Historietter

När jag gick i gymnasiet talade våra lärare hela tiden om Hjalmar Söderbergs ypperliga svenska - det var det ideal vi skulle eftersträva ! Något av HS blev det då för min del dock aldrig läst.

Det blev inte av förrän jag blev änka!

Doktor Glas var ju en stor läsupplevelse.

 Den här drygt 100-sidiga lilla volymen kom ut 1985.
Den är förmodligen något den gamle köpt på rea och som jag nu tagit mig an som kvällslitteratur i högsommarvärmen.

Redan Fredrik Böök blev entusiastisk (Se recension på baksidan ovan) :
" Den lilla samling Historietter, som Hjalmar Söderberg gav ut 1898,
 kan med fullt fog kallas utsökt."

Ex:

Novellen Duggregnets inledning:

Åter är det höst och mörka dagar, och solen gömmer sig i rymdens skummaste vrå, för att ingen skall se hur blek och åldrad och tärd hon blivit denna sista tid. Men medan blåsten visslar i fönsterspringorna och regnet porlar i takrännan och en våt hund tjuter framför en stängd port därnere på gatan, och innan höstens första brasa ännu brunnit ned i vår kakelugn, vill jag berätta er en saga om duggregnet.

Eller:

Ur Historieläraren:

 Det är en tidig skymning, det är  vinterskymning. Det snöar vått och det regnar, och den ena krokiga, svarta siluetten efter den andra glider i middagstimmens oroliga brådska förbi kaféets stora gråblanka ruta, liksom en gång för länge sedan de fantastiska gestalterna i barnkammarens hemgjorda skuggspel av en osynlig hand fördes fram och åter över ett oljat silkespapper.

De 20 små essäerna är bara på 2-3 pocketsidor var, men vilket mästerverk!