Jag letade efter något helt annat
MEN
fann i stället en hel låda med gamla brev.
Det ovan skrev jag till släkten 12/5 1959
Då vikarierade jag på Kvinnokliniken i Örebro, den gamle på Sjukstugan i Lindesberg. Eftersom detta var första gången vi lyfte läkarlön båda, kunde vi för första gången inköpa en bil, en begagnad Ford Anglia. Med den kunde vi, när vi någon enstaka gång var jourlediga BÅDA, ge oss ut på strövtåg i Bergslagen. Bilden ovan bör vara från en sådan utflykt - därav den formella klädseln!
Här brevets innehåll:
Kära släkt!
Tack för brev. Det är glädjande att få så alltigenom goda nyheter. (Bläcket i pennan har tagit slut, så jag skriver med blyerts)
Jag är jour ikväll, har just inget på gång. Desto mera var det i lördag-söndags och i torsdags då jag också var jour. Jag har redan fått tvillingar med till råga navelsträngsprolaps på den första!, och plockat ut tvenne i sätesbjudning. Den första gick lätt, den andra var emellertid en lång och svår förlossning som höll mig bekymrad i flera timmar på söndagen.
Så jag har kommit igång på riktigt. Jag börjar bli litet mer van nu, är ju ej alldeles grön längre. Det är emellertid många och ständigt nya problem man ställs inför, i det här yrket är man aldrig riktigt säker på något.
Per trivs ej så värst i Lindesberg, eller Linde som de kallar det. Han hade oturen att bli sjuk första veckan, hade upp till 39° ett tag. Överläkaren är dessutom inte vid sunda vätskor. Per har talat med kirurgöverläkaren, som är styresman för lasarettet och denne säger att Medicinalstyrelsen är inkopplad. Sjukvården blir ju därefter, och det är ju ej roligt att gå och se hur patienterna missköts utan att kunna ingripa. Ev. skall Per försöka få något i Örebro i stället. Till midsommar blir det ju i varje fall arbetsbyte.
Annars bor Per trevligt, på dövstumsskolan i Linde. Den är tom efter kl 15.00. Eftersom där tidigare varit barnhem finns alla grejor, kök, kylskåp, badrum, strykjärn etc så att man kan leva ett anständigt liv. Jag bor inackorderad varför det är svårt att tvätta etc, skönt att liksom ha litet andrum.Per är jour alla dagar utom var tredje söndag och varje onsdag varför vi är i Linde mesta tiden.
VI HAR NÄMLIGEN KÖPT BIL!
En begagnad Ford Anglia -56 av Pers skolkamrat Ingvar som har Ford i Karlskoga. Den är blå, ungefär som den regnkappa jag hade på Eskils tid. Jag börjar bli riktigt duktig på att köra, rullar ikring i Örebro utan komplikationer.
Kristi Himmelsfärdsdag var vi i Karlskoga på Karins konfirmation. Det blev bara som hastigast ty Per var ju skrabbig och bara ledig några timmar från jouren.
Något nöjesliv har vi ej ägnat oss åt utan än så länge är allt så nytt och ansträngande för själen att man bara somnar så fort man blir ledig.
Vädret är gudomligt, *sommaren har överfallit oss liksom väl er därnere.
Tyvärr har jag ej sett så mycket av naturen, jag måste ju titta på vägen. Per har ej varit ledig och kunnat vara chaufför än, ju.
Jag har fått bekräftelse på att jag skall vara provinsialläkare i Grythyttan i juli och augusti. Innan skall jag ha en veckas ledighet för att sätta mig in i förhållandena.
Jaha, nu kom det ett jourfall.
Kära hälsningar till er alla. Hoppas tillvaron fortsätter att ljusna i takt med sommarnätterna(och inte mörknar efter midsommar förstås!)
GUNILLA
* Detta är ju skrivet i maj. 1959 utvecklade ju sig till den berömda
getingsommaren!
Etiketter: Nostalgi, Vår historia
Vid årets Sommarkalas fick jag i stället en BLÅ Hortensia.
Båda är nu vederbörligen planterade
