Flyga drake

Flyga drake av Khaled Hosseini

Denna bok köpte jag för några månader sedan. Jag blev nyfiken eftersom den låg på 10-i-topplistan vecka efter vecka. Men egentligen var jag inte särskilt tänd på att läsa den.
Men så behövde jag en lättläst bok som omväxling och startade.

Inledningsvis är det en intressant barndomsskildring från Afghanistan på 60-70-talet. Amir heter huvudpersonen, en överklasspojke vars mor dog vid hans födsel. Hans far som kallas Baba är en verklig kraftkarl - framgångsrik i affärer och sina vänners vän. De har en tjänare Ali som i sin tur har en son Hassan som är Amirs lekkamrat. De delar vått och torrt .

sid 32: Konstigt nog tänkte inte heller jag på Hassan och mig som vänner. Inte i ordets vanliga bemärkels, i alla fall. Strunt samma att vi lärde oss att cykla utan att håll i styret tillsammans, eller att bygga en fullt fungerande hemmagjord kamera av en pappkartong. Strunt samma att att vi ägnade hela vintrarna åt att flyga med drakar, springa efter drakar. Strunt samma att Afghanistan för mig är en tunn liten pojke med rakat huvud och lågt sittande öron, en pojke med kinesiskt dockansikte som ständigt lystes upp av ett harmynt leende.
Ingenting av detta spelade roll. För historien är inget som man övervinner särskilt lätt. Inte religionen heller. När det kom till kritan var jag pashtun och han hazar, jag sunnimuslim och han shiamuslim och det kunde ingenting någonsin ändra på.

Denna första del avslutas med såväl triumf som förnedring:
Pojkarna Amir och Hassan vinner den stora drakseglartävlingen och Baba visar äntligen hur stolt han är över sin son.
MEN
I triumfens ögonblick sviker Amir sin vän som blir överfallen av ett gatugäng.

Amir reagerar med inverterade skuldkänslor - knyter sig inom sig - vill till varje pris provocera Hassan att låta honom betala för sveket.
Det resulterar till slut i att Ali, Hassans far bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin hemstad.
Strax efter medför den politiska situationen att Baba och Amir emigrerar till USA.
Den andra delen som handlar om tillvaron i Kalifornien bland emigrantafghaner är intressant men inte så upphetsande.
MEN
Tredje delen:
Då får han, efter det att Baba dött i cancer, ett brev från dennes bäste vän som nu bor i Pakistan. Han var under uppväxten den som såg hur Baba och Amir misslyckades med att nå fram till varandra. Det visar sig också att han har full insikt i vad som egentligen hände mellan Hassan och Amir.
Resultatet blir att Amir ger sig in på en botgöringsresa till Kabul.
Då lyfter verkligen romanen.....


Jag kommer snarast att beställa roman nr 2:
Tusen strålande solar