Siste november

På vår tid var Siste november en stor festdag i Lund.
Visserligen från början för att hedra Karl XII som ju tillbringade tiden från återkomsten från Bender till det han gav sig av på sin sista misslyckade kampanj till Norge i Lund.
Vi läser i Wikipeda:
Rügen togs av preussarna i november 1715, och då Stralsund inte längre kunde försvaras räddade sig Karl XII på en segeljakt över till Skåne, där han steg i land vid Trelleborg den 13 december 1715.
Karl XII upprättade nu sitt högkvarter i Lund, där han var närmast krigshändelserna. Det blev nu en helt annan fart på de svenska rustningarna, liksom också ett annat system i förvaltningen än förut. Rådsherrarna i Stockholm hade under de sista åren i sina skrivelser till kungen så ivrigt klagat över landets nöd och betonat fredsbehovet, att Karl XII misstänkte dem för klenmodighet och bristande nit. Han sköt dem nu helt åt sidan och överlämnade helt den närmaste ledningen av såväl inre som yttre politik åt den holstein-gottorpske ministern Georg Heinrich von Görtz. Denne var ett förträffligt verktyg när det gällde att genom diplomatiska knep söndra och försvaga fienderna samt att till det yttersta mobilisera rikets krafter för att nå en dräglig fredsuppgörelse. Utsikterna för detta var inte alltför dåliga, och om ansträngningarna lyckades hade de tunga offer som krävdes av folket kunnat gottgöras till fullo.
-----
Medan Karl XII lät diplomatin genom anbud och underhandlingar åt olika håll pröva möjligheten till separatfreder bedrev han sina rustningar med eftertryck. I januari 1716 samlade han trupper i Lund, troligen med avsikt att gå över isen till Själland, men en plötslig tövädersstorm förhindrade planens genomförande.

Så det fick bli Norge i stället.....

Sedan man efter att 1968-strömningarna tog överhanden nedlagt Studentkåren etc har ju Karl den XII-firandet ockuperats av nynazisterna.
Vi förberder oss i stället för ett stillsamt Iste adventsfirande.

Amaryllisens längd på dag 14 55 cm!

Jag har köpt en postilla!

I en liten notis i vårt lokalblad HD blev vi informerade om att Göran Skytte skulle komma till Himmelsfärdskyrkan måndagen den 26 november kl 19.

Sist vi kostade på oss ett besök där var det Buxtehude som drog.

Parkeringsplatsen framför kyrkan var full så vi fick köra in på Ica Kvantums. När vi kom in i kyrkan var den fylld av förväntansfulla åhörare.



På slaget 19 startade gudstjänsten med klockringning och bön genom att vi sjöng Psalm 646:

Grip du mig, helige Ande,
drabba mig låga klar.
Visa vägens riktning,
ge mina frågor svar.

Rör vid mig, helige Ande,
rör vid mitt dolda jag.
Lär mig tro att Jesus
leder mig varje dag.

Sporra mig, helige Ande,
gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar,
låt mig till glädje bli.

Upplys mig, helige Ande,
så att jag kan förstå,
också nu gör Herren
det som han gjorde då.

Jag har en uppgift att fylla,
Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande,
vill jag nu tacka dig.

Sedan talade Göran S. i en och en halv timme livfullt om sin väg till kristendomen.
Han berättade särskilt om sammanställningen av böckerna
Ett år med Jesus I-II
som är en gammaldags postilla.
Prästen Bo Branders predikningar under ett år är återgivna. Sedan har Göran Skytte följt upp dem med samtal och frågor "Vad menar Du med det?"
GS avslutade med att redogöra för sitt nuvarande arbete med filminspelningar om missionsarbetet i Afrika.

Göran Skytte när han signerar min just inköpta bok.

Jag köpte både böckerna och den första, hittills enda färdigställda, filmen.

Läs den spännande fortsättningen!

Novemberrusk

Igår var det så där uruselt väder som det bara kan, när det blåser 14 sekundmeter med ett smattrande regn. Alla planer på utevistelse måste skrinläggas.
Vi tog i stället tillfället i akt att tända en liten trivselbrasa.
Nu när vi har bergvärme får ju den gamle så sällan tillfälle till det...

Amaryllis kämpar på


Dag 10 är den nu uppe i 47 cm

Den kräver snart ytterligare en mätsticka!?

