Tempera mutantur !?

Så här i november , efter 9-11november med deras erinran om Kristallnatten, Murens fall och Armistice och när rapporterna om  tyfonen Haiyans,  med efterföljande tsunami, härjningar på Filippinerna  (ännu en SYNDAFLOD?)  börjar nå  ut i etern,

 tränger sig existentiella tankar på:

När jag växte upp under kriget (=andra världskriget 1939-45), 

fostrades vi till att dyrka de eviga värdena och lärde oss citera Rydberg och Tegnér t.ex:

Det eviga.
(Esaias Tegner 1810)

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.
Men sanningen lever.
Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: 
Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: 
 Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt:
Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Sedan kom ju 68-rörelsen och värdehihilismen..... pust
och
postmodernismen ...     pust

och
Poststrukturalism:     pust

(från Wikipeda):

En grupp teoribildningar med rötter i den strukturalistiska traditionen, starkt förknippad med franska språkvetare omkring 1960-talet och de närmaste årtionenda.

De tidigaste poststrukturalisterna var Michel Foucault, Jacques Lacan, Claude Lévi-Strauss, Roland Barthes. Jacques Derrida räknas ibland till poststrukturalisterna men ibland kallas han dekonstruktionalist. Senare språkvetare och filosofer har tagit vissa postrukturalistiska drag, som till exempel Julia Kristeva, Jean-François Lyotard, och Jean Baudrillard.

Poststrukturalismen uppstod delvis som en kritik av strukturalismen men på strukturalistiska grunder. Vad som tas avstånd från i strukturalismen är tron på en mening i strukturen; den absoluta sanningen förkastas som en konstruktion baserad på en metafysisk absolut närvaro och absolut frånvaro.

Poststrukturalismen är radikalt antireduktionistisk. Den ser sökandet efter en yttersta princip eller beståndsdel som den metafysiska paradoxen. Det är icke-ursprunget som är det ursprungliga kan man tillspetsat uttrycka det. En närvaro är alltid märkt av en frånvaro, på så vis är en absolut närvaro omöjlig, och att reducera världen till en funktion av en grundläggande princip omöjlig.

Karakteristiskt för den poststrukturalistiska metoden är dekonstruktion såsom den beskrevs av Derrida. I texter söks efter sprickor, motsättningar mellan vad som sägs och hur det sägs och falska binariteter (dikotomier). Alla poststrukuralister förespråkade dock inte denna metod, utan den kan snarast ses som en tillämpning och vidareutveckling av de ståndpunkter och slutsatser som de mer teoretiskt inriktade föregångarna stod för.

Förhållandet mellan poststrukturalism och postmodernism är oklart. Kritiker till dessa brukar klumpa ihop dem, medan förespråkarna gör vissa distinktioner. Postmodernism har hävdats vara en tillämpning av poststrukturalismen. Postmodernism brukar också användas i vidare bemärkelse som namn på en epok (den post-moderna).

Bla,Bla,Bla...

Inte konstigt att världen numera ser ut som den gör....


Men gudskelov är jag så gammal att jag inte gick på det!

Det är som Voltaire sa´:

Si Dieu n'existait pas, il faudrait l'inventer

eller Schiller:

Es reden und träumen die Menschen viel
von besseren künftigen Tagen,
nach einem glücklichen, goldnen Ziel
sieht man sie rennen und jagen;
die Welt wird alt und wird wieder jung,
doch der Mensch hofft immer Verbesserung

Apropos tsunami:

Första gången vi svenskar uppmärksammade detta meteorologiska fenomen var vi just i färd med att gotta oss i familjens sköte

OCH

Det gjorde vi igår också.

Det var bara det att vi åt gås i stället för kalkon.
Bilddokument har ännu ej influtit från husfotografen... 
 
När jag efter väl förrättat värv vaknade på måndagen
hade vi ett helt "bendårande" novemberväder:

Det är ju annat än på Filippinerna...
Det är bara att njuta!