Så följ med mig till Köpenhamn....

ELLER

Vår saga:4
Föregående avsnitt avslutades med:

Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn... Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.

och en reflexion:

Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?

 Ja, det har under 56 år, eller snarare de 54 år som Per och jag haft det som en gemensam erinran, varit ett glatt minne, som vi ackompanjerat med sjungandet av spexkupletten Auroras förförelsearia från Karl den XII:

Nu när statens affärer florera,
bör du även dig själv rekreera.
Stoppa därför ett par tusen nödlock
uti bakfickan på din tragödrock!
Och följ med mig till Köpenhamn på ett par tre dagar,
i den stan finns det ganska mycket som mej behagar.
Man sig känner så glad och fri
och kan ha litet raljeri.
Ingen lägger sin näsa däri. Trillerilleri!


Alla sorger, bekymmer och tvivel
skingras lätt vid en frukost på Wivel,
och sen blott vi hos Nimb fått dinera, 
är det barnlek att världen regera
Och så finns det så många trevliga små lokaler,
där en kung kan fördriva natten med bacchanaler.
Vi på Kisten ska hålla stim,
och så gå vi väl till Maxim
Där finns många små bra kerubim Keru-kerubim.


När vi sen komma hem till hotellet,
skall du rent av få drunkna i sällhet.
Och fast danskorna nog kan va svåra,
gå de likväl ej upp mot Aurora.
Jag är högbarmad, smärt och gullhårig, ljuv och rödmynt,
och jag älskar dig fast i pungen du blott har nödmynt.
Kalle lill, om du bara vill,
ska vi slå mången kärleksdrill.
Jag vet nog hur sånt där ska gå tilll- Killekillekill.

MEN

fullt så dramatiskt var det nu inte:

Jag accepterade dock utmaningen, troligen en kombination av min vinnarskalle och min elevs  attraktiva charm...= kvinnotycke.

 Samtalet tilldrog sig i slutet av oktober, tävlingen  skulle ske i början på december.

Jag hade ju inte tävlingssummit på 6 år, långt mindre NÅNSIN summit sträckan 100 m frisim.

SÅ

Det blev att börja träna! Per organiserade ett "träningsläger" för mig - jag fick flera gånger i veckan gå till simhallen och simma, simma, simma under personligt överinseende av Lugis tränare Erik Malander.

OCH

Visst gav det resultat - jag minns särskilt en eftermiddag då jag kom in i andra andningen - kände att det bar - sam längd efter längd utan att bli trött.

MEN

särskilt fort gick det ju inte. Jag minns att under loppet i Köpenhamn, då jag försökte ta i,  jag var nära att sjunka på sista längden

 Jag brukar skryta med att jag kom TREA i Akademiska mästerskapen - men jag kom också SIST - tog mig knappt i mål långt efter de övriga två deltagarna!

DOCK

så här i efterhand kan vi konstatera 

ATT

Min satsning belönades med 55 år av LYCKA!

Följ den spännande fortsättningen!