

Det har varit en LYCKA

MEN

En ansträngande sådan.

Frans G:s språk - som verkar vara inspirerat av såväl Homeros ,  isländska sagor som kanslistil - tar ju en stund att vänja sig vid. Efter ett tag har man emellertid saktat ner läshastigheten och  kan i fulla drag NJUTA.

Jag brukar ju ofta citera mindre partier för att åskådligöra författarens stil

MEN

när det gäller Frans G känner jag mig frestad att citera det mesta, vilket resulterat i att jag avstått helt

*

Sedan är det ju även, som märks i innehållsförteckningen ovan, 

OMFATTNINGEN 

av hans beläsenhet, hans förmåga till överblick och jämförelser mellan sekler.

SÅ

Tagen och läsen