I sista minuten!

Jag har, ända sedan utställningen öppnade 4/7 önskat besöka 

Louisianas utställning av Emil Noldes konst 

Först igår blev det dags!

Så här i sista minuten( den stänger 19/9) fick jag sällskap

 Vi startade, om än inte i gryningen, 

så i god tid för att vara framme när de öppnar, kl 11.00

"The same procedure..."

dvs   den traditionelle entrébilden!

Vi skyndade oss att bekanta oss med Noldes fantastiska målningar

 (lika hänförande som JK:s sång!)

 ...och då har jag inte visat någon tavla med hans favorit färg
RÖTT

 SEDAN

åt vi en rejäl lunch

följt av en promenad i parken

i det fantastiska septembervädret

För en gångs skull blev även jag fotograferad!

Som medlem hade jag fått mig tillsänd katalogen for den nyöppnade utställningen
RIVERSIDE 
Redan på färjan visade jag min medföljare albumet
MEN hon blev inte särskilt intresserad
FÖRRÄN

Vi pliktskyldigast klev in i den!
En fantastisk upplevelse
SÅ

Jag började läsa i den drygt 90-sidiga broschyren:

INDGANG

Det siges, att det var på en gåtur, grundlæggeren Knud W. Jensen første gang opdagede det særlige sted som senere skulle blive Louisiana. En efterårsdag i 1954 stødte han nærmest tilfældigt på en overbegroet have, der gemte sig bag en 100 år gammel forfalden herskabsvilla på en skrånende grund direkt ned mot Øresund. På den anden side av hegnet kunde han gå på opdagelse i ett sandt vildnis med bakker och slugter, bregnegrav, århundredgamle træer, skovse og strand, frugthave og fasaneri. Et komplet landskab foldede sig gradvist ud for hans fødder og er idag i sine grundtræk bevaret som landskabshaven rundt om Louisiana. Fortællingen rummer komponenterne  til en god oprindelsemyte: den ensomme vandrer, en avgørende dag, det utrolige tilfælde, et glemt paradis. Men ud over den gode historie peger fortllingen også på et særligt træk ved museet: 

Det startade med en gåtur