I Argos spår

 Jag läser och sprättar, sprättar och läser!

Göran Schildts bok om det Gyllene skinnet var ju vid återfinnandet ouppsprättad.Som väl är är det inte bara biblioteket som jag sparat utan även dess utensilier. Jag använder  nu en papperskniv som fanns i min fars affär. Den är av läder och har Slazengers logotype på handtaget. Den hade han fått i reklam av dess representant strax efter kriget och använde i sin affär.

 Inledningsvisfinns en karta över Daphnes väg och alla de vägar som Argo i olika versioner av myten sades ha tagit. De är ju präglade av att resan gjordes för tusentals år sedan, då man ju inte heller hade någon klar uppfattning om geografin....

 Resan företog Göran Schildt med Daphne 1963. Han försökte i görligaste mån besöka samma farvatten som Jason. Det var ju inte helt lätt:
- dels finns det många versioner vilken väg Argo tog 
- dels var ju Svarta havet genom "järnridån" i stort sett ett sovjetiskt innanhav!

En sak alla skildringar om Gyllene skinnet är överens om är att utgångspunkten är Iolkos 
och att skinnet hämtades i Kolkis  
Att besöka Kolkis var ju uteslutet av politiska skäl.

Utanför Bosporen skildes argonauternas och våra vägar.Enligt Apollonius, som vi följt i föregående kapitel, seglade de österut längs Mindre Asiens kust för att finna sitt Gyllene skinn vid Poti i nuvarande Georgien, medan vi seglade västerut längs den europeiska  kusten till Bulgarien. Sedan möttes vi igen i nordturkiska hamnar och på Donau , som jag i sinom tid skall berätta.

 Jag har nu läst halva boken. GS har valt att varva kapitlen, vartannat berättar om Argos färd med långa avsnitt av de ursprungliga texterna, huvudsakligen Apollonius´version, vartannat om GS upplevelser längs Bulgariens och Rumäniens kuster med en avstickar in i Donaudeltat.

Läs den spännande fortsättningen!