tisdag, november 20, 2007

Die Kunst Briefe zu schreiben

Nu har jag äntligen fått min gamla scanner att prata med min nya dator.
Jag tar genast tillfället i akt att berätta om ett bokfynd.

Min far Calle Huldt var dyslektiker. Så fort han skulle skriva ett brev åkte ordlistan fram
Detta är hans väl tummade exemplar, tryckår 1931. Pris 40 öre

Visan som skrevs till hans 50-årsdag sammanfattar de viktigaste händelserna i hans liv fram till dess.
Klicka på textbilden för lättare läsning

Fjärde versen lyder:
Som ynglig han for från Skåneland
och läste till ingenjör minsann.
Han exercisen klara
med att i luften fara
och for sedan bort till Das Große Vaterland.

Studierna bedrevs på Katrineholms Praktiska skola - och troligen var han studiekamrat med Wilhelm Moberg:

Under första världskriget studerade Moberg vid folkhögskolan i Grimslöv. Efter folkhögskolan försörjde han sig som skogsarbetare innan han började vid Katrineholms praktiska läroverk.
1918 drabbades han av spanska sjukan och var sjuk i ett halvår.


Pappa Calle arbetade som ingenjör på Siemens und Halske i Berlin 1920-25.
Då blev - på grund av inflationen och arbetslösheten - alla utlänningar entledigade...
Bland hans efterlämnade papper hittar jag nu denna bok:

med hans prydliga namnteckning på försättbladet.

















Studera den ambitiösa innehållsförteckningen:













Steuer = Skatt dvs man fick lära sig skriva till Skatteverket.!

ANHANG dvs Bilagor innehåller exempel på berömda brev från Novalis, Hölderlin Goethe etc.
och slutligen
Berühmte Briefe en förteckning på utgivna brevsamlingar.

Mest fascinerad är jag av kapitlet Die Briefe der Liebe:


Svensk översättning:
I en medelmåttig tidsålder som denna är det ödesbestämt att Konsten att skriva kärleksbrev förfaller. Det är ett förfall som är så mycket mer att beklaga eftersom detta att skriva kärleksbrev för många människor är den sista men även underbaraste möjligheten att utöva något konstnärligt... Kärleksbreven som nutida (=1922!) människor skriver svallar av superlativer, är fulla med upprepningar och slutar med bedyranden om evig kärlek - som verkar osant eftersom ingenstans i breven finns den sanna kärlekens ton och nyanser.

Om detta gällde 1922 års människor - vad skall man då tro om dagens ?
Nu skrivs det ju inga brev över huvudtaget - det är SMS med förkortningar för hela slanten :(

Etiketter:

2 Reflektioner:

Anonymous en djefla man skrev ...

Punkt fyra i brevställaren riktar sig uppenbarligen till småföretagares täglichens Lebens. Hälften av korrespondensen går till Skatteverket.

20 november, 2007 15:50  
Anonymous Agneta skrev ...

I hyllningsvisan till din far framgår att han föddes på Karl Krooksgatan. Detsamma gjorde min mamma, några år senare. Till stundande helg fyller hon 95 år.

21 november, 2007 00:09  

Skicka en kommentar

<< Home