Coeur de Lion

Rubriken på detta andra avsnitt om Rickard motiveras av att han - trots Walter Scott och det faktum att han blev Kung av England efter sin fars död 1189 - egentligen inte var engelsman. Han kunde t.ex inte tala engelska. Hans språk var franska och limosin, trubadurernas språk
Hans anfader (mors farfar) var Guillaume IX, le Troubadour.
Han (dvs R.) var en vacker karl - lång, blåögd och rödlätt.


Till vänster en trubadur från 1100-talet, Bernart de Ventadorn

Monreale Cathedral, the greatest building project of William's II reign. William and his parents are buried there.

Kapitlet om Rickard, Coeur de Lion, i The Templars är bara 12 sidor långt men späckat med fakta.

1187 blev Siciliens kung Wilhelm II informerad om nederlaget i Outremer.

the King threw off his fine silk robes, dressed in sackcloth and went into penitential retreat for four days.
Sedan sätter han igång och fixar det tredje korståget.

In the Divine Comedy, Dante places William II in Paradise:

E quel che vedi ne l'arco declivo,
Guglielmo fu, cui quella terra plora
che piagne Carlo e Federigo vivo:
ora conosce come s'innamora
lo ciel del giusto rege, e al sembiante
del suo fulgore il fa vedere ancora.

He whom you see—along the downward arc—
was William, and the land that mourns his death,
for living Charles and Frederick, now laments;
now he has learned how Heaven loves the just
ruler, and he would show this outwardly
as well, so radiantly visible

(Paradiso, Canto XX, lines 61-66, Mandlebaum translation)
I Wikipedaartikeln om Wilhelm upptäcker jag att han och Rickard var svågrar!
....his marriage in February 1177 with Joan, daughter of Henry II of England and Eleanor of Aquitaine, marks his high position in European politics....

I The Templars
påpekas därefter:
Such penitential reactions were now complemented by a more chivalrous idea behind taking the Cross. It is at this time that the word crucesignata came into common use, and this not among churchmen but among lay knights and princes. Heraldic devices, which had been unknown at the time of the first crusade, were emblazoned on banners and shields; and there was a sense in which the crusade had become in the minds of the European nobility the greatest proof of courage and virtue - the ultimate joust with the forces of evil, the final chivalrous endevour.

Ätten Plantagenets vapen


Sedan följer en invecklad skildring av Eleanor av Akvitaniens äktenskap. Hon var ju trettio år när hon gifte sig med den 19 årige Henrik, som två år efter blev kung av England.
Äktenskapet blev rikligt välsignat konceptuellt - de fick fem söner och tre döttrar.
Rickard, den tredje sonen var Eleanors favorit - hon såg till att han,
vid 11 års ålder, fick ärva hennes land Akvitanien dvs sydvästra Frankrike
1173, när hon tröttnat på Henriks otroheter, han hade t.ex en känd älskarinna Rosamund Clifford , slöt sig E. samman med sönerna och försökte detronisera H. Men det misslyckades och E. blev internerad i 15 år
Så fort Henrik dog (1189) och Rickard blev Kung av England såg han till att mamma blev frigiven! Hon levde länge och kunde hjälpa Rickard:
She ruled England in Richard's name, signing herself as 'Eleanor, by the grace of God, Queen of England'. On August 13, 1189, Richard sailed from Barfleur to Portsmouth, and was received with enthusiasm. She ruled England as regent while Richard went off on the Third Crusade. She personally negotiated his ransom by going to Germany.

Rickard var ju fullt upptagen med korståg.
Han var den första att hörsamma kallelsen. Kungen av Frankrike, Filip II August, var missnöjd. Det var ju meningen att Rickard skulle fira bröllop med hans syster Alice.
Istället blev även Filip entusiasmerad att åka iväg som korsfarare - så även den romerske kejsaren Fredrik Barbarossa.
Till skillnad från första korståget gjordes noggranna förberedelser. Rickard var genom sina arv rik och satsade ansenliga summor.
Rickards far Henrik II hade länge tänkt åka till det heliga landet. Han anmälde sig också till korståget men avled 6 juli 1189.
Fredrik Barbarossa kom i väg först. Han drunknade dock i Turkiet 10 juni 1190.
Först en månad senare kom Rickard och Filip August iväg. De startade från Vézelay juli 1190.

