Mars´växt

När vi förberedde marken för stenmuren var vi tvungna att hårt klippa ner,
inte bara New Dawn, utan även en rosenripsbuske. Grenarna har jag sedan låtit drivas successivt - det blev till flera omgångar och även till släkt och vänner.
Av för mig okänd anledning blev blomklasarna inomhus gulvita i stället för rosa!?
Tillsammans med pensé, snödroppe och snöklocka, hassel kandiderar den till Månadens växt.

MEN

Väderleken med det myckna solskenet och de kalla nätterna har gjort att våra krokus lyst upp tillvaron alldeles speciellt i år

Det börjar med de gula

fortsätter med de blå i olika modeller

och avslutas med de vita. Sedan har vi norr och österlägen där de ännu inte slagit ut. De är tacksamma - vi började för trettio år sedan med högst femtio lökar, de förökar sig och blir större år efter år.
The winner för FEBRUARI is:
Crocus vernus

Nostalgi

Ett gammalt foto uppenbarade sig ur de "rrrörrriga högarna".
Det är troligen från 1972 då "den djefla mannen" var 8 år. Här är en bild från detta hörn av trädgårdens som det ser ut - inte idag en marsdag - men nuförtiden:

Det mest intressanta är den lilla almkvisten som letar sig upp genom plankorna. Den har vi behållit, tuktat den efterhand som en bonsai...

Den har fått sällskap av en oxel som ömt omslingrar den!

Bilden är tagen i maj 2008, innan de rev rasket!

Vårutflykt

Vi trotsade vädrets makter och for på vårutflykt, närmare bestämt till Söderåsens nationalpark.

Det finns ju många underliga djur i Vår Herres hage:

Medföljande hustru fann en mer roande sysselsättning genom att studera
knipors livsstil och läte
Men det blev i alla fall en fin bild

De tror som jag på sol och vår!

När vi i förrgår åkte hem från Svedberga kulle, var det trots snön i natt, tydligen dags:

"Odlaren strör i mörka mullen

fröets sådd för kommande skörd.

Däröver vandra höstens skurar,

däröver bäddas vinterns snö.

Han gör som jag: - begraver sitt hopp;

han tror som jag på sol och vår."

Möte

Jordbruket är numera så motoriserat att även bönderna behöver extra motion!

Igår tog vi oss, trots kylan, en joggingtur på Svedberga kulle. På parkeringsplatsen träffade vi denne medmotionär. Han visade sig vara en lokal purjolöksodlare. Tillsammans med sin fru hade han just satt 110´000 purjolöksplantor i sitt växthus. Utplanterade täcker de så småningom ett hektar.

den gamle påpekade hur fint det nu blivit sedan de rensat i buskagen. Vår nye vän visste att berätta att det berodde på ett EU- direktiv.
Om man inte håller undan undervegetationen får man inga bidrag för djurhållning!

Sedan upptäckte de en gemensam vän Leif Gellberg

Vintervilan bruten

Finanskrisen har ju gjort att den storstilade nybyggnation som planerats på granntomten har skjutits upp.Sedan oktober har allt varit ödsligt och tyst, trots att vi redan 1/11 -08 fick reda på att den planerade stenmuren mellan våra tomter dock skulle förverkligas.

MEN

I förra veckan kom de och började stega upp. I stället för det gamla trasiga trästaketet skall byggas en ny tjusig stenmur och vår gamla som bildade gräns mot den lilla tomten med Saga-huset skall bytas ut med en pendang.

Sagahuset innan rivning

Stenen som bildade gräns mellan de sammanslagna tomterna och från vår har ju lagts på hög för att bilda stomme i den nya muren.

Så här (ovan) såg det ut 10/10

För att de skulle komma åt ordentligt behövde vi först gallra och vika undan våra
New Dawnbuskar.
I måndags, 23/3 brakade det loss!
På grävskopan hade de en fiffig "sil" (som ett durchslag), som gjorde att de kunde sortera stenen för sig och matjorden i en annan hög. Stenarna sorterades dessutom i två högar, eftersom en del gamla (som den ovan i skopan), ansågs för stora för att pryda sin plats i muren.
Slutligen grävde de ett dike som fylldes med småsten som fundament
Läs den spännande fortsättningen!

TRÖST

Johannes * 16/4 1861 och Augusta Nilsson* 18/9 1959

Vi inte bara räfsar och lyssnar på vårlåtar när vi är på torpet. Jag fortsätter att gå igenom innehållet i de gamla chiffonjeerna.
Senaste fyndet är en liten bok med svarta pärmar, där det på framsidan står i guldrelief

TRÖST.
På insidan finner man detta.
Det är uppenbarligen en liten uppbyggnadsskrift,sammanställd av
Paul Nilsson, kyrkoherde och E.O. Kungl. hovpredikant,
skickad till min mormors far i samband med begravningen av hans hustru Augusta
den 15/2 1931. Längst bak finns denna notering:

I dagboken för 1931 har han noterat:
Augusta Nilsson dör 1 februari kl 2 e.m. i en ålder av 71 år 4 mån 13 dagar.
En sorgens - saknadens dag för mig " J.N.S."

