Italien DÅ-galärslavar,pilgrimer, kurtisaner

Vi har ju i sommar haft ett flertal stora sällskapsprojekt. Det strålande sommarvädret har ju också präglat aktiviteten, mer badande och vattnande än läsande....

MEN

Jag har avstått från de stora läsprojekten - småläser litet av det som tornat upp sig i - När jag får tid - hyllan

Därifrån har jag de sista veckorna njutit av att läsa Gunnar D Kumliens bok från 1975: ITALIEN DÅ. Den fanns i moster Ebbas kvarlåtenskap, och jag är övertygad om att hon fann den förtjusande.

Den är rikt illustrerad - så t.ex hittade jag en bild som föreställer mitt kära

Slaget vid Lepanto 1571

Bildtexten lyder:
Sjöslaget vid Lepanto 1571, då utanför Greklands kust den turkiska flottan slogs i spillror av de allierade spansk-italienska galärerna, var historiens största sjöslag med galärer. På den turkiska sidan var det nära trehundra galärer och 88 000 man och på den spanskitalienska sidan var det över tvåhundra galärer och 74 000 man. Men ingen vet hur många galärslavar som deltog eller hur många som brändes till död eller drunknade fastkedjade som de var vid sina roddbänkar. Bakom varje åra på bilden fanns det flera av dem, fastän bara de yttersta skymtar.

Kapitelrubrikerna beskriver innehållet:
I Härbärgena, vägarna, köket
II Sjöresorna och galärerna
III Rivieran, Capri, Sardinien
IV Läkemedlen och karantänerna
V Människorna
VI Inkvisition, präster och munkar
VII Judarna
VIII Turkar och saracenska sjörövare
IX Avrättningar och tortyr
X Kastratsångarna
XI Kurtisaner modeller och högmjölkande ammor

Gunnar Kumlien , som jag ju minns från Tv:s barndom som en alltid intressant utrikeskorrespondent i Rom, är märkvärdigt anonym på Google! Han har utöver denna skrivit flera böcker som är till salu på bokbörsen - men det finns ingen beskrivande artikel vare sig i Wikipeda, eller från någon tidningsartikel.

MEN
Han är underbart beläst på övriga europeers skriftliga vittnesmål om sina erfarenheter som pilgrimer, sjöfarande eller kulturturister i Italien sedan renässansen fram till 1975.
Teckningar av Hjalmar Mörner
Bildtext:
Den magnifika karnevalen i Rom självdog när påvarna förlorade sin världsliga makt och påven för något över ett århundrade sedan drog sig tillbaka som "frivillig" fånge i Vatikanen. Men så länge den varade var den tillsammans med karnevalen i Venedig dragplåster för främmande besökare, som alla frapperades av dess frenetiska uppsluppenhet som aldrig slog över i fylleri och slagsmål. Här börjar karnevalen, man väljer masker och kostymer och lägger upp lager med urblåsta ägg, som fylldes med parfymerat vatten eller talkpuder för att användas som ammunition under de värsta karnevalsupptågen. Enligt alla ögonvittnen var romarna som besatta under karnevalen. Då slog man sig under ett par hektiska veckor verkligen lös och tävlade om vem som kunde hitta på de tokigaste upptågen. Det var dels improviserade, dels traditionella upptåg. En romersk furste utnämnde t.ex. sig själv till " alla skomakares konung" och kommenderade en pluton skomakare med orkester. Sant´Angelofästet vid Tibern förvandlades till en vulkan av fyrverkeripjäser.