Mera family gossip:
De båda kungarna sammanträffade på Sicilien. Filip August var sur på Rickard för att han inte längre ville gifta sig med systern Alice. Rickad menade att efter att hans far , Henrik, förfört henne - vilket resulterat i ett barn - han inte längre var hågad. I stället hade hans mor skickat ett skepp efter kosfararna med hans nya trolovade Berengaria av Navarra.

Till skillnad från Filip August hade Rickard otur med vädret - drev mot land både vid Kreta och Rhodos. Ett av skeppen kom i sjönöd, det som bar Berengaria och hennes förkläde, Rickards syster Joan, änkedrottning av Sicilien, så de blev tvungna att landstiga vid Limassol.
Cyprus härskare, en bysantinsk prins och bundsförvant till saracenernas högste befälhavare Saladin (han får sitt eget avsnitt!) fängslade dem, men Rickard kom till undsättning.

Cypern blev en lätt match - Rickard kunde sedan sälja ön till Tempelriddarna med god förtjänst.
Filip August och Rickard var fortfarande gramse. Den förre hade ju genom gynnsamt seglingsväder kommit före och när Rickard anlände till Tyrus vägrades hans av den förre och Conrad av Monferrat tillträde till staden. Rickard for därför vidare till Acre.
Staden hade längre belägrats av Saladin. Strax efter att Rickard anlände med förtärkning kapitulerades staden 12 juli 1191 och R. flyttade in i kungaborgen.

En ödesdiger händelse:

LEOPOLD V av Österrike

The Duke of Austria (Leopold V) placed his banner on the ramparts next to those of the kings of England and France, thereby staking a claim to share the booty:the English, on Richards orders, tore it down and threw it over the ramparts into the moat.

Philip August fick dysenteri och tröttnade på krigandet och for hem. Rickard stannade i Palestina till 9 oktober 1192.
Mer detaljer om hans kampanj återkommer i avsnittet om Saladin.

På väg hem hade Rickard samma otur med vädret.
His boat was blown off-coarse and was forced to put into port on the Byzantine island of Corfu. Fearing to be taken hostage by the Byzantine Emperor, Richard sailed with some pirates heading for Venice:he was disguised as a Templar and travelled with an escort that included four Templar knights.
Men det bar sig inte bättre än att denna båt kapsejsade utanför Aquileija
Sällskapet fortsatte, utklädda till fattiga tiggare landvägen - och OJIA - utanför Wien blev Rickard avslöjad - enligt sägen på grund av den dyrbara ring han bar.
Han överlämnades till fursten och vem var det om inte Hertigen av Österrike Leopold V som blev så förolämpad vid Acre!
Det passade tydligen egentligen Filip August och Johan utan land bra att ha Rickard inspärrad i Dürnstein, men han lät sig icke nedslås.

courteous, cheerful, almost nonchalant in his humiliating position, he won support among the princes at the court of the German emperor. In feruary 1194 he was released: he had made the required vows and, such was the prosperity of England at the time, most of his ransom had been paid. (Det såg mamma Eleanor till!) On hearing the news, King Philip Augustus wrote to John:"Beware the devil is out"

Das immense Lösegeld von sechstausend Eimern Silber, das entspricht 100.000 Mark Silber bzw. Überlieferungen zufolge 23,3 Tonnen Silber, wurde zur Gründung der Münze in Wien, für den Bau einer neuen und stark erweiterten Stadtmauer für Wien und der Gründung der Städte Wiener Neustadt und Friedberg (Steiermark) investiert.
die Müntze= myntverk

När han så kom hem tillbringade han bara en månad i England.
De sista fem åren av sitt liv höll han på att kriga med rebelliska vasaller och Filip August i Akvitanien. Vid en mindre skärmytsling, där han på sitt impulsiva sätt deltog i frontlinjen blev han träffad av en pilbåge och dog av kallbrand i sin mors armar 6 april 1199.

Rickard Plantagenet har fått ett varierat eftermäle.

The most telling criticism made of R. by his contemporaries was that he recklessly endangered his own person by throwing himself into the fray. Even his enemies, the Saracens, thought it folly for such an inspired commander to risk his life in combat; for alongside his daring and impetuosity, there was a genius for planning and logistics.