Vårbesök

I helgen har vi varit och tittat till Torpet. Hasseln blommade för fullt, gulsparvarna räknade till sju, spillkråkan tjoade och inte bara kanadagässen skrek utan vi kunde konstatera att också tranorna kommit!
MEN

Det var klent med vegetationen.
I rabatterna hittade vi bara några förskrämda krokus.
Kanske de går att se om man klickar på bilden!(?)
Så vi kunde i lugn och ro förbereda ett påskbesök.

Drygt!

Häromdagen fick jag anledning att plocka fram min förpackning av stålull. Då slog det mig - i dessa finanskrisstider - hur litet jag bidrar till BNP:
Jag har unde vårt 50-åriga äktenskap köpt 1(en) förpackning.
När den första var på upphällningen dog min mamma, så jag ärvde hennes. Den jag nu använder fann jag nyöppnad i min moster Ebbas kvarlåtenskap. Hon dog 1993.
Förpackningen räcker sannolikt min tid ut.
Jag använder stålull mest när något bränt vid på spisen. Efter införskaffande av mikrovågsugn inträffar det ju numera sällan....
Nuförtiden ser tydligen förpackningen ut så här.

Sundsutsikt!

Det gäller att njuta medan tid är!

Vintertid när solen lyser har vi faktiskt sundsutsikt från vårt sovrumsfönster. Så fort träden grönskar är det slut....

På resa

Jag roade mig med att bläddra igenom gamla foton. På 80- och 90-talen gjorde vi åtskilliga bilresor härs och tvärs i Europa. Bilderna på den blyga tedde sig ofta så här!

Reduktion

Vi fortsätter att kämpa med att reducera i högarna med hopsparade "saker som är bra att ha"
Vårvädret inspirerade oss i går till att göra en djupdykning i ett skåp som ej varit föremål för totalinventering på minst tjugo år.

Och vad hittar vi väl där?


Våra gamla tennisracketar.

Senast vi använde dem måste ha varit 1973-5.

Jag har ju tidigare skildrat vilken betydelse tennisspelandet hade i mitt barndomshem.
Själv var jag inte oäven i 14-15-årsåldern.

När så den gamle 5 år senare installerade sig i mitt liv fanns det en målsättning att introducera honom i den ädla vita sporten.
DOCK
Trots att han visade goda anlag , insåg jag att OM han blev verkligt bra skulle han ju inte vilja spela med mej - herr- och damtennis är två olika saker - så vi började spela golf i stället....

När sedan grabbarna var i yngre tonåren spelade jag vintertid med dem i vår tennishall - vi fick en tid kl 21 på lördagar! -
men de fick snart andra intressen som ridning, segling och orientering.

Det får bli tippen direkt - nu skall det ju vara helt andra grejor.

En marsdag

I sin almanacka har ju Sven Ljungberg mästerligt fångat marsljuset över Lagan.
Samma ljus som vi bjöds på vid gårdagens veteranorientering, som paret Olofsson iordningsställt på Hallandsåsens sluttning vid Hjärnarp.
E6:ans brus överröstades av rödhakens drillar.
OCH
När vi kom hem hade solen lockat fram även den blå krokusen.

Ytterligare en

Ytterligare en kandidat till månadens växt i mars:

090212

Snödropparna gör inget större väsen av sig, men en vinter som denna då våren inte riktigt vill komma loss, då dagstemperaturen sällan går över 5° eftersom det mest är mulet medan nätterna är kalla och molnfria, får man tillfälle att glädjas åt deras tapperhet.

Galanthus nivalis
090304
Det finns många olika sorter....
MEN
Den undre är en helt annan art
Leucojum vernum

Aldrig fucka upp

Min recension av Snabba cash avslutades med:

Jag är klart intresserad av att läsa nästa bok Aldrig fucka upp - när den kommer i pocket....
MEN
När vi häromveckan var på Väla var det mitt i bokrean, och jag fick ett exemplar av originalupplagan billigt.

Som en avkoppling från Schopenhauer och grabbarna har jag nu stuckit emellan med denna bok.

Liksom den tidigare är den spännande och snabbläst.

Dock är det något svårare sätta sig in i de tre huvudpersonernas värld och drivkrafter.
Visserligen lyckas JL på slutet få ihop de tre delintrigerna till en hyfsat trovärdig avslutning, men slutintrycket är dock att han försökt greppa över för mycket: Posttraumatiskt syndrom, barnlöshet, kvinnomisshandel, kokainförsäljning, trafficking, gängkrig OCH Palmemordet!

Det blir litet för mycket att hålla reda på.

MEN
Detta sagt så har han fortfarande sin väldigt drivande stil - man har svårt att lägga boken ifrån sig.
Han skulle nog vinna på att nästa gång enbart ha en huvudperson - vars problematik ändå kan ge möjlighet att skildra alla delar av Stockholms undre värld.
När jag går in på Jens Lapidus´ hemsida finner jag att han redan är klar med den tredje boken
som är en serieroman.




Ja, sannolikt fungerar hans korthuggna, händelserika framställning för detta medium.




She who lives will see....