Mina uttrar

Naturens skönhet hindrar mig ju nu från seriöst läsande.

MEN

Jag kämpar på med förra årets Omläsningsföresatser:

Av de tio har jag nu läst ytterligare en =3
(Jag har även omläst mer än hälften av Från svensk medeltid
MEN
lyckats slarva bort den så just nu vet jag inte var den är...)

Mina uttrar är en bok utgiven 1960: "Ring of Bright Water" av Gavin Maxwell, översatt till svenska 1969. Den är troligen inköpt på bokrea någon gång i mitten av 1970-talet och betingade då ett pris av 1.75. Troligen har den legat "och skräpat" tills jag bestämde mig för att, en sommarsemester, läsa något kapitel så jag kunde kasta den ....

MEN

det blev ju en STOR läsupplevelse!

När jag nu läser om den lägger jag märke till den inledande dikten som även i den svenska upplagan fortfarande presenteras på engelska:

The Ring

He has married me with a ring, a ring of bright water

Whose ripples travel from the heart of the sea,

He has married me with a ring of light, the glitter

Broadcast on the swift river.

He has married me with the sun´s circle

Too dazzling to see, traced in summer sky.

He has crowned me with wreath of white cloud

That gathers on the snowy summit of the mountain, 

Ringed  me round with the word-circling wind,

Bound me to the whirlwinds centre.

He has married me with the orit of the moon

And with the boundless circle of the stars, with the orbits that measure years, months days, and nights,

Set the tides flowing. 

Command the winds to travel or be at rest.

At the ring´s centre,

Spirit, or angel troubling the pool,

Causality not in nature,

Finger´s touch that summons at a point, a moment

Stars and planets, life and light

Or gathers cloud about an apex of cold,

Transcendent touch of love summons my world into being. 

De första 80 sidorna handlar om författarens liv i en fallfärdig stuga i en folktom trakt vid Atlantkusten i de skotska högländerna tillsamman med hunden Johnnie. 

Det finns inte elektricitet eller telefon, posten kommer med en vandrande brevbärare tre dagar i veckan till närmaste gård, en fårfarm.

Druimfiaclach är en liten oas i en öken av berg och torvmossar, och det ligger drygt sex kilometer från närmaste boning vid vägen. En oas, ett örnnäste - fönstren vetter västerut mot Hebriderna och ger utsikt över de praktfulla solnedgångar som flammar och dör bortom dess bergstoppar; och när solen gått ner och stjärnorna kommit fram  glimmar och blinkar de många fyrarna på reven och öarna i bränningarna.

Om detta liv berättar således Maxwell poetiskt i 80 sidor.

Nu när jag refererar det kommer jag att tänka på Henry Thoreau  som sedan åtskilliga år ligger här och skräpar och som borde läsas...

By immersing himself in nature, Thoreau hoped to gain a more objective understanding of society through personal introspection.

Andra delen "Att leva med uttrar" börjar således först på sidan 83/203
ss 83-149 handlar om  Gavins första utter, som fick namnet

Mijbil, som jag kallade den nya* uttern efter en shejk jag nyligen gästat och vars namn hade framtrollat en fantasibild av någon näbbdjursliknande varelse - Mijbil hörde i själva verket till en art som dittills varit okänd, och han döptes slutligen av zoologerna, sedan skinnet och han själv undersökts, till Lutrogale perspicillata maxwelli eller Maxwells utter. Detta förhållande påverkade kanske å min sida intensiteten i de känslor som knöt oss samman, och under det år jag hade ständigt och våldsamt tillgivet sällskap av honom kom jag nästan att tycka mera om honom än om någon mänsklig varelse; att behöva skriva om honom i imperfektum får mig att känna mig ensam och övergiven som om jag hade förlorat enda barnet.

*"Den nya uttern": På nyåret 1956 var jag ute och reste med Wilfred Thesiger: vi skulle tillbringa ett par månader bland de föga kända träsklandsaraberna, de så kallade ma´damerna i södra Irak. Vid det laget hade jag, även om jag inte tänkt vidare på saken, fått för mig att jag gärna skulle vilja ha en utter i stället för en hund, och att Camusfearna som ju låg omgivet av vatten bara ett stenkast från dörren, skulle vara en idealisk plats för ett sådant experiment.

Han får först tag på en liten späd utter som han kallar Chahala. Den dör strax på grund av att ingen, inklusive han själv, förstår att sköta en icke avvand utter. Erfarenheten har han sedan glädje av när han under samma resa får tips om ytterligare en utter = Mijhil och som till vardags kallas Mij.

Mij acklimatiserar sig strålande efter den strapatsrika resan från Irak till Skottland, lever ett fritt liv utan att förvildas. Han behöver dock ständig tillsyn så Gavin måste anställa en skötare de tider han själv är på resa. 1 år och 1 dag efter att han kommit till Gavin kommer han inte hem - det visar sig så småningom att han blivit ihjälslagen av  "Big Angus"- som dock förnekade att det kunde ha varit Gavins utter...