November HIP

Under söndagspromenad (se nedan 19 nov) samlade jag in lite växtmaterial som bordsdekoration.
Borsttåtelns, Corynephoros canescens, tuvor är så här på hösten helt bedårande med sina grågröna blad och rödaktiga slidor. En liten tall, Pinus silvestris, fick också plats!
Idag var det en viss tillfredsställelse att se vad icke-vandrare får betala...

Klicka på bilderna för närmare besked!

Hur går det då med min adventskalender?:
Dag 1 17/11:

dvs 27 cm

Dag 3 var det dags att förlänga mätstickan:
Dag 5 21/11 är vi redan uppe i 36 cm!
Följ den spännande fortsättningen!

Rickard Lejonhjärta

Mitt första möte med denne man skedde via Walter Scotts roman Ivanhoe som jag med glödande kinder läste i 13-14-årsåldern.
Jag hade en synnerligen ambitiös historielärarinna i realskolan. Hennes undervisning koncentrerade sig dock kring lillebror Johan utan land, Magna Charta och tillblivelsen av det Engelska parlamentet 1258-65

När sedan Ivanhoe kom som film 1952 med Robert och Elisabeth Taylor resp 1982 med James Mason och Anthony Andrews i några av rollerna och sedan även visades på TV var jag fullt upptagen av mitt moderskap och yrkeskarriär så att jag endast med ett halvt öra registrerade att "kidsen" kring nyår sprang med träsvärd på gatorna och utstötte Ivanhoe.

Första gången jag blev verkligt intresserad av Rickards person och öde var i Dürnstein 1987.
Vi var på väg till Budapest. Vi hade tagit biltåget från Hamburg till München. Efter att först ha övernattat i Mondsee (där AS´ Fridas föräldrar bodde!) "hamnade" vi i Dürnstein efter att ha kört igeneom den vackra Donaudalen Wachau.
Vi tog in på Romantik Hotel Rickard Löwenherz som var inrymt i det tidigare Klarissaklostret.

Även kyrkan i D. var sevärd.

Hier wurde von 1192 bis 1193, in der Ruine Dürnstein der englische König Richard Löwenherz gefangen gehalten, wodurch Dürnstein zu einer der bekanntesten Burgruinen wurde. 1645 erfolgte die Sprengung der Burg Dürnstein durch die Schweden unter General Lennart Torstenson.

Just här hejdades svenskarnas framfart under 30-åriga kriget - Lennart Torstensson var endast några mi från Wien, men kom aldrig över Donau!

Nu efter 20 år får jag vid läsningen av The Templars äntligen en uttömmande skildring av hans insatser i det tredje korståget:

One of the first of the European princes to respond to the Pope´s appeal was Richard, Count of Poitou, the son of King Henry II of England and Eleanor of Aquitane.

Mera om Richard Coeur de Lion kommer i nästa avsnitt

Die Kunst Briefe zu schreiben

Nu har jag äntligen fått min gamla scanner att prata med min nya dator.
Jag tar genast tillfället i akt att berätta om ett bokfynd.

Min far Calle Huldt var dyslektiker. Så fort han skulle skriva ett brev åkte ordlistan fram
Detta är hans väl tummade exemplar, tryckår 1931. Pris 40 öre

Visan som skrevs till hans 50-årsdag sammanfattar de viktigaste händelserna i hans liv fram till dess.
Klicka på textbilden för lättare läsning

Fjärde versen lyder:
Som ynglig han for från Skåneland
och läste till ingenjör minsann.
Han exercisen klara
med att i luften fara
och for sedan bort till Das Große Vaterland.

Studierna bedrevs på Katrineholms Praktiska skola - och troligen var han studiekamrat med Wilhelm Moberg:

Under första världskriget studerade Moberg vid folkhögskolan i Grimslöv. Efter folkhögskolan försörjde han sig som skogsarbetare innan han började vid Katrineholms praktiska läroverk.
1918 drabbades han av spanska sjukan och var sjuk i ett halvår.


Pappa Calle arbetade som ingenjör på Siemens und Halske i Berlin 1920-25.
Då blev - på grund av inflationen och arbetslösheten - alla utlänningar entledigade...
Bland hans efterlämnade papper hittar jag nu denna bok:

med hans prydliga namnteckning på försättbladet.

















