Svinalängorna

En roman av Susanna Alakoski


Denna roman på 260 glestryckta pocketsidor fick Augustpriset 2006.

Den är ett lättläst socialreportage och uppriktig skildring från en barndom i Ystad på 60-70-talet.
Familjen är från Finland - båda föräldrarna blir mer och mer insnärjda i sin alkoholism.
Det jag tycker är det bästa med boken är skildringen av utförsbacken - från att vara fattiga men med förhoppningar om ett bättre liv - och i början med mycket värme och gemenskap inom familjen och till grannar - till hur barnens situation blir alltmer desperat - föräldrarna super sig sönder och samman..

En vändpunkt förr Leena är när HELA klass 5C blir bjuden till klassens “riking” :
sid 180
“ Jag såg mig omkring, jag kunde inte sluta titta. Det gjorde nästan ont i ögonen. De hade så fina tavlor. Möbler. Mattor. Så många rum. Så vackra dörrar. Så vackra fönster. Så snygga väggar.
...
Festen avslutades med att vi fick var sin godispåse och att Bo-Peters långa pappa visade repris på diabilderna från Disneyland.
Då fick jag ont i huvudet och var tvungen att gå hem”

Efter klassfestenhände något med mig som jag inte kände igen.
Mamma sa att jag upptäckt hur det kändes att vara avundsjuk.

Jag åldrades men det syntes inte i spegeln

Drömde om bättre tider
Det kom inga bättre tider

Det är en stark skildring av hur barn blir svikna - av sina föräldrar -och “samhället”.
Men är det stor litteratur?
För mig är det ingen överraskning att många barn i Folkhemmet kunde ha det så här.
Jag jobbade som social barnläkare 1974-79
dvs jag var anställd för barnomsorgen och kommunens övriga barnavårdande verksamhet.

Jag slutade inte självmant, tjänsten UPPHÖRDE bara genom en ny lag som trädde i kraft 1/1-79 .
Informationen om denna kom till Socialförvaltningarnas kännedom 28/12 -78
- Först 16/1-79 - när lagen ju gällt i TVÅ veckor - kom lagtexten.
Samma dådkraft som vid tsunamin....
Med föga vishet styres världens öden
sa´redan Axel Oxenstierna
som för övrigt medverkade till grundandet av Allmänna Barnhuset 1633