Maxwell saknade Mij fruktansvärt och försökte på många vis efter en ersätter. Det var svårt att hitta en utter, han försökte i tur och ordning med en lemur (som var livsfarlig), en bush baby (som var urtråkig)  Han hade flyttat till Chelsea och skaffade sig så småningom att antal tropiska fåglar, som flög omkring i vardagsrummet.
När han slutligen återkom till Camisfearna kändes det tomt utan en utter. Men det visade sig vara svårt att få tag på en sådan.

MEN

Slutligen lyckades det

Jag hade ordnat så att uttern skulle flygtransporteras från Basra till London torsdagen den 10 juli, men arbetet med att sätta glas på tanken (i transportlådan GB:s anm.) hade inte blivit klart måndagen innan, och jag telegraferade därför till Angorly och bad honom uppskjuta transporten till tisdagen den 15:e, med samma flyg.

Måndagen den 14 juli inträffade revolutionen  i Irak och på tisdagen spelades det fotboll med kronprinsens huvud på gatorna i Bagdad Robert Angorly, som på grund av sin tjänst som hovjägmästare ansågs tillhöra tyrannens personliga svit, har jag sedan dess inte hört ett ord av.

Från Google:

In July 1958, King Faisal II and his entire household were assassinated during a military coup. Nuri es-Said attempted to escape from Baghdad disguised as a woman but he was captured and executed on 14th July, 1958.
As a result of the Iraqi Revolution, the Arab nationalist, Abdul Karim Kassem, became the country's new leader and in 1959 Iraq withdrew from the Baghdad Pact.

sid 156:
Våren 1959 återvänder han till Camisfearna för en längre tids uppehåll:
"Jag hade bara varit där en veckas tid då den allra underligaste episoden under mina bemödanden att ersätta Mijbil inträffade - ett så absurt sammanträffande av omständigheter, så oförskämt likt diktens värld, att om jag inte haft vittnen på detta verkligen hänt, eller om det försiggått i ett annat land,  skulle  jag ha dragit mig för att berätta det. 
 
 Men det gör han :
Han berättar hur han kört en gäst till stationen och sedan  ätit lunch på ett hotell. Dessförinnan har han blivit tjenis med portieren genom att de utbytt anekdoter om ett original som körde färjan mellan fastlandet och SKYE.
DÅ, precis som han ska ge sig iväg, ropar portieren:

"Mr Maxwell! " ropade han "Mr Maxwell! Skynda er och kom till dörren och tala om för mig vad det är för ett underligt djur här ute - skynda er!"

---

Fyra människor promenerade just förbi hotellet på väg till en bil som stod parkerad nära hamnen. I hälarna på dem strosade en stor släthårig UTTER av en art jag aldrig sett, med silverfärgat huvud och snövit hals och bröst. Jag hade en intensiv känsla av overklighet, av att jag kämpade med en dröm.

Jag rusade fram till sällskapet och började haspla ur mig, antagligen helt osammanhängande, om Mijbil och hur han blivit ihjälslagen, om hur  mina bemödanden att finna en efterföljare till honom gång på gång gäckats i elfte timmen. Jag måste ha sagt en hel del, ty det tog lång tid för mig att fatta, och när det äntligen gick upp för mig växte känslan av dröm till något som närmast var yrsel.

"... bara åtta månader gammal och har alltid varit fri, rumsren, kommer och går som hon vill... har själv fött upp henne på flaska. Vi måste tillbaka till Västafrika om sex veckor, så det såg ut som om det skulle behöva bli zoologisk trädgård hon skulle hamna i....

---- det visade sig att enda anledningen till att de befann sig i byn var att de givit lift åt två utlänningsflickor som var ute på fotvandring och som tänkt sig hit. Och enda orsaken till att jag var här var att jag skulle möta en gäst, och enda skälet till att jag och paret Macdonald och jag överhuvudtaget råkade stöta på varanndra var att jag två timmar tidigare hade blivit bekant med med portieren och råkat utbyta minnen om Squeky Robertson.

Uttern hette Edal.
När den väl hade kommit i Maxwells vård skickade Macdonalds från Afrika  en levnadsbeskrivning  över Edal:
Vi åkte i korta etapper som vanligt och stannade ungefär var trettionde kilometer för att släppa ut Edal en stund. Tidigt på eftermiddagen stannade vi utanför Lochalsh Hotell och gick ut för att beundra utsikten över Skye. Gudarna var gynnsamt stämda mot oss den dagen och hade tagit det pinande problemet om Edals framtid i egna händer.---

OCH

De gudabenådade tillfälligheterna tar inte slut här!

När vi 1981 gjorde vår skotska resa var grabbarna mitt i sin fotoera - de inte bara fotograferade utan framkallade och förstorade själva. Så blev jag förärad den här förstoringen som sedan dess hänger i vårt kök.

OCH

När jag en dag sitter och tittar på den ser jag ju att det står Lochashs Hotell på huset - där vi för övrigt slog på stort och drack "Five a´clock TEA" with all the trimmings! Ön i bakgrunden är Skye - vi står och tittar ner på färjan som just lägger till....