Studera den ambitiösa innehållsförteckningen:













Steuer = Skatt dvs man fick lära sig skriva till Skatteverket.!

ANHANG dvs Bilagor innehåller exempel på berömda brev från Novalis, Hölderlin Goethe etc.
och slutligen
Berühmte Briefe en förteckning på utgivna brevsamlingar.

Mest fascinerad är jag av kapitlet Die Briefe der Liebe:


Svensk översättning:
I en medelmåttig tidsålder som denna är det ödesbestämt att Konsten att skriva kärleksbrev förfaller. Det är ett förfall som är så mycket mer att beklaga eftersom detta att skriva kärleksbrev för många människor är den sista men även underbaraste möjligheten att utöva något konstnärligt... Kärleksbreven som nutida (=1922!) människor skriver svallar av superlativer, är fulla med upprepningar och slutar med bedyranden om evig kärlek - som verkar osant eftersom ingenstans i breven finns den sanna kärlekens ton och nyanser.

Om detta gällde 1922 års människor - vad skall man då tro om dagens ?
Nu skrivs det ju inga brev över huvudtaget - det är SMS med förkortningar för hela slanten :(

Söndagspromenad

För att vara november var vädret inte oävet.

Vi gick med våra stavar en tur vid Grå läge.

Skarvarna stod uppradade som vanligt på revet.
När man klickar på bilden ser man att de har sällskap av en massa trutar - och minsann - längst till vänster på en sten - om det inte är en säl!
De uppkastade rödalgerna minner om stormen i förra veckan.
Här samsas fåglar och människor om utrymmet.
Men här är det en stackare som fått lämna plats...
Man påminns om att stensötan är vintergrön.
Även hä finns det anledning att klicka fär närmare studium!
En påminnelse 0m att det inte alltid är bättre på sommaren!

Novembershopping

Julhandeln börjar allt tidigare!

Inte mej emot egentligen.
Mitt julfirande består numera mest av juleljus och julblommor.

Hos vår leverantör är kommersen i full gång.
Det var frestande att köpa cyklamen, men jag motstod. Jag har aldrig haft någon vidare lycka med mig med sådana.

I stället inköpte jag en amaryllislök , en röd Ferrari

Nu har jag min egen adventskalender.

Följandende påstås på Wikipeda:

Det var först efter andra världskriget som julkalendrar började tillverkas i de nordiska länderna.

FEL,FEL,FEL!:

Jag vet besked för jag var med!

Den första svenska adventskalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund.
Året innan hade deras ledare Henny Mörner fått en adventskalender till sina barn från tyska släktingar. Hon fick då idén att göra en svensk version som skulle säljas och inbringa pengar till det svenska flickscoutförbundet.

Först gick erbjudandet om att rita kalendern till Elsa Beskow som emellertid inte hade tid men föreslog Aina Stenberg MasOlle, en känd sagoboksillustratör och vykortsmålare. Beställaren och konstnären diskuterade kalenderns utseende: ... större än den tyska, utan glitter, med tomtar ...
Adventskalendern fick namnet Barnens adventskalender och trycktes första året i 10.000 exemplar. Den hade 24 luckor som barnen kunde öppna, en efter en, varje dag fram till julafton.
Motivet var familjen MasOlles gård Siljansnäs i Dalarna med ett antal tomtenissar utanför som utförde olika sysslor på gården.
Adventskalendrarna blev snabbt populära och varje år, ända fram till 1964, ritade Aina Stenberg MasOlle dem.

Barnens adventskalender 1951

Under andra världskriget blomstrade scoutrörelsen. Alla var scout - så även jag.

En av våra uppgifter var ju att sälja denna julkalender. Men långt innan jag blev gammal nog att bli blåvinge - hade jag min egen kalender - Vilken högtid att öppna den första luckan.
Sämst tyckte jag om söndagarna - då var det bara en adventsstake ....
24de luckan var inte särskilt upphetsande heller, alltid Maria med Jesusbarnet - men det gjorde ju inget - det var ju julafton!

Novembergästabud

Det kom en inbjudan...

Kvällens värdinna

Värden, till vänster, i begrepp att.....

servera champagnen.
Så var det dags att gå till bords
Här är det gudagott att vara
Utsökt mat
Andebryst à l´orange
Trevligt sällskap
Kort sagt en förtjusande kväll
(för att citera moster Ebba)