The same Procedure...

Traditionsenligt

firades det midsommar på Kalvlyckevägen

Jag deltog i kaffestunden under klädningen och resningen av majstången

MEN

avstod, med ålderns rätt, från dansandet!

Annorlunda motionsutövning

I lördags var det premiär för veteranernas nya

träningsvariant:
Pardans

MEN

FÖRST

hade vi

avätit envälsmakande supé,

besvarat "Kluriga frågor"

OCH

samtalat med varandra

för en gångs skull om något annat än missade kontroller!

Till tonerna av vår enmansorkester

 kunde sedan dansen gå vidare!

Lundabesök

Fadren hade jobb i Lund

Vi följde efter litet senare  för att orientera oss
 vidare i lärdomsmetropolen par preference
Här står vi framför Kungshuset

och vid statyn 
INTIGHETEN

På kvällen samlades vi på Svanegatan för en kopp te...

... för att sedan uppsöka Grand Hotel.

Farmor informerade före inkomsten

om "hur det började" våren 1955

Gemütliches Beisammensein

Lundensiskt

Igår var det 

Kanelbullens dag
Den firade vi ju intensivt de sista gemensamma "femtan" åren
av 3 skäl:
1. Den gamle gillade Kanelbullar

2.  För oss lundensare är ju den 4de oktober  dagen för Hälsningsgillet:

"Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh. En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:
den 4 oktober 1799.

 DÅ, 1954

3. vi för första gången virvlade runt i varandras armar.
NU

har vi en ny generation lundastudenter.
På väg hem ifrån Eskilstuna passade jag på att träffa dem.

 Vi gick på vårt "stamlokus" Grand...

Fado

DDM, alias den lille, förser mig alltsomoftast med CD för att jag skall uppdatera min musiksmak.

När jag fick prova på den här var jag ju redan kulturkompetent!:

Jag kände omedelbart igen FADOs.

 den gamle köpte som en av våra första skivor till vår investering i en

 RADIOGRAMMOFON 1957

 den här:

AMALIA Rainha do Fado

LYSSNA och NJUT!:

den gamle och jag spelade ofta den här  skivan1957-60** medan vi tog en drink* på väg till dans på AF(=Akademiska föreningen)
* Vi köpte inte alkohol där, det var för DYRT!
** Sedan förste sonen anlänt blev det slut med både dans och de nästan dagliga biobesöken, vi köpte vår första TV i stället....

Kri(g)sdans

Denna dans utföres på Persgatan 53:s bakgård.

Min lillasysters ålder säger mig att det är 1941.

Jag sitter längst ut till höger 

Tältet är förmodligen utlånat av Huldts Sportaffär

Andra världskriget pågår som bäst

 Tyskarna patrullerar på Kronborg på andra sidan sundet....

ALLT

är ransonerat

Deltagarna i, som jag tror midsommardansen, är bl.a. "Store-Jan" son till husets ägare, som med familj också bor i huset. Jag minns hur på vintrarna gården var belamrad med vedstaplar som var värmekällan. Farbror Victor (ägaren) fick flera ggr nattetid gå ner och fylla på i pannan.  Han lät oss dock använda vedstaplarna som "väggar" i de snöhyddor 

som de kalla, snörika vintrarna 1941-42 inbjöd till!

MEN

Nu var det sommar och sol.

De vuxna satt på balkongerna och tittade nådigt på våra förlustelser!

I dansens virvlar 5

Jag har ju en etikett betitlad I dansens virvlar. 

I det fjärde bidraget  inleder jag med en bild från

Skougsgaards dansskola
MEN

NU

har jag hittat en från min allra första säsong därstädes

Det är från avslutningen 26/4 1941

Det är jag i mitten - jag är således ännu ej fyllda 6 år.

Den bekrönta lilla tösen till vänster  känner jag igen som Stina Brunkwall, gift Christina Pfeiff.

Bilden kan också illustrera kategorin FRISYR.

 Denna bild från Maggan sommaren 1940,vilket jag kan sluta mig till genom lillsyrrans ålder!

Det var högsta mode med rulle på huvudet. Min moder hade stora besvär att

få den att bestå. Mitt tunna sliddriga hår försöker ju än i denna dag

 sabotera allt vad ondulering heter

Mesta skola 140 år!

På väg till skolan i den kyliga morgonen hade Sigge rejäla fotbeklädnader, 

 men instruerades att infinna sig i klassrummet barfota!

Fredagen den 23 september firade Sigges skola, Mesta, 140-årsjubileum. Barnen var tillsagda att klä sig "gammeldags". Med viss möda, och efter att ha hittat en "Emil-mössa" fick vi till det.

Väl framme kunde vi notera övriga familjers"resultat".

Vid hemkomsten beraättade Sigge att TV- hade varit där och att han skulle komma på TV kl 19.15!

 SKYNDA, SKYNDA!

