I Venedig

Mitt läsande har på sistone varit väldigt seriöst. 

MEN

Min resa  hem från   Mälardalsbesöket (20120611) krävde något mera lättläst

SÅ

Jag inventerade äldste sonens bokhylla och hittade den här . Jag har ofta stött på uppskattande omdömen om Donna Leons kriminalromaner med Venedig som brottsplats, så den slank med som reselektyr.

FÖRST

tyckte jag den var litet "tam" med skolflicksaktig banal  miljöskildring

MEN

sögs snart in i den synnerligen intressanta skildringen av italiensk/venetiansk mentalitet gällande rättssäkerhet och vardagssociologi...

Huvudperson är kommissarie Brunetti, något så ovanligt som en dedikerad omutbar brottsutredare, som samtidigt har erfarenhet och kompetens att slingra sig in i alla  sekundära lojaliteter. DL:s  skildringsteknik, som först verkar litet naiv, passar utmärkt att utan pekpinnar blottlägga hela vidden av "medelhavsmentaliteten" i förhållande till sanning, lag och ordning.

 NU 

(20120613)

har jag läst färdigt boken.

OCH

- Omdömet om den litet valhänta skildringen av Guido och hans fru Paolas familjeliv med tonårsdottern  Chiara och sonen Raffi står sig även om det finns pärlor som:

I julklapp fick han en grön tröja av  Paola, ett livslångt medlemsskap i en förening som skyddar bävrar av Chiara och "Plinius den yngres brev" på både latin och italienska av Raffi.

MEN

deckargåtan är magnifik!

Med små medel nystar Brunetti och hans pålitliga, okorrumperade medarbetare

1. signorina Elettra (polischefens sekreterare, stationens enda datorexpert)  och

 2.poliskonstapel Vianello

upp en historia med internationella, (politiska och ekonomiska) förgreningar till inbördeskriget i Angola.

Sammanträffande:

När jag så går för att hämta ut nästa laddning sommardeckare på  StatOil möts jag av:

They seek him here, they seek him there, they seek him everywhere...