Hela veckan har TV4 sänt från tennisveckan i Båstad.
Annat var det förr:Mina föräldrar var ivriga tennisspelare.
Efter en framgångsrik karriär som friidrottare hade min far
Calle Huldt på 30-talet övergått till denna sport.
Under senare år berättade han livfullt om hur han sommaren 1939 (han var född 1899) vid en resultatredovisning i radio från just Båstadturneringen hade omnämnts som den unge lovande Calle Huldt.
Men redan 1933 var han på plats
Sommartennisen i Båstad fortsatte även under kriget - och var ett stort socialt evenemang mycket beroende på
Mr G:s deltagande.
Han bodde, med hela sitt entourage, på hotell Skansen.
Detta var ju ett offentligt hotell så gäster kunde stå uppe i ett galleri och åskåda taffeln.
(Vilket jag passade på att göra de gånger jag var där)Kungens tennispartners blev ibland inbjudna att delta i den kungliga måltiden.
Det var av spelarna inte alltid så uppskattad - hovetiketten bjöd att konungen serverades först - och efter att denne avslutat ätandet skulle ingen äta mer. Mr G var inte stor i maten...
Tricket var att äta ordentligt INNAN för att kunna uppskatta evenemanget.
Mina föräldrar spelade för HLTK=Hälsingborgs Lawn Tennis Klubb
Här en bild från deras
hemmaarena i Pålsjö skog
För skånska tennisklubbar fungerade Båstadturneringen ungefär som 5-dagars för orienterare!
De som successivt slogs ut ur turneringen kunde helt hänge sig åt sällskapslivet!
Mamma
Eva och hennes tennispartner
Ellen Nathan passade på att fotografera sig framför kungens
limousine.
Men hon,
alltså mamma Eva, var även framgångsrik i turneringen - det var Mr G som var prisutdelare!
Mot slutet av tävlingsveckan fick jag också komma till Båstad.
Jag sällade mig till autografjägarna och fick såväl Mr G:s som
Macke (i tennissammanhang skrev han detta förnamn eg. Marcus) Wallenbergs och
Kalle Schröders namnteckning.
Sedan tog mig mamma till lunch i
barnmatsalen på hotell Skansen.Vid ett av borden satt då Hagasessorna med sin franska barnsköterska i blå uniform med likaledes blått huvuddok....
Då gällde det att uppföra sig fint!
Etiketter: Idrott, Nostalgi, Släktträd