Denna SVT Play från  Sörmland  fredagen OBS 23/9 OBS  ligger kvar till 30/9
Reportaget från Mesta skola startar efter 5.58 minuter,
men missa inte ingressen
MEN

Missa inte ingressen där reportaget presenteras!

Tur med vädret!

Tur med vädret hade åtminstone vi vid Kalvlyckevägen i Viken. Vårt midsommarfirande börjar traditionsenligt kl 14.00 med gemensamt kaffedrickande på allmänningen

Många av oss hade inte setts sedan förra midsommaren...

 När det var dags att klä majstången tittade solen fram

Till tonerna av "I sommarens soliga dagar" vandrades det sedan fram

OCH

 Stången på plats, dansen kunde börja.

Jag blev i år utsedd till dansledare så det blev inte fotograferat.

MEN

Sommarsolen sken på oss ända fram till 16.30 då vi var färdiga

OCH

då började det mulna på och blåsa upp....

men vad gjorde väl det!

Vår saga: 6 I dansens virvlar

 Jag hade förberett mig minutiöst - jag började med att vara elev i Anna Skousgaards dansskola!

Det är jag längst till höger på bilden.

Vi lämnade det nyförälskade paret i december 1954, då de måste skiljas för att var på sitt håll fira jul med sin familjer. När vårterminen startade januari 1955 var jag först på plats, den gamle (ännu unge) skulle ju ta sig ända från Barcelona!

MEN

Äntligen kunde jag gå ned till stationen och ta emot honom. Han bodde inackorderad i sista huset på Vegagatan som då var i utkanten av Lund, jag hade just fått ett rum på Studentskegården centralt. Jag gick fjärde terminen vilket innebar att jag läste Fysiologi i  en nybyggd institution i trakten av det gamla vattentornet. Per skulle börja läsa medicinsk kemi.

Fysiologen Lund

Vi hade ju bråda dagar - studierna krävde ju både tid och ansträngning och Pelle  (som han kallades i kamratkretsen) var ju fortfarande i träning som simmare.

Poseidons lag som i början på 50-talet "sopade bassängen" gentemot stockholmslagen och blev svenska mästare i alla typer av lagkapp  i flera år.

Jan Andsberg till vänster bodde också inackorderad hos deras lagledare. Det föll sig naturligt att vi också tillbringade fritiden tillsammans.

När lördagen kom blev jag inviterad till Grand Hotell på supé med dans. Det var Ronnie Hartleys orkester som spelade vecka efter vecka. Och som vi dansade.  Vi blev stamgäster och orkestern spelade våra favoriter på begäran, vi stannade till de släckte ner för natten...

Den gamle betalade för oss båda trots mina protester.

Allt efter som veckorna gick blev vi ju mer och mer övertygade om att vi skulle leva livet tillsammans.

den gamle krävde dock skriftligt
MEN
Fram i april visade det sig att den gamle var PANK!
Han hade satsat hela  studielånet på sus och dus med Ronnie Hartley....

Så jag fick försörja honom resten av terminen
Det gjorde jag gärna!

Vår saga:2

Den fjärde oktober är "vår dag".
Jag har ju berättat om vårt första möte september 1954.
Nästa steg i vår kärlekssaga togs den 4 oktober samma år.

Det var ett danssteg!

Som så småningom kommer att framgå,

och som jag nu skapar en etikett för, 

är att detta inte blev det sista.

Vi återgår till min recension av Carl Fehrmans "Lärdomens Lund" där man kan läsa:

"Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh. 

En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:

den 4 oktober

1799."

Det är heller ingen tillfällighet att jag noggrant citerat omständigheterna kring instiftandet av hälsningsgillet:

Tre år senare firades för första gången Tegnérfest den 4 oktober, på dagen för Tegnérs inskrivning vid akademin, med sång vid statyn och ett leve för hans minne. Till festen knöts - som tidigare nämnts - från 1868 ett hälsningsgille för de nyinskrivna studenterna med sång och tal.  

Under femtiotalet var hälsningsgillet ett av de stora evenemangen i Lund. Till skillnad mot i Uppsala skilde man inte på nationerna utan ALLA samlades i Akademiska föreningens nyrenoverande stora sal, Rector Magnificus hälsade de nyinskrivna "novitierna", välkomna. Sedan hade man en studentafton med inbjuden talare.

SLUTLIGEN

vidtog dans med levande musik.

På den tiden var det sedvanligt att man blev tillfrågad av en kavaljer på förhand och man gick dit som par. Så hade skett för mig. I en paus satt vi och pustade längs väggen.

DÅ

lösgjorde sig min nyblivne elev ur mängden, gick artigt fram till min kavaljer, bugade sig och frågade om det var möjligt att få dansa med Gunilla.

Och på den vägen blev det...
Att sedan den fjärde oktober blev utnämnd till Kanelbullens dag tyckte vi bara var i sin ordning.