Lördagsnöje

När jag sist gick ut att vandra *, dvs när jag igår utnyttjade solskenet för att ta mig en snabbtur längs stranden med mina stavar , fann jag på återvägen denna lilla grupp som utnyttjade glipan mellan lågtrycken till en sista grillunch innan fimbulvintern är över oss.!

Man har inte roligare än man gör sig, skulle min far ha sagt.

*När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra först en herre, stolt och tvär, han spatserade så här: hm hm hm, hm hm hm, hm hm hm, å hm hm hm.


När jag sist gick ut att vandra mötte jag bland många andra sen en dam, så nätt och fin, trippa fram med vänlig min: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra liten jänta, kvick och nätt, kasta boll på detta sätt: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.


När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en soldat, som gick >>takt tu>>, solbränd rakt som en hindu: takt å tu, takt å tu, takt å tu å takt å tu.


När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en trumpetare till häst, ut han red som till en fest: tro tro tro, tro tro tro, tro tro tro å tro tro tro.


När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra min kusin från Härnösand, hem vi gick då hand i hand: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

Ord och musik av Alice Tegner,
sid 98 i Nu ska vi sjunga.